publicerad: 1980
SNIBB snib4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(snebb c. 1740—1749. snib- i ssgr 1655 (: Snibmysa)—1793 (: Snibhalsduk). snibb 1667 (: Snibbmössor), 1674 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snibb; jfr nor. dial. snibba, (klipp)spets, mlt. snibbe, fågelnäbb, t. schnippe, fågelnäbb, spetsig del av klädesplagg; besläktat med SNIP, sbst.1]
1) flik, utskott, spets o. d.
a) om (mer l. mindre) spetsig l. utskjutande flik l. spetsigt osv. hörn hos föremål av tyg, äv. av annat böjligt o. jämförelsevis tunt material o. d., flik, hörn; särsk. (jfr 2) på l. till (förr använd) kvinnlig huvudbonad (hätta l. huva), dels: spetsig flik som går fram över hjässan (o. en del av pannan), dels (numera föga br.): tygstycke (linneremsa) som fästes vid kvinnas huvudbonad (snibbhuva) o. som följer huvudbonadens kant; äv. i fråga om ngts utsträckning. Löpa ut i, sluta i en snibb. Håret gick ned i en snibb i pannan. En snibb av näsduken stack upp ur fickan. Hon torkade bort tårarna med en snibb av förklädet. Snibbarna på en krage. 1. Håår walk med 2 St. snibbar. BoupptSthm 1674, s. 1192 a. 1. stickat snibb af lerft med hufwa wed sydd. Därs. 1675, s. 1513 b. Se hur Vimpeln (på en båt) den fladdrar och flyger, / Och den röda Flaggan hur bugtig och rund, / Hon sina snibbar i vågorna smyger, / Mellan Roddar-båtar .. och Grund. Bellman (BellmS) 1: 257 (c. 1785, 1790). (Han) upplöste .. de tillknutna snibbarne på två eller tre lädersäckar. Carlstedt Her. 1: 312 (1832). Klädningslifvet, försedt med en snibb nedtill, och veck, som vidgade sig uppåt, omslöt hennes lif och bröst. Ridderstad Samv. 1: 267 (1851). Förnäma damer buro .. (under en period av medeltiden) ett slags talar, med utskurna långt nerhängande ärmar slutande i snibbar. Strindberg SvFolk. 1: 222 (1881). Värmen .. besvärade henne synbart och hade givit ansiktet stark färg under den gredelina sammetsmössan med snibb à la Maria Stuart. Lagergren Minn. 5: 416 (1926). Den sydöstra snibben av Dalarna. SvGeogrÅb. 1958, s. 96. — jfr FÖRKLÄDS-, KRAG-, NÄSDUKS-, POLISONG-, SERVETT-, SJAL-, SJALETT-SNIBB m. fl. — särsk.
α) (mera tillf.) i uttr. i snibb, om duk: lagd så att den bildar en l. flera snibbar. SvD 1977, nr 160, s. 9.
β) om ytterörats nedersta del: öronflik, örtipp. Widegren (1788). Öronen (på en äldre kvinna) voro .. egendomliga. Stora, gula, något utstående med skär bomull uti och i snibbarna tunna guldringar. HågkLivsintr. 20: 20 (1939). — jfr ÖR-SNIBB.
γ) om (o. med särsk. tanke på att det gäller en) obetydlig (särskilt yttersta) del av ngt: (yttersta) flik; i sht förr äv. övergående i bet.: skymt. Jag känner er nog, era kanaljer: (hjälpa pigorna att) mangla .., så länge en snibb syns af gamla mamsell, men dessimellan schåsa och rasa med tösera. Knorring Torp. 1: 19 (1843). Alla .. må kunna få ett hem i sitt fädernesland. Det är .. ett stort missförstånd .., då hemmansägaren ovilligt upplåter en snibb af sin jord .. att bygga och plantera på. LfF 1903, s. 48. Genom fönstret se ni perspektivet af sista snibben på småstadsgatan. Larsson Solsid. 28 (1910).
b) om spetsigt l. smalt utskott l. spetsig l. smal yttersta del av ngt (hårt l. mjukt) ss. tredimensionell företeelse: spets (äv. uppåtböjd l. näbbliknande); spetsigt l. avsmalnande utskott l. hörn; för modern språkkänsla numera nästan bl. (i sht mera tillf.) med prägel av utvidgad l. oeg. anv. av a. Runius (SVS) 3: 37 (c. 1707; på städ). Skräddarklinten är en klint eller snibb af sjelfva berget (vid Trollhättan), hvilken hänger ofvan för det öfre stora fallet. Kalm VgBah. 264 (1746). På castanierne skäres i den lilla snibben, åt den hwasza ändan, et litet kors. Warg 382 (1755). I kastanjerna göres ett litet kors (vid snibben) så att man kan se om de äro hvita, i motsatt fall äro de skämda. Ekberg Hvad äta? 239 (1899). Man ser fram- och bakstäfvar (på holländska pråmar), klumpigt rundade, uppsvängda till en snibb som träskor. Hallström Skepn. 261 (1910); jfr α. Öronen (på en bardisan) pryddes ofta av utstående snibbar eller av inskärningar. Alm BlVap. 160 (1932). — jfr PULK-, SKED-SNIBB. — särsk.
α) på sko: spets, snabel. Lapparnes klädbonad .. består af .. 1:o Skor med .. en söm, som slutar vid tårna i en uppstående snibb. Læstadius 1Journ. 121 (1831). Weibull LundLundag. 123 (1884). — jfr SKO-SNIBB.
β) hos person l. djur.
α') hos kalkon: snabel. (Kalkontuppen har) ingen kamb, dock en röd snebb öfwerst wid näfwet. Broman Glys. 3: 383 (c. 1740).
γ) (i skildring av ä. förh.) på skål o. d.: trekantigt format öra l. handtag. Norlind AllmogL 361 (1912).
2) trekantigt l. i trekant vikt tygstycke, särsk. så formad l. vikt sjal l. sjalett; äv. allmännare, om trekantigt föremål: trekant; äv. abstraktare: trekantig form, snibbform; äv. i utvidgad anv., om blöja av annan form än trekantig. Lägga ngt i snibb, vika ngt så att en trekant bildas. Knyta ngt i snibb, vika ngt så att en trekant bildas o. knyta det i snibbarna. På hufvudet hade .. (några bondkvinnor på ett bröllop) ”lin” och bindmössa samt öfver denna en hvit styfstärkt kambriksduk, lagd i snibb och knuten under hakan. Sundblad GBruk 73 (1881). Västar, Schalar och Snibbar, Vantar m. m. SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 4. Snibb kallades (i Floda under senare delen av 1800-talet) en tjock röd ylleschalett. Fatab. 1930, s. 113. På huvudet har hon en svart sidenschalett, knuten i snibb. Hultenberg Zahn Fjällv. 222 (1932). Första tiden kan man knyta på magen, men när barnet blir lite rörligare är det bäst att knyta snibben i sidorna. Melin o. Schenck MBarn 17 (1970). — jfr SOL-, TRE-SNIBB. — särsk. kok. om trekantigt format bakverk l. trekantigt skuren smörgås. Färdigstekt skäres det hela (dvs. en strömmingslåda av rund form) i snibbar. SvD(B) 1918, nr 234, s. 12. Linder Tid. 238 (1924). jfr: Smördegssnibbar. Ekberg Hvad äta? 277 (1899).
Ssgr: A: (1, 2) SNIBB-ARTAD, p. adj. som har karaktär av l. erinrar om en snibb. Linningspartiet (vid midjan), som .. (på plagg för fylliga damer) måste visa en lätt snibbartad form. Sömnadsb. 417 (1915). —
(2) -HALSDUK~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) halsduk l. huvudkläde l. sjalett i snibbform; jfr SNIBB 2. DA 1793, nr 179, s. 3. Öfver .. (en enkel) hårklädsel bäres af de ogifta kvinnorna (i Mora) en röd och hvit snibbhalsduk af bomullstyg. MinnNordM IV. 1: 6 (1882). —
(1 b γ) -HANDTAG~02 l. ~20. (i skildring av ä. förh.) på skål o. d.: snibbformat handtag. Näsström FornDSv. 1: 101 (1941). —
(1 a) -HUVA. [jfr t. schnepp(en)haube] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -mössa o. snip-huva. BoupptSthm 1674, s. 70 a (1672). —
(2) -KLÄDE. (snibb- 1667—1807. snibbe- 1672) (numera bl. i skildring av ä. förh.) snibbformat kläde; jfr snibb 2 o. snipa-kläde. BoupptSthm 1672, s. 287 a, Bil. jfr: 1 Cammardukz Snibbkläde. BoupptSthm 25/10 1667. —
(1 b γ) -KOPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -skål; jfr snip-kopp. BeskrDal. I. 2: 37 (1863). —
(1 a) -KRAGE, förr äv. -KRAGA. damkrage som löper ut i snibb(ar); äv. om förr använd vit stärkkrage för herrar med utåtvikta snibbar; jfr snip-krage. UUKonsP 11: 19 (1674). Sorgdräkten var .. (vid J. Arosenius' begravning 1848) noggrant iakttagen. Fruarne i ”dok” af hvit linong; stora dubbla snibbkragar från halsen till midjan samt .. hvita förkläden. Engelke Småstad 177 (1906). (Han) gick .. i stärkta snibbkragar, något som redan denna tid (dvs. på 1920-talet) var nästan bortlagt, och de var alltid stötta i snibbarna. Thorén Herre 283 (1942). —
(1 a) -LIV. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) liv (se d. o. II 5 a α) som löper ut i snibb(ar). MagKonst. 1840, s. 80. —
(1 a) -MÖSSA. (snibb- 1655 osv. snibbe- 1672) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinnomössa som bildar en snibb i pannan; jfr snip-mössa. BoupptSthm 2/4 1655 (: Snibmysa). —
(2) -SJAL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snibbformad sjal. Angered-Strandberg NVärld. 89 (1898). —
(1 b α) -SKO. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabelsko; jfr snip-sko. Weibull LundLundag. 123 (1884). —
(1 b γ) -SKÅL. (snibb- 1882 (om ä. förh.) osv. snibba- 1883—1916. snibbe- 1880) (numera bl. i skildring av ä. förh.) träskål med fyra snibbformade handtag l. öron (förr använd ss. dryckeskärl bland allmogen); jfr snip-skål. Wirsén NDikt. 102 (1880). De vanligaste träkärlen under Gustaf I, dem Finnarne plägade lemna i skatt, voro: fat, .. flaskor, kåsor, snibbskålar. Strindberg SvFolk. 1: 362 (1882). Fatab. 1963, s. 42. —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNIBBA-SKÅL, se A.
C (†): SNIBBE-KLÄDE, -MÖSSA, -SKÅL, se A.
Avledn.: SNIBBA, v., -ning. till 1, 2.
a) göra snibbig; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om resultatet. SvTyHlex. (1851). IllSvOrdb. (1955; äv. konkretare). jfr av-snibba.
Särsk. förb.: snibba av. (mera tillf.) ta snibben l. snibbarna av (ngt). Dalin 1: 44 (1850). Östergren (1942). —
SNIBBIG, adj. (-ig 1749 osv. -ot c. 1600—1773. -ut c. 1740). till 1 a, 2: som bildar l. har en l. flera snibbar; snibbformad; i sht om klädesplagg; äv. (o. med motsv. bruklighet) till 1 b: som har l. går ut i en (utdragen l. (uppåt)böjd) spets, spetsig. Bureus Suml. 40 (c. 1600; om båt). Topelius Vint. I. 2: 261 (1862, 1880; om näsa). Ett par högklackade, snibbiga silverskor. Högström-Löfberg TLyckhD 113 (1929). Moberg Sedebetyg 181 (1935; om mössa). Paulsson SvStad 1—2: 401 (1950; om klänningsliv). jfr tre-snibbig.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content