publicerad: 1960
RYMMA rym3a2, v., äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RÖMMA röm3a2, v.2 -er, rymde, rymt, rymd, resp. römde osv. ((†) imper. sg. -a IErici Colerus 2: 362 (c. 1645). ipf. sg. -ade Broman Glys. 1: 117 (1741); röm Forsius Fosz 12 (1621; i vers), BtHforsH 1: 169 (1629). sup. rummit BtFinlH 2: 236 (1588: förrumit), Sjöstén ÅmVetA 1802, s. 19 (: utrummit). p. pf. -ad KFÅb. 1913, s. 235 (c. 1730), Svedelius Koln. 120 (1872); -t OPetri Kr. 88 (c. 1540), BtSödKultH 12: 39 (1594)); förr äv. RUMMA, v. -ade (Swedberg Ordab. (1722: rumar sig, pr. sg.)); förr äv. REMMA, v.5, anträffat bl. (jfr dock remnål; se RYMNÅL) i pr. sg. pass. remmes (TjReglFl. 1790, s. 111, Därs. 1796, s. 7), imper. sg. remma (GenExercSjös 1787, s. B 1 b), imper. pl. remmer (Grundell AnlArtill. 1: 36, 47 (c. 1695)); o. RYMMAS rym3as2 l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RÖMMAS röm3as2, v. dep. ryms l. rymmes, rymdes, rymts, resp. röms l. römmes osv.; förr äv. RUMMAS, v. dep. -ades (Columbus Ordesk. 21 (1678: rummas, pr. sg.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera bl. ss. senare led i ssgn IN-RYMMELSE, G1R 4: 321 (1527; i bet. I 6 a)), -ING (se RYMNING, sbst.2), RYMNING (se RYMNING, sbst.2); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se RYMMARE avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(remm- c. 1695—1796. rijm- 1597 (: wndanrijmdt, sup.). rijmm- 1627—c. 1670. rijmn- 1614 (: rijmna, inf.). rim- 1546 (: rime, inf.). rimb- c. 1623 (: rimbde, ipf.). rum- 1722 (: rumas, inf.)—1749 (: rumas, inf.). rumm- 1636—1935. rym- (rÿ-) 1523 (: rymd, p. pf.), 1525 (: ryma, inf.)—1887 (: ryma, inf.). rymb- (rÿ-) 1557 (: rymbde, ipf.), 1660 (: rymba, inf.)—1735 (: rymbde, ipf.). rymbm- 1627 (: rymbma, inf.). rymm- (rÿ-) c. 1540 osv. rymp- 1524 (: rympt, sup.)—c. 1624 (: Rympdh, p. pf.). rympn- 1602 (: rympnde, p. pf. pl.). röm- 1580 (: römes, inf. dep.)—1659 (: römas, inf. dep.), 1936 (: römde, ipf.; bygdemålsfärgat). römb- 1652 (: römbd, p. pf.). römm- 1648—c. 1775. -a 1525 osv. -as 1580 (: römes, inf.), 1627 osv.)
Etymologi
[fsv. ryma, göra fri o. öppen, fly, sv. dial. rymma, römma, rumma, remma, rima, rymmas, römmas, rummas m. m.; jfr fd. rym(m)æ, undfly m. m., d. rømme, fly, utrymma m. m. (d. dial. äv. remme), rumme, inrymma, dra sig akterligare m. m., isl. rýma, göra rymligare, fly, fsax. rūmian, ge rum (mlt. rūmen, lt. rümen, rümmen), mnl. rūmen, göra rymligare (holl. ruimen), ffris. rēma, lämna (en plats) m. m., fht. rūmen, ge rum, utrymma (t. raumen, räumen), feng. rȳman, röja (väg), vidga, dra sig tillbaka; till RUM, adj. (o. RUM, sbst.3); beträffande de starka böjningsformerna röm o. rummit jfr Lundberg AStVbalkl. 28 (1921). — Jfr BERYMMA, RYMD, RYMME, RYMMEN]
I. motsv. RUM, adj. 1: göra fri l. öppen l. vid (o. i anv. som mer l. mindre ansluta sig till denna bet.).
1) göra yta l. plats o. d. fri gm att avlägsna l. röja undan ngt; äv. med obj. betecknande yta osv. som göres fri: frilägga (ngt) o. d.; äv. med konstruktionsväxling: avlägsna l. röja undan (ngt); utom i b o. g numera bl. dels i vissa särsk. förb. (se RYMMA AV, RYMMA UNDAN m. fl.), dels ss. senare led i ssgr. — jfr AV-, BORT-, UNDAN-, UPP-, UT-RYMMA.
a) (†) [efter motsv. anv. i fsv.] (göra del av tomtmark fri från bebyggelse gm att) flytta bort sådan byggnad som icke står på lagligt avstånd från grannes byggnader. Bygger någor så när annars tomt, at han hafver ej stöde- eller stolparum ..; tage up och ryme, och böte en daler. FörarbSvLag 6: 169 (1723).
b) [jfr motsv. anv. i y. fsv.] (numera i sht i skildring av ä. förh.) bärgv. (ss. förberedelse till brytning frilägga ställe där malmfyndighet finnes gm att) röja undan jord l. grus l. löst gråbärg o. d., avrymma; äv. med obj. betecknande antingen malmåder o. dyl. l. det som röjes undan; förr äv. med obj. betecknande gruva; förr äv. i uttr. rymma (in) efter (en fyndighet), röja undan jord osv. för att nå fram till (en fyndighet). Hwar j finghe vårth loff .. til ath ryma garpabergh och bruka then gruffue oss Cronona och rikit til nytto vele j (osv.). G1R 4: 56 (1527). En Summa pen(ninga)r til att lathe ryme vtaff streckett gråberg och annnet slich[t]. Därs. 14: 223 (1542); möjl. särsk. förb. Schall .. her Erick fleming .. loffligitt wara, ath vpsökie lathe och ryme effter andre streck. Därs. 224; jfr: (Erik Flemming) tillförsäkrades .. rätt att låta söka och rymma andra malmstreck. Hultin BergshFinl. 14 (1896). Wij förstå .., att tu haffwer latidt ryme ther offwanför Ladugårdz gruffwan, och är nu kommen nijd på klyfftenne, som är clar sölffmalms strecket. G1R 15: 447 (1543). Lathe ryme eller bryte in effther strecken. Därs. 16: 618 (1544); möjl. särsk. förb. Rinman (1789). jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941). — jfr AV-, BORT-, NY-, UPP-RYMMA.
c) [jfr motsv. anv. i ä. d., mlt. o. t.] (†) om läkemedel: göra (bröstet) fritt från slem o. d. Ther aff (dvs. av medikament) taghes om Afftonnen .. een skee full, thet sterker Magen och rymmer Bröstet. Chesnecopherus RegIter E 3 a (1613). IErici Colerus 1: 192 (c. 1645).
d) (†) tappa ut smält metall ur smältugn, göra utslag; äv.: avlägsna slagg o. d. ur masugnsställe; äv. med obj. betecknande masugn(sställe). Rymning, eller at Rymma i Masugns-stället, förstås olika i landsorterne: på några ställen menas därmed hela Utslaget af Tackjärn, eller ock Tiden emellan hvarje Utslag: på andre åter at Ränsa och Utrymma Stället ifrån vidgrodd Slagg och Sörja. Garney Masmäst. 411 (1791). Stället måste en gång på hvarje Upsättning rymmas. Därs. — jfr UT-RYMMA.
e) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) röja (väg); möjl. äv. i uttr. rymma (viss väg) ngt av vägen (jfr 4), röja undan ngt från vägbanan (på viss väg). Konglige Ma:t .. ville .. formelde .., att alle almunde vägher af then menige mandtz tillhielp och umkost motte rymmes och uprydies. RA I. 1: 402 (1544). Konungz eller store Landzwägerne skola geene göras och rättas .. och wäl försörias medh Broer och rymmas Stenen af wägen. LReg. 257 (1651); möjl. till 4. — särsk. i mer l. mindre bildl. anv.: bereda (väg); äv. i uttr. rymma ngn väg, bereda väg för ngn. (Kristus) brööt sich genom dödhen och helwetet, och rymde och bereedde menniskionne som ther jnne war, en wäägh ther j genom. OPetri 3: 570 (c. 1535). PPGothus Und. M 7 a (1590).
f) [jfr motsv. anv. i fsv.] röja (land) för odling; i den särsk. förb. RYMMA UPP o. ss. senare led i ssgn UPP-RYMMA; jfr RYMNING, sbst.2 1 c.
g) (i fackspr.) rensa upp hål o. d.; numera företrädesvis ss. förled i ssgr. Rymma, .. (dvs.) rensa upp ett hål med något verktyg. Stenfelt (1920). — jfr UPP-RYMMA.
h) (†) i utvidgad anv., med avs. på person, i uttr. rymma ngn emot ngt, skuffa (undan) ngn mot ngt; jfr 4 b. Item angaf hans Swärmoder att mågen henne på gården stött omkull och rymdt henne emot wäggarne. VDAkt. 1707, nr 688.
2) skogsv. göra dragöppning(ar) i (mila). (En kolare bör förstå att i rätt tid genomsticka milans bakvägg) såsom ock at klubba, stilla och rymma hänne efter omständigheterna. VetAH 1758, s. 209. Svedelius Koln. 120 (1872).
3) vidga (ngt).
b) (numera bl. i fackspr.) med avs. på hål l. ränna o. d.; äv. intr., om borr: göra ett för stort hål; förr äv. refl., om hål: vidga sig. Mitt vppå Högden hafwer .. (klippan) ett Håhl .., hwilket .. bättre neder åth (dvs. längre ned) sigh småningom rymmer och widgar. Sylvius Curtius 543 (1682; lat. orig.: paulatim deinde ulteriora panduntur). Då i allmänhet inga nithål borras, utan nästan uteslutande pressas, måste ofta hålen rymmas före nitningen. TT 1901, V. s. 30. 2SvUppslB (1952; om borr). jfr IN-, UPP-RYMMA.
4) [eg. utvidgad anv. av 1 e; jfr t. etwas l. einen aus dem wege räumen] (†) i uttr. rymma ngt l. ngn av l. ur vägen.
a) med sakligt obj.: föra ngt åt sidan, skaffa bort l. avlägsna l. röja undan ngt; äv. bildl. (med avs. på ngt abstrakt, särsk. hinder, missförstånd, missförhållande o. d.): avlägsna l. avskaffa l. undanröja ngt. På ded man .. kundhe rymma aff wägen alle hinder. RA II. 2: 251 (1617). Therföre .. är myket nyttigt, att Lijfwet ibland purgerat warder, then slemmige Materian att uthföra, och aff Wägen römma. Lindh Huuszapot. 175 (1675). Ty skulle wij althså helsth see och önska att alth missförståndh .. blefue uthur wähgen rymdt. BraheBrevväxl. 1: 247 (1677). AsiatB 2: 432 (1747). — särsk. bildl., med avs. på värksamhet: tillintetgöra l. spoliera l. fördärva ngt. Där af (dvs. av förekomsten av bedrägerier) .. synes wilja följa, at Commercia .. där medh förtaghes och aldeles af wägen rymmes. Schmedeman Just. 184 (1619).
b) med personbetecknande obj.: driva undan ngn; äv. bildl.: röja ngn ur vägen, ta livet av ngn. Alle fiender woro aff wägen rymde. PErici Musæus 2: 8 a (1582; t. orig.: aus dem wege gereumet). (Kristian II) rymde af wägen både goda och onda. Gustaf II Adolf 74 (c. 1620). Hwart .. (storvesiren) rider på gatorne, gå några af .. (hans följe) framman för, några på sidorne och några bak effter honom, att rymma folcket uhr wägen. KKD 5: 360 (1711). Botin Hist. 2: 84 (c. 1790).
c) i pass. med intr. bet.: avlida, gå bort. Om hon i sin siuukdom nu snart icke blifwer behörigen i akt tagin .. lärer hon .. snarare än man troor .. Crepera och uhr wägen rymmas. VDAkt. 1706, nr 189.
5) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera i sht i vitter stil, med ålderdomlig prägel) bege sig bort från l. lämna (en plats) o. d.; utrymma (ngt, t. ex. befästning l. sittplatser); äv. med bestämning inledd av prep. för l. åt (förr äv. inledd av prep. till l. bestående av indirekt obj.; se a β α', d β, γ α', h α) betecknande den till vars förmån ngn utrymmer ngt l. beger sig bort från ngt; äv. bildl., särsk.: dra sig undan från l. undfly (världen). Th[e]m (dvs. två stjälande finska djäknar) wntes lijff for ther[es] wngdom skul doch saa at the skulle staa ther[es] rætt j skola stugone och ryma stadh[e]n. OPetri Tb. 107 (1526). Folket måste under sielfwa predikan stoolarne rymma. VDAkt. 1714, nr 261. I sägen, jag skall verlden rymma / Med ögat fäst på Gud allen'! Östergren NDikt. 182 (1879). Då konungen såg Egil, böd han, att man skulle rymma den lägre långbänken för de komne. Bååth EgilS 120 (1883; isl. orig.: rýma). Alla regeringens förmaningar, att barrikaderna skulle rymmas (av arbetarna), förklingade ohörda (under revolutionen i Wien 1848). Lundegård Stormf. 55 (1893). (Han) har varit en slarver och rymt orten, lämnande fästmö och två barn. Engström Gubb. 10: 7 (1924). — jfr FÖR-, LAND-RYMMA. — särsk.
a) med avs. på bostad l. hem o. d.
α) (†) bereda plats i. Jagh haffuer rymdt hwset, och giordt rwm för Camelanar. 1Mos. 24: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: berett plats i huset); möjl. till 1.
β) bege sig bort från l. lämna; särsk. i uttr. rymma huset, bege sig bort l. rymma (i bet. I 6 a) hemifrån. Balck Es. 76 (1603). Gudmundh Jönsson och hustrun .. måste rymma stugun. VRP 1699, s. 433. Dotter min har .. blifvit förryckt och rymt huset. Almqvist Amor. 274 (1822). Hellberg FrödingM 78 (1925). särsk. (†)
α') i uttr. rymma kvarter, lämna sitt logi, flytta från sin bostad; äv. i uttr. rymma sitt kvarter till ngn, avstå sitt logi åt ngn. Wojwoden .. låter tillsäga mig .. att jag skulle rymma mitt quarter till stolniken. Roland Minn. 10 (c. 1748). Därs. 19.
β') med avs. på krigshärs läger: utrymma; jfr d. Frantsoserna måste rymma lägret och draga sig hemligen undan om nattetid. Eneman Resa 2: 90 (1712).
b) (†) i uttr. rymma sitt (l. sin) fängelse, rymma (i bet. I 6 a) ur sitt fängelse. (Ture Tureson) rymde sijn fängelse, och gaff sich til her Eggierdt Kromedick. OPetri Kr. 218 (c. 1540). Schroderus Os. 2: 509 (1635).
c) med avs. på land l. rike (jfr g): lämna l. gå i landsflykt från; särsk. i uttr. rymma landet l. riket l. land och rike, gå i landsflykt. (Hertigarna Erik o. Valdemar) moste rymma landet. OPetri Kr. 105 (c. 1540). Biskop Brask har .. måst rymma riket. Mellin Nov. 1: 270 (1846, 1865). Östergren (1937).
d) (ss. besegrad l. inför fiendens hot nödgas) lämna (slagfält l. område som det strides om); äv. (i fråga om sjöstrid) i uttr. rymma sjön, (ss. besegrad l. inför fiendens hot nödgas) lämna öppna sjön. (Fienden) moste rymma bådhe fältet ock heela churfurstendömet. AOxenstierna 8: 132 (1633); jfr α. Om min (flotta) kunde tillfoga fiendens Flotta någon märkelig afbräck, eller åthminstone obligeran till att rymma sjön. Carl X Gustaf (1657) i HSH 5: 166. Österrikiska Cavaleriet rymde först den innehafda terrainen och sedan slagfältet. KrigVAT 1840, s. 215. SvH 6: 323 (1906). — särsk.
γ) (†; se dock β') i uttr. rymma platsen, ss. besegrad nödgas lämna slagfältet; jfr PLATS, sbst.1 3 b. PolitVis. 259 (1626). särsk. bildl.
β') (numera bl. tillf.) i uttr. rymma platsen för ngt, ge vika för ngt, förlora sin ledande ställning till förmån för ngt. Redan på 1790-talet började den franska literaturen rymma platsen för den tyska. Ljunggren SVH 4: 25 (1887).
e) (†) med avs. på fana l. militärt förband: rymma (i bet. I 6 a) l. desertera från; särsk. dels i uttr. rymma ngns baner, se BANER 1 a β β', dels i uttr. rymma fanan l. sin fana, se FANA 1 c, dels i uttr. rymma hopen l. kompani(et), desertera. Och hafuir thenne Nils Larssonn rympt sijnn fänicka i Lijfflandh. VadstÄTb. 17 (1578). (Han bekände) att han var en lagskrifven knekt, och hafver rymt hopen. NoraskogArk. 5: 178 (1632). Påwel angaff och hans broder Segfridh Jöransson war hemkommen, han som hafwer rymbd Compagnie. ÅngermDomb. 1646, s. 4. Kånans Man .. skal A:o 1687 .. utan något begånget brott, af lättsinnighet rymt compagniet öfwer til Norie. Schmedeman Just. 1512 (1698); jfr RYMMA ÖVER.
g) (†) om person ombord på fartyg: söka undvika att fartyget kastas mot (land). När Skeppet kommer twert .. giör (man) sitt bästa at få Segel til .. at kunna komma Landet för öfwer som man wil rymma. Rosenfeldt Tourville 65 (1698; fr. orig.: eviter).
h) (†) i vissa utvidgade l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr d γ α', β').
α) i uttr. rymma ngn ngt (jfr d β, γ α'), upplåta ngt åt ngn; äv. i uttr. rymma ngt åt ngt, avstå l. ägna ngt åt ngt. Jag vil honom (dvs. Gud) hiertat rymma. Kolmodin QvSp. 1: 178 (1732). Åt de husliga bekymmer / Man sin tid och möda rymmer. CFDahlgren 2: 144 (1843).
β) med avs. på befattning: (nödgas) lämna l. frånträda. (Den danske) Konungen befallte 18/4 1576 att H:r Christen skulle rymma pastoratet och deremot H:r Hans insättas till pastor. Cavallin Herdam. 5: 79 (1858).
γ) i uttr. rymma sin (l. kronans) tjänst, olovligt lämna sin (resp. kronans) tjänst, rymma (i bet. I 6 a) ur sin (resp. kronans) tjänst; jfr e. Den .. tienere, som med ominne wijker eller rymmer sin tienst. Stiernman Riksd. 399 (1594). Börie Håkanson .. rÿmbde Cronans tienst. VDAkt. 1669, nr 118.
ε) i uttr. rymma sitt löfte l. sina löftesmän, rymma (i bet. I 6 a) fastän man ställt borgen för sig; äv. i uttr. rymma sin borgen, se BORGEN 1 b ε. Jöns Jonsson .. haffuer giortth Olaff smedh såremåll och rymdt sine lyfftessmänn. TbLödöse 68 (1587). NorrlS 1—6: 359 (i handl. fr. 1605).
6) [jfr motsv. anv. i fsv.; sannol. utgående från (abs. anv. av) 5] bege sig bort l. avlägsna sig (ifrån ngn l. ngt l. ur ngt) o. d.; utom i a numera bl. (i vitter stil) i bildl. anv. (äv. med saksubj.): försvinna, vika (bort). Om trängzl när allmogen rymmer (dvs. går ut ur kyrkan), skall h. Gabriël lysa på predikstolen att qwinfolcken sittia stilla så lenge manfolcken gå vth. Murenius AV 424 (1658). (Najaden) lyssnar undransfull på nya bäckars fall, / Som rymma, sorlande, ur grottor af korall. JGOxenstierna 2: 169 (1796, 1806). Dagens korta glädje rymmer, / själen längtar, kvällen skymmer. Arbman Ton. 57 (1917). — särsk.
a) avlägsna sig (hastigt) för att undkomma l. undvika ngn l. ngt som innebär en fara l. ett hot l. ett obehag l. ett straff l. en rättslig förpliktelse o. d., fly; numera bl. i fråga om olovligt l. hemligt avvikande; förr äv. i fråga om flykt undan motståndare (t. ex. i strid l. slagsmål); särsk. dels: fly ur fångenskap, dels: olovligt o. i hemlighet lämna sin tjänst (särsk. om soldat: desertera), dels: utan sina anhörigas (l. sin makes) medgivande o. vetskap överge sitt hem. G1R 2: 87 (1525). Ryttarne (som så förfärlige rymde) rände på sitt eget fotfolk. Svart G1 27 (1561). Alla rymde (då en av bröllopsgästerna drog kniv) och ingen torde bida. Murenius AV 469 (1660). Rymmer någon af manskapet, .. insänder kompani-chefen genast till majors-expeditionen rapport derom. TjReglArm. 1858, 3: 17. Eduard, som hoppats på ett skilsmässoförslag (från sin makas sida), föredrar den våldsamma utvägen att rymma hemifrån. Johanson SpeglL 57 (1909, 1926). Stiernstedt Bank. 89 (1947). — jfr AV-, BORT-, FRÅN-, FÖR-, UND-, UNDAN-RYMMA m. fl. — särsk.
β) i uttr. rymma (i)från ngn l. ngt, fly från l. (olovligt o. i hemlighet) lämna ngn l. ngt (ett land, en ort, ett fängelse, sin tjänst, en förpliktelse o. d.), rymma ur (förr äv. av) ngt, fly ur l. (olovligt o. i hemlighet) lämna ngt (ett land osv.). G1R 1: 98 (1523). Läriungana rymde alle j fråå honom. OPetri 2: 7 (1528). Påffuell .. ähr .. rymdir wttaff sitt fenngzledh. TbLödöse 192 (1590). Arfsrätt kan förverkas .. om någon rymmer af landet för grof missgerning. Schrevelius CivR 3: 244 (1849). Sjöman, som rymmer ur tjänsten, må .. i häkte tagas. SFS 1906, nr 78, s. 13. Rymma från betalningen. Ymer 1934, s. 192. — särsk.
α') (†) i uttr. rymma ur stället, fly undan, flytta sig från sin plats. Geijer Skald. 38 (1811, 1835).
β') (†) i uttr. rymma utur fältet för ngn, ta till flykten för ngn; jfr 5 d α. Mörk Ad. 2: 232 (1744).
γ) (†) i uttr. rymma undan ngn, undfly ngn; rymma undan ngt (jfr ζ), rymma ifrån ngt l. fly undan ngt (l. efterräkningarna för ngt); särsk. i uttr. rymma undan regemente, desertera; i vissa fall möjl. att fatta ss. särsk. förb. Finnar äro nogh besittiandes i Ångermanland som .. ther nidhsatte sigh när the rymde undan Flemingens mord. Bureus Suml. 43 (c. 1600). Mången rymmer vndhan Röken, och faller hoffuudstupa in vthi Eldhen. Balck Es. 155 (1603). The som .. rymt undan Regimente. Schmedeman Just. 1519 (1698). Huru skal jag kunna rymma undan Mose med sina stötande horn? Borg Luther 1: 541 (1753). — särsk. i uttr. rymma undan ngns baner, se BANER 1 a β β'.
δ) i uttr. rymma till ngn, fly till ngn, rymma till (förr äv. i l. åt) ngt, fly till ngt (ett land, en ort, en byggnad o. d.); förr äv. i uttr. rymma bakom ngn, gömma sig bakom ngn. Thå rymde monge j skoghar och berg, och gömde sich vndan. OPetri 1: 477 (1528). Munckar och Präster rymde vthi sina Kyrckior, men thet halp them intet. Petreius Beskr. 2: 63 (1614). En soldatt .., såm haver haft ij sinnett att rymma till fienden. OxBr. 6: 19 (1627). Girs G1 74 (c. 1630: åth Norige). Snällt mången mö bakom sin granne rymde (när den siste skalden inträdde i festsalen). Geijer Skald. 28 (1811, 1835). Ett brev .. låter oss veta, att Anckerman .. rymt till Danmark. Fornv. 1939, s. 135.
ε) i vissa förb. med substantivisk bestämning utan prep.; dels i sådana uttr. som rymma sin väg l. sin kos l. sina färde, dels med bestämning betecknande väg l. led o. d. på vilken ngn färdas (l. vägsträcka l. väglängd som ngn tillryggalägger) vid rymning; jfr d. Han rymde sjövägen. The .. rymde sin wägh. 2Sam. 4: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: flydde .. undan). (Hon) rymde strax sin koos. Petreius Beskr. 2: 8 (1614). Såsom jag just har min ro i att rymma, så har jag ingen ro förrän jag rymt ett stycke väg. Hagberg Shaksp. 12: 311 (1851). De älskande rymma sina färde. Westermarck Äkt. 240 (1893). Malmberg Werfel 40Dag. 489 (1935).
ζ) (numera bl. tillf.) bildl.; förr särsk. motsv. γ, i uttr. rymma undan ngt, vika undan för ngt l. drivas bort av ngt. När en flächtar medh en hand, medh en flächtequast, eller något annat, så rymer strax wädret vndan flächtan. Forsius Phys. 53 (1611). Monge gode gamle Swenske ährbare seder moste (under Kristinas regering) rymma för mykit Fransyskt, som icke alt dogde. Swedberg SabbRo 2 (1700, 1710). Glädjen rymde skygg för smärtan. Montgomery-Cederhielm Dikt. 45 (1881).
ϑ) (numera föga br.) i p. pf.; äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: förrymd, förlupen; äv. substantiverat. Schroderus Dict. 199 (c. 1635). Kände den rymde eller fångne fältropet, förändras det. TjReglArm. 1867, 4: 94. Rymde slafvar. Rydberg Ath. 238 (1876; uppl. 1859, 1866: förrymda). Östergren 5: 909 (1937).
b) (†) flytta (från ett hus, till en trakt o. d.). (Flera bönder i Nyslotts län) mene sigh til then Äremarck (dvs. den obebodda trakten) j Tauestland gerne ryme vile. HFinlH 2: 314 (1551). The borgare, som haffwe theris gårder ut medh muren, schole ryme ther ifrå. PrivSvStäd. 3: 323 (1576). Inbyggiarne (i ett hus, där ett dödsfall i pest inträffat) rymde vthur Huuset, Men effter någhre Månadher .. droghe the in vthi theres Huus igen. Berchelt PestOrs. D 4 a (1589); jfr a o. RYMMA UR. Om affton ankom regementet och moste jag rymma utur mitt qvartter för Öfwerste Leutnanten och moste så ligga i mitt tällt. KKD 1: 146 (c. 1710); möjl. till RYMMA UR.
d) (†) i uttr. rymma vägen med ngt, ta sig fram l. fortsätta sin färd med ngt; jfr a ε. En sådan storm, att vij nödgades felle mest alle våre segell, nogeste behollendes så myckedt, som vij kunne rymme vägen medh. AOxenstierna 2: 1 (1606).
II. [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] sjöt. motsv. RUM, adj. 9 a, om vind: dra sig (så l. så mycket) akterligare (o. bli mera gynnsam för segling på viss kurs); motsatt: skralna. SkepCommSkepzb. 1689. Vid 9-tiden .. rymde vinden några streck. VFl. 1934, s. 187.
1) om person.
a) (numera bl. ss. senare led i ssgn IN-RYMMA) härbärgera l. inhysa (ngn ngnstädes); äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: motta (ngn i sin famn). Hvem en Hjelte ägt och lider i sin famn / At rymma någon feg och något mindre namn? GFGyllenborg Vitt. 3: 222 (1791, 1797). (N. Sahlgren) skänkte .. sin sätesgård Östad .. för att derstädes rymma, underhålla och uppfostra fattiga barn. BL 13: 268 (1847). Sundén (1888).
b) fylla i (krut o. d.) i fänghålet på eldvapen o. d.
γ) (om ä. förh., föga br.) med konstruktionsväxling: fylla i fängkrut i (fänghål) på kanon. (Sv.) Rymma fänghål (eng.) prime. Ramsten o. Stenfelt (1917).
c) ha l. ge utrymme för l. få plats med (ngn l. ngt ngnstädes); äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. Dalin Arg. 2: 175 (1734, 1754). Jag kan er båda i min famn ju rymma. Jolin UHansDr 83 (1860). (Hustrun) stod och ordnade koppar och glas på kaffebrickan, för att kunna rymma allt. Benedictsson Folkl. 203 (1887). Man rymmer ej tillvarons gåtor i den lilla ask, där en sömmerska förvarar sina små sygrejor. Högberg Utböl. 1: 65 (1912). Endast genom att statsgaranti i detta fall utlovats har det varit möjligt att .. rymma krediterna inom vad .. (banklagen) medger. DN(A) 1958, nr 77, s. 2. särsk. i vissa bildl. anv.
α) (numera bl. tillf.) placera in l. hinna med (viss värksamhet inom viss tidsperiod). (Jag) har .. funnit, att jag näppligen inom .. (två) månader kan rymma mina föreläsningar. Atterbom (1846) i 3SAH 37: 241.
β) (numera bl. mera tillf.) med avs. på känslor l. förmåga att uttrycka sig o. d. Hera rymde .. ej i bröstet sin vrede, men sade: (osv.). Johansson HomIl. 4: 24 (1846). Hallström GrAntw. 33 (1899).
2) med sakligt subj.: ha plats l. utrymme för (ngn l. ngt) inom sig l. innesluta (ngt) i sig, inrymma l. innehålla (äv. i uttr. rymma ngt i ngt l. i sig, ha plats l. utrymme för ngt i ngt l. innesluta ngt i ngt resp. i sig); särsk. dels om lokal o. d.: ha plats för (så l. så många personer o. d.), dels om behållare o. d.: ha plats för (så l. så stor kvantitet). Rosenstein Comp. 342 (1738). Enligt .. (Buddenbrocks) åsigt, fanns i hela denna del af landet intet .. ställe tjenligt och tillräckligt att rymma hela krigsmakten i ett gemensamt läger. Malmström Hist. 2: 313 (1863). En verld, som i sig rymmer billioner af verldsdelar, riken och provinser. Wikner Lifsfr. 2: 207 (1885). Hela teatern rymde vid fullsatt hus 8.000 personer. Lewenhaupt Pyren. 306 (1914). Järnfat .. rymmande 350 liter. SvD(A) 1918, nr 222, s. 1. Granlund Träkärl 157 (1940). — jfr IN-, INNE-RYMMA. — särsk.
a) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. BEMalmström 6: 6 (1840). Föreläsningen, undervisningen, kunskapen rymde för honom blott en del af universitetsmannens plikt. Weibull LundLundag. 184 (1889). Shakespeares föreställningsvärld rymmer påfallande få bibliska eller verkligt kristna element. Selander Pegas. 16 (1934, 1950). (Minnesskriften) rymmer ett ovanligt rikt persongalleri. KyrkohÅ 1938, s. 315. Malmberg StyckVäg 100 (1950).
b) (numera bl. tillf.) i p. pr.; särsk. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som rymmer l. innesluter ngt; äv. substantiverat. Större är det rymmande / Än det, som ryms. Runeberg 5: 136 (1863). Det finnes ställen (i en viss dikt), där det språkliga uttrycket icke räcker till att fylla de rymmande paradstroferna med så mycken märg som erfordrats. Söderhjelm Runebg 2: 393 (1906); jfr a.
3) refl. (äv. med refl. indirekt obj.).
a) (†) om person (jfr b).
α) skaffa sig ökat utrymme (för sitt jordbruk gm röjning); jfr I 1 f. Bleffue flere byer, åkrer och änger vptagne, szå atth folkett finge rime sigh och mere såddes, szå kommer och mere spannemale j landett. 2SthmTb. 1: 161 (1546).
γ) motsv. 1 a: inhysa sig, bo; jfr 4 a β. Ther fants mig aldeles intet rum at berga mig uti, utan måste på et annat ställe rymma mig i församblingen hos en bonde. VDAkt. 1787, nr 582.
b) (†) om person l. sak: få rum, rymmas; äv. bildl. Både borgerne och bönderne udi Norköpingh (kunna) väll ryme siig udi en kyrke. G1R 25: 341 (1555). Ded rymbde sig inted mehr i skeped. AOxenstierna 2: 492 (1622). Ju flera känslor sig i hjertat rymma hunnit, / Ju flera Himlar ock i Skaparns sköt det funnit. Lidner (SVS) 3: 131 (1788).
c) [möjl. utgående från I] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om arbete: gå raskt, gå undan; äv. opers. I den nyss gångna veckan .. har .. vårbruket pågått med all kraft och det har ”rymt sig” bra, helst som jorden varit ganska tjänlig. SDS 1905, nr 127 a, s. 1.
4) ss. dep.
a) (†) om person (jfr b).
β) bo; jfr 3 a γ. O! att du ville med mig, i den bygd du skattar så ringa, / Rymmas i låga tjäll. Adlerbeth Buc. 14 (1807; lat orig.: humiles habitare casas); jfr LHammarsköld i Lyceum 2: 37 (1811).
b) om person l. djur l. sak: få rum l. plats (ngnstädes); äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; stundom äv. övergående i allmännare bet.: finnas (ngnstädes). 1LinkBiblH 1: 69 (1580). Han hafwer större wingar, än the vthi nestet rijmmas. Girs Edelh. B 8 b (1627). Twå stoora rymmas intet wäl på en wäg. Grubb 827 (1665). Tin nåd och vår nåd rymmas icke vnder ett tak. Rhyzelius Episc. 1: 54 (1752; anfört ss. yttrat av Gustav Vasa till ärkebiskopen Johannes Magni). I den vida park, som kring ditt (dvs. frälsemannens) landtgods rymmes, / Drifs brukarn från de hus, af dem din utsigt skymmes. JGOxenstierna 2: 90 (1796, 1806). I ditt hjerta uppstår en känsla, djup, oändlig, outsäglig: du kan icke uttala, icke beskrifva henne, den kan icke rymmas i ord. Tegnér (WB) 8: 60 (1836). Ditt öga är ett litet hus, / Hvad ryms dock ej derinne? Runeberg 4: 95 (1857). I värpboxar .. beräknar man, att 3 höns rymmas per kvm. Träskman Fjäd. 14 (1948). Höijer Solv. 37 (1954). — särsk. (i Finl.) i förb. med adv. som betecknar riktning. De (som voro i extas) kröpo under bord och bänckar, äfven under sängar om de rymdes dit. FinKyrkohSP 5: 122 (c. 1778). ”Hit ryms du inte”; ”vart ryms det så mycket folk?” Bergroth FinlSv. 140 (1917).
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1: göra (en yta l. en plats) fri från ngt som upptar utrymme l. är till hinder o. d.; särsk.: duka av (bord). Bordet rymmes af och flyttas undan (efter en måltid). Benedictsson Ber. 167 (1885).
2) (†) till I 6 a: fly l. rymma sin väg (med ngn). Svart G1 149 (1561). Elsa Jönsadåtter .. rymde vtaf mz en skreddare. ÄARäfst 17 (1596). RARP 9: 101 (1664). —
RYMMA BORT10 4. [fsv. ryma bort] till I 6 a: bege sig bort olovligt l. i hemlighet, rymma sin väg; förr äv.: ta till flykten, fly bort. Schroderus Waldt 81 (1616). Vid krigsfolkets ankomst rymde alla invånarne bort. Nordforss (1805). Svedelius i 2SAH 46: 154 (1870). jfr bortrymma. särsk. (†) i uttr. rymma bort undan, fly (undan). Arwidh Smålenninge .. rymde (vid överfallet) med .. (junker Magnus) bort vndan och baar honom på sinne axlar til Danmark. OPetri Kr. 109 (c. 1540). —
RYMMA I10 4, förr äv. UTI.
1) (numera föga br.) sjöt. till II, = rymma II. Weste (1807). Lindström JTengbÖ 105 (1923). Molde DanSvO 488 (1958).
2) (†) till III 1 b β: fylla i fängkrut i fänghålet på kanon. N:o 1 (av manskapet vid en kanon) .. Rymmer i och Riktar (m. m.). ReglArméenFl. 1788, s. 89. Därs. 97. —
1) (†) till I 5 a, i uttr. rymma ngn ngt in (jfr 2) l. rymma ngt in till ngn, upplåta l. avträda ngt (bostad o. d.) åt ngn. Sades Hans Kranck till, att han skall rÿme Herman Schilling husett in. 2SthmTb. 5: 307 (1577). Då måste iag åter söka befallningzmannen, som rymbde stugan in till Danjel. VDAkt. 1731, nr 611. Lind (1749). jfr: (Sv.) Rymma in, .. (fr.) ceder. abandonner. laisser. Dähnert (1784).
2) [eg. bildl. anv. av 1] (†) i uttr. rymma ngn ngt in, bevilja ngn ngt. Wm wj skole Ryme them theris begären in. G1R 6: 265 (1529).
3) (†) till I 6 a: fly in (i en byggnad o. d.); desertera o. därvid bege sig in. Konung Erich (som låtsat att han ville ge sig tillfånga) rymbde inn på slothett. HH 20: 206 (c. 1585). Våre öfverlöpare, hvilcka rymde in från oss under belägringen (av Thorn), fingo vi då (dvs. vid erövringen) igen. LKagg (1703) i HH 24: 50.
4) (†) till III 1 a: ge rum l. härbärge åt (ngn); äv. bildl. Serenius (1741). Gyllenborg Bält 223 (1785; bildl.). särsk. refl., i uttr. rymma in sig, bosätta sig l. ta sin bostad (ngnstädes); anträffat bl. i bild; jfr rymma III 3 a γ. Atterbom SDikt. 2: 37 (1811, 1838).
5) (†) till III 2: ha plats för (ngt), inrymma (ngt); äv. bildl. Sahlstedt (1757). Adlerbeth HorOd. 7 (1817). Afgrundsqval, så djupt, att blott en moders / Barm kan rymma in det. Cygnæus 7: 96 (1846).
6) (i Finl.) till III 4 b slutet, ss. dep.: få rum l. rymmas (ngnstädes); äv.: gå in (genom ngt). Då rymdes släden ej in genom porten. Topelius Lb. 2: 202 (1875). En mikrokosmos, hvari allting rymmes in. Söderhjelm ItRenäss. 137 (1907). —
RYMMA NED. (†) till I 1 b, i uttr. rymma ned på (en fyndighet), röja undan jord l. grus l. löst gråbärg o. d. så att man kommer ned på (en fyndighet). G1R 2: 62 (1525). —
RYMMA TILLBAKA10 040, äv. 032. (numera bl. tillf.) till I 6 a: olovligt l. i hemlighet bege sig tillbaka; förr äv.: dra sig tillbaka, fly undan. Jag ville rymt tilbaka; men: / Han fattad' mig i armen, / Och sade: har tu tå min vän / Ej hjerta uti barmen. Odel Sincl. 4 (1739). —
RYMMA UNDAN10 32, äv. 40. [fsv. ryma undan] jfr undanrymma.
1) till I 1.
a) (numera bl. i vissa trakter) flytta undan (ngt som upptar plats l. är till hinder o. d.); äv. utan obj.: städa, plocka undan (jfr rymma upp 1); förr äv.: röja undan (skog). Wijdere befale wij digh att du lather oss wethe, om thu hafuer rymdt Skogen vndan der widh Cajaneborgh. SUFinlH 2: 361 (1607). Våra ledande och mera framsynta möbelaffärer ha börjat rymma undan sina s. k. färdiga garnityr, med sitt bestämda antal pjäser och sina tunga skåpmöbler. STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 5. ANF 56: 209 (1942; utan obj.; från Smål.). särsk. (†) i utvidgad anv.: göra färdigt vad man har att göra, göra ifrån sig, göra undan. Rietz 543 (1865).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till I 1 b: röja undan (löst gråbärg o. d.) för att frilägga ställe där malmfyndighet finnes. Hiärne Berghl. 439 (1687).
2) till I 6 a: olovligt l. i hemlighet bege sig undan; förr äv.: fly undan (i strid l. slagsmål); jfr rymma I 6 a γ. OPetri 3: 537 (c. 1535). Sedan Språng Swen i fångöö inn i hans Båth .. men Drengen Erik Måns(son) rymde fram i Stammen vndan. HammarkDomb. 10/9 1596. —
1) till I 1.
a) (i vissa trakter) städa l. ställa i ordning (ngnstädes); äv. med obj. betecknande hus o. d. Cavallin (1876). Värdshusen tvättades och rymdes opp. Holmström LändStränd. 1: 110 (1913). ANF 56: 209 (1942; från södra Sv.).
c) (numera bl. om ä. förh., föga br.) till I 1 g: sticka in rymnål i fänghålet på (kanon) för att rensa upp detta o. för att sticka hål på det hölje som omgav laddningen så att fängkrutet kunde antända denna; äv. abs. Remmer upp edra Stycken. Grundell AnlArtill. 1: 47 (c. 1695; ss. kommandoord). Remma up, Slå på Fängkrut. GenExercSjös 1787, s. B 1 b (ss. kommandoord). Björkman (1889).
d) (†) bildl.: befria (ngns hjärta) från det som tynger o. besvärar; anträffat bl. i pass. med intr. bet., om hjärta: bli upprymd l. lätt. Jag satt här (dvs. hos mina landsmän) en längre stund, och mitt hjärta rymdes upp. Wallin Bref 267 (1849).
2) tekn. till I 3 b: vidga (hål l. ränna o. d.). (T.) Bleiaufräumer, .. (sv.) Krokig knif med en god spets, att rymma upp rännorna i fönsterbly. Deleen (1836). Ericsson Ur. 268 (1897).
3) (†) till I 6, bildl., om hav: dra sig tillbaka o. resa sig ss. en mur. Tu Haaff hwij rymde tu så op, / Jorden (dvs. Jordan) hwij wende tu titt lop, / När Israel tigh mötte? AndelPs. 116 (1614; jfr Psalt. 114: 3 (Bib. 1541): Hwadh war tigh tu haaff at tu flydde?); jfr Ps. 1695, 91: 2.
4) (†) till II, om vind: fylla l. spänna ut (segel o. d.). En mindre båt .. kryssade fram och åter, utan att få så mycket vind som kunnat rymma upp en näsduk, mycket mindre då ett segel. Carlén Köpm. 1: 26 (1860). —
RYMMA UR10 4, förr möjl. äv. UTUR. till I 1: tömma (förvaringsutrymme o. d.) på innehåll l. utrymma (hus o. d.); i uttr. rymma utur ngt möjl. icke att fatta ss. särsk. förb. (o. stundom svårt att skilja från rymma I 6 b). Han rymde ur byrålådan. The skola ryma vthu (det av spetälska smittade) hwset .., på thet at alt thet j hwset är, icke skal warda oreent. 3Mos. 14: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: man .. utrymmer huset). De började rymma utur sina koijor, och föra sina ringa ägodelar på fältet. Brelin Resa 107 (1758). —
1) till I 1: göra (plats o. d.) fri gm att avlägsna l. röja undan ngt; föra bort alla sina tillhörigheter ur (rum o. d.); förr äv.: öppna (port) gm att avlägsna framför den anbragta hinder. Theras portar vore förtimrade, the moste haffva tidh att rymma them uth igen. HH 20: 335 (c. 1640). (Sv.) Rymma ut ett rum (eng.) empty a room. Harlock (1944). särsk.
b) (†) till I 1 b: röja undan jord l. grus l. löst gråbärg o. d. ur (gruva). Ther stå wäl gode rådt till att ryma gruffuan vdt til tess man kunde nå retta gambla strikit. G1R 7: 34 (1530).
c) (†) till I 1 g: rensa upp (spricka l. dyl.). Är Kloftan (dvs. sprickan i en hästs hov) heel igenom eller half, rymma dhet uth, och skaaf med een Knijf på båda sijdor, at Hornet blifwer förnyat. IErici Colerus 2: 362 (c. 1645).
2) (†) till I 3 a: utvidga. Ty kiöpte Sven Olofsson Viman thenna Tomten af Staden, och rymade then ut efter handen. Broman Glys. 1: 117 (c. 1730); möjl. till 1. Nordforss (1805).
3) till I 5: utrymma l. bege sig bort från (en plats o. d.); äv. med bestämning inledd av prep. åt, betecknande den till vars förmån ngn utrymmer ngt l. beger sig bort från ngt. Under löje och i all vänskap, måste .. drängarna .. fly och rymma ut platsen åt flickorna. SvLekar(GAAkad.) 1: 33 (1845). Rymma ut .. en stad. Harlock (1944).
4) (†) till I 6 (a): bege sig ut (ifrån en plats), fly ut; särsk. i uttr. rymma ut av landet, fly ur landet. 1Mos. 39: 13 (Bib. 1541). Ther vppå swarade .. (moskoviterna polackernas befälhavare), så packer idher sin koos, och rymer vth ifrån wårt Slot och Stadh. Petreius Beskr. 1: 24 (1614). Konung Casmir rÿmmer af Landet Vth. Visb. 1: 352 (1658).
5) (†) till III 3 a α, refl., i uttr. rymma sig ut, skaffa sig (ökat) utrymme (för sitt jordbruk gm röjning). G1R 22: 205 (1551). Vij haffve och tilsagtt honum (dvs. en man som fått tillstånd att ”rödie och bygge” ett torp), att han skall rymme sigh utt i skogen thet mesthe honum mögeligitt kan vara. Därs. 23: 49 (1552). —
RYMMA ÖVER10 40. jfr överrymma. (numera bl. tillf.) till I 6 (a): olovligt o. i hemlighet bege sig över (till en plats o. d.). LReg. 160 (1620). särsk. om soldat: desertera. Widekindi KrijgH 760 (1671).
Ssgr: RYM-BORR.
1) (förr) till I 1 g: vid bärgsprängning använd borr varmed man avlägsnade den ss. förladdning använda leran ur borrhål i sådana fall då ett skott ej brunnit av; jfr -järn 2. Rinman 1: 347 (1788).
2) [jfr t. raumbohrer] (numera knappast br.) till I 3 b: borr använd för att vidga ett hål; jfr -järn 5. Rinman 1: 350 (1788). Eneberg Karmarsch 2: 367 (1861). —
(I 3 b) -FIL. [jfr t. raumfeile] (i fackspr.) tunn flat fil som användes för filning av mycket smala spår (särsk. inskärningar i nyckelax), nyckelaxfil. MedelprisPersedlar InstrUppb. 5 (1896). Varulex. Byggn. 2: 32 (1955). —
-JÄRN. [jfr t. räumeisen]
2) (†) till I 1 g: järnredskap som användes för att rensa upp borrhål vid bärgsprängning; jfr -borr 1. Schulthess (1885).
4) skogsv. till I 2: järnspett som användes att ta upp draghål i mila med; jfr rymnings-järn 2, rymnings-spett 2. JernkA 1824, s. 338.
5) till I 3 b.
a) (numera knappast br.) redskap av järn som användes för att vidga (borr)hål, (upp)rymmare, brotsch. Björkman (1889). TySvOrdb. 1888 (1932).
-NÅL, se d. o. —
(I 1 d) -STÅNG. (†) = rymnings-stång. Betalar Per Larsson .. till Christiern Johansson ½ sk: ℔ tackjern för en rymstång, hvilket hans hustru nu utlofvade vid första blåsning att leverera. NoraskogArk. 4: 81 (1678).
Avledn.: RYMLING, om person m.||(ig.), om djur m.||ig. l. r., om sak r. l. m. [jfr d. rømling] till I 6 a: person som (rymmer l.) rymt (ur fångenskap l. från sin tjänst o. d.), rymmare (se d. o. 2). Swedberg Schibb. 264 (1716). Kommer någon understundom vandrande (till en bondgård i Härjedalen), är det vanligen en rymling, en som af hemliga skäl söker sig till fjälls. TurÅ 1904, s. 62. HågkLivsintr. 16: 40 (1935). särsk. i utvidgad anv., = rymmare 2 b. Uppl. 1: 116 (1901; om förvildad växt). Rymlingen — en björnunge — anträffades uppe i ett träd i parken. Östergren (1937). jfr trädgårds-rymling. —
RYMMARE, se d. o. —
RYMMERSKA, om person f., om djur r. l. f. till I 6 a: kvinna som (rymmer l.) rymt; ngn gg äv. om hondjur som sprungit bort l. dyl. La Desertrice eller Rymmerskan. (1786; boktitel). SDS 1900, nr 345, s. 2 (om sto). —
RYMMING, se d. o. —
RYMNING, sbst.2, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content