SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1962  
RÖVERI 1veri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er (Dalin Arg. 1: 252 (1733, 1754) osv.) ((†) -en Brask Pufendorf Hist. 85 (1680), Botin Hem. 1: 3 (1755)).
Ordformer
(-arij 1563. -eri (-erie, -erij) 1554 osv. -ærij 1532)
Etymologi
[fsv. röveri; liksom d. røveri sannol. av mlt. rōverie, till rōver (se RÖVARE) o. rōven (se RÖVA). — Jfr ROVERI]
1) handlingen l. näringsfånget att röva l. plundra, rövande, plundring; äv. konkretare, om rånöverfall l. rövarexpedition o. d. Ägna sig åt l. idka, förr äv. öva röveri. Slå sig på röveri. Tha warth biotiolff ssak[e]r xx m[ar]k ffør lyth[et] røffwærij. ArbogaTb. 3: 397 (1532). Öfva röfveri. Lind (1749). Befolkningen (i Abruzzo) .. har ända till senaste tider varit känd för sina röfverier. NF 1: 55 (1875). Röfveri ansågs (under vikingatiden) som ett lofligt näringsfång lika väl som jakt eller fiske. Grimberg SvH 34 (1905). Inte ett enda röveri förekom inom .. (rövarhövdingens) område, men utanför gränserna till detsamma härjade och plundrade hans folk. Nyström Pers. 60 (1925). — jfr BARNA-, MÄNNISKO-, POST-, SJÖ-, STRÅT-RÖVERI m. fl. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om plundring l. övergrepp i samband med krigshandlingar; äv. konkretare, om krigsföretag som syftar till plundring l. skövling; förr äv. i uttr. göra stort röveri, plundra i stor skala, gå ut på röveri, gå ut för att plundra (jfr ROV, sbst.1 1 d). The Keijserisches röfwerij. Gustaf II Adolf 316 (1630). Emedhan Konung Jacob aff Skottland sköfflade Engeland, bleff han vthi samma Krijgh eller Röfwerij slagen. Schroderus Os. III. 1: 24 (1635; lat. orig.: vel bello, vel latrocinio). 450 aff la Villes, och thet Nederländske Regementet skickade Grefwe Mansfält til Narfwen, som ther giorde stort Röfwerij, för än the fingo Såld. Widekindi KrijgH 131 (1671). (En soldat) blifver inom Lägret, och får icke gå ut på röfveri. Richardson Krigsv. 3: 8 (1749).
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. företaga l. göra (ett) röveri l. röverier o. d. (jfr a), begå (ett) rån, plundra, göra sig skyldig till rån l. plundring(ar); förr äv. i uttr. bruka röveri på ngn, utsätta ngn för plundring. Thet röffuerij och slagzmåll som Mattz i Wackerberga giordtt hadhe. UpplDomb. 5: 130 (1590). Thet Röfwerij .. (konung Torild) hadhe .. brukat på sina Vndersåter. L. Paulinus Gothus Com. 87 (1613). Bolsjeviker, som kommit över gränsen och företagit röverier. SvD(A) 1922, nr 37, s. 4.
c) (†) övergående i konkret anv., koll.: rövat gods, rövad egendom. (Förteckningen över bortrövade ägodelar) har på ryggsidan anteckning: Om röffuarij ifrå Wäxöö. BtFinlH 4: 186 (cit. fr. 1563).
d) oeg. l. bildl.
α) (numera bl. tillf.) om rofferi l. bedrägeri o. d. Hans hemliga röfverier ha hulpit honom, at bygga en stor Lycka på andras fall. Dalin Arg. 1: 252 (1733, 1754). (Fariséernas) girighet, tyrranni och röfveri. Borg Luther 1: 95 (1753; t. orig.: buberey).
β) motsv. RÖVA a γ γ', b α, e, i fråga om djur; särsk. (biodl.) motsv. RÖVA e, om förhållandet att rovbin tillägna sig honung från annat bisamhälle. (Paradisfågeln) hafwer til Röfwerij begär. Sigfridi B 4 b (1619). Mickels röverier. Östergren (1937). Om man .. låter en kupa en längre tid vara viselös, blir den nästan alltid utsatt för röveri. Holm HbBiodl. 140 (1947).
2) = ROV, sbst.1 4 b; ss. förled i ssgn RÖVERI-HUSHÅLLNING.
Ssgr (i allm. till 1): RÖVERI-EXPEDITION. expedition i syfte att röva. Elgström BorgMeschÄv. 115 (1929).
-FÖRSÖK. SvT 1852, nr 166, s. 2.
-HANTERING. röveri (ss. näringsfång). Otter Officer 233 (1930).
(2) -HUSHÅLLNING. (†) rovhushållning. Den rikedom i jorden, som genom röfverihushållningen förtärts. MosskT 1890, s. 81.
-RESA, r. l. f. (numera bl. tillf.) rövarfärd. KrigVAT 1836, s. 77.
Spoiler title
Spoiler content