SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄSDUK 3s~dɯ2k, förr äv. NÄSEDUK l. NÄSADUK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er FörtHertJohLösegend. 1563, s. 79); förr äv. NÄSDOK l. NÄSEDOK, m.; best. -en; pl. -döker (SthmTb. 12/8 1584).
Ordformer
(nese- 1592. näs- (næs-, nääs-) c. 1580 osv. näsa- 15281578. näse- 15631826. näss- 1671. nässe- (næ-, -sz-) 15641569. näst- 17651893. -dok (-dook) 15781620. -duch 1592. -duck 1564c. 1580. -duk (-duuk, -dwk) 1528 osv. -döker, pl. 1584)
Etymologi
[y. fsv. näseduk (Arnell Brask 2: 31), näsedok (HSH 18: 263); jfr d. næsedug; av mnt. nesedōk; jfr holl. neusdoek, t. nas(en)tuch; av NÄSA, sbst.2, o. DUK resp. DOK]
(mindre) fyrkantigt, fållat l. kantat stycke av tunt (vitt l. kulört) tyg (bomullstyg, linne, siden o. d.), avsett att snyta sig i l. putsa näsan med o. dyl. l. (avsett o.) använt ss. prydnad i bröstficka o. d.; jfr ARM-KLÄDE, HAND-KLÄDE 1. Vifta (avsked) med näsduken. Hon kramade nervöst näsduken (i handen). Knyta l. slå en knut på näsduken (för att minnas ngt). OPetri Clost. F 4 b (1528). Mädh näsedoken at snyta sigh, står thet höffwelighit. Hambræus Erasmus A 5 b (1620). Hvita handskar prydde (begravningsgästernas) händer, och långa hvita näsdukar hängde utur deras fickor. Cederborgh UvT 2: 46 (1809). Bruden skall ej tappa sin näsduk i brudstol, ty då blir hon olyckligt gift. Landsm. VIII. 3: 373 (c. 1900; fr. Småland). Det lät så vackert, att snörmakaren måste draga den blommiga näsduken ur bonjourens bakficka och torka bort en och annan tår. Hellström Lekh. 103 (1927). — jfr BATIST-, BOMULLS-, FICK-, KYRK-, LINNE-, SILKES-, SNUS-, SNYT-, SPETS-NÄSDUK m. fl. — särsk. [med avs. på bet. jfr ARMKLÄDE 1 c, ävensom holl. neusdoek, fr. mouchoir, om halsduk] (numera bl. i vissa trakter i folkligt spr. o. kult.-hist.) om halsduk l. huvudduk l. schalett. Svensson SkånFolkdr. 336 (cit. fr. 1706). MeddNordM 1901, s. 252. Fatab. 1930, s. 113.
Ssgr: NÄSDUKS-ASK. för förvaring av näsdukar; jfr ask, sbst.2 Hallstén o. Lilius (1896).
-BRODERI. särsk. konkret. SthmModeJ 1855, s. 78.
-DAGG. jfr dagg, sbst.2 1 slutet. Norman GossLek. 338 (1878).
-ETUI. jfr -ask. NJournD 1856, s. 45.
-FICKA. ficka vari näsduk förvaras; särsk. (o. vanl.) om övre ytterficka på kavaj o. d. (vari en över fickans kant uppstickande näsduk ofta anbringas ss. prydnad). Helsov. 1893, s. 10. SvD(A) 1931, nr 178, s. 22 (om övre ytterficka på kavaj).
-HÖRN. jfr -snibb. Bremer Pres. 29 (1834).
-HÖRNA. (i vissa trakter, vard.) = -hörn. Nordström Amer. 141 (1923).
-MONOGRAM.
-PARFYM. (numera bl. tillf.) avsedd l. använd att fukta näsduk med. AHB 54: 41 (1871).
-SNIBB. Levertin G3 252 (1894).
-TRASA, r. l. f. (ngt vard.) trasig näsduk; äv. om (begagnad) näsduk som ser ut som en trasa. Landquist Själ. 8 (1946).
-VIFTNING. Almqvist Går an 13 (1839).
-VINJETT. (†) litet broderi i näsdukshörn. NJournD 1858, s. 166.
-VÄSKA. (liten) väska använd av damer att förvara näsduk i. Beskow Greta 89 (1901).
-VÄV. (i sht i fackspr.) tunn, ofta gm mönstervävning l. ränder i fält indelad väv varav näsdukar sys. Östergren (1933).
Spoiler title
Spoiler content