SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STEGHJUL ste3g~jɯ2l, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11337), förr äv. STIGHJUL, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(steg- (-gh-) 1750 osv. stig- 17531845 (: Stighjuls Maschin). — Se för övr. HJUL)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. stighjul; (med försvenskning av senare leden) av t. steig(e)rad, ssg med rad, hjul; förra leden är ssgsform till steigen, stiga (se STIGA, gå, röra sig uppåt o. d.); formen stig- beror på anslutning till STIGA, gå osv. — Jfr STEGKLOVE]
1) urmak. i mekaniskt ur med pendel (se d. o. 1 a) l. oro (se d. o. 3): kugghjul som vid varje svängning av oro l. pendel via dess ankare (se ANKARE, sbst.2 II 3) l. gånghake framvrider en kugge o. sålunda driver löpverket (tidvisarsystemet), gånghjul. HusgKamRSthm 1750, s. 573. Under det att steghjulet går ikring ett hvarf, gör pendeln dubbelt så många svängningar, som hjulet har tänder. Almroth Karmarsch 658 (1839). Strömslutningen (i ett visst elektriskt ur) sker genom ett å steghjulet anbringadt stift, som en gång hvarje hvarf kommer i beröring med en kontaktfjäder. TT 1899, Allm. s. 281. Kulturen 1954, s. 36.
2) (i fackspr.) i utvidgad anv. av 1, om (kugg)hjul som rör sig stegvis (se d. o. I 2) o. överför en rörelse liknande den hos ett steghjul (i bet. 1); i sht om sådant hjul hörande till ett visarverk. Rinman 2: 779 (1789; i uppfordringsspel). Magnetmotstånden kunna inrättas för elektrisk avståndsmanövrering medelst motor med skruvväxel eller medelst ett steghjul, påverkat av solenoider, d. v. s. elektromagneter med rörliga järnkärnor. Traneus Elektr. 46 (1922).
Ssgr (till 1; urmak.): A (numera föga br.): STEGHJUL-AXEL, se B.
B: STEGHJULS-AXEL. (-hjul- 1842) axel (se axel, sbst.1 I 2) på l. för steghjul, gånghjulsaxel. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 8.
-BOM. steghjulsaxel, gånghjulsaxel. TT 1899, Allm. s. 281.
-DRIV. på steghjulets axel monterat mindre kugghjul som står i ingrepp med sekundhjulet i urets löpverk, gånghjulsdriv. HusgKamRSthm 1756—57, s. 491. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 39 (1881).
-FIL. fil för filning av steghjul, gånghjulsfil. Nordforss (1805). Almroth Karmarsch 314 (1839).
-KLO. klo (se klo, sbst.1 3 f slutet) på steghjul, gånghjulsklo; jfr stegklove. HusgKamRSthm 1769, s. 473.
-TAND. jfr -kugge. VetAH 1762, s. 231.
-TÅNG. tång använd vid arbete med steghjul, gånghjulstång. Almroth Karmarsch 256 (1838).
Spoiler title
Spoiler content