publicerad: 1964
SAMMANBINDNING sam3an~bin2dning, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
A. motsv. SAMMANBINDA I: sammanbindande, hopbindning, förening o. d.; stundom konkret(are), dels om det sätt varpå olika föremål äro förbundna med varandra, dels om ngt som åstadkommes gm sammanbindande av olika föremål, dels om det som åstadkommer föreningen (föreningsbandet, förbindelselänken o. d.); särsk.
1) motsv. SAMMANBINDA I 1. Linc. (1640; under conjunctio). Verelius 216 (1681). Morgon-coiffuren är en enkel fläta utan sammanbindning, som fästes litet ofvanföre nackgropen. KonstNyhMag. 1: 32 (1818). (Han) arbetade .. på sammanbindningen af löf och blommor till tvenne initialbokstäfver. Blanche Våln. 755 (1847).
2) motsv. SAMMANBINDA I 3. Förband .. kallas en förtagning eller sammanbindning af stenar i murverk. Brunius GotlK 3: 350 (1866). Afdestillering af vissa delar af briketternas innehåll, som äro tillsatta för dess sammanbindning. TT 1900, K. s. 61. — särsk.
a) anat. Sammanbindning .. kallas en sådan benens hoplänkning, då 2:ne ben, hwars ändar icke beröra hwarandra, förenas genom ett mellankommande mjukare ämne. Florman Anat. 1: 46 (1823). Hartelius Anat. 12 (1893).
b) (†) om sammanfogningen l. sammansättningen av de olika delarna i en maskin l. mekanism l. en maskins osv. konstruktion l. dyl. En Invention .., hwars rätta structur och sammanbindning .. kan bry Hiernan, ett helt åhrs tijd. Polhem Invent. 77 (1729).
3) motsv. SAMMANBINDA I 4. (Det) undersöktes huruvida en sammanbindning (i triangelnätet) kunde åstadkommas emellan Engelholm och Christianstad. VetAH 1819, s. 10. Öde fjällvidder .., hvilka utgöra en sammanbindning af Särfsjö- och Storsjöfjällen. TurHb. 1: 139 (1894).
5) (numera bl. tillf.) om förening av (tecken för) olika ljud till (ett tecken för) ett ljudkomplex; äv. konkret(are), om (tecknet för ett) ljudkomplex; jfr SAMMANBINDA I 6. Af .. (bokstäverna i tamiliskan) äro 35 consonanter och 16 vocaler, hvilkas sammanbindningar utgöra 1128 figurer tilsammans. Björnståhl Resa 1: 345 (1772). Wennerberg Bref 2: 133 (1852).
6) i sht språkv. motsv. SAMMANBINDA I 7; förr äv. konkret(are), dels om språklig enhet som åstadkommes gm förbindandet av olika språkliga element, dels om bindeord (särsk. samordnande konjunktion). Giese Sprachm. 1—3: 358 (1730). Denna sammanbindning af flere och contrasterande meningar til en period. Kellgren (SVS) 5: 715 (1794). Och, Ock, Också .. äro rena sammanbindningar. Almqvist SvSpr. 101 (1832). Denna förening (av satser gm bindeord) kallas sammanbindning. Pipon SvSpr. 65 (1878). — jfr SATS-SAMMANBINDNING.
7) motsv. SAMMANBINDA I 8: åvägabringande av en (icke materiell l. fysisk) förbindelse l. förening l. ett samband l. sammanhang l. en gemenskap l. enhet o. d. av olika element; äv. konkretare, om den åvägabragta föreningen; förr äv.: förhållandet att vara förbunden l. förenad l. hänga l. höra samman med ngt, förbindelse, samband, sammanhang o. d.; numera bl. tillf., i anv. med jämförelsevis nära anslutning till eg. anv. av ordet. Man ser icke sällan händelser uprinna, hvilka för sig sjelfve icke synas mycket betyda, dock igenom sammanbinning med flera lika händelser upväcka förundransvärda verkningar. Höpken 1: 180 (1753). En föga konsekvent sammanbindning af atomismen och dynamismen .. är den moderna materialismen i allmänhet och våra dagars materialism i synnerhet. Nyblæus RelUpps. 212 (1870, 1874). Sammanbindningen af ämnen (i skolan) underlättas genom en väl uppställd läroplan. Arcadius Folksk. 95 (1903). Man finner i .. (G. II A:s) historia en sådan sammanbindning av vapnens bevisning och av förhandlingskonst, att den åtminstone ter sig i hög grad karakteristisk. Ahnlund GA 170 (1932). jfr (†): (Kalvinisterna) Wille .. the Torgawske Articklar så wijdt ingå, så framt man icke stadfästade een Inslutning, rumligh Sammanbindning (mellan Kristus o. vinet o. brödet i nattvarden). Schroderus Os. III. 2: 186 (1635). — särsk.
a) motsv. SAMMANBINDA I 8 c, om sammanförande av olika folkslag till en politisk enhet; jfr 8. Svedelius SmSkr. 1: 92 (1864, 1872).
b) motsv. SAMMANBINDA I 8 f: tankemässig(t) uppordnande l. sammanställning av ett visst stoff, vissa fakta, ideer l. föreställningar efter en viss princip, särsk. med tanke på det inre sambandet l. förekomsten av gemensamma egenskaper o. d.; dragande av slutsats(er) ur l. skapande av syntes l. åstadkommande av en redig framställning l. en sammanfattning av ngt gm en sådan tankeprocedur; förbindande, förknippande; sammanställning, kombination o. d.; förr äv. konkretare, om det resultat som åstadkommes gm en sådan procedur, liktydigt med t. ex.: slutsats, syntes, tankebyggnad, kombination, association o. d. SvMerc. V. 3: 9 (1760). Man måste äfven, som .. (människan), vara förmögen af en obestämlig Omfattning (dvs. förmåga av vid överblick l. dyl.) och Sammanbindning, för att äga den frihet, som erfordras för att handla sedligt. AGSilverstolpe PVetA 1802, s. 4. Hvar och en philosophi som utreder begreppen, som ger sammanbindning åt föreställningarna .., är sann philosophi. Leopold 3: 234 (1802, 1816). Detta högt värderliga minnesmärke af ett ypperligt snilles forskningar och sammanbindningar. AGSilverstolpe Bokst. 72 (1811; om Leopolds skrift om ”svenska stavsättet”). Granskningen och sammanbindningen af facta. Agardh Bot. 2: Föret. 2 (1832). Palmblad Nov. 1: 125 (1840).
8) (†) ingående av ett förbund l. en allians l. överenskommelse; i sht om sammansvärjning l. sammangaddning o. d.; äv. konkretare, om alliansen l. förbundet l. sammanslutningen l. sammansvärjningen. Catilinæ conjuration och Sammanbindning. Schroderus Albert. 3—4: 167 (1638). Såsom .. (kurfursten av Brandenburg) tillförenne hafwer sitt affwijkandhe ifrån K. M:tt och sammanbindningh medh Pålandh imputerat .. faran, som han befrucktadhe aff Pålandh .., så (osv.). RARP 6: 332 (1658). HC11H 2: 95 (1682).
-BANA, r. l. f.
1) järnvägsbana som förbinder två l. flera järnvägsnät l. stambanor l. stationer tillhörande olika järnvägsnät; särsk. (numera bl. tillf.) i sg. best., om den järnvägsbana i Stockholm som förbinder Södra stationen med Centralstationen. BetJernvStat. 30/9 1856, s. 5. Arbetena för sammanbindningsbanans genom Stockholm framdragning öfver Riddarholmen. BtRiksdP 1865—66, IV. 1: nr 132, s. 1. TeknOrdb. 1106 (1940).
2) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv., om bana l. gång l. dyl. som förbinder olika delar av ngt l. olika lokaler o. d.; särsk. i sg. best., om det långsmala rum i riksdagshuset, som förenar första o. andra kammarens lokaler. Johansson Dagb. 3: 72 (1890). En liten sammansvärjning i sammanbindningsbanan. VeckoJ 1923, s. 500. —
-KANAL. kanal som förbinder olika områden, särsk. vattensamlingar, sjöar, floder o. d. JernkA 1859, s. 201. —
-LINJE.
2) till 4: (dragen l. bl. tänkt) linje som förbinder en figur l. punkt o. d. med en annan. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 46. Sammanbindningslinjen mellan solens och månens medelpunkter. Bergstrand Astr. 100 (1925). —
-LÄNK. eg. till 1: länk för sammanbindning av ett föremål med ett annat; vanl. bildl., med anslutning till sammanbindning 3 o. 7: förbindelselänk, föreningslänk o. d. Under medeltiden blefvo Nederländerna en sammanbindningslänk mellan den indiska handeln och den nordiska. NF 4: 1458 (1881). En sammanbindningslänk emellan jernvägarna norr och söder om Mälaren måste finnas i Stockholm. Adelsköld Dagsv. 3: 163 (1900). —
(2) -MATERIAL. jfr -medel. Sammanbindnings-materialier (att användas vid byggnadsarbeten) .. äro kalk, gips, lera, sand, murbruk, kitt. Rothstein Byggn. 9 (1856). —
(2) -MEDEL. medel l. ämne använt att binda samman l. hålla ihop ngt med ngt, t. ex. att binda samman olika byggnadsmaterial; bindemedel; äv. bildl. Thomander 2: 49 (1831; bildl.). (Vid tempelbygget har) alls icke begagnats lera som sammanbindningsmedel. PT 1882, nr 176 A, s. 3. —
(6) -ORD. (numera bl. tillf.) språkv. ord som användes till att med varandra förbinda satser l. satsdelar, kopula; särsk. använt dels om konjunktion, dels (förr) ss. en sammanfattande beteckning för konjunktioner o. prepositioner. Nordin i 1SAH 1: 112 (1786, 1801). Borelius Sacy 48 (1806; om rel. pron. ’som' o. ’vilken'). Boivie SvSpr. 19 (1820; om konjunktioner o. prepositioner). Som sammanbindningsord eller ”kopula” kan ’är' eller andra former av ’vara' te sig ganska överflödiga. Regnéll Sem. 163 (1958). —
-ORT, r. l. m. bergv. ort (se ort, sbst.1 I 5) som förbinder en gruva l. gruvdel med en annan. SvGeolU Ca 6: 271 (1915). —
(1, 2, 3) -PUNKT. punkt där sammanbundna l. förenade föremål l. områden mötas; ofta oeg. l. bildl.: föreningspunkt, mötespunkt; ngn som är gemensamt för l. förenar olika företeelser. Det profetiska elementet (av Guds ord utgör) den ena stora sammanbindningspunkten emellan det gudomliga löftet till fäderna och desz uppfyllelse i den yttersta händelserika tiden. Thomander Pred. 1: 17 (1849). I sträfvornas sammanbindningspunkter. Rothstein Byggn. 277 (1857). NDA 1863, nr 65, s. 2. —
-STRECK.
-TECKEN.
2) (numera mindre br.) till 6: båge l. streck som förbinder olika ordelement l. taktdelar i en vers o. d.; särsk.: bindestreck (se d. o. 2 b). De sammanbindningstecken som finnas .. (tillskrivna i dramat ’Olympie'), ofta i slutet eller midt i versen, ha till afsigt att förekomma den högst monotona, ledsamma hvilan vid hvarje rim och hémistiche (vid deklamationen). Kellgren (SVS) 6: 320 (1792). 2VittAH 15: 40 (1831, 1839). Östergren (1937). —
-VÄG. (numera bl. tillf.) väg som sammanbinder olika platser l. områden. Modig AntVoV 1867—69 47 (1870).
Spoiler title
Spoiler content