publicerad: 2023
ÄLSKARE äl3skare2, m.//ig.; best. -aren, äv. (numera bl. vard.) -arn; pl. =; pl. best. -arna (Kellgren (SVS) 5: 399 (1791) osv.) ((†) -arena Dahlstierna (SVS) 221 (c. 1696), Bremer Brev 1: 313 (1834)).
Ordformer
(elskare 1536–1722. älskare (-ll-) 1531 osv.)
Etymologi
[fsv. älskare; jfr fd. ælskere (d., nor. bm. elsker), fvn. elskari (nor. nn. elskar); avledn. av ÄLSKA, v. — Jfr ÄLSKARINNA]
1) (utom i b numera bl. tillf.) motsv. ÄLSKA, v. 1, om person som älskar l. hyser tillgivenhet l. sympati för ngn (o. vars känsla är besvarad av denne); förr särsk.: vän (se VÄN, sbst. 1); jfr AST-VÄN. Elskarens slagh äre trofast, men hatarens kyssande bedrägheligit. SalOrdspr. 27: 6 (öv. 1536). Herr Carl Fred: Lillienberg .. tilönskas allskiöns lycka och wälsignelse .. för all bewisad gunst och kiärlek imot sina älskare och tilgifna i Sochnen. Wettersten Forssa 133 (c. 1750). (Hr Brisson) är icke Hr Buffons älskare. JJBjörnståhl hos Linné Bref I. 3: 232 (1769). — jfr KLERK-, MÄNNISKO-, SJÄLV-ÄLSKARE. — särsk.
a) (i religiös stil) motsv. ÄLSKA, v. 1 b, i fråga om förhållandet mellan människa o. Gud l. Jesus. O gudh som tinom älskarom osynligha håffuor tilreedt haffwer. OPetri 2: 425 (1531). At Gudh är wår skapare, vppehållare och elskare. Muræus Arndt 4: 193 (1648). Som han var Guds ällskare, så blef han ock uti så mång tusende lifsfaror af Gud bevarad. HC12H 1: 97 (c. 1734). Genom döpelsen har nemligen Jesu namn utgjutit sig .. såsom en himmelsk andekraft öfwer sina älskare till deras lif och rättfärdighet. Rudin 1Evigh. 2: 439 (1869, 1878). — jfr GUDS-, MÄNNISKO-ÄLSKARE.
b) (fullt br.) motsv. ÄLSKA, v. 1 c, om (mans)person som älskar l. är förälskad i l. uppvaktar ngn, beundrare l. tillbedjare (jfr BEDLARE, DYRKARE 2); äv. (o. numera i sht) om (mans)person som ngn har ett erotiskt kärleksförhållande med (utan att vara gift l. samboende med denne, ofta med särskild tanke på otrohet); äv. om teater- l. filmroll ss. (potentiell) älskare, särsk. i uttr. förste älskare, om ledande sådan roll (jfr PRIMO III 1); jfr AMANG, BOLARE 1 a, GALANT, sbst. 1, KURTISAN, sbst.1 2, LIBHABER 1, ÄLSKARINNA 1. Linc. D 5 a (1640). Två unge älskare .. begärte hvarannan til äkta. Dalin Hist. III. 1: 161 (1761). Betraktom hur älskarens öga / Ofta är blindt för sin älskades fel, ja ser dem med bifall. Adlerbeth HorSat. 10 (1814). (Skådespelarens) scenlyckliga yttre och sympatiska uppträdande gjorde honom till en idealisk förste älskare. 2NF 35: Suppl. 494 (1923). Att Catta, med sin femton år äldre, lyckligt gifte flerbarnsfar till älskare verkligen skulle vara glad. Boije af Gennäs JuMer 19 (1992). Den andra är sexigare och framför allt mera levande än en älskare på filmduken. Pohl o. Gieth Saknar 212 (1992). Att polismannen som förhör Mounir heter Antoine och råkar vara Mounirs före detta älskare. GbgP 21/11 2020, s. 53. — jfr BI-, MED-, SAM-, SMYG-ÄLSKARE.
2) motsv. ÄLSKA, v. 1 e, om person som (uttryckligen l. eftertryckligt) älskar l. tycker om l. uppskattar l. intresserar sig för ngt, äv. djur; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av av o. angivande det som älskas osv.; förr äv. övergående i bet.: utövare; numera i sht ss. senare led i ssgr; jfr AMATÖR 1, DILETTANT, sbst. 1, VÄN, sbst. 4, ÄLSKARINNA 2. Balck Ridd. b 8 b (1599). Många den rätte christelighe religionens älskare. Annerstedt UUH Bih. 1: 212 (i handl. fr. 1624). Poësien (finner) ej månge älskare: hon anses för onyttig. Nordenflycht QT 1745, Föret. s. 2. En förnäm Herre härstädes, som icke är en blott älskare, utan äfven en god kännare af Örte-vetenskapen. VetAH 1776, s. 251. Erik var en stor älskare af djur. Geijer SvFolkH 2: 180 (1834). Begge voro de ifriga älskare af god mat och god dryck. Wallengren Mann. 182 (1895). Som den älskare av havet han är tar han alla tillfällen att komma ut på det blå. Arbetarbl. 23/12 2015, s. 18. — jfr ANTIKVITETS-, BI-, BLOMSTER-, BOK-, HÄST-, KAFFE-, KONST-, MUSIK-, NATUR-, POESI-, SANNINGS-, SKÄRGÅRDS-, SKÖNHETS-, SOL-, SPORT-, TE-, TEATER-, VETENSKAPS-, VITTERHETS-ÄLSKARE m. fl.
Ssgr (till 1 b): ÄLSKAR-, äv. ÄLSKARE-FACK. om fack (se fack, sbst.1 7) inom teater l. film till vilket älskarrollerna hör; i sht i sg. best. Nordensvan SvTeat. 2: 188 (cit. fr. 1862). Skådespelaren som trots sin karismatiska image i älskarfacket egentligen var hemmastadd i de mest olika sammanhang. Hufvudstadsbl. 9/4 2016, s. 42. —
-ROLL. roll (se roll, sbst.1 2) som (förste) älskare. AB 19/11 1836, s. 2. (Skådespelaren) var liksom skapad .. till ”jeune premier”, och honom tillföllo alla älskareroller i både tragedien och komedien. Arfwidsson TeatFord. 16 (c. 1858). —
-TYP. jfr typ I 3. PT 31/10 1856, s. 2. Han var inte en man av älskartyp. Aronson SångPolstj. 114 (1948). (Han) fick .. många gånger .. göra eldiga, sydländska älskartyper, som var på modet vid denna tid. SkånD 14/2 2016, s. B5.
Spoiler title
Spoiler content