[fsv. stikil, hornspets, pigg, sv. dial. stegel, kvicke i horn; etymologiskt identiskt med STICKEL,(horn)spets; jfr d. stejle, den inre, med pannbenet sammanvuxna benkärnan i horn, fvn. stikill, hornspets (nor. dial. stikel, pigg, torn), mlt. stekel, stickel (se STEKEL), fht. stihhil (t. Stichel, stickel; se STICKEL,gravyrredskap)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kvicke (se KVICKE, sbst.2 b); äv.: hornnabb. En Qvicka .. Slue eller Stegel (Cerisma) af en Uroxe. VetAH 1802, s. 279. Steglar af gumsar. TVeterLandth. 1877, s. 143. Först uppvärmdes hornet över en eld eller kokades, så att ”stegeln”, innanmätet, föll ut (innan skedmakarna började med sitt arbete). Kulturen 1959, s. 24.
