publicerad: 1989
STICKA stik3a2, sbst.1, r. l. f., om person (se 4) äv. f.//ig.; best. -an; pl. -or (OPetri 1: 12 (1526: penninga stikkor) osv.) ((†) -ar BoupptSthm 1675, s. 787 b (: blÿertz stickar), Möller 1: 470 (1755: trädstickar); -er ArkliR 1549, avd. 2 (: Trumme stijcker), Landsm. VIII. 3: 319 (c. 1900; från Uppl.)).
Ordformer
(steck- 1745 (: strumpe-stecka)—c. 1900 (från Uppl.). stecke- i ssg 1676 (: steckebloss). stick- (-kk-) 1526 osv. stijcker, pl. 1549 (: Trumme stijcker). stik- 1610 (: Selastikor)—1889. styck- 1582 (: på een stycko)—1756 (: stycketapeter, pl.). -a (-e) 1526 (: stickona, sg. best., ss. obj.), 1550 (: stickenn, sg. best.) osv. -ia 1659)
Etymologi
[fsv. stikka; jfr fd. stikkæ (d. stikke), nor. stikke, fvn. stikka (nor. dial. stikka); jfr mlt. sticke, m., spetsig käpp, påle o. d. (lt. sticken), fht. stecko (mht. stecke, t. stecken), feng. sticca, m. (eng. stick), alla med bet.: käpp, pinne o. d.; jfr äv. (kortstavigt) östsv. dial. stika, stiku, stolpe, stör, fvn. stika (nor. dial. stika), käpp, stake, stör; liksom fsax. stiki, stick (se STICK, sbst.1), mlt. stikken, sticka, fästa, brodera (se STICKA, v.2), o. eng. stick, sticka, vara instucken o. d. (se STICKA, v.5), i avljudsförh. till STEKA, v.1; till den rot som bl. a. föreligger i gr. στίγμα (se STIGMA), lat. instigare, egga, sporra, sanskr. téjali, är skarp. — Jfr HOMME-STEK, INSTINKT, SKRUV-STYCKE, SLAPSTICK, STICK, adv.1, STICK-, ssgsled1, STICKA, sbst.2—4, -STICKA, STICKA, v.6, STICKEL, STICKS, sbst.2]
1) (naturligt l. förfärdigat,) litet, långsmalt trästycke (ofta spetsigt i ena l. båda ändarna), pinne l. speta l. flisa o. d.; äv. om (oregelbundet) sådant trästycke uppkommet gm splittring, splitter l. splittra l. spillra; äv. dels om större, långsmalt sådant trästycke, käpp l. stav l. stake l. stör l. stång o. d., dels om tunt, förhållandevis brett trästycke (i sht uppkommet gm hyvling l. täljning), spån (se särsk. a η); förr äv. om grövre (o. längre) långsmalt trä, stång o. d. (se särsk. a ι). Tagh .. en käpp eller sticko, och merk ther medh huru högt watnet är vthi krukon. BOlavi 137 b (1578). Tå Konung Oluff i Swerige råkade vthi Tankarna at tälja en Käpp vppå en Söndagh, och man honom ther om påminte, lät han sammanhämta .. the små Stickerna .. och befalte them vpbrännas. Schroderus Os. 2: 619 (1635). Wid alla tråtsningar, bör man akta sig at intet stickor lemnas ibland fylningen. König Mec. 95 (1752). Lägga en liten sticka under bordsfoten, så att bordet står jemt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Rishögar, spån, stickor o. dyl. böra ovilkorligen undanrödjas från gårdarna (med tanke på eldfaran). Ahlström Eldsl. 89 (1879). Man kan även pröva brödet med en sticka. StKokb. 13 (1940). Minuterna kröp som löss på en tjärad sticka. Hedberg VKind. 343 (1954). — jfr ASK-, ELD-, PEK-, POLER-, RET-, TRÄ-STICKA m. fl. — särsk.
a) om (vanl. tillformat,) långsmalt trästycke avsett l. använt för visst, mera speciellt ändamål; utom i α—ι särsk. om graderad l. ss. måttstock använd sticka. TSkogshush. 1881, s. 157 (använd ss. måttstock). Sticka, graderad. Denna användes av limmaren för att bestämma den mängd av olika ämnen, som skulle tillsättas limmet, ”han tar vissa tum lim och vissa tum vatten”. Ambrosiani DokumPprsbr. 383 (1923). StSyHandarbB 241 (1972; hörande till vävstol). — jfr ALN-, BAK-, DREJ-, GILLER-, KNAPP-, KRUT-, LIM-, LJUS-, LÅNG-, METER-, MÅTT-, MÄT-, NÄT-, OK-, PUTS-, PÅVE-, PÄRT-, RAKET-, REM-, REVETERINGS-, RIKT-, ROCK-, RULL-, RÄKNE-, RÖR-, SEL-, SKUR-, SKÄL-, SLIP-, STEK-, TAND-, TRUM-STICKA m. fl. — särsk.
α) i uttr. dra sticka, betecknande en lek, varvid de två deltagarna drar i var sin ände av en sticka som hålles blott mellan ena handens lång- o. pekfingrar. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 124 (1949). jfr LandsmArkFrågel. 28: 10 (1930).
β) (i sht förr) om litet trästycke använt att sätta i änden på stoppad korv. Mont-Louis FrSpr. 287 (1739). — jfr KORV-STICKA.
γ) (i sht förr) långsmalt trästycke, bestruket med lim l. dyl. vari inströtts sand l. dyl. o. använt ss. bryne, brynsticka, stryksticka. Pekefingret .. (bär) merke efter, huru illa jag med stickan kunde stryka min lia, när jag skar hela nagelen twärigenom. Rhyzelius Ant. 11 (c. 1750). JernkA 1848, s. 270. — jfr BRYN-, LIE-, SLIP-, SMÄRGEL-, STRYK-STICKA.
δ) om trästycke använt för antändning, eldning l. belysningsändamål. — jfr RÖKELSE-, TÖRE-STICKA. — särsk.
α') om (naturligt l. framställt, i sht späntat) litet trästycke använt att tända upp eld i l. ss. bränsle; i sht i pl.; äv. bildl. Spänta (spinga, klyva) stickor att tända upp med. OMartini Läk. 48 (c. 1600). Stickor äro och weed. Celsius Ordspr. 11: 739 (c. 1710). Som den första elden (under kitteln) vanligen bestått blott af några torra stickor, som hastigt nedbrunnit, så (osv.). QLm 3: 34 (1833). Allardt Byber. 4: 154 (1908; bildl.). Hur blåste ej .. Henrietta Anna på stickorna i den stora spiseln, där de förlorade sig i härdens svarta svalg. Lagergren Minn. 7: 64 (1928). SvHandordb. (1966). — jfr BRAND-, VED-STICKA.
β') om ett i ena änden med tändsats försett, fabriksmässigt framställt, litet, långsmalt trästycke, använt för antändning, stryksticka l. (o. i fråga om förh. fr. o. m. slutet av 1800-talet bl.) om tändsticka; numera nästan bl. elliptiskt för: tändsticka; äv. om träämne för tändsticka. (Flickan var) sysselsatt med tändningen af en vaxstapel .. Just när Amanda steg in .. sprakade svaflet på stickan. Almqvist DrJ 52 (1834). (Munken) min cigarrett med egna stickor tände, / Ifrigt strukna mot en skalle (dvs. dödskalle). Wennerberg 1: 189 (1881). 2SvUppslB 30: 275 (1954; om träämne). Fogelström BorgTr. 230 (1957). — jfr DOPP-, FOSFOR-, PARAFFIN-, REP-, SOL-, STORM-, STRYK-, SVAVEL-, TÄND-STICKA m. fl.
γ') (förr) ss. ljuskälla avsett l. använt, långsmalt, vanl. späntat, trästycke (oftast av kådrik furu), som antändes i ena änden (o. hölls i l. instacks i ngt med den andra änden), torrvedssticka l. lyssticka l. stickbloss l. pärta (se d. o. 2) o. d. Caroljnen föll neder på golfwet .. tå tände orgenistens son up En sticka och lete up dheras Carolijn. VDAkt. 1702, nr 80. Stickor eller pärtor kallas tunna, jemnbreda eller et par tums breda flangor klufne utaf Furu, hwilka Finnar och Småländningar bruka i stället för ljus. Linné Vg. 38 (1747). Klint (1906). — jfr BLOSS-, LYS-, TORRVEDS-, UGNS-STICKA m. fl.
ε) (förr) om karvsticka l. karvstock; äv. om budkavle; jfr ζ. Therföre wilia the (som synda på Guds nåd) offta godz borga, och läta på een stycko vpskera ena redeliga summo, och på sidstone alt en gång Gudhi affbidia. PErici Musæus 2: 321 b (1582). Hall KultInt. 88 (i handl. fr. 1639; om budkavle). Västerb. 1929, s. 61 (om förh. i Lappl. under medeltiden). — jfr BUD-, KARV-, SKOL-, SKÅR-, VALL-STICKA m. fl.
ζ) om flat, avlång träbit försedd med påskrift angivande ngts namn l. art l. tillhörighet o. d.; märkesticka; utom ss. senare led i ssgr i sht (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) på segelfartyg: märkesticka för tackling med uppgift om fartygets namn o. tackelpersedels namn o. antal; i fråga om ä. förh. stundom svårt att skilja från ε. Hvad som .. (vid laxfisket) hvart år hafver fåtts, kan fiskaren intet minnas, efter hans Stickor, deruppå han sina lefvereringar skrifvit hafver, äro förkomne. SUFinlH 5: 297 (1618); möjl. till ε. Vid Fartygets aftakling efterser .. (skepparen) noga, det alt Tågvärket .. med sine behörige stickor förses. ReglArméenFl. 1788, s. 45. Löpande godset utskäres derefter (dvs. efter seglens frånslående), rundskjutes, fångas och bestickas; på stickorna skrifves på ena sidan fartygets, och på den andra, ändans namn. Frick o. Trolle 230 (1872). Gruddbo 576 (1938; om kassticka). — jfr FRÖ-, KASS-, KVARN-, MÄRKE-, NAMN-, NUMMER-, PLANT-, REV-, RUN-, RÄKENSKAPS-, SKULD-STICKA m. fl.
η) (i sht i vissa trakter) om takspån l. taksticka. Lagat den gambla stora Fÿrungen med nÿa stickor och ny dörr med gångiärn för. HovförtärSthm 1735, s. 2472; möjl. till huvudmom. Några hundrade Kjerfwar Stickor till Taks täckande. VexiöBl. 1813, nr 25, s. 4. Af husen äro kvarnen och sågen .. täckta med stickor. PT 1904, nr 117 A, s. 4. — jfr TAK-STICKA.
ϑ) (†) om pekpinne (jfr PEK-STICKA 1, särsk. 1 a); anträffat bl. i bildl. anv. (Kristus) vil icke wij skola bruka för mong fåånyttogh oordh j wåra böner, likerwijs som wij skulle sätia wor hemmelska fadher stickona j händer. OPetri 1: 51 (1526). Lucidor (SVS) 34 (c. 1670). — jfr BOK-STICKA.
ι) [av mlt. sticke, upprätt påle, skampåle] (†) om skampåle; i det bildl. uttr. bindas vid stickan, bindas vid brottet, ställas vid skampålen. 3SthmTb. 2: 331 (1599). Studenten moste vara första roten (till onda rykten i Närke) till dess någon annan bindes vidh stickan. RP 3: 152 (1633).
b) om litet o. spetsigt trästycke (vanl. uppkommet gm splittring ur större träbit) som tränger in i hud l. kött hos människa l. djur; jfr SPETA, sbst. 1, SPÅKA, sbst. En Åsna hadhe trampat en torn eller sticka vp j fothen på sigh. Balck Es. 165 (1603). Hon fick en sticka i fingret, rätt in under pekfingersnageln. Zetterström VärldHj. 37 (1942).
c) (†) om liten partikel som fastnat i ögat o. hindrar seendet; anträffat bl. bildl. Alle begå vi fel; hvar och en har stickor i synen. Nicander GSann. 65 (1766). — särsk. (†) i uttr. vara ngn en sticka i ögat, vara ngn en nagel i ögat (se NAGEL, sbst.1 4). AOxenstierna 2: 277 (1616).
d) i jämförelse; äv. motsv. a δ γ'. (Fr.) Il est sec, comme une allumette, (sv.) Han är torr som en sticka. Mont-Louis FrSpr. 291 (1739); jfr a δ γ'. Ach! innan kort skall man få se / Din lekamen så torr som stickan. Lenngren (SVS) 2: 234 (1799). Det var en liten argbigga, tunn och mager som en sticka. Jensen Montgomery 50 (1909). Orkanen kom, och träden knäcktes som stickor. Östergren (1946).
e) i allittererande uttr.; i sht i förbindelse med strå; äv. motsv. f. Staden brendes platt op tå, / Ther lefdes hwarken sticke eller strå. Hund E14 161 (1605). Ståltz Gunnel Slogh på Strengarna med fingrarn(a) små, / dher dansade Sticker, dher dansade strå. Visb. 3: 367 (c. 1700). (Det) blåste en storm, så att stickor och stenar röko. Rönnberg Brovakt. 193 (1909). Bofinkar och ärlor sprungo beskäftiga omkring, dragande på stickor och strån till sin bosättning. Östergren (1946).
f) allmännare, övergående till att beteckna ngt mycket litet l. obetydligt l. värdelöst; särsk. i nekande uttr. betecknande att inget finns l. lämnas ngnstädes l. hos ngn o. dyl. l. i uttr. betecknande att ngt omfattar vartenda dugg ngnstädes o. d.; äv. motsv. a δ α'. Bran up alt samans til minste stikkan. Bureus Suml. 47 (c. 1600). (Det) kom en så otrolig myckenhet snö .. På 14 dagar kunde ej en sticka ved framskaffas ur skogarna. Tersmeden Mem. 4: 190 (c. 1790). Hvad bryr jag mig om Flickor, / Och om jag får en korg, / Jag aktar dem som stickor, / Det gör mig ingen sorg. Sommarprom. 1793, s. 178. (Poemet) innehåller icke en sticka theologi. Topelius Fält. 5: 97 (1867). (Det fanns) inte en sticka torrt trä och jag blev tvungen att hämta bränslet i skogsbrynet en dagsresa söderut. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 236 (1932).
g) i vissa bildl. uttr.
α) [uttr. syftar på användningen av limsticka vid fågelfångst] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ngt är på stickan, ngt är på färde (se FÄRD 2 a α). Och denna brådska! Vad var det nu på stickan? Var Efraim sjuk? Parling NödLust. 308 (1953).
β) (numera föga br.) icke lägga sticka i kors för ngt, inte lägga två strån i kors för ngt. Læstadius 2Journ. 383 (1833).
γ) (numera föga br.) i utvidgad anv., med utelämnad negation, i uttr. få stickor, få ingenting, inte få något alls; jfr η. Mig är tiden alt för trång / At beskrifwa hela Påskan, / .. Hur wi for til skog; / Hur wi Noten drog, / Och fick Stickor. Runius (SVS) 2: 114 (1712). På frågan: ”Fick du någonting?” — kunde man få höra svaret: ”Stickor fick jag” = jag fick rakt ingenting. NysvSt. 1924, s. 208 (om förh. på 1890-talet i Savolaks i Finl.).
ε) icke gå av för stickor, inte gå av för hackor (se HACKA, sbst.3 3). Topelius Läsn. 7: 208 (1891). Östergren (1946).
ζ) (†) sätta ngn stickan för dörren, hindra ngn; jfr DÖRR 3 a δ. Thet the skulle sättie oss stickenn så för dörenn, att vij icke måge föryttre vårt, effter som skääl är och gongen i landet, ther see vij them icke gode före. G1R 21: 78 (1550).
η) [jfr γ] (†) stickor heller, betecknande att ngt icke förhåller sig så som sagts, (så) katten heller, (så) tusan heller. Topelius Vint. II. 1: 385 (1856, 1881). (Tar resan flera timmar?) Å, stickor heller! / Det går väl af med en, ifall det gäller. Runeberg (SVS) 6: 36 (1862). Topelius Planet. 2: 160 (1889).
2) ((vanl.) av metall tillverkat) föremål som påminner om l. liknar l. har formen av en sticka (i bet. 1); i sht i b. — jfr GRAV-, HJUL-, MÄSSING-, NÄT-, PEK-, POLER-STICKA m. fl. — särsk.
a) (vard. l. skämts.) om värja l. sabel. Hagberg Shaksp. 8: 25 (1849; om värja). NysvSt. 1943, s. 125 (om sabel; ss. yrkesslang inom poliskåren).
b) om vart o. ett av två l. flera långsmala, jämntjocka, likt stickor (i bet. 1) formade verktyg med rundade ändar o. runt snitt, numera vanl. av metall (äv. av plast o. d.), använda för att av garn bilda maskor vid stickning (se STICKA, v.2 5). Ihre 2: 769 (1769). Till stickning brukar man lika långa stickor af stål (de så kallade strumpstickorna), trä eller elfenben. Hubendick FlickLek. 256 (1879). Hvar gång hon hunnit slut på en sida i strumpfotens qvadrat och fick en sticka ledig, påtade hon sig med den i hufvudet. Hedenstierna FruW 6 (1890). Vid strumpstickning använder man fem stickor, vid stickning av jumprar o. d. två. Östergren (1946). Hammarlund SamtJord. 9 (1971). — jfr BAK-, STRUMP-, STÅL-STICKA m. fl.
3) (vard.) om spinkigt l. smalt ben. (Mannen har) spindelben. Det är djerft att han törs gå på de stickorna. Crusenstolpe Mor. 2: 335 (1840). Flickan hade riktiga stickor till ben. Lundh Bleik 29 (1911).
4) om (djur l. om) person som (gm att vara spinkig l. smal o. d.) påminner om en sticka (i bet. 1); äv. allmännare, ss. mer l. mindre nedsättande personbeteckning (i ssgn RET-STICKA). En sådan liten sticka!
(1, 1 a δ) -BACKE. (stick- 1796 osv. sticke- 1775—1936) (i sht i vissa trakter)
1) om markområde som utgör vedbacke o. är täckt av stickor uppkomna vid vedhuggningen. Näszlan wäxer bäst i torra jordarter och myllor af rutnade vegetabilier, i sticke-backar och dylik emot solen belägen mark. Gadd Landtsk. 2: 193 (1775). Karlfeldt NisseT 37 (1936).
2) om det på en stickbacke (i bet. 1) l. på stickbackar befintliga (förmultnade l. i förmultning stadda) l. därifrån hämtade materialet (stickorna l. mullen). Uti sur och ej rutten sticke-backe, dit allehanda afskräden blifvit samlade, torde Flugor insticka sina ägg. VetAH 1777, s. 39. Lewerén Bisköts. 21 (1900).
Ssg: stickebacka-bligare. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till -backe 1: person som står på stickbacken o. bligar; särsk. ss. okvädinsord. Bondeson Markn. 14 (1881). —
(1 a δ γ') -BLOSS. (stick- 1738 osv. sticke- 1656—1916 (om förh. vid 1800-talets början)) (i sht förr) av sticka bestående bloss (se d. o. 1). VRP 1656, s. 1022 (: sticke blåset). Wintertiden då mörkt är, brukas här (i västra Dalarna) på resor stick-blosz af långa torra späntade pärtor eller stickor. Hülphers Dal. 321 (1762). (Det är) folksed i Wärend, att, efter mörkningen, nästan allt arbete förrättas vid skenet af brasan eller af tända stickebloss. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 297 (1864). De kunde vid denna årstid äta aftonvard utan att tända stickbloss. Moberg Rid 26 (1941; om förh. på 1600-talet). —
(1 a δ γ') -BRAND. (i sht förr) om förkolnad del av stickbloss o. d. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 192 (1863). —
(1 a δ β') -DOSA. (numera föga br.) tändsticksask. Topelius 24: 325 (1862). Sätherberg Lefn. 55 (1896). —
(1 a δ α') -DYNGA. (stick- 1727—1807. sticke- 1737—1752) (numera bl. tillf.) jfr -gödsel. Alströmer Får. 65 (1727). —
(1 a δ β') -FANÉR. (i fackspr.) i tändsticksfabrik: fanér för framställning av tändsticksämnen. TT 1897, Allm. s. 369. —
(1 a δ α') -GÖDSEL. (numera bl. tillf.) gödsel erhållen ur l. bestående av stickmull; jfr -dynga. Nordforss (1805). Stick-gödsel har varit särdeles förmonlig för potates. EconA 1807, apr. s. 94. —
(1 a δ β') -HACK. (i fackspr.) i tändsticksfabrik: maskin för sönderdelning av stickfaneret till träfärdiga stickor, hack (se hack, sbst.3). 2SvUppslB 30: 275 (1954). —
(1 a δ β') -HACKNING. (i fackspr.) i tändsticksfabrik: sönderdelning av stickfaner till träfärdiga stickor. Förbundet 1914, nr 4—5, s. 8. —
(1 a δ) -HJÄLLE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) hjälle (se d. o. 1) för l. med stickor. Budk(Brage) 1923, s. 82 (: stickgällan, sg. best.; från Sjundeå). —
(1 a δ β') -HOLK. (förr) (svarvad) träholk för förvaring av strykstickor; jfr holk, sbst.1 1. (Ett par) Stickholkar. BoupptVäxjö 1854. —
(1 a η) -HYVEL, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 11547, 11607). (stick- 1887 osv. sticke- 1983 (om ä. förh.)) spånhyvel (se d. o. 2). MosskT 1887, s. 182. Den samfällda stickhyveln, som drevs med vattenkraft. EtnolKällskr. 3: 185 (1946). —
1) (förr) till 1 a δ γ': hållare för stickbloss; jfr -stake o. pärt-hållare. Grimberg SvFolk. 2: 466 (cit. fr. c. 1835). Ambrosiani NordMEld. 5 (1911).
(1 a δ α') -JORD. jfr -mull. Stickjord hålles för vara bäst på mager vinterrågsjord. Osbeck Lah. 26 (1796). —
(1 a) -KOFFERT. (stick- 1886—1913. sticke- 1900) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spånkoffert. BoupptVäxjö 1886. Därs. 1913. —
(1 a) KORG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11624). (stick- 1892 osv. sticke- 1796—1856) spånkorg. (En) gammal sticke-korg med en grepe. BoupptVäxjö 1796; möjl. att hänföra till -korg, sbst.2 Rääf Ydre 1: 63 (1856). —
(1 a δ γ') -KÄRING. (stick- 1918. sticke- 1838—1930) (förr) stickstake; jfr käring 5 c o. -hållare 1. Knorring Ståndsp. 1: 142 (1838). Fogelqvist Minn. 15 (1930). —
(1 a) -LÄGGNING. (i sht förr) i skolans lägre klasser: motorisk o. intellektuell övning bestående i utläggning av trästickor i figurer l. mönster o. d. 2NF 25: 1499 (1917). PsykPedUppslB 742 (1944). —
(1 a δ β') -MASKIN, sbst.1 (sbst.2—3 se sp. 11609, 11624). (numera föga br.) stickhackmaskin. 2UB 8: 73 (1900). —
(1 a δ α') -MULL. mull (se mull, sbst.2 2) bestående av l. erhållen ur stickbacke (se d. o. 2); i sht om sådan mull använd ss. jordförbättringsmedel; jfr -gödsel, -jord, -mylla. VetAH 1749, s. 176. —
(1 a δ α') -RYSS. (sticke- 1926) ryss (se ryss, sbst.5) för transport av stickbacke (se d. o. 2) l. stickjord o. d. De äldre buro gödsel i stora stickeryssar. Suneson GGrund 66 (1926). —
(1 a) -RÄKNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11613). mat. räkning med räknesticka. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 150 (1949). —
(1) -SMAL. smal som en sticka; jfr sticka, sbst.1 1 d. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 117 (1920; i pl., om persons ben). En liten sticksmal medelålders kvinna. Fogelström DrömStad 38 (1960). —
(1) -SORTERING. (förr) i pappersmassefabrik: avdelning där stickor i pappersmassan togs bort, massarening. Koch Timmerd. 306 (1913). —
(1 a) -SPEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11614). sällskapsspel bestående av l. spelat med ett antal långa stickor som utslås i en hög o. skall samlas upp en o. en utan att de övriga rubbas, skrapnos. Hirn Barnlek 5 (1916). (Nordiska museet har förvärvat) ett stort antal stickspel — som borgerliga leksaker kända under namnet ”skrapnos”. Fatab. 1945, s. 184. —
(1 a η) -SPÅN. byggn. takspån bestående av ett jämntjockt tunt och brett spån (se spån, sbst.1 2 a; i sht förr företrädesvis använt ss. taktäckning för uthus); motsatt: stavspån; jfr pärta 1. VexiöBl. 1810, nr 20, s. 1. —
(1 a δ γ') -STAKE. (stick- 1909 (om ä. förh.) osv. sticke- 1902 (om ä. förh.)) (förr) om ett slags ljusstake försedd med (svängbar l. i höjdled flyttbar) klyka l. dyl. för fastsättning av stickbloss; jfr -hållare 1, -käring o. pärt-hållare. Nilsson HallMus. 70 (1902). —
(1 a) -SÄTTA. (†) med avs. på lägenhet (se d. o. 9): utmärka gränserna för o. äganderätten till medelst i marken nedsatta stickor (revstickor). SundsvP 1886, nr 60, s. 2. —
(1 a η) -TAK. (stick- 1816 osv. sticke- 1820—1983 (om ä. förh.)) byggn. med takspån (i sht stickspån), täckt tak, spåntak. Ambrosiani DokumPprsbr. 277 (i handl. fr. 1816). Svinhus af timmer, brädfodradt, rödmåladt under sticktak. PT 1896, nr 147, s. 1. Västerb. 1937, s. 75 (på herrgård). —
(1 a) -TAPET. (stick- c. 1750—1847. sticke- 1747—1762) (†) på innervägg: väggbeklädnad av flätade tunna (o. breda) stickor l. spån. Linné Vg. 38 (1747). Dybeck Runa 1847, s. 28. —
(1 a δ β') -TORK. (i fackspr.) i tändsticksfabrik: anordning för torkning av de impregnerade stickämnena. 2SvUppslB 30: 275 (1954). —
(1 a δ β') -TORKNING. (i fackspr.) i tändsticksfabrik: torkning av impregnerade stickämnen i sticktork. Förbundet 1914, nr 4—5, s. 8. —
(1) -TORR. (i sht i vissa trakter) torr som en sticka, närmande sig l. övergående i bet.: mycket l. väldigt torr; äv. bildl.; jfr stick-, ssgsled1, stickande III. Moster (svarade) med sin vanliga sticktorra ton. Roos Verle 300 (1889). Han var alldeles torr i halsen och munnen, läpparna var sticktorra och som dammiga. Höijer Martin 216 (1950). —
(1 a η) -TÄCKT, p. adj. om hus: täckt med takstickor, som har sticktak. KarlstT 1895, nr 1714, s. 3 (om uthus). —
(1 a) -ÄMNE. ämne till sticka; i sht (i fackspr.) till 1 a δ β': ämne till tändsticka; splint. TT 1895, M. s. 6. Fanéren skäras i hackmaskiner till stickämnen, ”splint”, som eventuelt ”impregneras”. Därs. 1896, K. s. 17.
B (†): (1) STICKA-GÄRDSGÅRD. gärdsgård vars liggande delar består av slanor (se slana, sbst. 3); motsatt: risgärdsgård. Rääf Ydre 3: 398 (i handl. fr. 1594).
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STICKE-BACKE, -BLOSS, se A. —
-DYNGA, -HYVEL, -KAST, -KOFFERT, -KORG, -KÄRING, -RYSS, -STAKE, se A. —
(1 a) -STUBB. (numera bl. i skildring av ä. förh.) enl. ä. folktro: kort sticka bränd i båda ändar o. använd ss. mjölkhare; jfr -trä. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 450 (i handl. fr. 1618). Sundblad GBruk 190 (1881). —
-TAK, -TAPET, se A. —
(1 a) -TRÄ. (i skildring av ä. förh.) = -stubb. (Häxan till djävulen:) Vill du gifva mig gårdar och byar i län / .. Vill du göra mig trollhar'n af sticketrän. Hallström Skogsl. 82 (1904).
Avledn.: STICKIG, adj.2
1) till 1: full av stickor; i sht om (material av) grovbearbetat trä: full av (utstående, fastsittande) stickor; äv. bildl. De vanliga hyflade trägolfven .. (bliva) snart stickiga. IdunHjälpr. 1901, s. 19. Orättvisan är den sträfva och stickiga ved, som måste staplas upp, där eld skall brinna. Heidenstam Folkung. 1: 187 (1905). Hedberg VKind. 103 (1954; om golv).
2) till 1, 3, om ben: som liknar en sticka (se sticka, sbst.1 1), som är en sticka (se sticka, sbst.1 3), mycket spinkig l. smal. Carlsson Hel 69 (1953).
Spoiler title
Spoiler content