publicerad: 1998
SUTUR sɯtɯ4r l. sut-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet suture)
1) med. tillslutning av (operations)sår o. d. med en söm medelst en tråd av katgut, silke, nylon, metall l. dyl.; äv. konkret, om den därvid uppkomna sömmen, kirurgisk söm. Meyerson SerafimInstr. 85 (i handl. fr. 1755). Bäst är .. alltid att sår, som hafva någon större utsträckning, hopfästas med sömmar eller s. k. suturer. Uhrström Hemläk. 503 (1881). Med sutur eller söm förstår man i allmänhet hopfästande af sårläppar i och för underlättandet af sårläkningen. Vennerholm o. Svensson 484 (1892). Suturer verka blodstillande därigenom, att sårytorna tryckas mot hvarandra. LbKir. 1: 509 (1920). Kirurgisk tape .. (ger) kosmetiskt bättre resultat framför allt genom frånvaron av stickkanaler och tvärgående märken efter suturer. NordMed. 1965, s. 1029. — jfr KÄRL-, NERV-, NÅL-, PRIMÄR-, SEKUNDÄR-, SEN-, SILKES-SUTUR m. fl.
2) (i fackspr., i sht anat.) om naturlig (sicksackliknande) fog l. föreningslinje hos människa l. djur; särsk. dels om sådan fog osv. mellan två skelettben l. bendelar (särsk. kraniets) hos ryggradsdjur, bensöm, dels om sådan fog osv. mellan de två täckvingarna hos skalbagge. I Sacristian (i Vadstena klosterkyrka) wistes S. Brittæ och desz dotters S. Cathrinæ Hufwudskallar; den förres suturer woro alla hopwuxne til et klart teckn at hon warit gammal. Linné Gothl. 339 (1745). (Underskalet av en fossil sköldpadda) var lossnadt i alla suturerna, men så som alla bitarne funnos tillstädes, har det kunnat fullkomligen hopsättas. VetAH 1820, s. 287. Derpå lägges passarens ena ben till sidan och det andra efter suturen (på vindlad snäcka), då man får suturvinkeln. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 156. Hos hvarje liten ostra kunde .. (A. van Leeuwenhoek) urskilja suturen, genom hvilken skalen voro förenade. VetAH 1848, 2: 332. De ben, som bilda skelettet, äro förenade med hvarandra .. antingen orörligt, genom suturer eller sömmar, eller rörligt genom falska eller äkta ledgångar. LB V. 2: 7 (1908). Täckvingar (hos mindre tallviveln) med två tvärband, varav det främre är avbrutet vid suturen. Trägårdh Skogsins. 74 (1914). Bindvävsfibrerna äro mycket korta .. i sömmarna eller suturerna mellan skalltaksbenen. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 29 (1952). Hos yngre former (av ammoniterna) blev .. (kammarväggarna) allt mer krusade i kanten, där de sitter ihop med ytterskalet genom en sutur. NE 1: 300 (1989). — jfr ANSIKTS-, FACIAL-SUTUR.
4) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1—2, ungefär liktydigt med: skiljelinje. Enligt Alfred Wegeners teori skulle .. (Challengerplatån), som i S-form sträcker sig genom Atlanten, markera skiljelinjen, ”sömmen” eller ”suturen”, mellan gamla och nya världen, där brottet mellan de båda kontinentalblocken en gång inträffat. Ymer 1924, s. 406.
Ssgr: (1) SUTUR-KROK. med. virknålsliknande instrument avsett för l. använt till borttagande av djup sutur. Lindskog o. Zetterberg 543 (1981). —
(2) -LINJE. paleont. 2NF 1: 859 (1903). Den linje, utefter vilken (ammoniternas) tvärväggar ansluta sig till skalets yttervägg, kallas suturlinje eller loblinje. 3NF 1: 857 (1923). —
(1) -MATERIAL. med. LbKir. 1: 491 (1920). —
(1) -NÅL. med. böjd nål använd l. avsedd till hopsyning av (operations)sår o. d. SamlFörfArméen 5: Bil. 20 (1864). —
(1) -PISTOL. med. pistolliknande instrument avsett för l. använt till hopsyning av (operations)sår o. d. SvD 8⁄3 1980, s. 15. —
(1) -PLATS. (numera bl. tillf.) jfr -ställe. Efter epiphysens sammanväxning med diaphysen (hos får o. getter) aftaga suturens utskjutande ränder, och suturplatsen blir jemnare än förut. ÖfversVetAFörh. 1869, s. 414. —
(2) -RAND. sutur. ASScF 2: 1284 (1847). Suturränderna .. å extremiteternas ben äro, sedan suturerna slutit sig, mer eller mindre .. utskjutande utöfver benets öfriga yta. TVeterLandth. 1875, s. 11. —
(1) -SILKE. (i sht förr) silke avsett för l. använt till hopsyning av (operations)sår o. d. PriskurWBecker 1904, s. 54. —
(1) -STÄLLE. ställe där sutur gjorts. Nyström Kir. 1: 124 (1926). —
Avledn.: SUTURERA, -ande, -ing. [jfr eng. suture, fr. suturer] med. till 1: sy med suturtråd o. suturnål; sy ihop l. tillsluta (operationssår o. d.) med sutur. Auerbach (1913). Vid sår å större kärl kan i vissa fall suturering förekomma. LbKir. 1: 509 (1920). Det transplanterade muskelstycket antingen tamponeras emot såret, eller sutureras mot detsamma. Därs. 512. Anordningar som underlättar eller helt ersätter kärlkirurgisk suturteknik med nål och tråd syftar till: .. Ökad snabbhet vid ingrepp som i och för sig väl kan göras med vanlig suturering. NordMed. 1965, s. 873. SvD(A) 20⁄4 1966, s. 32 (i p. pf., om sår).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content