publicerad: 1989
STEKEL ste3kel2, sbst.1, m. l. r.; best. -keln; pl. -klar.
Ordformer
(steckel 1780—c. 1817. stekel 1748 osv.)
Etymologi
entomol. individ l. art av insektsordningen Hymenoptera (som bl. a. kännetecknas av en ofta till en spets utdragen bakkropp (hos många arter med äggläggningsröret hos honorna ombildat till en stickande gadd)); i pl. äv. om ordningen. Linné SystNat. 64 (1748; i pl., om ordningen). Steklar (Hymenoptera) ha i munnen fria bitande käftar. Merendels fyra hinnvingar, med få, men långsgående och ofta greniga ådror; — deraf namnet ådervingar (hymenoptera). Dahlbom Insekt. XXXII (1837). Bin, getingar, humlor, myror äro steklar. Sundén (1891). FoFl. 1941, s. 65. Selander LevLandsk. 57 (1955). — jfr AS-, BALG-, BLAD-, BYGGAR-, DOLK-, DROMEDAR-, EKÄPPLE-, GADD-, GALL-, GALLÄPPLE-, GRAV-, GRÄV-, GULD-, HALLON-, HORN-, KLUBB-, PARASIT-, PLANK-, RAPS-, ROSEN-, ROV-, SAND-, SILVERMUN-, SPINNAR-, SPRÖT-, SVAMP-, SÅG-, SÖMNTORN-, TALL-, VÄG-, VÄXT-, ÄPPLE-STEKEL m. fl.
Ssgr (i allm. entomol.): STEKEL-ART. art (se d. o. 8 a α) l. slag av stekel. Geete o. Grinndal 43 (1923). —
-BLOMMA. bot. växt vars blomma befruktas gm korspollinering av steklar (bin o. d.), insektsblomma, biblomma. FoFl. 1922, s. 65. —
-BOCK. entomol. skalbaggen Necydalis major Lin. (som liknar en stekel på grund av sina långa, bockhornsliknande antenner); jfr bock, sbst.1 I 1 f. 2NF 17: 148 (1912). —
-FJÄRIL. (numera föga br.) fjäril tillhörande den om vissa steklar påminnande familjen Sesiidae, glasvingefjäril. 2NF 27: 1346 (1918). —
-FLUGA. fluga tillhörande (den om getingar l. rovsteklar påminnande) familjen Conopidae (som lever parasitiskt på larver av getingar o. bin). VetAH 1808, s. 305. —
-SAX. (i fackspr.) sax (se sax, sbst.1 II 2 c δ) för fångst av steklar. Samzelius Björnsk. 137 (1921). —
Spoiler title
Spoiler content