SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TYST tys4t, adj.2 -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(tyst (-ÿ-, -th) 1526 osv. tyyst 1639. töst 1617 (: Töstlåtigh)1680. töste 1605 (i rim))
Etymologi
[fsv. thyster; motsv. fd. tyst, tøst (d. tyst); möjl. expressiv bildning till en sådan interj. som TS (se Ideforss PrimInterj. 319 f. (1928); jfr Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr TYSTNA, TYSTNAD]
1) om person: som inte talar l. sjunger l. ger annat ljud ifrån sig, som tiger; ss. adv. äv.: utan att säga ngt, i l. under tystnad; äv. om röst l. tal l. sång l. rop o. d.: som inte hörs l. som hörs blott svagt, dämpad, lågmäld; särsk. ss. predikativ i opers. sats, betecknande att ingen talar l. ger ljud ifrån sig; äv. i utvidgad l. oeg. anv. (se särsk. cf). Thå stoodh Paulus vp och gaff teekn medh handen, ath the skulle wara tyste, och sadhe (osv.). Apg. 13: 16 (NT 1526). Där medh stodh han tyster, till samme Tyfnader bunden och medh redhoge skemdiss. BtÅboH I. 8: 52 (1636). Lärjunge intage vid ankomsten i lärorummet sin plats. Vare stilla, tyst och uppmärksam. FörslSkolordn. 1817, s. 26. Hon talade tyst som ett skymningens sus. Fröding Guit. 122 (1891). Juristen läste tyst igenom papperet, hans ansiktsuttryck förändrades icke, men han förblev en stund tyst, sedan han läst slut. Stiernstedt Liw. 316 (1925). ”Saknas det någon som hade särskilda sysslor hemma på gården?” Det var tyst länge. ”Nå, Audes, svara du.” Strömholm Fält. 40 (1977). Ett sådant steg från ledet tolkades som flyktförsök, säger Arvola som med tyst röst berättar om en landsman .. som arbetade i samma gruvschakt. Han blev kvar i Sibirien. DN 10 ⁄ 1 1992, s. A9. — jfr MUS-, SLUMMER-TYST m. fl. — särsk.
a) i jämförelser, särsk. i uttr. tyst som ett lamm l. muren (se MUR, sbst.1 1 d β) l. en mus l. möss (se MUS 1 a γ slutet) l. graven (jfr GRAV, sbst.1 3 b). Wallenberg (SVS) 1: 50 (1763; uppl. 2004). Han, som gnatat och knotat och bannat / sitt lif igenom, låg tyst som ett lam, / from och tålig och allwarsam, / och tycktes begrunda båd’ ett och annat. Melin Huml. 71 (1882). Om hon .. skulle bekänna den kärlek hon hyst för er i många år .. skulle ni då förråda henne, eller skulle ni vara tyst som graven? Combüchen Byron 291 (1988).
b) i uttr. hålla tyst, tiga, hålla mun. Bokan söftades bort till honom, efftertÿ han intet wille hålla töst. VDAkt. 1680, nr 349. Hennes minsta arfvinge gallskriker och får sig en kautschukbuss i munnen för att hålla tyst. Hedin Indien 1: 125 (1910).
c) [efter eng. the silent majority] i uttr. den tysta majoriteten, om (stor) del av befolkning som ej uttalar sig i politiska frågor l. deltar i proteströrelser o. d. Den ”tysta majoriteten”, som regeringen åberopar vid lämpliga tillfällen, klagar alltmer högljutt över de timslånga köerna. AB 8 ⁄ 6 1970, s. 20.
d) betecknande dels att ingenting sägs l. berättas (l. skrivs) om ngn l. ngt som vanl. är föremål för diskussion l. behandling, dels att ngn ej låter höra av sig ss. förväntas. Ordsaken till att jag på länge .. varit tyst är dels siukdom, dels (osv.). HT 1918, s. 186 (1809). Det hade börjat bli något tyst om Geijerstams namn, ty hans senaste lilla novellsamling var knappast jämförbar med hans föregående. GHT 1895, nr 250 A, s. 2. Det har lugnat sej nu. Det har varit så gott som tyst kring Marianne Wilson i tre år. Se 1959, nr 19, s. 18.
e) i uttr. betecknande att ngn förtiger l. hemlighåller l. icke omtalar ngt l. att ngt sker i all tysthet; särsk. i uttr. tala tyst om ngt (se TALA, v. 3 a δ), hålla tyst med (se HÅLLA, v.1 17 a α) l. om ngt, vara tyst med l. om ngt, förr äv.: hålla ngt tyst (se HÅLLA, v.1 17 a α). Ekeblad Bref 1: 124 (1652). Med traktaterna i lÿbek går thet mÿket tyst. Ekeblad Bref 1: 221 (1653; rättat efter hskr.). Min Herre lofven I thetta Samqväm at med alt hvad I sedt och hört hvad Eder händt och hända kan, Tyst vara. FoU 17: 340 (c. 1790). (Han tillhörde) S. Skånska kavalleriet och det är skada att han varit så tyst om sina tjänsteår vid detta. KKD 6: XIII (1912). Så det är inte så att han bett dig att hålla tyst om något? Wahlberg FrusLiv 276 (2003).
f) i utvidgad anv.: som sällan l. ogärna yttrar sig, fåordig, tystlåten, reserverad; äv.: som till sin karaktär är inbunden l. tillbakadragen l. försiktig. Verelius 63 (1681). Det räknades i forntiden Svensk man till skam, om han förhetsade sig .. Ännu i dag länder det till heder, då det om någon säges: ”det är en tyst man”. Afzelius Sag. 2: 36 (1840). Han var .. ehuru icke svårmodig, mycket tyst och indragen. Hwasser VSkr. 1: 58 (1852). De två unga herrarna var motsatsen till vad man kunde trott: fransmannen var tyst och allvarlig, svensken full av skämt. Stiernstedt Bank. 55 (1947).
g) i överförd anv., om ngt sakligt: som sker l. genomförs l. försiggår o. d. utan tal; särsk. i uttr. en tyst minut, om kort tidsperiod som möjliggör att i tysthet hylla avlidens minne; förr särsk. i uttr. tyst begravning, om begravning utan likpredikan. Repterningen är tyyst, vpläsandet är klart. Schroderus Comenius 734 (1639). Man började med såkallade tysta begrafningar .. Likpredikningar blefwo derefter sällsynta. VexiöBl. 1820, nr 25, s. 1. Då två eller tre årsklasser samtidigt undervisas, bör en årsklass .. undervisas omedelbart af lärarinnan, under det den (eller de) andra sysselsättas med tyst öfning. Normalpl. 1878, s. 9. Hela Frälsningsarmén .. (skall) tillbringa 5 minuter inför Gud i tyst bön för verldens frälsning. Så vidt möjligt är, måste vi böja knä. Stridsropet 1884, nr 4, s. 3. En tyst minut för prinsessan Diana hölls klockan 12.00. SvD 2 ⁄ 9 1997, s. 35. — särsk. i fråga om verksamhet l. aktivitet som bedrivs för l. av hörselskadad l. stum, särsk. dels om skola, dels om teater. Vid Strömsholm finnas nu stuteri, officersridskola .. telegrafstation o. s. v., äfvensom i närheten en så kallad ”tyst” skola. IllSv. 406 (1873). Tyst teater, så som den utövas av döva personer, håller på att trampa ur barnskorna. GHT 22 ⁄ 7 1972, s. 3.
2) i allmännare anv.: fri från (störande l. oroande) ljud l. från larm l. buller l. stoj o. d.; äv. dels: som avger bl. svagt ljud, dels: som inte avger ngt ljud alls, ljudlös, ostörd; äv. om ljud o. d.: dämpad, nedtonad; särsk. ss. predikativ i opers. sats, betecknande att ingenting hörs l. låter. Tyst Harpa gläder minst. Grubb 830 (1665). Man stannade .. derwid, at en fjärding krut skulle .. läggas under Konungens stol, samt der hos en kopparpipa med en lunta så inrättas, at den i 3 timar .. tyst brinna måtte; men sedan i hast krutet itända kunde. Celsius G1 2: 128 (1753). Med tysta fjät. Adlerbeth HorSat. 81 (1814). Då och då förnam den lyssnande .. det tysta ljudet af en gåendes steg. Mellin Nov. 1: 68 (1838, 1865). (Kattdjurens) gång är tyst och smygande. Nilsson Fauna 1: 109 (1847). Det är en fantastisk känsla att stå där och se tefaten komma. Det är alldeles tyst. Det enda som hörs är svischet när de landar. Expressen 16 ⁄ 3 1975, s. 10. (Innan ljudfilmen slog igenom) hade stumfilmen varit så lagom tyst med pianist som klinkade och slog ihop klappträn när det sköts på vita duken. DN 12 ⁄ 2 1995, s. A16. — jfr DRÖM-, DÖDS-, KNÄPP-, MOL-, MORGON-, NED-, SNÖ-, SPÖK-, STOCK-TYST m. fl. — särsk.
a) om lokalitet l. plats l. rum o. d.: där inget ljud hörs. OWexionius hos Lucidor (SVS) 1: XIX (1688). En språksam asp, uti de tysta dalar. ABergstedt hos Kellgren (SVS) 5: 496 (1791). En och annan blomma stod, sedan sommarens högtid, ännu qvar; men stum och tyst var löfskogen. CFDahlgren 4: 121 (1831). Aposteln vill, att vi skola föreställa oss .. (profeterna) sitta i sina tysta kamrar med sina forskningar. Billing 1År 17 (1916). — jfr GRAV-, SKOGS-TYST.
b) om tid l. tidsavsnitt: då inget ljud hörs l. då allt är stilla l. då inget särskilt händer; förr äv.: ägnad l. ämnad åt kontemplation l. inre samling. Hwad som är mera wärdt än som en tyster natt. LejonkDr. 11 (1689). Pingstdagarna böra för oss vara tysta. Geijer Brev 361 (1840). Det var en tyst eftermiddag. FemFinFörf. 44 (1974). HELG-, NATT-, SABBATS-, SOMMAR-, SOV-, SÖNDAGS-TYST.
c) i förb. med stilla, om ngt som präglas av lugn l. frånvaro av (störande) ljud; i sht i predikativ anv.; särsk. i uttr. tyst och stilla; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3), om ngt som görs l. sker l. äger rum l. försiggår o. d. i obemärkthet l. skymundan. Boor här Harpocrates, dy altt är tyst ok stilla? / Ok bara Suck-liom hörs, ell tår Jagh migh inbilla, / Att Morpheus rumm här fins? Lucidor (SVS) 291 (1672; uppl. 1997). Någon stund var allt tyst och stilla, ty Etruskerne ville icke begynna drabbningen, så framt de ej blefvo nödgade. Kolmodin Liv. 2: 49 (1832). Är vetenskapen i full färd med att tyst och stilla förändra klimatet? Det är vetenskapen som brygger för katastroferna numera. Zetterström EnslBel. 7 (1981). I dag ligger trädgården insvept i ett vitt vinterlandskap. Det är tyst och stilla. SvD 2 ⁄ 12 1995, s. 52.
d) i utvidgad anv., om tillverkad produkt: som framställ(t)s för att åstadkomma l. framkalla så lite (störande) ljud l. buller som möjligt. Lager af utmärkt goda Tysta Tändstickor och Cigarrtändare. AB 11 ⁄ 6 1845, s. 4. Många automobiler äro numera försedda med s. k. tysta kedjor vilka ersätta kugghjul för att överföra vevaxelns rörelse till kamaxeln. Nerén BilB 2: 367 (1931). Dyrare åtgärder för en bättre miljö i städerna är tyst vägbeläggning, vägbulor och gator med avsmalningar. SDS 29 ⁄ 7 1987, s. 14. Det är .. en mycket tyst bil att färdas i och vi kunde heller inte märka vindbrus. GbgP 8 ⁄ 6 1996, s. 26.
e) i uttr. tyst trafik, se TRAFIK 3 a slutet δ'.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (jfr 1 cf, 2 c): som sker l. äger rum l. försiggår l. utförs l. görs o. d. i obemärkthet, som inte märks l. upptäcks l. genomskådas; som inte meddelas l. offentliggörs gm tal (l. skrift); äv.: hemlig l. fördold; förr äv.: fri från störande förhållanden l. händelser l. oro. Psalt. 62: 2 (öv. 1536). Denna Saaken stodh een tijdh lång tyst, och war inte omrörd förr ähn pijgan födde barn. ÅngermDomb. 18 ⁄ 4 1644, fol. 9. Ej buller älskar jag och bång. / Hvad stort sker, det sker tyst. Geijer Skald. 12 (1811, 1835). De tysta välgerningar uppstå ej till .. (den frommes) försvar, då den harmsna tacklösheten anklagar honom för hårdhet eller högmod. Wallin 1Pred. 2: 320 (c. 1830). Det är bara de tysta, smygande olyckorna som underskattas. KKD 1: 197 (1901). (Gm diakonissornas arbete) skulle den tysta nöden hos pauvres honteux bättre kunna tillgodoses. SvD(A) 1933, nr 214, s. 8. Det rann en tyst tår längs hennes ena kind. Siwertz Fribilj. 13 (1943). Här pågår, sa (bankdirektören) .. och jag tvekar inte ett ögonblick att använda dessa starka ord, en tyst revolution. SvD 14 ⁄ 6 1979, s. 2. — särsk.
a) som ej (kan) uttalas l. förmedlas; som man bär outtalad inom sig (men som (kan) förstås l. framgår av omständigheterna); särsk. om känsla l. förnimmelse l. sinnesstämning o. d.: som ej får utlopp i ord l. handling. Ack! lilla Sparf, du näpplig vet, / Vår tysta sällhet nog berömma. Bellman (BellmS) 19: 142 (1793). Men konstnärn, som formade hans bild, måtte ha vetat hvilka tysta lidanden det kostar att vara en hederlig man i en ohederlig tid. Rydberg RomD 168 (1892). Hedvig gick omkring full av tyst, skärande bitterhet. Siwertz Sel. 2: 66 (1920). Våra .. tankar möttes, men i tyst överenskommelse läto vi skuggan glida förbi. Hallström Händ. 22 (1927).
b) om tillstånd l. belägenhet l. egenskap o. d.: som ej tränger sig på, dämpad l. måttfull l. diskret. Linc. D 4 b (1640). (Amalia) satt i sin ensamhet i lundens tysta behag. Almqvist AmH 1: 222 (1840). Skogen omslöt dem med sin tysta frid. Lagerlöf Holg. 2: 275 (1907). Han fick mitt i frosten ett ljuvt intryck av .. tyst, vädjande skönhet. Siwertz Sel. 2: 77 (1920).
c) i n. sg. best., substantiverat, om plats l. omständighet o. d. där stillhet l. ro l. obemärkthet är förhärskande; i sht förr eufemistiskt för: döden l. dödsriket l. graven; särsk. (o. numera i sht) i uttr. i det tysta, i obemärkthet, utan åthävor. The dödhe warda tich herre intit loffuande, ey heller the som niderfara vthi thet tysta. Psalt. 115: 17 (öv. 1536). Berättelser .. af intet annat wärde, än at öfwertyga osz, det wåre Förfäder låtet nögde werlden bulra utom sig, endast de fått lefwa orubbade i sit tysta. Fernow Värmel. 269 (1773). De fleste af dessa män hafva längesedan ingått i det tysta. SvLitTidn. 1820, sp. 371. Många adliga ätter dö i det tysta, utan att man vet när eller hvar. Fahlbeck Ad. 1: 45 (1898). Att sällskapet .. i det tysta hjälper och stödjer yrkesbröder, vilka icke kommit på livets solsida, har alltid varit en vacker tradition. SvFl. 1941, s. 169.
d) om sjukdom l. tumör l. blödning o. d.: som utvecklar sig (långsamt o.) omärkligt, symptomlös. Ny enkel test avslöjar ”tyst” sjukdom. SvD(A) 30 ⁄ 9 1964, s. 11.
e) i fråga om ekonomiska l. juridiska l. politiska förhållanden l. angelägenheter l. sammanhang. Man införde .. det politiska jemvigtssystemet, eller ett tyst förbund emellan alla folk, att ingen stat fick blifva så stor, att den kunde blifva farlig för de öfrigas sjelfständighet. Agardh o. Ljungberg I. 1: 11 (1852). (Lewenhaupt) synes .. icke .. hafva framställt .. (villkoret), då han beviljade det tysta stilleståndet, d. v. s. ett stillestånd utan skriftlig förbindelse och utan någon bestämd tid. Malmström Hist. 2: 335 (1863). Clintonadministrationen välkomnar att Sverige – Natos ”tysta partner” – .. håller på att vakna till liv. SvD 23 ⁄ 8 1996, s. 15. — särsk.
α) om marknad (se d. o. 2) l. affärer l. affärslivet o. d.: som präglas av ringa l. obetydlig handel l. ingen l. bl. svag omsättning. Varrantmarknaden är tystare och priserna hafva fallit .. under veckan. GHT 1895, nr 227 B, s. 2. Pappersmarknaden har under den senaste 14-dagars perioden varit tämligen tyst såsom alltid brukar vara fallet omkring midsommar. SvD(A) 1929, nr 176, s. 11.
β) i uttr. tyst förmånsrätt (se FÖRMÅNSRÄTT 1 slutet).
γ) jur. i uttr. tyst bolag (se BOLAG, sbst.2 3 a).
δ) i uttr. tyst diplomati, om metod för mellanstatlig konfliktlösning i vilken kontakter l. förhandlingar o. d. sköts utan offentlig insyn. RiksdP 1967, 1 K nr 13, s. 23. Det pågår .. en livlig men tyst diplomati som en talesman för den israeliska regeringen noga underströk för några dagar sedan. DN 7 ⁄ 11 1985, s. 16.
4) i mer l. mindre utpräglad interjektionell anv., för att anbefalla tystnad l. förtegenhet: ts!, tig!, tystnad!; äv. i anv. ss. fyllnadsord vid eftertanke l. tvekan: vänta!, nu har jag det!; särsk. i uttr. tyst min mun så får du socker (se MUN, sbst.1 4 e α). Tyst, min broder, sägh icke så! / Lätt ingen denna wilda meningh forstå! Asteropherus 49 (1609; uppl. 1909). Tyst, jag tycker här kommer någon. Modée HåkSmulgr. 13 (1738). En stor fäst? Herre Jemine! då kan jag inte nyttja kalfsteken. Men tyst! jag har också en orre inlagd i ättika. Altén Landförv. 14 (1795). Det är .. icke värdt att bedja oss om hat. Tyst med det! Almqvist Mål. 140 (1840). Tyst med dig! Edgren Lyck. 16 (1887). Tyst i klassen! SvD 29 ⁄ 5 1994, s. 24.
Ssgr: (2) TYST-GÅENDE, p. adj. som går l. som framtagits för att gå tyst l. ljudlöst; särsk. om apparat l. maskin l. motor o. d. Den nya tystgående Otto’ska gasmotorn. TT 1878, s. 258. I dag är alla diskmaskiner tystgående och det är få som inte får ljudbetyget fem. RådRön 1998, nr 4, s. 28.
(2) -GÅNG. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att gå tyst l. ljudlöst; särsk. till 2 d, i fråga om maskin l. apparat l. konstruktion o. d. SvD(A) 6 ⁄ 5 1924, s. 2.
(1, 3) -HÅLLA. (†) förtiga l. hålla tyst l. inne med (vad som avhandlats l. sagts i förtroende l. hemlighet). At ingen ting högre borde acktas, älskas ock efftersträfvas än en innerlig upriktig enighet, rådslagens tysthållande ock förtrolige fredsamme mått med andre mackter. 2RA 1: 188 (1723). CivInstr. 436 (1776).
(1) -LÅTEN, p. adj. som till sin karaktär är fåordig l. inbunden, tyst; äv. med bibet. av: som man kan lita på håller inne med ett förtroende l. en hemlighet, diskret; äv.: som i en viss fråga l. i en viss situation talar föga l. inte alls; särsk. i förb. med en av prep. om l. i inledd bestämning angivande det man håller inne med l. talar föga om; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr låta II 1 d o. -låtig o. tystaktig. Linc. Ffff 3 a (1640). Assessorerne uti Dom-Capitlet skola göra deras Ed, at i samma Ämbete förhålla sig upriktige och redlige, så ock tystlåtne i det, som icke bör utkomma. Wallquist EcclSaml. 5–8: 483 (1644). Så långt jag kunnat märcka är hon en munwig menniskja .. Han åter är tystlåten, men ljumsk och innebunden. VDAkt. 1781, nr 125. Gula kaleschen höll sig mycket tystlåtnare (än den andra vagnen). Almqvist AmH 2: 150 (1840). Fredrika Bremer .. kunde vara mycket tystlåten om sina sorger och missräkningar. 3SAH LIX. 2: 71 (1948). (Kommissarien) har .. hållit ett femtiotal förhör med ungdomar som ”borde” veta nåt om ”Tickas” nyårsnatt. Men av någon anledning är ungdomarna mycket tystlåtna. Se 1959, nr 19, s. 40.
Avledn.: tystlåtenhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tystlåten, särsk. dels: inbundenhet l. inåtvändhet, dels: förtegenhet l. diskretion; äv. allmännare: tystnad; jfr tystlåtighet o. tystaktighet. Gyllenborg Sprätth. 30 (1737). Jag sluter af .. Tystlåtenheten i åtföljande Bref, at man säkerligen icke vidare kändt denne Stenarts synnerlige Egenskap, den at vara en värkelig Turmalin. VetAH 1799, s. 44. En som varit tidningsskrifvare är äfven, efter slutad befattning pligtig till sagde tystlåtenhet angående insändares signaturer. ÅbSvUndH 34: 121 (1864). Så ångrade hon sig. Alltför väl kände hon sin egen slutenhet och tystlåtenhet. Krusenstjerna Pahlen 3: 23 (1931).
(1) -LÅTIG. (†) tystlåten. Personer, som .. när the äro odruckne, äro tystlåtughe och spake som lamb. LPetri Dryck. B 7 a (1557). 2SAH 1: 77 (1801).
Avledn.: tystlåtighet, r. l. f. (†) tystlåtenhet. Sigfridi I 7 a (1619). (Han) förmantes till flitighet, lydna, tystlåtighet och nychterhet. ConsAcAboP 8: 537 (1705). Schartau UtkPred. 144 (1820).
(1) -LÄSNING. (numera bl. tillf.) tyst läsning, motsatt: högläsning. (Kommittén har) velat understryka att .. tystläsningen är det viktigaste momentet i läsningsundervisningen så snart elementär skicklighet i innanläsning uppnåtts. TSvLärov. 1954, s. 485.
(2) -MÖRKER. [trol. ombildning av tussmörker] (†) om det tillstånd som råder l. om den tid som följer då dagens arbete avstannat o. mörkret tar vid, skymning(stid); jfr tussmörker. Spole .. uppgiver, att natten ”hos oss” indelas i qwälsäte, tystmörker, efftermidnat och ottemål. Ljunggren Alm. 36 (cit. fr. 1692). Squallertimman .. (dvs.) Den tiden då man sitter och språkas i tystmörkret el. skymningen. Weste FörslSAOB 582 (c. 1817). Schulthess (1885).
(2) -SPOLANDE, p. adj. om kran l. vattenklosett o. d.; jfr spola, v.1 3 a. Östergren 6: 1227 (cit. fr. 1934). Beträffande badkarsbuller kan meddelas att den tystspolande kranen finns och att det torde vara en tidsfråga innan den kommer i marknaden. DN(A) 26 ⁄ 5 1964, s. 17.
Avledn.: TYSTA, sbst., v., se d. o.
TYSTAKTIG, adj. (numera mindre br.) till 1: tystlåten. Han war .. stilla och tystachtigh aff naturen. Paulinus Gothus MonPac. 230 (1628). Östergren (1964).
Avledn.: tystaktighet, r. l. f. (numera mindre br.) tystlåtenhet. Then Trooheet som Tiänstefolket hafuer fordom bewijst Hwszbonde och Matmoder är förwandlat til Otroohet .. Tystachtigheten vthi Lögn och sqwaller. Schroderus Cogn. A 3 a (1617). Östergren (1964).
TYST(E)LIGA l. TYST(E)LIGEN l. TYSTLIG, adv. (-eliga 16401741. -eligen 16311757. -lig 16731683. -liga 1691. -ligen 1723) [fsv. thystlika; jfr fd. tystelige] (†) till 13: tyst, utan (mycket) ljud l. buller; särsk. till 3: i hemlighet l. i smyg, förstulet. AOxenstierna 6: 36 (1631). Sedan bewäpna the sig, och rodde så tysteligen åth (sjörövarna). Verelius Gothr. 151 (1664). Bodwar sporde .. Hialte tysteligen til, om han tordes wåga sig emot någon af thesza? Björner Hrolf 85 (1737). Serenius G 4 a (1757).
TYSTHET, r. l. f.
1) till 1: frånvaro l. avsaknad av tal; äv.: förtegenhet l. diskretion, i sht förr särsk. (till 1 e) i uttr. gå förbi ngt med tysthet, förtiga l. underlåta att yttra l. framhålla ngt. Effter han .. udi Rysslandh icke .. till tystheet hollen är, effter de aff denn dygden der icke så vetha och holla såsom thett sigh bör. OxBr. 5: 10 (1612). Om hans trooheet och tystheet twiflar iagh intet. BrinkmArch. 2: 123 (1657). Ty warder han, sig sielf til wälförtient straff och androm til warnagel, dömd til 3. dagars tysthet, utan at tala något ord. Lagerström Holberg Westph. 83 (1737). Hans ord i en fråga som denna har .. mycken vigt och derföre hade det icke varit på sin plats att med tysthet gå hans mening förbi. Hildebrand Medelt. 1: 262 (1881).
2) till 2: frånvaro l. avsaknad av (störande l. oroande) ljud l. larm l. buller o. d.; tystnad. Och .. wort een tystheet vthi hi(m)melen widh ena halfua stund. Upp. 8: 1 (NT 1526). Stig neder bland the sorgeliga andar / Ther qwal och mörker sig med ewig tysthet blandar. Lindahl Syrinx 11 (1747). Då ej .. många arter sångfoglar välja bland dem sina bon, äro ock barrskogarna kända för sin tysthet. Agardh o. Ljungberg III. 1: 4 (1857).
3) till 3; särsk. i uttr. i (all) tysthet, i (all) obemärkthet l. undanskymdhet, äv.: i (all) hemlighet, i det fördolda. 2SthmTb. 7: 418 (1588). Efter någre dagar afgiordes anstalterne til bröllopet, som skulle skie i all tysthet .. Tystheten togs ock så noga i akt, at ingen siäl i Örebro viste deraf, förrän alt var förbi. Tilas CurrVitæ 134 (1756). Hon påminde mig om några av dessa ädla kvinnliga, utpräglat amerikanska karaktärer .. som leva inom sin by eller sin trakt, där de i tysthet verka för det godas framgång i världen. Lagergren Minn. 8: 44 (1929).
Ssgr (till tysthet 1): tysthets-ed. (numera i sht om ä. förh.) ed varigm man förbinder sig till diskretion angående ngt; jfr -löfte, -revers. Placerings-Deputation påminner, om det icke vore Ridderskapet .. behageligit, att efter som i bemälte Deputation åthskilligt tahlas .. bemälte Deputation giorde en tysthets Eed. 2RARP 2: 110 (1723).
-löfte. jfr löfte 1 o. -ed o. tystnads-löfte. Rydén Pontoppidan 451 (1766).
-plikt. tystnadsplikt. 2RA 1: 330 (1723).
-revers. (†) skriftlig försäkran varigm man förbinder sig till diskretion angående ngt; jfr revers, sbst.3 1, o. -ed. 1PrästP 8: 15 (1734). Väl avgåvo medlemmarna (i sekreta utskottet) alltfort de sedvanliga tysthetsreverserna, men åtskilligt av vad utskottet förehade var av den natur, att stånden måste taga del därav. SvRiksd. 4: 175 (1932).
Spoiler title
Spoiler content