publicerad: 1984
SPILLNING spil3niŋ2, r. l. f. (l. m.) (Lind (1749) osv.) ((†) n. Brahe Kr. 49 (c. 1585)); best. -en; pl. -ar (Florman HästKänned. 30 (1794) osv.) ((†) -er RA I. 1: 341 (1544: pänge spilninger)).
Ordformer
(speld- 1817 (: Speldnings-Högen, sg. best.). spil- (-ij-) 1532 (: geldt spilning)—1777. spild- 1535 (: forspildning)—c. 1630. spill- 1545 osv.)
Etymologi
[jfr d. spildning, nor. spillning, mlt. spildinge, spil(l)inge, eng. spilling, vbalsbst. till SPILLA, v.1]
1) (numera föga br.) motsv. SPILLA, v.1 1, om skada l. förlust som ngn l. ngt lider l. om förhållandet att ngt skadas l. förstörs o. d.; förr äv. om person som är dömd till undergång gm Guds bann. Een spilning är ibland tigh Israel. Jos. 7: 13 (Bib. 1541; om person l. om ngt sakligt; Bib. 1917: något tillspillogivet). Qwarnebyggnaden .. bör .. öpnas efter lagh, så att wattnetz och fiskens gång der medh icke tilldämmes öf:r hela åhn .. dem som nedanföre boo till spillningz. AktsamlKungsådreinst. 163 (1685). (Sekreta utskottet ansåg det nödigt, att sådana verk som Schultzes ordbok) blefve till möjligaste fullkomlighet bragte, om de .. skola hedra nationen .. och icke blifva med förlagets spillning oförsålde liggande. Beskow PVetA 1856, s. 12 (1756). — jfr SKOGS-SPILLNING. — särsk. (†) = SKÖVLING 2; särsk. i uttr. giva ngt till spillning(s), l. giva bort ngt till en spillning, giva ngt till skövling (se d. o. 2 b α o. jfr SPILLO, sbst.2 c β); i uttr. giva ngt till spillning(s) äv. dels med indirekt obj., dels allmännare: ge ngt till spillo (se SPILLO, sbst.2 c); äv. i uttr. gå l. komma till spillnings, gå förlorad, gå till spillo (se SPILLO, sbst.2 b o. jfr SPILLO, sbst.2 a). Syracus bleff gifwin Krijgsfolket til spillnings. Schroderus Liv. 304 (1626). (Påven Sixtus V) bannlyste Konung Henrijk aff Nawarra, och Hertigh Henrijk aff Conde .. och gaff all theras Härskap och Håfwor allom til Spilnings. Dens. Os. III. 2: 256 (1635). Spegel GW 155 (1685: gifwa bort Förståndet till een Spilning). Ah Silvio! finge du lefwa, / Mit Blod för dig til Spilning wil iag gefwa! Dahlstierna (SVS) 326 (c. 1696). Är .. at befara, det Stralsund med den der stående Armeen innan kort lär gå til spillnings. MStenbock (1712) hos Loenbom MStenbock 3: 315. (T.) Rappuse .. (lat.) direptio, (sv.) sköfling, spillning. Dähnert 231 (1746). Rudenschöld PVetA 1748, s. 11 (: komma til). ÖoL (1852: Gifwa till spillnings).
2) (i sht i fackspr.) motsv. SPILLA, v.1 2 a, 3, om förhållandet att ngt spilles; äv. konkret: spill (se SPILL, sbst.3 2). G1R 17: 64 (1545; konkret). (Man bör vid Sthms ”Silkes Manufactur”) hafwa noga vpsicht medh Spolerskor, och Reedare, at dhe icke .. förorsaka någon större spillning eller Lacagie (av silke) än tilbörligit är. SthmStadsord. 2: 64 (1690). Mellanåt kan åt de mera mjölkande (av korna) gifvas ett brässleämbar, som består af hö, hvilket med vatten är genomblött och tillika uppblandadt med några salltartade spillningar ur köket. LBÄ 44—50: 335 (1801). Befintligheten af spelrum och ångkanaler .. (i ångcylindrar) föranleder spillning af en viss ångmängd vid hvarje slag. Frykholm Ångm. 236 (1881). Spillning .. (dvs.) vad som spills, avfall. IllSvOrdb. (1955). — jfr SÄDES-, ÅNG-SPILLNING.
3) (numera i sht i högre stil) motsv. SPILLA, v.1 2 b, om förhållandet att (människo)liv spilles l. går till spillo, förlust; ss. senare led i ssgn SJÄLV-SPILLNING äv. konkret, om person som tar sitt eget liv. Falster, hwilken ö hans Mtz lÿkligen wtan en mans spillning intagit haaffuer. Ekeblad Bref 2: 126 (1659; rättat efter hskr.). (Sedan Scheele fått privilegium på ett apotek i Köping, började han) arbeta på sin framtida välgång och förkofran .. Men, redlige Man! såg du .. at et tioårigt .. sträfvande, krafternas försvagande och sjelfva lifvets spillning skulle föregå ändamålets vinnande. Sjöstén ÅmVetA 1799, s. 45. På organismens lägsta trappsteg är spillningen af lif oerhörd. NordT 1894, s. 473. — jfr FOLK-, LIVS-SPILLNING.
5) (numera bl. tillf.) motsv. SPILLA, v.1 3; särsk. om tidsspillan. För tidzens spillningh skulldh. AOxenstierna 5: 133 (1630).
6) (numera bl. tillf.) motsv. SPILLA, v.1 4: stor (o. gagnlös l. överflödig) förbrukning o. d. (G. I har hjälpt sin svärfar hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg mot lybeckarna) icke vtan drefflig schade, penning och sölffuers spilning. G1R 11: 349 (1537). LBÄ 16—17: 84 (1798). — jfr GELT-, KOST-, PENNING-SPILLNING.
7) (numera bl. tillf.) motsv. SPILLA, v.1 4 c α, om blodspillan. (När krigsmakten) får fästa sig i dygd ock förfarenhet, så hvässer hon värjeudden .. vinner seger eller ock försvarar sig, under Guds bistånd, med minsta spillning af et dyrt mannablod. Faggot SvarPVetA 7/9 1743, s. 35. — jfr BLOD-SPILLNING.
8) motsv. SPILLA, v.1 5: spillande; äv. konkret, om det som spilles l. spillts. Gynther Förf. 4: 628 (i handl. fr. 1751). Golfvet liknade ett klaver, med kippande tangenter, oberäknadt spillningen efter ljusstöpningar. CFDahlgren 4: 91 (1830). Med naturligt svinn avses dels lagringssvinn .. dels ock utlämningssvinn, uppkommet genom mätning, vägning och spillning vid utlämningen. SFS 1934, s. 1043. — jfr VATTEN-SPILLNING. — särsk. (†) motsv. SPILLA, v.1 5 c α, i uttr. elds spillning, om förhållandet att ngn råkar åstadkomma eldsvåda gm ovarsamhet med eld. PH 11: 261 (1777).
9) motsv. SPILLA, v.1 7, i sg. ss. ämnesnamn, om djurs exkrementer; i sht om fasta sådana exkrementer; äv. i uttr. fast spillning, om fasta exkrementer, våt l. flytande spillning, om urin från djur; äv. i utvidgad anv., med inbegrepp av l. om människoexkrementer; ofta med tanke på exkrementernas användning ss. gödsel; äv. i individuell anv., om enskild (på en gång av ett djur åstadkommen) hög av exkrementer; jfr DYNGA, sbst. 1, GÖDSEL 3, TRÄCK. SörmlH 3: 12 (1761). Jag finner inga skäl kunna förebäras at mera förakta Boskapens wåta än fasta spilning. SamlRönLandtbr. 1: 39 (1775). Våra hemtamde djurs spillning (deras skarn och urin). VetAH 1783, s. 253. Uti stallar grundade på en fuktig jordmån underhållas ständigt fuktiga utdunstningar hwilka ännu mera ökas genom de samlade spillningar. Florman HästKänned. 30 (1794). Den friska obrunna spillningen .. consumeras aldrig helt och hållet af första skörden. QLm. 1: 21 (1833). Rösiö Revolt 1: 218 (1904: fast och flytande). Älgens spillning är mycket karaktäristisk och lätt att känna igen. Petre HbJäg. 39 (1931). Spillningen från människor och djur. RöstRadio 1933, s. 82. Gyllensten Grott. 313 (1973; från fåglar, råttor o. d.). jfr: Såsom vexterne utsuga sin näring lika så väl som djuren, så hafva de lika så väl sin spillning som dessa. Agardh Bot. 2: 169 (1832). — jfr AVTRÄDES-, DJUR-, FÅGEL-, FÅR-, HÄST-, HÖNS-, KAMEL-, KO-, LADUGÅRDS-, LATRIN-, VÅT-SPILLNING m. fl.
Ssgr (i allm. till 9): SPILLNINGS-BAGGE. (numera föga br.) spillningsätande skalbagge (jfr dyng-bagge); särsk. i uttr. vanlig spillningsbagge, om skalbaggen Aphodius rufipes Lin.; jfr -bill. Rebau NatH 1: 592 (1879). —
-BILL. (föga br.) skalbagge tillhörande släktet Onthophagus Latr. (vilkets arter lever på spillning); jfr -bagge. Hector Saml. 27 (1918). —
(2) -EXEMPLAR. (†) om bokexemplar tryckt utöver upplagas nominella antal o. avsett att utgöra ersättning för spill, överexemplar. Sundén (1891). —
-HÖG.
2) om mindre anhopning av spillning förekommande i naturen (o. åstadkommen av ett djur på en gång). Knöppel SvRidd. 42 (1912; efter tjäder). Dens. Morg. 172 (1913; efter älg). —
-KAST. (numera bl. mera tillf.) spillningshög (se d. o. 1); jfr kast, sbst.4 I 3. Palmberg Hels. 879 (1889). —
-KRATTA. (i sht förr) kratta (se kratta, sbst.2 1) för användning vid utgödsling. Upsala(A) 28/10 1919, s. 2. —
(8) -PUNKT. punkt där (ut)spillning äger rum. JernkA 1827, s. 81 (1826; om punkt på vattenhjuls skovel). —
-ÄTANDE, p. adj. entomol. om skalbagge: som livnär sig på (l. vars larver livnär sig på) spillning. Adlerz SvSkalbagg. 3 (1916). —
Spoiler title
Spoiler content