[sannol. av t. stich (se STICK, sbst.1) i uttr. einen stich haben, vara lite förryckt, med anslutning till STICKA, sbst.1]
(i Finl., numera föga br.) i uttr. ha sig en sticka (äv. ha en sticka), vara (lindrigt) berusad, vara pirum o. d., få sig en sticka, bli (lindrigt) berusad, bli pirum. Tillstå, min käre Holming, att både ni och major Winterloo hade en försvarlig sticka, när ni sågo syner i gröna kammarn. Topelius Vint. I. 1: 238(1859, 1880). Ahlman(1865: ha sig). ”Har gubben ren en sticka eller spelar han teater för oss?” — hviskade någon i sällskapet. Lybeck Majgr. 222(1911). Bergroth FinlSv. 273(1917; äv.: få sig).
