publicerad: 1959
ROM- rωm3~, äv. (numera bl. ngn gg i vitter stil) ROMA- rå3ma~, förr äv. ROME-, ssgsförled.
Ordformer
(rom- (-oo-) c. 1540 osv. roma- 1884—1909. rome- 1527—1651)
Etymologi
[av ROM resp. (i formerna roma- o. rome-) lat. l. it. Roma. — Jfr ROMAN, sbst.1—2, ROMANSK, adj.1, ROMARE, sbst.1, ROMARIANISK, ROMERSK]
förled betecknande Rom, huvudstad i det gamla romerska riket o. i det nutida Italien samt säte för påven.
Ssgr: A: ROM-BO, sbst.1, m.||ig. —
-FARARE. [jfr d. romafarer, romerfarer, nor. romafarer samt isl. rómfari] person som gör en resa till Rom; särsk. (i sht om ä. förh.) om person som gör en pilgrimsresa till Rom. GSchillingh (1710) i HC12H 2: 38. OoB 1892, s. 222. —
-FÄRD. (rom- 1818 osv. roma- 1909) [jfr d. rom(a)færd, nor. romaferd, isl. rómferð, t. romfahrt] = -resa; jfr romar-färd. Atterbom Minn. 315 (1818). särsk. bildl., = -resa b. Engström 2Bok 74 (1909; ironiskt). —
-PILGRIM~20, äv. ~02. (roma-) (i sht om ä. förh.) person som gör en pilgrimsresa till Rom. Weibull LundLundag. 75 (1884). —
-RESA, r. l. f. (rom- 1641 osv. rome- 1649—1651) [jfr t. romreise] resa till Rom; särsk. (i sht om ä. förh.) om pilgrimsresa till Rom; jfr romar-resa. Lind 1: 1769 (1749). Wulff Petrarcab. 78 (1905). särsk.
a) (†) i uttr. nunnornas romresa, namn på en lek, möjl. ”resan till huvudstaden” (se RESA, sbst. I 2 d α). Hammarsköld SvVitt. 1: 26 (1818).
b) (numera mindre br.) bildl., om en lång (o. besvärlig) resa, långfärd. RP 8: 444 (1641). (Om) jag kommer .. neder (till Stola), så skolla vi .. göra en Romeressa till Sigurd Mörner i Småland och flerastädes. Ekeblad Bref 1: 104 (1651; rättat efter hskr.). Fem mils resa är ju ej nån romresa. FrRuneberg (1859) i Konstnärsbrev 1: 50. Forssman Aftonl. 12: 40 (1904). IllSvOrdb. (1955). —
-SKATT. (rom- 1559 osv. roma- 1887—1901) [jfr dan. o. nor. romerskat, isl. rómaskattr] hist. peterspänning. LPetri Kr. 95 (1559). 2SvUppslB 22: 913 (1952). —
-SKOTT. (rom- c. 1540—1591, 1881 (om medeltida förh.). rome- 1527) [fsv. romskut; jfr ä. d. rom(mer)skud, ä. eng. rome-scot] (†) = -skatt. G1R 4: 247 (1527). Hildebrand Medelt. 1: 291 (1881). —
-VÄRJAR, pl. [fsv. romväriare; av isl. rómverjar] (†) eg.: romare; använt ss. beteckning för de romerska katolikerna. Dalin Arg. 2: 211 (1734, 1754). —
B (numera bl. ngn gg i vitter stil): ROMA-FÄRD, -PILGRIM, -SKATT, se A.
C (†): ROME-RESA, -SKOTT, se A.
Spoiler title
Spoiler content