publicerad: 1968
SJUTTIO ʃut4iω, äv. 302, l. (vard.) SJUTTI ʃut4i, äv. 32, räkn.
Ordformer
(sjutie (siju-, siu-, siw-, -tije, -tiye) 1556—1824. sjutio (siu-, siw-, syw-, -tiio, -tijo, -tiyo) 1526—1880. sjutti c. 1773 osv. sjuttie (siu-, -ttije, -ttiye) 1612—1847. sjuttio (siu-, siw-, -ttijo, -ttjo) 1621 osv.)
Etymologi
[fsv. siutighi (siiutighe, siuttigi, siuthj m. m.); motsv. fd. siut(h)iugh (d. syvti, äv. sytti), fvn. sjau tigir, sjautigi, nor. sytti, fsax. siƀuntig (mlt. seventich), mnl. seventich (holl. zeventig), fht. sibunzug (t. siebzig), feng. seofontig (eng. seventy); av SJU, räkn., o. en pl.-form av det ord (med grundbet.: tiotal) som föreligger i TJOG; formen -tio beror på anslutning till TIO]
grundtal angivande ett (an)tal som är sju gånger så stort som tio; utom i löpande text vanl. skrivet 70, stundom LXX. Sjuttio tusen (70 000), äv. sammanskrivet. Talet sjuttio (70). Räkna till sjuttio. Sidan sjuttio (70). Kapitel sjuttio (70 l. LXX). Han är sjuttio (år gammal). Luk. 10: 17 (NT 1526). Tijdhen til wår år är siutiyo år, om högt skal wara så är thet ottatiyo år. Psalt. 90: 10 (öv. 1536). Lasze Jönson (tillstår) sigh wara skÿlligh Jahan Bökman borgere till (dvs. ett belopp uppgående till) siutiio daler. 3SthmTb. 5: 385 (1603). Om talet 5679 skulle nämnas ut, må .. (man) allenast påminna sig, at .. 7 icke hade kommit i andra rummet, om det icke skulle betyda sjuttio. Palmquist Räkn. 8 (1750). Sjuttio man äro kasernerade i andra våningen. Hellström Malmros 70 (1931). — särsk.
a) gm och förbundet med ett föregående (förr äv. följande) ental för att bilda ett sammansatt grundtal; utom arkaiserande numera nästan bl. i uttr. sju och sjuttio i oeg. anv., se SJU, räkn. I b slutet. (Lemeks) hela ålder wardt siw hundrat siwtiyo och siw åår. 1Mos. 5: 31 (Bib. 1541). Man gifwer om åhret för ett hundrade daler fem och siuttije daler uthi ocker. RA II. 2: 301 (1617). Min mantel gömmer mig för de sju och sjuttio spejarna. Lindgren Mio 165 (1954).
b) (i fackspr.) i uttr. de sjuttio uttolkarna (förr äv. uttolkare) l. sjuttio uttolkare, äv. enbart de sjuttio, om de sjuttio (l. sjuttiotvå) skriftlärde som enligt sägnen utförde den grekiska översättningen av Gamla testamentet från hebreiska c. 250 f. Kr. (jfr SEPTUAGINTA); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. The siuttijo Vthtolkares Grekiske (text). Schroderus Os. 1: 532 (1635). De sjuttios öfwersättning. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 383 (1834). Geniet finner lätt sina sjuttio uttolkare. Nilsson Olymp. 98 (1923). Aspelin TankVäg. 1: 158 (1958).
c) (vard.) oeg. l. mer l. mindre bildl., använt för att beteckna ett (obestämt) stort antal (jfr a). Icke till siw resor (skall du förlåta din broder), vtan sywtiyo sinnom siw resor. Mat. 18: 22 (NT 1526; Bib. 1917: sjuttio gånger). Efter sju mödor och sjuttio bedröfvelser. Högberg Vred. 3: 332 (1906); jfr SJU, räkn. I i κ. Det är mycket illa ställt för oss (kvinnor), som är födda av .. ”bättre” folk, men för trälarna är det sjuttio resor värre. Kämpe Konfl. 25 (1908); jfr SJU, räkn. I i α. jfr: Ingenting hjälpte, ta mig sjuttitusen ljusröda småsatar om något hjälpte. Forsslund Djur 30 (1900); jfr SJU, räkn. I j α.
Ssgr (Anm. Liksom tjugo, trettio osv. bildar sjuttio ssgr med en (ett), två osv. till och med nio samt med förste, andre osv. till och med nionde (uttalade med huvudtrycket på senare ssgsleden); jfr femtio ssgr anm. Apg. 7: 14 (NT 1526: siwtiyo fäm). PT 1910, nr 3 A, s. 3 (: sjuttiofjärde). jfr: För minst sjuttioelvte gången. Essén Än 85 (1921); jfr femtio-elfte.): SJUTTIO- l. (i sht vard.) SJUTTI-FALD. sjuttiofaldig; numera nästan bl. (i sht i vitter l. högre stil) ss. adv.: sjuttio gånger (äv. oeg., i uttr. sju och sjuttiofalt, för att angiva ett (obestämt) stort antal, särsk. övergående i bet.: mångfaldigt; jfr sjuttio a). Kain skal warda hempnat siwfalt, men Lamech siw och siwtiyofalt. 1Mos. 4: 24 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. ss. adj.). (Ett brev) hvari han hälsar oss sju och sjuttiofaldt välkomna. Lindqvist Dagsl. 1: 84 (1898). —
-FALDIG. sjuttio gånger så stor l. talrik o. d. som vad som (kan) betraktas ss. enheten l. det normala. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-FEMMA 10(0)32. [avledn. av -fem (se anm. ovan)]
1) (numera bl. tillf.) i uttr. gå på sin sjuttiofemma, ha inträtt i sitt sjuttiofemte levnadsår; jfr gå I 2 p ε. Heidenstam Vallf. 163 (1888).
2) (ngt vard.) om ngt (l. ngn) som på ett l. annat sätt karakteriseras av talet sjuttiofem. Böök ResFrankr. 37 (1916; om kanon med sjuttiofem millimeters kaliber). SDS 1963, nr 307, s. 9 (om flaska brännvin rymmande sjuttiofem centiliter). —
-TAL.
1) antal av sjuttio l. (i sg. best.) talet sjuttio; vanl. med obestämdare innebörd, i sht i uttr. ett sjuttiotal, omkring sjuttio, så där en sjuttio stycken. Nordforss (1805). Det var ett sjuttiotal där. Hoppe (1892).
2) om ålder av sjuttio år l. ålder mellan sjuttio o. åttio år; äv. i uttr. vara l. gå på sjuttiotalet, ha inträtt i sitt sjuttionde levnadsår l. ha överskridit sjuttio års ålder, i sht förr äv. (i uttr. gå på sjuttiotalet): ha överskridit sextio års ålder. Han är på sjuttiotalet .. (dvs.) på sjuttionde året. Dalin (1854). Sjelf var .. (Arvid Horn, född 1664) gammal vorden (i mitten av 1730-talet), han gick på sjuttiotalet. Svedelius i 2SAH 55: 380 (1878). (Sv.) Han går på sjuttiotalet .. (fr.) il a soixante ans accomplis. Berndtson (1880). Vi få väl tro .. / Att du har lefvat sextinio år / Och att ditt sjuttital är redan nära. Wirsén Vint. 127 (1886, 1890). Gamla fru Ström var .. i total saknad af den pjunkighet, som så gärna vidlåder den, hvilken hunnit ett par år på sjuttitalet. Rydelius Svart 86 (1907).
3) om åren 70—79 av ett århundrade, särsk. det senast förflutna. Det var på sjuttiotalet (1870—79). Klint (1906). Sjuttitalets (dvs. 1870-talets) inre politik dominerades av försvarsfrågan och därmed sammanhängande frågor. Linder Tid. 332 (1924). Sjuttiotal och åttiotal. Schück o. Warburg 3LittH 7: 155 (1932; marginalrubrik). —
-TVÅA10(0)32. [avledn. av -två (se anm. ovan)] (ngt vard.) jfr -femma 2. AB 1834, nr 55, s. 2 (med syftning på § 72 i regeringsformen). —
-ÅRA, adj. oböjl. (i vitter l. högre stil) i attributiv anv.: sjuttioårig; i sht förr äv.: som hör samman med sjuttioårsåldern. KyrkohÅ 1905, s. 145 (1724). Sjutti-Åra krämpor. VitterhNöj. 2: 9 (1770). —
-ÅREN, pl. best. i uttr. i sjuttioåren, i åldern mellan sjuttio o. åttio år. Wrangel Barnd. 62 (1924). —
-ÅRIG. sjuttio år gammal; som varar l. varat l. omfattar o. d. sjuttio år; jfr -åra. Björkegren (1786; under septuagénaire). Wisén Tal 19 (1881; om fred). —
-ÅRS-DAG. dag på vilken sjuttio år förflutit sedan ngn viss betydelsefull l. minnesvärd händelse o. d.; särsk.: dag då ngn fyller sjuttio år. AB 1899, nr 17 A, s. 2. —
Avledn.: SJUTTIA, r. l. f. (numera bl. tillf.) siffersammanställning som betecknar talet sjuttio; jfr nittia 1. Tullberg SvSpr. 2: 35 (1836). —
SJUTTIONDE, räkn. ordningstal till sjuttio. LXX. Psalm. (Bib. 1618; rubrik). SvUppslB 24: 518 (1935). särsk.
a) (numera bl. ngn gg arkaiserande) (gm och) förbundet med ett följande ordningstal. Then Siuttionde och Siunde (psalmen). Emporagrius Cat. M 4 b (1669). Juslenius 435 (1745: siuttijonde femte). Dalin 2: 733 (1855: den sjuttionde nionde).
b) (vard.) i uttr. för sju och sjuttionde gången, för femtielfte gången; jfr sjuttio a. NArgus 1928, s. 58.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content