publicerad: 1960
RUND run4d, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32 (Delachapelle ExBook 49 (1669) osv.) ((†) -ar Leopold 2: 227 (1810, 1815), Ramsten o. Stenfelt (1917)); äv. (numera bl. ngn gg efter prep., i bet. 1 d, arkaiserande) RUNDE run3de2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(run 1668. rund 1619 osv. runde 1649—1936)
Etymologi
[fsv. rund (i ssgn taflrund); jfr dan. o. nor. rund; av t. rund(e), motsv. eng. round, fr. rond(e); till RUND, adj. — Jfr ROND, RUNDA, sbst.1]
1) (numera bl. i vitter stil; jfr dock a ε) linje l. figur l. yta l. föremål med rund l. rundad form; (del l. parti av ngt, som utmärkes av) rund l. rundad krökning l. böjning l. buktning l. välvning; jfr RUNDA, sbst.1 1, RUNDEL 1.
a) (utom i γ o. ε numera bl. tillf.) motsv. RUND, adj. I 1 a: (föremål vars sträckning bildar en) cirkel- l. halvcirkel- l. bågformig linje l. figur; rundad sväng, bågformig krökning; slinga; ring, krans; krets. En präktig rubinknapp / krönte dess (dvs. ringens) bugtiga rund. Tegnér (WB) 5: 22 (1825). Klädningen är garnerad med tvenne stora garneringar, hvilka icke tilsluta framföre, utan i det stället gå i rund up til knäet, der de sluta. MagKonst 1840, s. 96. När .. hungern lagt kring ögat svart en rund. Tigerschiöld Dikt. 2: 16 (1891). — jfr HALV-, KRETS-RUND. — särsk.
α) (†) i uttr. (ut)i runden, i cirkel l. ring l. ögla, cirkel- l. ringformigt l. dyl. Vtaff .. Vll .. wirkas .. (ärkebiskoparnas) Kiortlar (dvs. pallium), tree fingers brede, och så giorde vthi runden, at the hängia omkring Prelaternes Axlar. Schroderus Os. 1: 358 (1635). Här (i dryckeslaget) säts an uti kors, och i qwär; opå rad, och i runden. Stiernhielm Herc. 228 (1658, 1668).
γ) (fullt br.) cirkel- l. halvcirkel- l. bågformig formation bildad av en grupp av personer l. föremål, ring, cirkel, krets l. dyl.; jfr 5. Holm NSv. 140 (1702). Himmel! hvad denna Runden, / Af friska Löfträn sammanbunden, / Vidgar en plan i Lunden, / Med strödda gångar och behag! Bellman (BellmS) 1: 272 (1790); jfr b. Med pudradt hår och högförnäma miner / de ädla damer sutto i en rund. Sturzen-Becker 5: 86 (1844, 1862). I öppna dörren bilda alla rund / om puckelryggingen. Heidenstam Vallf. 196 (1888). När tyst betjänande de sina / hon står vid bordet i en rund / av ögonpar som hungrigt skina. Österling TonHav. 91 (1933); jfr 5.
δ) (†) omkrets (se d. o. 1); särsk. i uttr. i l. till runden, i omkrets l. omfång. S. Helena är .. een Öö, aff 8. eller 9. Miil i Runden. Kiöping Resa 3 (1667). (Man) binder sedan en liten Klut, til runden en Valnöt stor, vtan på Styfvern. Aken Reseap. 194 (1746). I (hustrur), som Gud beskärdt, at uti runden växa / Och verlden öka til. Kolmodin QvSp. 2: 18 (1750). Det är angeläget att denna (knivvälten), så väl å längden, som runden, är alldeles jämn och rät. LBÄ 44—50: 255 (1801). Stagnelius (SVS) 3: 71 (1817).
η) [möjl. uppkommet gm kontamination med andra prep.-uttr.] (†) i uttr. om rund om, runtom. Mykid Folk haffuer H. F. N. sanked ihop och legges om rund om Gripzholm. HB 2: 292 (1596).
b) (numera föga br.) motsv. RUND, adj. I 1 b, = RUNDEL 1 b. Huru (trädgårds-)sängierna skola faconneras, antingen uthi en rund, äller uthi en fyrkant äller afflång. Rosenhane Oec. 138 (1662). Helstekt .. / står hjort på bordets rund. Tegnér (WB) 5: 83 (1825). Den brusande Hvergelmerkällans vidsträckta rund. Rydberg Gudas. 120 (1887). — särsk.
α) = RUNDEL 1 b β. Solens halfva rund hade sänkt sig. Cederborgh UvT 1: 7 (1809). Fem gånger redan månen var försvunnen; / Fem gånger sken hans fulla rund igen. Lovén Cam. 94 (1852).
c) motsv. RUND, adj. I 1 c, d, e, om cylindriskt l. sfäriskt l. klotformigt l. kupigt föremål l. om del l. parti av ngt, som utmärkes av välvd l. kupig form o. d.; mer l. mindre klart liktydigt med: klot, upphöjning, kupa, valv o. d. Eldh Myrth. 49 (1725). Frå hiessans rund til fotens vndersåla. Kolmodin QvSp. 1: 471 (1732). Den fulla barmens runder. Sturzen-Becker 5: 16 (1844, 1862). På ättehögens hvälfda rund / syntes bautastenens runor glimma. Anderson Dikt. 45 (1847). Två klockor der hänga i kupolens stolta rund. Rydberg Dikt. 1: 120 (1882). Ett ordstäf, ristadt in i stammens rund. Runeberg Dikt. 76 (1909). jfr (†): (Jordborren) göres .. af platt järn som drifves i runden frammantil, VetAH 1740, s. 227. — särsk.
α) om himlavalvet l. rymden kring ngn l. ngt, uppfattad ss. ett valv; ofta metonymiskt för: himmel; särsk. i uttr. himmelns rund. Stiernhielm Cup. 13 (1649, 1668). Himmelens rund anvistes (efter skapelsen) åt Guda-gestalter och stjernor. Adlerbeth Ov. 3 (1818). Jag mins ett tjell .. / Dess lilla rund min himmel var / Som blomman fjärilns är. Runeberg (SVS) 2: 42 (1825); jfr 4. Månen på den blåa runden / Glömmer sig i midnattstunden. Sätherberg Dikt. 2: 109 (1863). Min teg, / där kvällen slår tidigt kring gården sin rund. Karlfeldt Hösth. 6 (1927); jfr a. jfr HIMLA-RUND.
β) (numera föga br.) i uttr. kronans rund, om trädkrona. En näktergal bodde i (träd-)kronans rund. Sätherberg Dikt. 1: 60 (1850, 1862).
γ) (†) abstraktare, i uttr. kullra ngt mer till runden, göra ngt rundare l. kupigare l. dyl. Hafwet .. har rest sig op öfwer wår Nord .. har liksom kulradt sin Jord mer til runden förr än nu. Swedenborg RebNat. 1: 27 (1719).
d) [efter lat. orbis terræ, urspr. (med anslutning till a l. b) om jorden tänkt ss. en rund skiva] om (hela) jorden l. jordytan l. världen; jfr RING, sbst.1 7 q; numera nästan bl. i uttr. (hela) jordens (förr äv. världens) rund; i sht förr äv. i uttr. denna runden l. (enbart) runden. Stiernhielm Cup. 13 (1649, 1668). Skyn hotar med sitt fall at täckia Jordens Rund. Lucidor (SVS) 374 (1674). Du Herre .. / Med ditt allwijsa råd dig längst om rundena sträckte. Runius (SVS) 2: 8 (1724). Om Newton, Leibnitz, Locke, Bayl / Ännu på denna runden vanka, / Så skulle de (osv.). Nordenflycht QT 1744, s. 49. Verldens rund. Tegnér (WB) 5: 153 (1822). Hela jordens rund. Ruin SjunknH 63 (1956). — jfr JORD-RUND.
2) (numera bl. i vitter stil, mindre br.) cirkel- l. kretsformig rörelsebana; rörelse l. förflyttning l. färd omkring ngt l. i en cirkel- l. kretsformig bana l. ett varv, kretsformigt omlopp, varv; runda. Ferrner ResEur. 222 (1760). (Näktergalen) flaxar och hoppar i rund. SvMag. 1766, s. 583. På nyplog får harfven icke .. köras i rund. Gadd Landtsk. 3: 149 (1777). På isens glas han far i djerfva runder. Ingelman 26 (1836, 1843). Re'n tretti solhvarf Phoebus kört i rund / Kring hafvets salta våg och jordens grund. Hagberg Shaksp. 1: 358 (1847). Under 11 runder ledde Eisermann (vid 5,000-metersloppet). NordIdrL 1902, s. 179. Larsson Vandr. 30 (1909). — särsk.
a) (†) i uttr. i runden, runt (se RUNT, adv. I 2 b), omkring. När Fienden i runden går omkring och söker mycket mehr med stegen / än med Klingan att förföra dig / så (osv.). Porath Pal. 1: I 1 b (1693).
b) om en himlakropps omloppsbana l. omlopp; stundom mer l. mindre klart anslutet till 6 l. 7. Serenius Bbb 1 a (1734). Då solen gjorde dagens rund. Geijer Skald. 30 (1811, 1835). Månen gör sin nattliga rund. Wikner Tank. 50 (1872). jfr DAGS-RUND.
c) oeg. l. bildl., om en tidsperiods omlopp l. kretslopp. Kolmodin QvSp. 2: 200 (1750). Halfva seklet snart har slutat runden. Böttiger 1: 169 (1856). Hvart år fullbordade sin gifna rund. Runeberg Dikt. 77 (1909). Risberg HomIl. 39 (1928).
3) (i fackspr.) om den spiralvridna formen hos tvinnat garn, rundning, tvinn. Frick o. Trolle 25 (1872). Rig 1937, s. 140.
4) (utom i a numera knappast br.) om området l. trakten l. omgivningarna runtomkring ngn l. ngt, omkrets (se d. o. 2); särsk. dels i uttr. i ngns l. ngts rund, runtomkring ngn l. ngt, dels (förr) i uttr. i rund(en), runtomkring; jfr 1 a, c α. Block MotalaStr. 79 (1708: i runden). Under .. (Mathias' gård) ligga i rund hans noggrant gärdade ägor. Runeberg (SVS) 3: 77 (1832); jfr 1 a γ. Dödens ädla skördar / De föllo i hans rund. Runeberg 2: 34 (1848). Af intet den dödslika tystnaden störs; / så stilla det är uti runden. Jensen FjStig 120 (1893). Klockeklangen går i näjdens rund. Därs. 129. Runeberg EDikt. 172 (1926). — särsk.
a) (tillf.) om vad som utbreder sig för ngns blickar, då han ser sig runt omkring. Panoramat omger (på Frösön) åskådaren i en väldig rund. Böök ResSv. 170 (1924).
b) (†) i uttr. så l. så många mil i runden, på så l. så många mils omkrets; jfr OMKRETS 2. Deromkring (dvs. omkring Ahus) vid pass två heller tre mil i runden är ett så skönt och fett land, som i Skåne står att finna. CBonde (1658) i HSH 6: 138.
5) [jfr 1 a γ] (i vitter stil) grupp av personer l. (mera tillf.) föremål som bildar en enhet (i ett l. annat avseende), krets (se KRETS, sbst.1 9 b), cirkel (se d. o. 10), lag (se LAG, sbst.3 14), sällskap; företrädesvis i sådana uttr. som i någras rund l. i runden l. i den l. den runden. Atterbom LÖ 1: 279 (1824). I vänners rund. JJNervander 2: 39 (1832). Skogiga runden / Suckar af längtan. Atterbom LÖ 1: 223 (1854). (Fruns) ovana att som värdinna göra les honneurs i en så lysande rund. Rydberg Frib. 36 (1877). Ofta har jag hört i sjömäns rund, / att (osv.). Fallström VDikt. 2: 19 (1885, 1899). Att (Rydberg) själf en gång skulle intaga en fåtölj i den akademiska runden. Warburg Rydbg 1: 217 (1900). Jag var nog den yngste i runden. Böök Ranns. 110 (1953). — jfr BORDS-, SYSKON-, TAFFEL-, TRÄD-RUND. — särsk. (†) i uttr. en rund av år, en följd av år. Ännu i en rund af år gingo många historier efter honom. CFDahlgren 4: 196 (1831).
6) [jfr 2] (numera mindre br.) rundvandring, rundfärd, rundresa, rundtur, runda, ”sväng”; stundom närmande sig bet.: promenadtur; jfr 7. Atterbom Minn. 221 (1817). 23 (april). .. Gick jag .. ut till Gymnastique salen och skref in mig till publik gymnastique — derifrån till Frenckells boklåda, .. och sist förbi theaterhuset; en temmelig rund. Topelius Dagb. 1: 71 (1833). Nu har jag gjort min rund kring fälten. Backman Reuter Lifv. 1: 54 (1870); jfr 7. Nu vi båda / Att naturens prakt beskåda / Göra runden / Uppåt lunden. Oscar II 3: 65 (1888). Östergren (1936). — särsk. oeg. l. bildl.; jfr 8. Carlén Skjutsg. 262 (1841). Att göra en liten rund igenom århundradena. KrigVAT 1845, s. 556.
7) [jfr 6] (utom i a numera mindre br.) om rundvandring l. rundtur o. d. som företages för att se efter att allt är i sin ordning, rond (se d. o. 1 a); stundom svårt att skilja från 6. Han gick Rund at see om alla Skieppen hade sin wacht. Rudbeck Atl. 3: 292 (1698). Litet emellanåt fösas såväl boskap som hästar in i en folla .. och ryttaren gör dagliga runder för att tillse att inga löpa bort. Skogman Eug. 1: 54 (1854). Carlén Köpm. 1: 398 (1860). — särsk.
a) om tur som företages (särsk. på natten) av en militär patrull l. enskild soldat l. vakt l. en patrullbåt inom ett bevakningsområde (t. ex. en fästning l. militär förläggning, ett samhälle l. fartyg resp. ett sjöområde) för att kontrollera att allt är i sin ordning; äv. om sådan tur betraktad ss. en tjänsteförrättning; äv. konkret, om den patrull l. patrullbåt l. vakt som företar en sådan tur; utom om ä. förh. numera bl. i fråga om vissa turer av detta slag ombord på ett fartyg; jfr ROND 1 a α, PATRULL, sbst.2 1; särsk. i uttr. göra, förrätta, värkställa, gå (förr äv. hålla) rund, förr äv. gå i rund(e). Ey giörs behooff at någhon Hund / Ther (dvs. i himlen) går i wacht och hålla rundh. Sigfridi F 4 a (1619). Om Afftonen när iagh gick heem, mötte migh Wachten, som gick Rundh. Willman Resa 227 (1667). Alle Skiltwagter och Påster som finnas emellan Corps de Garderne ware utsatte skole anropa alle Runder och Patruller enär någon dera af dem ankommer. LMil. 3: 20 (1692). 2VittAH 3: 364 (1788, 1793: gingo .. i runde). Runderna taga sin början så snart det mörknar, och ro omkring hela flottan. ReglFl. 1834, 1: 178. De vanligen utgående runderna äro tre och kallas: visiterrund, högrund och dagrund. UFlott. 1: 140 (1882). Varje afton kl. 9 förrättas rund (på fartyget) av andre officeren på kvarteret eller uppbördskonstapeln för eftersyn att elden är släckt och allt i ordning. Hägg TretungFl. 86 (1941). TjReglMar. 1950, 2: 144. — jfr BI-, DAG-, HAUPT-, HÖG-, KLEN-, VISITATIONS-, VISITER-RUND.
b) (†) om läkarrond. KrigVAT 1837, s. 5. En tidig morgonstund, medan doktorn gjorde runden på lasarettet. Carlén Skuggsp. 2: 70 (1865). Tholander Ordl. (c. 1875).
c) (†) om invändig besiktning av en ångpanna (av en person som tagit sig in i pannan). Frykholm Ångm. 296 (1881). — jfr PANN-RUND.
8) [jfr 6, 7] (numera mindre br.) i uttr. göra sin rund, i sht förr äv. runden l. en rund, om sak: gå l. cirkulera runt, gå från den ene till den andre l. från en plats till en annan, (successivt) spridas till alla (inom en krets) l. överallt (inom ett område), göra sin rond. SvLittFT 1833, sp. 411. (Han) lät .. (bilden) göra en rund kring det nyfikna sällskapet. Nicander Hesp. 68 (1835). Rec. kan ej neka sig det nöjet att se detta täcka stycke ännu en gång omtryckt, ehuru det redan gjort runden genom de flesta dagblad. SKN 1841, s. 102. Sägnerna hafva gjort sin rund kring Europa och blifvit trodda. Beskow i 2SAH 42: 379 (1867). Brännvinsdunken gjorde sin rund bland männen. Neander 70År 152 (1929). — jfr BORDS-RUND.
9) (numera föga br.) omgång av tävling, rond (se d. o. 3). SD(L) 1896, nr 450, s. 8 (i boxning). (Jag) slog .. en irländare (i boxning) efter tredje runden. Lindwall Jakt 165 (1916). Selander Pegas. 228 (1937, 1950; i golfspel).
Ssgr (till 7 a o. med motsv. bruklighet; jfr rund, adj. ssgr): RUND-ANFÖRARE~0200. anförare för en patrull som går rund. SjöreglÖrlFl. 1785, § 636. —
-BÅT. [jfr t. rondeboot] (om ä. förh.) båt utsänd för visitering av poster o. d. KrigVAT 1849, s. 240. —
-MAJOR. [jfr holl. ronde-majoor, fr. ronde-major] (†) visiterrund som värkställdes av en major. Söderman ExBook 174 (1679). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content