publicerad: 1960
RUNDEL run3del2, r. l. m. (G1R 17: 483 (1545) osv.) ((†) n. GripshR 1561, s. 183, Rüdling Suppl. 355 (1740)); best. -deln, stundom -delen (SkeppsgR 1547, Heidenstam Folkung. 1: 23 (1905)) ((†) -dlen Sahlstedt (1773); ss. n. -delet GripshR 1561, s. 183, Rüdling Suppl. 355 (1740)); pl. -dlar (Rålamb 4: 102 (1690) osv.), stundom -delar (Petreius Beskr. 1: 63 (1614), Jansson FarlMids. 79 (1954)) ((†) -deler G1R 16: 760 (1544), RP 6: 128 (1636)); äv. (numera knappast br.) RUNDDEL run3d~de2l l. run3~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. RUNDELL (i vers — ∪ Spegel GW 55 (1685)), r. l. m. l. f.
Ordformer
(rondelar, pl. 1740. runddel 1650 (: runddelar, pl.)—1954 (om förh. 1601). rundh deell i två ord 1619—20. rundeel 1545—1682. rundeell 1569—1580. rundel 1544 osv. rundell (runn-) 1549—1846)
Etymologi
[jfr d. runddel, rundel, nor. rundell; av mlt. rundēl l. t. rundell; ytterst av fr. rondelle (se RONDELL). Formen runddel har uppkommit gm ombildning i anslutning till RUND, adj., o. DEL (jfr t. rundteil). — Jfr RONDELL]
1) linje l. figur l. yta l. föremål med rund l. rundad form; (del l. parti av ngt, som utmärkes av) rund l. rundad krökning l. böjning l. buktning l. välvning; jfr RUND, sbst.1 1, RUNDA, sbst.1 1.
a) motsv. RUND, adj. I 1 a: (föremål vars sträckning bildar en) cirkel- l. halvcirkel- l. bågformig linje l. figur; rundad sväng, bågformig krökning; slinga; ring, krans; krets. KKD 5: 258 (1711). Omikron är samma rundel, som i feniciska alfabetet utgjorde denna bokstaf. Almqvist GrSpr. 21 (1837). Vid tillverkningen af bastmattorna rullas flätorna i spiral till rundlar, som sedan sammanfogas med hvarandra. Hierta-Retzius ArbStug. 84 (1897); jfr b. När ormen hade givit detta löfte, kröp han ihop i rundel och lade sig att fundera. Lagerlöf Holg. 2: 19 (1907). Taket är målat med rundlar och rankor i Enmans schwungfulla stil. Fatab. 1929, s. 113. — särsk.
α) cirkel- l. halvcirkel- l. bågformig formation bildad av en grupp av föremål, ring, cirkel, krets. Dybeck Runa 1848, s. 21 (1673). I en rundel af plataner stod en hvit kiosk. Heidenstam Karol. 2: 50 (1898). Kring högen påträffas understundom en rundel av mindre stenar. Andersson SkånH 1: 39 (1947). jfr PELAR-, TINGS-RUNDEL.
β) (†) omkrets (se d. o. 1). Hiärne 2Anl. 415 (1706). 1 Glob utaf tunn koppar, 1 al(n) 3 tum i rundel. VDAkt. 1789, nr 365.
b) motsv. RUND, adj. I 1 b: (mer l. mindre) rund yta l. figur l. fläck l. plan l. skiva, runt område l. fält; föremål med rund grundplan o. d. GripshR 1597, s. 59 (om runt fönster). Swedenborg Reg. 6 (1718; om runt bräde). Små rundlar af en rätt tunnt utkaflad mör deg. Sjöberg Singstock 139 (1832). Vesterut bredvid Asien sen J på kartan en någorlunda stor rundel, den det tillhör eder att benämna Svarta Hafvet. Almqvist Törnr. 1: 54 (1839). De urklippte rundlarne (skulle) glödgas, innan de utsattes för präglingen (till mynt). Hildebrand Medelt. 1: 923 (1894). Sönderskurna rundlar av två morötter. Randel SpisSpett 70 (1927); jfr c. Gårdsplanen (var) en rundel av grus. Lundkvist Vindingev. 79 (1956). — särsk.
α) om rund rabatt l. trädgårdssäng l. gräsplan o. d. Rosensten Skog. 43 (1737). Lövkojorna på rundeln i bagarns trädgård slokade med huvudena. Lindgren MästBlomkv. 107 (1946). jfr BLOM-, BLOMSTER-, GRÄS-, GRÄSPLANS-, RABATT-RUNDEL.
β) (numera mindre br.) om solens l. månens ”skiva”. Månans lysande rundel. Adlerbeth Æn. 59 (1804). Hagberg Shaksp. 12: 148 (1851).
γ) byggn. om ornerande rund väggplatta l. runt (stundom nedsänkt) väggfält o. d. (Gavlarna) prydas enligt medeltidssed .. med nedsänkta rundlar eller sköldformer. SvFmT 9: 53 (1894). (Takmålningarna) betäcka i synnerhet högkyrkans hvalfkupor och bestå af färglagda teckningar af allehanda bibliska föremål, målade för det mesta i rundlar. OoB 1896, s. 300. Rundlarna och bågarna kring tympanonfältet erinra om gotländska portaler. Stenberg KyrkSkrud 76 (1950).
δ) (numera knappast br.) om byggnad med cirkelformig grundplan, rundbyggnad; jfr 4. Schück VittA 2: 406 (i handl. fr. 1682). Olofs Kyrckia (i Stockholm) består egenteligen af 5. Delar, nemligen then medlersta eller så kallade Rundelen och 4. Flyglar. Rüdling Suppl. 202 (1740).
ε) om (del av) rum med en bågformigt buktad vägg; numera nästan bl. om korrundel; jfr 4 slutet. Afplankade rundelar i sängkammaren, som formera en liten alcove. Trolle-Bonde Hesselby 124 (i handl. fr. c. 1766). Inne i rundeln var det svalt och dunkelt, men vigda ljus brunno på altaret. TurÅ 1942, s. 80. jfr KOR-RUNDEL.
ζ) (numera föga br.) mer l. mindre abstr., övergående i bet.: cirkelform, rund form; form som utmärkes därav att ytans begränsningslinje (upptill) är bågformig. Holm NSv. 103 (i handl. fr. 1700). Afvikandet ifrån dess (dvs. pupillens) rätta rundel är altid en sjukdom. VetAH 1774, s. 149. Dörrar som äro arbetade i rundel. Rothstein Byggn. 553 (1859).
c) (numera i sht i vissa trakter o. i vitter stil) motsv. RUND, adj. I 1 c, d, e, = RUND, sbst.1 1 c. Peringskiöld MonUpl. 142 (1710). När man på lyckans rundel står. Kolmodin QvSp. 1: 139 (1732). Öfver pannans rundel / Ett stilla vemod låg. Klockhoff ESkr. 9 (c. 1860). Ländens veka rundel. Janzon Cat. 1: 14 (1889). I bägarns gyllne rundel. Fallström VDikt. 1: 231 (1892, 1899). Tänk på hur hon (som nyss fått ett barn) såg ut innan, då hade hon en rundel på magen som ett b. Lidman Regnspir. 73 (1958). — särsk.
β) om himlavalvet. Half siette tusend Åhr och ther utöfwer många / Haar samma Rundel stått. Spegel GW 59 (1685). En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljuset ändas i mörker. Job 26: 10 (Bib. 1917).
γ) om en trädkronas valv l. om klotformigt klippt trädkrona o. d. De uti rundlar skurne trän. Nordenflycht QT 1746—47, s. 44. Men kronan som i vinden skälfver / liksom en hjelm sin rundel hvälfver. Tegnér (WB) 5: 5 (1822). De hade klippt och skalat varenda träd (i parken) i rundelar och fyrkanter. Jansson FarlMids. 79 (1954).
d) (†) = RUND, sbst.1 1 d; särsk. i uttr. jordens l. världens rundel, jordens rund, jorden l. världen. (Himlavalvet) sträcker sig omkring all Werldens Rundell wjda. Spegel GW 55 (1685). Denna Jordens Rundel. SkrVSocLd 20: 101 (1691). Adlerbeth Ov. 12 (1818).
2) (numera bl. tillf.) = RUND, sbst.1 2. Planeternas Rundlar eller Kretzar. Rålamb 4: 102 (1690). Donnerpamp .. springer i flere rundlar kring Theatern. CIHallman 450 (1782). Solen gjorde sin låga rundel på himmelen. Strindberg Blomst. 52 (1888). Han irrade omkring, han gick i rundel och båge. Moberg Nybygg. 494 (1956). — särsk. (†) om viss dansrörelse l. danstur i menuett. Jag påstod, at han tagit ett tokugt pas grave i sidsta Menvetten i rundelen och giordt ett otidigt bugande. Dalin Arg. 1: nr 38, s. 5 (1733); jfr Dens. (SVS) 3: 64 (kommentar).
3) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) rundsköld. ArkliR 1560, avd. 1 (1563). Femte rothe schall utrustes mz rundeler. Seitz SvärdVärj. 32 (i handl. fr. c. 1563). Alm VapnH 63 (1927; om förh. på 1500-talet). 2SvUppslB (1952).
4) [jfr 1 b δ] byggn. o. bef. runt slotts- l. befästningstorn (särsk. hörntorn), rundtorn; särsk. om ett i Sverige på vasatidens fästningar o. slott förekommande försvarstorn vars framsida bildar en del av en cirkel (t. ex. en halvcirkel l. trefjärdedels cirkel) o. som inåt fästningen är öppet l. begränsat av en rätlinig mur; stundom äv. om liknande fyrkantigt l. månghörnigt (försvars)torn; äv. allmännare, om (runt) framskjutande försvarsvärk, (rund) bastion, halvrunt l. runt bröstvärn; jfr RONDELL 1, PASTEJ, sbst.2 G1R 16: 760 (1544). Tw .. will lathe opsettie een halff rundeel vdi hörnedt, emot siön på samme muur. Johan iii (1573) i HB 2: 173. Slottet var fyrkantigt, des gamle murar stodo ännu qvare med en stor rundel vid hvarjo hörn. Linné Gothl. 322 (1745). Före (G. II A:s) tid funnos utomkring den gamla stadsmuren (runt Stettin) blott fyra bastioner eller rundlar. Wimarson Krig 1675—79 3: 10 (1912). — jfr SLOTTS-, TORN-RUNDEL. — särsk. (†) med tanke på l. om det inre utrymmet l. enskilt rum i ett rundtorn; jfr 1 b ε. VinkällRSthm 1559. Mester Hans Snickare .. skall Pannela den Rundelen och Karnabett, som H. K. M:t sjelf, såsom ock den H. K. M:ts elskelige Gemåll wår nådige Drottning plägar vistas wdj. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 67 (i handl. fr. 1606). HovförtärSthm 1756.
5) (numera knappast br.) = RUND, sbst.1 4. I en rundel af 8 mil gick förstörelsen fram (vid jordbävningen). HeimdFolkskr. 10: 16 (1893).
Ssgr: A: (1 a) RUNDEL-GÅNG; pl. -ar. (†) konkret: gång i svängar l. krokar, vindlande gång. Bergius Småsak. 8: 141 (1757; i bild). —
(1 b) -LAV. bot. laven Lecanora radiosa (Hoffm.) Schaer. (som växer i små runda bestånd). Krok o. Almquist Fl. 2: 117 (1907). —
B (†): RUNDELE-ROTE, se C.
C (utom i -huvud numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): (4) RUNDELS-GEMAK. jfr -rum. UpplFmT 44: 137 (1932). —
(3) -ROTE. (rundele- 1564. rundels- 1788—1927) rote vars soldater (till större delen) voro utrustade med rundsköld. MilRäkensk. 1564, nr 21. Alm VapnH 64 (1927). —
Spoiler title
Spoiler content