SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUDERAT- rud1era3t~ l. rɯ1d-.
Etymologi
[jfr t. ruderate, ruderatväxt; av lat. ruderatus, adj., sandig, avledn. av rudus (se RUDERA)]
i ssgr: som består av l. är försedd med l. förekommer på grushögar l. avstjälpnings- l. lastageplatser o. d.
Ssgr (i fackspr.): RUDERAT-FLORA. jfr flora 3. Ruderatfloran utanför stallbyggnader å där befintliga hästgödselupplag. BotN 1904, s. 117. Städernas ruderatflora. BokNat. Liv. 158 (1951). —
-FÄLT. jfr fält 1. SvNat. 1913, s. 6. —
-LOKAL, r. l. m. jfr lokal, sbst.1 1 d, o. -plats. Ruderatlokalerna utgjordes .. i allmänhet af diverse utkasthögar, sop- och gödselhögar o. s. v. BotN 1904, s. 117. —
-MARK. jfr mark, sbst.1 3 c, o. -plats. BotN 1904, s. 128. —
-OMRÅDE~020. jfr -plats. BotN 1922, s. 77. —
-PLATS. gemensam benämning på olika slag av platser med ruderatvegetation, t. ex. grusbackar, gödselhögar, avstjälpnings- o. lastageplatser. Fries BotUtfl. 1: 200 (1843). SthmTraktVäxt. LVII (1937). —
-STÄLLE. = -plats. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 438. —
-VEGETATION. vegetation av ruderatväxter. Öde-skär, der ofta en ruderat-vegetation finnes. Fries BotUtfl. 1: 319 (1843). —
-VÄXT, r. l. m. växt som (normalt) växer på grusbackar, gödselhögar, avstjälpnings- o. lastageplatser l. annan plats där jorden utmärker sig för hög halt av kväveföreningar. ÅrsbVetA 1824, s. 518. (I den subalpina regionen i Härjedalen) finnas sällan fasta menniskobostäder, och följaktligen inga odlade och få ruderatväxter. Andersson Därs. 1853 —54, s. 263. Selander LevLandsk. 155 (1955).
Spoiler title
Spoiler content