publicerad: 1924
FICKA fik3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. fikke, av mnt. vicke; jfr t. dial. (Schweiz) figge; möjl. ytterst av it. ficcare, fästa, till lat. figere (jfr AFFISCH, FIX, FIXERA, v.1); se Hellquist]
1) liten, i tomt tillstånd platt påse l. säck fastsydd (l. avsedd att fastsys) vid klädesplagg, vanl. innanför yttertyget, o. åtkomlig gm en öppning i detta l. i fodret, avsedd för förvaring av (smärre) föremål; jfr BYXSÄCK, KJORTELSÄCK, TASKA. Stå med händerna i fickorna. Plocka fickan l. fickorna full(a) (med ngt). Ha l. bära ngt i fickan l. fickorna. Stoppa ngt i fickan. VRP 1733, febr. 19. Lind (1738). Stoppa frukt i fickan. Serenius (1741). Han tog fram flaskan ur sin ficka. Ågren Gell. 85 (1757). Brefvet .. ligger .. i min ficka. Choræus Bref 155 (1804). LbFolksk. 97 (1868). — jfr BILJETT-, BLIND-, BRÖST-, BYX-, FÖRKLÄDS-, IN-, INNAN-, INNER-, LÖNN-, PLÅNBOKS-, ROCK-, SID(O)-, SKÖRT-, SNED-, VÄST-FICKA m. fl. — särsk.
a) i mer l. mindre bildl. uttr. (jfr äv. b). Att misstaga sig på Original och Öfversättning, som så lätt kan hända, om författaren vetat stjäla med någorlunda adresse .. icke alt från en Auctor, utan något ur hvar ficka. Kellgren (1788) i 2Saml. 7: 133. Man synes hafva .. måst stoppa sin plan i fickan så länge. GHT 1897, nr 68, s. 2. Rantzau (lyckades) föra återstoden af sin här öfver gränsen vid Ulfsbäck, dock utan att medföra den utlofvade freden i fickan. EHildebrand i SvH 4: 93 (1904). — särsk. med tanke på fickan ss. förvaringsrum för pänningar. Ehuru girige desse handelsmän altid hållits före, så togo de den gången diupt i fickorna. Dalin Arg. 1: 48 (1754). Thorild 4: 38 (1792). Kronans inkomster stannade till en betydlig del i .. (ämbetsmännens) fickor. Fryxell Ber. 10: 112 (1842). Tillredningarna för försöken måste betalas ur egen ficka. Berzelius Själfbiogr. 33 (c. 1845).
b) i uttr. (ha l. bära ngt) på fickan, (ha ngt) i fickan; ofta bildl.: (ha ngt) till hands (så att det när som helst är tillgängligt). Bedragarn tröstade sig med guldet på fickan. Kellgren 2: 107 (1787). De .. hade altid sina böcker på fickan. Ödmann Hågk. 81 (c. 1805; uppl. 1918). Rudbeck hade en egen finansplan färdig på fickan. Malmström Hist. 6: 172 (1877). — särsk. (skämtsamt o. vard.) i uttr. (ha l. bära) kontoret på fickan, äv. på sin ficka, om köpman utan affärslokal. Sturzen-Becker 3: 11 (1861). Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) i utvidgad anv., om föremål som i utseende l. anv. liknar en ficka (i bet. 1). — särsk.
a) om till förvaringsrum använd väska (av tyg l. läder l. dyl.) som är fäst vid annat föremål än klädesplagg. Fickor gjordes på kanotens väggar för allehanda småsaker. Kongo 2: 386 (1888). Hedin Pol 2: 563 (1911). — jfr KUSKBOCKS-, PACK-, SADEL-, VAGNS-FICKA.
c) anat. fickformig(t) organ l. del av organ. Sundström Huxley 117 (1874). Strax ofvanför stämbandet på hvardera sidan finnes en liten ficka eller fördjupning. Svensson Sångmet. 10 (1889). — jfr BUKHINNE-, FJÄLL-, GÄL-, TARM-FICKA m. fl.
d) geol. o. bärgv. mindre malmgång; särsk. om utvidgning av en större dylik. Ramsay GeolGr. 129 (1909).
e) tekn. behållare (av trä, järn, sten l. dyl.) för malm, stenkol o. d., av trattliknande form o. ofta, i o. för underlättande av tömningen, försedd med botten som kan öppnas. JernkA 1877, s. 170. VL 1907, nr 64 A, s. 5. — jfr FARTYGS-, KOL-, MALM-FICKA m. fl.
f) tekn. om fördjupning l. urtagning. För att understödja (dykar-)båtens fasta läge, om han ej berör botten, finnas två tunga ankare, som kunna nedsänkas från sina fickor i kölen. GHT 1898, nr 32 B, s. 1. 2NF 17: 105 (1912).
Ssgr (i allm. till 1 betecknande föremål av sådan, vanl. ringa, storlek att de lätt kunna bäras i fickan): FICK-ALMANACKA~0020 l. -ALMANACK ~002 —
-BIBEL. En fickbibels historia. Sargent (1861; boktitel). —
-BOK. (numera mindre br.) bok i fickformat.
-FORMAT. format å bok som gör densamma lämplig att bära i en ficka. SP 1809, nr 54, s. 4. bildl. Snoilsky 1: 142 (1874). Skogsbygden (i Blekinge) är en upplaga i fickformat af Smålands skogsnatur. VLS 181 (1888). —
(1) -HUGGARE. (†) = -TJUV. Holmberg 1: 484 (1795). Hahnsson (1888; betecknat ss. fam. o. skämts.). —
-LAMPA. liten elektrisk lampa anordnad så, att den kan bäras i fickan. HöstJulkatalAmerMaskinimp. 1906, s. 21. —
-LAMPS-BATTERI. —
-LEXIKON. Nytt fick-lexikon öfver fremmande ord. (1846; boktitel). —
(1) -LOCK. stycke av tyg, fastsytt ss. ett lock över öppningen till en ficka. VetAH 1759, s. 264. särsk. i uttr. falskt ficklock, å plagg fastsytt tygstycke som ser ut att vara ett ficklock. Deleen 787 (1836). —
(1) -LÅN. (i sht vard.) tillfälligt mindre lån (som ej rör sig om större summa än att långivaren på stående fot kan taga den ur sin ficka), ”vigg”. Backman Dickens Pickw. 1: 44 (1871). Så kallade ”eviga ficklån”. Jolin Ber. 4: 29 (1877). —
-ORDBOK~02 l. ~20. Musikalisk fick-ordbok. Ahlström (1843; boktitel). —
(1) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. pänningar som ngn bär på sig till förefallande småutgifter, vanl. om pänningar som ngn regelbundet får för detta ändamål (av målsman l. dyl.). AB(L) 1895, nr 297, s. 4. Anm. Ngn gg förekommer ordet kollektivt i sg. ÖoL (1852). Östergren (1920). —
-STORLEK~02 l. ~20. [bildat av VRydberg] (föga br.) fickformat. I fickstorlek. VRydberg (1872) hos Holm Rydbg 177. SAOL (1923). —
(1) -TJUV. person som stjäl ur ficka i kläder som ngn bär på sig; jfr -HUGGARE, -RENSARE. SP 1792, nr 155, s. 2. —
-UPPLAGA~020. Den bekante geographen och puristen Zeune .. har utgifvit en fick-upplaga af Lied der Nibelungen. Atterbom Minn. 63 (1817). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content