publicerad: 1972
SKOLA skω3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
1) motsv. SKOLA, sbst.2 2: ge (ngn) skolutbildning, låta (ngn) gå i skola; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr 3, 5 a): skolutbildad, dels ss. vbalsbst. -ning (jfr 3, 5 b): skolutbildning, dels i pass. (med intr. bet.): få skolutbildning, gå i skola; utom i vissa trakter av Sv., bygdemålsfärgat, o. i Finl. numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till 5. Ostjakerne ville hos mig anföra klagomål öfver sin prest .., hvilken anbefallt församlingens medlemmar att öfverlämna sina barn i hans omvårdnad, för att behörigen skolas och upptuktas. Castrén Res. 2: 114 (1845). Byron, född Skotte, men skolad i England. Wulff SvRim. 16 (1898). Gobineau skolades i Biel i Schweiz. Ahrenberg Männ. 1: 40 (1904). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 91 (1958; klandrat). Inför perspektivet av en fortsatt teknisk omvandling .. är det ett genomgående tema som från olika håll tas upp i diskussionen: behovet är bättre skolning av ungdomen. DN(A) 1963, nr 339, s. 31; jfr 5. — jfr OM-SKOLA.
2) (i sht i vissa trakter) motsv. SKOLA, sbst.2 2: hålla skola, ge skolundervisning, undervisa (i skola); äv. dels: gå i skola l. få skolundervisning, studera, läsa, dels tr.: ge (ngn) skolundervisning (äv. refl.). Tisdagen den 10 augusti .. Skolat i dag med 10 Elever. LJansson (1858) i Fatab. 1947, s. 96. Årets nybörjare var de sämsta han haft, fast han skolat barn i tjugufem år. Moberg Sedebetyg 146 (1935). Alla andra, som snokat reda på .. (att Knut Toring läste på korrespondensinstitut), sade detsamma: inte kunde någon skola sig själv. Därs. 329. Om det går som jag har tänkt, så ska du allt få skola vidare, för du har läshuve. Sjöman Lekt. 243 (1948).
3) skogsv. o. trädg. motsv. SKOLA, sbst.2 2 h α, med avs. på ung växt l. planta: placera i (ny) plantskola l. (allmännare) omplantera; ofta i inskränktare anv., i fråga om den första omplantering av växtplantor då dessa tagas från fröbädden o. placeras (med större avstånd mellan plantorna) på annat ställe l. i annan jord (för att ge växterna rum för utveckling före deras plantering på permanent plats); äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr 1, 5 a): som (stått i plantskola o.) nått för slutlig plantering tillräcklig utveckling, dels ss. vbalsbst. -ning (jfr 1, 5 b). Med skolning af plantor förstås att upptaga och åter omplantera dem. HbTrädg. 1: 33 (1872). Om jag nästa vår köper skolade plantor i kruka af Tjäder af Kronärtskockor och Meloner kan jag få dem att vexa på kallbänk sedan om jag sätter ut dem i Maj? Strindberg Brev 3: 49 (1882). Att det är lika fördelaktigt att med samma skola plantorna på blifvande växtplatser, om grupper eller rabatter äro i ordning därför, torde vara öfverflödigt påpeka. GHT 1895, nr 271 B, s. 2. Skolade Bokplantor. SDS 1899, nr 433, s. 1. När .. (plantorna) är tillräckligt försigkomna planteras de i krukor eller skolas ännu en gång. Ekbrant VVRumsväxt. 34 (1955). — jfr OM-SKOLA.
4) motsv. SKOLA, sbst.2 2 h ζ: kritisera l. klandra l. gräla på (ngn), ge (ngn) en uppsträckning l. ta (ngn) i upptuktelse l. dyl.; numera nästan bl. i den särsk. förb. SKOLA UPP. LoW (1911).
5) i utvidgad anv. av 1 (utan särskild tanke på om utbildningen sker i skolor l. på annat sätt, t. ex. gm praktisk verksamhet), motsv. SKOLA, sbst.2 3: (gm systematiska l. metodiska övningar l. systematisk osv. verksamhet) utbilda l. (upp)öva (person l. djur l. förmåga o. d.); företrädesvis i fråga om utbildning i viss verksamhetsgren l. i fråga om uppövande av förmåga (särsk. att metodiskt bruka sitt intellekt l. sin logik); äv. i utvidgad anv., med tanke på karaktärs- l. personlighetsutveckling: bibringa (ngn l. ngt) bildning l. kultur l. förfining l. dyl., kultivera l. fostra l. utveckla (ngn l. ngt) o. d.; stundom äv. med sakligt subj.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c); stundom svårt att skilja från 1. Hon har rest utomlands för att skola sin röst. (Idrottsövningarnas) pedagogiska betydelse att skola äfven själsförmögenheterna fattades ej af romarna så som af grekerna. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 5. Autodidakten löper, just därföre att han aldrig skolats, aldrig på systematiskt sätt studerat, fara att (osv.). VL 1894, nr 190, s. 3; jfr 1. Hamilton Ridn. 187 (1923; i pass., om häst). God och skolande litteratur. Vinberg Barb. 35 (1926). Det gällde (för den finska marinen sommaren 1918) att snabbt skola befäl och manskap, .. att skapa en helt ny organisation. VFl. 1934, s. 113. Stiftsstadens katedral utgjorde i den medeltida kyrkan den traditionella platsen för utbildningen av ett stifts prästerskap. De blivande prästerna skolades länge i biskopens hus. Askmark SvPrästutb. 1 (1943); jfr 1. Flera (av silversmederna i Sv. på 1600-talet) var av tysk härkomst och hade skolats i yrket i framstående verkstäder i Augsburg och Nürnberg. Kulturen 1952, s. 104. — jfr OM-SKOLA. — särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr 1, 3): (systematiskt l. metodiskt) utbildad l. (upp)-övad (i sitt fack); fackutbildad; stundom övergående i bet.: (yrkes)skicklig l. erfaren, stundom (t. ex. om röst) närmande sig bet.: kultiverad l. förädlad l. förfinad. Vetenskapligt, klassiskt, tekniskt skolad. En italienskt skolad konstnär. En skolad sångare, vetenskapsman, läkare, militär. Ett strängt skolat intellekt. Ett väl skolat omdöme. Ha en skolad stil. Det råder brist på skolade arbetare. KrigVAH 1883, s. 200 (om trupper). Emellertid stodo pompejanerna alldeles stilla. Cæsars skolade veteraner märkte listen; uttröttade af språnget, skulle de hafva att upptaga striden med de uthvilade. Centerwall Hellas 316 (1888). Själfstyrelsens ersättning af en skolad byråkrati. SvTidskr. 1894, s. 285. Rösten var skolad och klar, men hon talade gärna slarvigt: det gav en viss överlägsenhet. Johnson Kommentar 23 (1929). Väldresserade, skolade hundar. Östergren (1939). Den europeiskt skolade (afrikanske) kungen. Edqvist Skugg. 206 (1958); jfr 1. I denna arbetaränka .. tecknar Arnér något av sitt mänskliga ideal: skolad att leva mer för andra än för sig själv, lyhörd för varje bud från utsatta människogrupper (osv.). ÅbKristHum. 1964, s. 266. — jfr FACK-, O-, VÄL-SKOLAD.
b) ss. vbalsbst. -ning (jfr 1, 3): (systematisk l. metodisk) utbildning l. övning (inom ett fack). Teoretisk, praktisk, diplomatisk, musikalisk skolning. Logisk skolning. God, bristande skolning. Fransk, italiensk skolning. Truppenheternas taktiska skolning. KrigVAH 1881, s. 15. För den blifvande studenten fordras en strängare formell skolning, en utveckling särskildt af abstraktions- och generalisations-förmågan, som (osv.). SvTidskr. 1892, s. 13. Italien .. kunde .. ge en grundlig skolning åt röstorganen, så att sången blev en verklig kultursång. Norlind AMusH 364 (1921). (P. Wäsström ansåg det) nödvändigt, .. att lantungdomen .. vid femtonårsåldern .. fick en verklig systematisk skolning i en jordbrukareskola. ÅbSvUndH 56—57: 145 (1939); jfr 1. En andens stränga skolning. PedT 1955, s. 1. — jfr FACK-SKOLNING.
c) (föga br.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., övergående i bet.: som utgör l. utgjort mönster (se MÖNSTER, sbst.3 1 a). Här avslutar jag med stöd av min faders handskrift Mitácans historia i en ny stil, utan någon mig bekant, skolande förebild. Högberg JesuBr. 2: 271 (1915).
1) till 1 o. 5, = omskola a; särsk. refl., i uttr. skola om sig, skaffa sig annan (skol)utbildning. Östergren (1939). SvD(B) 1943, nr 217, s. 14 (refl.).
SKOLA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 4: läxa upp (ngn); jfr skola, sbst.2 2 h ζ β'. Weste (1807). På Araslöf hade .. (kronprinsen) ”skolat upp” Gref Hamilton för drankfodring och bränvinsbränning. AnderssonBrevväxl. 2: 40 (1845). SvHandordb. (1966).
2) (numera bl. tillf.) till 5: utbilda l. lära upp (ngn, i viss befattning l. för viss (yrkes)-verksamhet l. dyl.); äv. refl., i uttr. skola upp sig, skaffa sig (fack)utbildning, utbilda sig, lära upp sig. Wingård Minn. 1: 37 (1846). Estlander KonstH 481 (1867; refl., om målare). —
SKOLA UT10 4. (†) till 4: utan omsvep säga (ngn) sanningen, sjunga ut till (ngn); jfr skälla ut. Möller 1: 165 (1745, 1755).
Ssgr (i allm. till 5): A (Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skola, sbst.2; jfr ssgr under d. o.): SKOL-HOPP. (i fackspr.) övningshopp för inövning o. kontroll av detaljer i hoppningens teknik; jfr skolnings-hopp. Thulin GymnTerm. 61 (1918). —
-KÖRA, -ning. (i fackspr.) med avs. på vagnshäst: dressera l. skola (till vacker o. ändamålsenlig hållning) gm att köra. TIdr. 1894, julnr, s. 14. —
-LÄGER. läger (se d. o. 7) för skolning, tränings- l. övnings- l. utbildningsläger. Heerberger NVard. 261 (1936). —
Spoiler title
Spoiler content