publicerad: 1998
SVAR sva4r, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(schwar 1625. shwar 1662. suarra- i ssg 1628 (: Suarra Löss). suår 1597. svar (ss-, sz-, -u-, -w-, -aa-) 1521 osv.)
1) (†) om den talan som en svarande (se d. o. 1) för inför rätta ss. bemötande av kärandens talan, svaromål (se d. o. 1); jfr 2. Tiltalede Nils Andersz(on) vm 2 secker humbla Bären Jönsz(o)n, och lade sa(m)me Bären en schriffteligh swar i rätten. 2SthmTb. 25⁄2 1573, s. 12 b. Ställer ej then, som sökes (för utmätning), then fordrande til frids inom förelagd dag, eller möter med swar; ware til witet förfallen. UB 2: 2 (Lag 1734). Försummar käranden then dag, tå han sin wederparts swar emottaga skulle; böte en daler. RB 14: 2 (Därs). Svar för rätta, (dvs.) försvar eller förklaring i ett rättegångsmål. Dalin (1854). Schulthess (1885). — jfr GEN-SVAR.
2) om handlingen l. skyldigheten att avge redovisning (se d. o. 2) för fullgörande av åliggande(n) l. åtagande(n) l. plikt(er) (o. ta konsekvenserna av ev. brister), ansvar (se d. o. 2, 3); dels (jfr 1) i fråga om att inför rätta ss. svarande i svaromål avge sådan redovisning, dels (o. numera i sht) i fråga om att moraliskt (inför sitt samvete l. Gud l. medmänniskor o. d.) avge sådan redovisning (osv.); numera bl. i vissa uttr. (se a—b) med förb. till svars (förr äv. svar; jfr 3 i). Instruction, huru dhe sigh förholla skole .. och dhem dheres skyldigheet wäl inbilladt, medh fruchtan för swar om dhe annorlunda görandes warde. HSH 26: 235 (1633). — särsk.
a) i uttr. stå (förr äv. stånda) till svars (för ngt), förr äv. stå till svar, (vara skyldig att) avlägga räkenskap (se d. o. 1 b) l. redovisning (för ngt), ansvara (för ngt; se ANSVARA 2, 3); äv. stå till svars för l. inför ngn, ansvara inför ngn (som är målsägande l., allmännare, som man ansvarar inför); förr äv. dels i uttr. stå ngn till svars (för l. om ngt), ansvara inför ngn (för ngt), dels i uttr. stå ngt till svars, stå till svars för ngt (se ovan), dels i uttr. stånda till svars och rätta, inför rätta stå till svars. Skeparen aff Danske (dvs. Danzig) skal haffwa fractena ffor th(et) godz han hijt fförde och sidh(e)n skal han staa köpma(n)nomen til swars j Danske hwad the haffwa ho(nom) til tale. OPetri Tb. 15 (1524). G1R 4: 396 (1527: swars och rätta). Ingen är som står (ho)nnom dher om till swars. UpplDomb. 3: 162 (1599). Ther .. Landzhöffdingen .. och Laghläsaren göra någhot vpskoff medh Domen .. tå skal then samme thet giör wara förtenckt at stånda sådhant til swars in för BergzCollegio. PrivBergsbr. 1649, s. G 3 a. Om .. marcher och commenderingar .. vore oundgängelige til rikets trygghet, och jag ändå likafullt .. ville döma dem .. för orättmätiga och skadeliga .. då skulle jag tycka mig gå längre än jag kunde stå till svars före. 2RARP 12: Bil. 18 (1741). Nordforss (1805: till svar). (Bibliotekarien) är skyldig att stå till svars för böcker, som äro förkomne. ÅbSvUndH 34: 116 (i handl. fr. 1864). Åtta särskilda gånger stod fröken Rudenschöld till svars inför hofrätten. Tegnér Armfelt 2: 278 (1884). Lincoln-parlamentet 1301 .. förklarade, att Englands konungar icke brukat eller böra stå till svars inför någon kyrklig eller världslig domare i fråga om sin rätt i riket. KyrkohÅ 1936, s. 49. Huru ska du kunna stå till svars för detta? sade mor. Lindgren OrmVäg 106 (1982). — särsk. i uttr. stå till svars med ngt l. med att göra ngt, ta (det moraliska) ansvaret för ngt, äv.: försvara ngt resp. att göra ngt. Jag står ej til swars thermed. Lind (1749). Det oroade mig högligen, att se .. huru illa jag kunde stå till svars med vidare försök, att komma denna vägen till Sällskaps-Öarne. Landell Bligh 45 (1795). Värdinnan tvekade, om hon stod till svars med att släppa in en flicka som för blott ett år sedan konfirmerats till en så fördärfvad man. Hallström Sparfv. 58 (1903). Om finansministern köper en bostadsfastighet kan han knappast stå till svars med att hyresgästernas lägenheter har en klart undermålig standard. SvD 26⁄8 1975, s. 1.
b) i uttr. ställa ngn till svars, ålägga ngn att stå till svars (se a; för ngt); äv. refl., i uttr. ställa sig till svars, ingå i svaromål; förr äv. i uttr. ställa ngn till svars med ngn, ställa ngn inför rätta tillsammans med ngn; jfr d. Vij begäre .. at den Kongl. Regeringen behagade ställa oss til svars med them, som klage på oss. RARP 9: 192 (1664). Skulle någon drista sig däremot (dvs. emot kungens vilja) något tala och göra, så borde den straxt ställas därföre til svars, och anklagas och straffas. Schönberg Bref 3: 298 (1778). Så tog han flickan med sig till Stockholm för att ställa unge Lönnrot till svars för det han förvirrat Lena för dom. Hedenstierna FruW 188 (1890). (Det låg ej) i regentens lynne att ställa sig till svars inför pressens tribunal. SvH 10: 7 (1909). Ställ dem som felar till svars i allas närvaro, så att också de andra tar varning. 1Tim. 5: 20 (NT 1981).
c) (†) stämma l. fordra l. kalla l. ropa ngn till svars, uppfordra ngn att stå till svars (se a; inför rätta l., allmännare, i moraliskt avseende). H(er) bertil j West(er)aarss skal ste(m)me bönd(er)ne hijt til swars. OPetri Tb. 35 (1524). HH XIII. 1: 178 (1565: fordra). St! St! väck ej upp den Gamle! Han lätt Kunde vakna, och ropa oss alla till svars. Atterbom LÖ 2: 147 (1827). Sekreta utskottet kallade honom till svars. Schybergson FinlH 2: 180 (1889).
d) (†) bli (stadd) till svars, bli ställd till svars (se b). LPetri 4Post. 27 b (1555). Skole wij någon tijdh kunna bliffua til swars för Gudh (osv.). Dens. KO 91 b (1561, 1571). RA 2: 177 (1567: stadt).
e) (†) i uttr. vara till svars, stå till svars (se a); äv. dels: vara tillstädes o. stå till svars (inför rätta), dels i utvidgad anv.: kunna försvara (se d. o. 3 d). Så framt wij skole in för Gudh kunna wara til swars, moste wij (osv.). LPetri Mandr. A 2 a (1562). Iagh kan väll tänckia, att jagh inthet ähr till svars om prästegårsens huus blifva igenom min försummelse förfalne. VDAkt. 1675, nr 269. Ej må man .. döma öfwer någors mans jordagods, eller sätta hans Jord i qwarstad, utan ägaren är lagliga stemd, eller sielf til swars. JB 10: 2 (Lag 1734). — särsk. i uttr. vara till svars (äv. sammanskrivet tillsvars) med l. om ngt, stå till svars för ngt; ta på sig ansvaret för ngt. Heer wthinnan bewiss tiigh thet listheligaste tw kan .. saa tw kan formerkia ath wij kwnne wara tiil swars medt. G1R 1: 287 (1524). Därs. 26: 457 (1556: ther um .. tilsvars vare). Brahe Kr. 36 (c. 1585: ther war(a) wäll thil suars med). Schmedeman Just. 94 (1590: ther om .. till swars wara). Om jag ock (till vad som orsakar skörbjugg) skulle hijtföra the Indianska hetsiga krydder, .. lärer jag wäl kunna wara til swars ther med. Lindestolpe Skörb. 23 (1721).
f) (†) i uttr. komma till svars, inställa sig (inför rätta) för att stå till svars (se a) l. gå i svaromål; äv. i uttr. komma ngn till svar(s), dels: få ngn att inställa sig på sådant sätt, dels: inställa sig på sådant sätt i ett mål mot ngn; äv. i uttr. komma till svars med ngn, inställa sig på sådant sätt i ett mål mot ngn. Sta(m)me henrics sak bliffu(er) standa(n)d(es) til tess bonden komb(er) til suars. OPetri Tb. 40 (1524). ArbogaTb. 3: 371 (1528: komma honom til sswarss). Lasse i Ottebole .. war god för syn son thet han skulle komma tiil suars med Oloff Trottesson ffor slagxmol. BtFinlH 2: 2 (1537). Oansseendes att .. Nils Person honom och någre reser seden till rätte stemdtt haffwer, och doch icke kommedt honom till swar. HH XIII. 1: 16 (1562). NoraskogArk. 4: 130 (1700: kom till svars; i fråga om svaromål). Undandraga sig til swars at komma. Abrahamsson 581 (1726).
g) (†) vilja till svars med ngn, vilja gå i svaromål mot ngn (inför rätta). (Den 28⁄1) sacffeltt(es) Lasse i Jursepsby til 3 m(ark) ffor suar(e)lösse att ha(n)n eckke ville tiil suarss m(edh) Nills ibid(em). UpplDomb. 7: 26 (1549).
3) yttrande l. uttalande l. språkligt meddelande (i tal l. skrift) som utgör reaktion på l. som göres med anledning av ngt förut sagt (i samtal l. diskussion l. förhandling o. d.) l. ngt i tal l. skrift framställt; genmäle; särsk. om sådant yttrande osv. ss. reaktion på en fråga l. en begäran l. en hänvändelse (t. ex. till myndighet) l. annat språkligt meddelande som förutsätter en sådan reaktion; ofta om brevsvar (jfr j); jfr REPLIK 1, 2. Kort, hånfullt svar. Vänligt, förekommande svar. Fyndigt, kvickt, dräpande svar. Jakande, nekande svar. Muntligt, skriftligt svar. Undvikande svar. Svaret på frågan är: nej. Svaret blev: ja. Han fick svaret: jag kan inte. Svar på en beskyllning. Begära (lämna) omgående svar. Svar per omgående (i sht i fackspr.). Det kom inget svar på hans rop. Svar per brev. Som svar på er förfrågan kan meddelas att adressaten är okänd. Ge (i sht förr äv. göra l. säga l. veta) svar. G1R 1: 33 (1521). VDAkt. 1662, nr 100 (: veeta). Schück VittA 2: 185 (i handl. fr. 1681: göra). CollMedP 15⁄12 1698, s. 125 (: säija). K. Maj:ts nådiga svar öfver detta ährendet. Höpken 2: 182 (1753). ”Lefver än skön Astrid.” Länge är hon död — var svaret. Geijer Skald. 144 (1815). Aj, aj! .. är svar på ett tillrop af befäl. Smith 10 (1914). Stellan blev blek av vrede och hade ett skarpt svar på tungan. Siwertz Sel. 2: 20 (1920). Man skrek åt henne, befallde henne att göra det och det. Men det hände ju aldrig att man väntade på svar. Trotzig Sjukd. 162 (1972). — jfr BREV-, GEN-, GUDA-, IL-, INTERVJU-, MOT-, ORAKEL-, REMISS-, SLUT-SVAR. — särsk.
a) i ordspr. Ett togligit swar stillar wredena, men itt hart ord kommer harm åstadh. SalOrdspr. 15: 1 (öv. 1536); jfr: Itt miukt swar stillar wredhe, men itt hårdt ord kommer harm åstadh. Därs. (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Som man roopar i skogen, så får man och swaren til. Grubb 776 (1665). jfr: Som man ropar i skogen, får man svar. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. vari utsäges att ngn är snabb l. fyndig l. slagfärdig när det gäller att ge svar (på tal) o. d. (jfr c β (slutet) o. SVARA III 1 e). Han hade icke longt efter swar. Serenius (1741). Alltid hafva svar till hands. Schulthess (1885). Miss Lemon tvekade som vanligt inte. Hon hade ett svar för allt, som man brukar säga. Wendbladh Christie Herc. 247 (1949).
c) i förb. med tal.
α) (numera föga br.) i uttr. tal och svar, dels i eg. bet., om tal o. dettas svar vid samtal o. d., dels närmande sig bet.: samtal, dels motsv. m, betecknande handling o. en ss. reaktion härpå utförd handling; jfr γ. Så är ännu vår nådige begären, at I med förste vele lathe oss .. (akterna) tilkomme, efter som thet sig aldelis med tael och svar hafver tildragit. RA I. 3: 28 (1593). Wänlig i taal och swar: thetta Jungfrurna härliga pryder. CupVen. C 8 a (1669). Eljest blek och tyster, / Säflig uti tal och svar, / Men förträffligt yster / När hon bröllop har. Bellman (BellmS) 1: 145 (c. 1775, 1790). Fyndighet i tal och swar. Cavallin (1876). Mellan ett bolag af skickliga spelare är spelet (i vist med fyra spelare) tal och svar. Wilson Spelb. 365 (1888).
β) (numera bl. ngt vard.) i uttr. svar på tal, särsk. o. numera nästan bl. om fyndigt l. skarpt l. dräpande svar, skarp replik l. skarpt genmäle o. d. Liljecrona RiksdKul. 200 (1840). Gyldenstern. Hwad skola wi säga, min prins? Hamlet. Hwad som helst, bara det är swar på tal. Hagberg Shaksp. 1: 329 (1847). Falk kunde som vanligt .. icke förr än efteråt finna passande svar på tal. Strindberg RödaR 104 (1879). ”Om vi säger, att de är dumma, så kan de säga om oss, att vi är intelligenshögfärdiga”, hade en gång varit hennes förtrytsamma svar på tal. Spong Sjövinkel 13 (1949). särsk. i uttr. ge (ngn) svar på tal, ge (ngn) ett skarpt o. fyndigt (l. skarpa o. fyndiga) l. dräpande svar, få svar på tal, få sådant l. sådana svar. Omsider blefwo swar på tal gifne och grufweliga klagomål och förewitelsen å ömse sidor. VDAkt. 1769, nr 532. Han fick svar på tal. Weste FörslSAOB (c. 1817). Mästaren ger sina kritiker svar på tal i de båda geniala liknelserna om det förlorade fåret och den borttappade penningen. Bolander HerrKr. 25 (1946). Hon är inte försagd utan ger minsann svar på tal. SvHandordb. (1966).
γ) (†) i uttr. ge tal och svar på (l. om) ngt, svara rejält på (l. om) ngt; jfr α. (Den turkiska kvinnan) kunde gifwa tal och swar på alle förelagda frågor om hufwudstycken i then Christna religion. Humbla Landcr. 373 (1740). (Sv.) Giva tal åkk svar om en sak, (lat.) Rationem alicujus rei reddere. Schultze Ordb. 5245 (c. 1755).
d) i uttr. bli (äv. vara) svaret (förr äv. svar l. ett svar) skyldig, förr äv. bli skyldig svar, inte kunna svara, bli svarslös (inför anklagelse l. vid debatt o. d.); särsk. negerat (vanl. litotetiskt, betecknande att ngn svarar l. debatterar o. d. mycket skickligt); äv. i uttr. bli ngn svaret osv. skyldig, bli svarslös osv. gentemot ngn. Blifwa swar skyldig. Lindfors (1824). Bli skyldig svar. Meurman (1847). Han blef mig ett swar skyldig. ÖoL (1852). Hadorph blef honom ej svaret skyldig, ty här hade Rudbeck funnit en motståndare som ej var rädd att sjunga ut sitt hjärtas tankar. Annerstedt Rudbeck Bref CXXVIII (1899). På denna fråga är jag honom ännu idag svaret skyldig. Adelsköld Dagsv. 3: 223 (1900). Kajföreståndaren var .. en snartänkt herre, som sällan blev svaret skyldig. Åberg ProstE 151 (1938). Fyndig som alltid blev han henne inte svaret skyldig. SvHandordb. (1966).
e) i uttr. om svar anhålles (vanl. förkortat o. s. a.), ss. (formelartad) anhållan på bjudningskort o. d. om att vid invitation få svar om den inbjudne ämnar komma. Schulthess (1885). SvHandordb. (1966).
f) i uttr. frågor och svar, om lek varvid frågor ställs, på vilka svaren väljs ur en samling sådana, varvid slumpen avgör svaret (som således blir komiskt). Stiernstolpe SällskL 32 (1817). Hubendick FlickLek. 67 (1879).
g) i fråga om förhör vid undervisning l. tentamen o. d., varvid lärares muntliga l. skriftliga frågor skall besvaras av elev l. tentand o. d.; äv. i utvidgad anv. i fråga om läxförhör o. d., om möjlighet l. rättighet att svara. Thet första (budet). Hwadh är thet? Swar. Wij skole fruchta (osv.). Cat. 1562, s. A 5 a. Skal icke wara efterlåtit Præceptoribus att slå barnen plaggor i handen, för hwar gång the råka feela medh en glosa eller swar. KOF II. 1: 467 (1659). Svaret på frågan (i ett räkneexempel) blir, att 17 man på 20 dar kunna stänga 51 17/25 famnar gärdesgård. Almqvist Räkn. 69 (1832). Svaret bör vara bestämdt, innehålla rigtig mening och vara fritt från språkfel. Dahm Skolm. 41 (1846). Rika råkade .. mer än en gång få taga svaret från själfve Konrad (vid konfirmandläsningen). Ullman FlickÄra 70 (1909). Myrdal AnnanVärld 234 (1984).
h) [möjl. har uttr. tidigt använts av militärer l. signalister o. dyl. ss. ett tydligare svar än endast ja] i uttr. svar ja!, ss. emfatiskt l. tydligt sätt att svara ja. Är ditt förtroende för din justitieminister hundrapro... — Svar ja, avbröt (statsminister) Ingvar Carlsson. SvD 10⁄10 1987, s. 6.
i) i förb. till svar (förr äv. svars; jfr 2 o. m), förr äv. för svar, såsom svar; i sht i förb. ge l. få till svar (resp. svars); förr äv. i uttr. varda till svars, svara. The gåffuo oss thesse ord för swar. Esra 5: 11 (Bib. 1541). Tå wardt (G. I) så til swars: Th(et) skole j wetta gode män, at (osv.). Phrygius HimLif. 178 (1615). En Churfurste frågade, om en ung Adelsman studerade flitigt wid universitetet, hwar på han feck til swars: Han studerar Cavalierement. Biurman Brefst. 27 (1729). ”Jag har sett — — en gång —,” halfhviskade den andra till svars. Almqvist Smar. 228 (1845). Han .. frågade om någon i Tulavall varit inblandad i Anjalasammansvärjningen mot Gustaf III och fick till svar att vissa rådstuguprotokoll från 1789 tydde på den saken. Sandman-Lilius Främl. 69 (1980).
j) i fråga om brevsvar, övergående till att beteckna det konkreta svarsbrevet (med försvagad l. ingen tanke på dess språkliga innehåll). Idag kom svar med posten. Skrifwa eller senda swar. Serenius (1741). Re’n i morse innan björn for, skref han några rader till Bruno .. Svaret, som budet hade tillbaka, har jag brutit under björns frånvaro. Bremer Grann. 2: 37 (1837). — Väskan är tung i dag. — Det är svaren på annonsen. Hedenstierna FruW 11 (1890). Det kom många svar på annonsen. SvHandordb. (1966).
k) om en (i tanken l. med språkets hjälp formulerad) förklaring av ngt som utgör ett problem (vilket formulera(t)s l. kan formuleras i frågeform). Alt för snart fann (Alexander den store) .. det af Indiens vise honom förespådda svaret på lifvets gåtor. Tegnér Niniv. 94 (1875). När han sökte orsaken till det väldiga intryck, särskildt denna natur utöfvade, och när han fann svaren, erfor han den omätliga glädjen (osv.). Strindberg Hafsb. 42 (1890). Det skulle väl kunna uppställas nära nog som en regel att, när i England en individ eller en grupp individer (uppställer) .. en fråga av allmän-mänskligt och samhälleligt intresse, svaret i allmänhet lämnas öppet. Hellström RedKav. 210 (1933).
l) (†) i uttr. ge sig i svar före ngt, gå i svaromål (se d. o. 2) för ngt, ta ngt i försvar o. d. OPetri 1: 166 (1527).
m) i utvidgad anv., dels om annan språklig handling än yttrande i tal l. skrift ss. reaktion på fråga o. d., dels om icke språklig reaktion på ngns uttalande l. handling l. om sådan reaktion på ngt som inträffar; äv. mer l. mindre bildl.; äv. i förb. till svar (jfr i); jfr 4 o. SVARA IV 2—4. Det enkla svaret på frågan blev ett hånskratt. Få ett leende till svar. Han endast nickade till svar. Liudet från bergen går / Och svar ifrån dälderna får. Envallsson Kung 19 (1784). Är det icke klart som dagen, att om jag fått svar i min färg, så hade jag syrkuppat damen, tagit sticket. Almqvist AMay 44 (1838). Predikaren är hörd: Hans ord, hans maning, / Har trängt i kojor, i palatser in, / Har funnit svar i tusen, tusen hjertan. Fahlcrantz 3: 127 (1857, 1864). Som svar han blott får tårefloder. Snoilsky 2: 19 (1881). Antagandet, att det svenska krigsföretaget utgjort svar på ett ryskt angrepp mot Finland (osv.). HT 1955, s. 64. — särsk.
α) om person l. om ngt sakligt som i viss bransch o. d. i ett land l. dyl. utgör l. framträder l. uppfattas ss. en (stundom medvetet tillskapad) motsvarighet l. pendang till en annan person resp. ngt av samma slag inom branschen osv. i annat land osv.; i sht i fråga om förh. inom nöjesbranschen; äv. om person ss. produkt av sin egen tid. (Sångaren Matt Monro är) Englands svar på Sinatra. RöstRadioTV 1969, nr 32, s. 33. Hon var Mariestads svar på Brigitte Bardot. Därs. 1974, nr 22, s. 4. Noga betänkt är ju varenda människa ett ”svar” på den tid hon lever i. BonnierLM 1978, s. 11. (Teveprogrammet) ”Lösa förbindelser”, Sveriges svar på Dallas. SvD 28⁄3 1985, s. 18.
β) (i vissa kretsar) i fråga om injektion av narkotika, om den reaktion på inpressningen av injektionssprutans spets som består i att blod kommer upp i sprutan när kolven förs bakåt (varigm man vet att man träffat ådern); äv. om blodet. Jag har förut hjälpt Paavo med intravenösa silar och det går lätt att finna på ådern i mitt eget armveck och svaret skjuter villigt in i sprutan. Stenberg Rapport 9 (1969). Därs. 11.
4) [jfr 3 m; jfr motsv. anv. av t. antwort, eng. answer, fr. réponse] mus. i fuga, om den upprepning av temat som periodiskt återkommer; jfr REPLIK 4. Realt svar, svar som återkommer oförändrat. Tonalt svar, svar som återkommer i av harmoniska skäl förändrad form. Den imiterande sången i andra stämman kallas den första stämmans .. Svar. Mecklin BegTonk. 76 (1802). (Temats i en fuga) upprepande i dominantläget kallas svar l. följeslagare. NF 5: 486 (1882). SohlmanMusiklex. 3: 13 (1976). Därs. (: realt .. tonalt).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till svara): A: SVAR-AVGIVARE, -BREV, -HÄLSNING, se G. —
(1) -LÖS, r. l. f. (svar- 1539—1548. svara- 1545—1636. svare- 1631) [ombildning av -lösa l. -lösan] (†) = -lösa. ArbogaTb. 4: 25 (1539). ÅngermDomb. 5⁄11 1636, fol. 119. —
-LÖS, adj., se G. —
(1) -LÖSA. (svar- 1534—1648. svara- 1538. svare- 1547—1549. svaris- 1628. svars- 1596—1662) [fsv. svarlösa, svaralösa, svarslösa] (†) uraktlåtenhet att infinna sig inför rätta o. gå i svaromål, uteblivande från rättegång ss. svarande. Tha wart hind(ri)k hwitmanj ssak(e)r iij m(ar)c ffør sswarløssaa. ArbogaTb. 4: 1 (1534). Efter be(mäl)te prestman nu andre gångh försummar Citation och despecterer Rätten m(edh) spotska ordh, så skall han plichta efter lagh 3 m(ark) sölf(ve)rm(yn)t för swarslösa. VRP 1662, s. 124. —
(1) -LÖSAN. [ombildning av -lösa med anslutning till lösan (se d. o.)] (†) = -lösa. Erich j Backbÿ .. anklaghade .. Wrban Wulff .. för gäldh, och effter han icke war till Städhes fälttes för Swar lössan Sack till – 3 m(arke)r. EkenäsDomb. 1: 2 (1623). Klaghade Pär Kakeför på Nils Smeds hustru att hon hafuer påkommet honom et tiufuenampn och hafuer låthet stemma henne, Och kom inthet, blef sackfält till 3 (mark) för suarlösan. GävleDomb. 35 (1632); jfr: Hela swarlösen uthsättes till 2 dahler s(ilver)m(yn)t för swaranden och 3 dahler s(ilver)m(yn)t för käranden. FörarbSvLag 7: 635 (1709). —
-MAN, se C. —
-ORD, -SIGNAL, -SKRIFT, -SKYLDIG, -STÖT, se G. —
(2) -SYND, p. adj. (†) om föremål inlämnat till skråämbete ss. mästerstycke: som är så beskaffat att ämbetet kan stå till svars med att godta det vid avsyning, som är av godtagbar kvalité; jfr svars-god 2. (Vid granskning) fans Vppå fathet Eth stoort fehl .. men flaskan kundhe något så nerss finnas suarsyndh Derföre .. resolverades, att fathet skall omgiöras och fothen på Kannan förbetras och lagas så ath dedh blifwer suarsynt. Löfgren TenngjH I. 1: 131 (i handl. fr. 1686; rättat efter hskr.). —
-SÄGEN, se G. —
B (†): SVARA-LÖS, -LÖSA, se A. —
-MAN, se C. —
-VIS, se G.
C (†): SVARE-LÖS, -LÖSA, se A. —
-MAN. (svar- c. 1635—c. 1655. svara- 1644. svare- 1586—1682. svares- 1899. svaro- 1882. svars- 1635)
1) till 1: svarande (se d. o. 1). UpplDomb. 8: 184 (1586). Der om skall Ransakas Nästa tingh, effter rätte suaremannen int(et) kom nu tilstädes. ÅngermDomb. 1647, s. 135.
2) till 2, 3: person som (talar l.) svarar å ngns l. ngts vägnar l. bär ansvaret för ngn l. ngt; talesman; ombud; äv. i uttr. svarsman av ngt, talesman för ngt. Wordo til Swarsmän aff then Augszburgiske Bekännelsen tilnämde, Philippus Melanchton (m. fl.). Schroderus Os. III. 2: 69 (1635). Nämbden hafue dömpt att Johan pedersson .. måste wara Jönss Brynielssons suare man, för huadh som han medh Rätta kan hafua att fordra aff Johan peders Sal(ig) Sån Matz Johansson. ÅngermDomb. 1648, s. 47. särsk.: giftoman. Schroderus Dict. 108 (c. 1635). Svaro-mannen besvarar å brudens vägnar bruttebondens tal, när denne med brudgummen ankommit till bröllopshuset. Bergman GotlSkildr. 243 (1882).
-PUNKT, se F. —
-SKRIFT, -VIS, se G.
D (†): SVARES-GOD, se G. —
-MAN, se C.
E (†): SVARIS-LÖSA, se A.
-MAN, se C. —
(1, 3) -PUNKT. (svare- 1633. svaro- 1647) punkt (se d. o. 9) ingående i svar l. svaromål (se d. o. 1). GävleDomb. 73 (1633; i svaromål). BrevStiernhielm 145 (1647; i debatt).
G: (3) SVARS-ADRESS. (om ä. l. utländska förh.) statsv. av representation i riksdag o. d. formulerad adress (se d. o. 3) utgörande svar på trontal; jfr -tal. Våra grundlagar sakna alla föreskrifter om något liknande den i andra konstitutionella länder sedvanliga svarsadressen på trontalet. Samtiden 1871, s. 49. I England t. ex. är antagandet av en svarsadress i anledning av trontalet praxis. 3NF 1: 180 (1923). —
(3) -ANVISNING~020. (förr) om anvisning (se d. o. 7 b) för adressats betalning av telegram. Har adressaten icke begagnat sig af (telegram)svarsanvisningen, kan den för svaret erlagda afgift återbetalas till afsändaren. SFS 1897, nr 20, s. 18. FFS 1922, nr 58, s. 261. —
(3) -ARTIKEL. artikel (se d. o. II d γ) utgörande svar på tidigare artikel (l. bok o. d.). Auerbach (1913). Då Thorild .. levererade en andra svarsartikel, fann Kellgren det vara tid att avveckla debatten. Tigerstedt IllSvLittH 2: 389 (1956). —
(3) -AVGIFT~02 l. ~20. (förr) om sådan avgift för svar på telegram som erlades av avsändaren; jfr -porto. Svarsafgiften (vid betalt ilsvar) erlägges lika som för ett iltelegram om 10 ord. SFS 1891, nr 4, s. 16. —
(3) -AVGIVARE~0200. (svar- 1899. svars- 1886 osv.) (numera föga br.) person som avger svar på ngt. Svaren .. utfalla naturligtvis olika, allt efter de skiljaktiga pedagogiska riktningar svarsafgifvaren omfattar. Verd. 1886, s. 5. EkonT 1899, s. 588. —
(3 m) -BESÖK. besök varmed ngn återgäldar annans besök hos sig; svarsvisit. Oscar II Mem. 2: 139 (1888). —
(3 m) -BLICK. blick (se blick, sbst.1 2 a) varmed ngn annans blick återgäldas. Swensson Willén 241 (1937). —
(3 (j)) -BREV. (svar- 1895. svaro- 1852. svars- 1847 osv.) brev (se d. o. 3) som innehåller (l. utgör) svar. Meurman (1847). Inom en månad kom K. Maj:ts svarobref till Consistorium. BL 19: 83 (1852). Olsson Fröding 289 (1950). —
(3) -BREVKORT~02 l. ~20. (förr) särsk. om dubbelt brevkort vars ena halva används av avsändaren medan den andra (frankerade) halvan (svarskortet) används av adressaten för svar. Såsom vederbörligen frankerade betraktas .. svarsbrefkort, som bära det lands frankotecken, der de utgifvits. SFS 1892, nr 28, s. 15. —
(3 m) -BUD. kortsp. särsk. i fråga om bridge: bud (se d. o. 5) som utgör svar på tidigare bud från partner. Om er partner öppnat med en trick i färg, så är svarsbudet två sang kravbud till utgång. Werner o. Sandgren Kortox. 135 (1949). —
(3 m) -DRAG. spelt. i schackspel: drag (se d. o. 9) som utgör svar på motspelares tidigare drag. Wigforss Schack 55 (1923). —
(3 m) -ELD. mil. eld (se d. o. 9 b) som utgör svar på fiendes eld. Kustbatteriernas svarseld var verkningslös. Upsala 26⁄4 1917, s. 1. —
(3) -FREKVENS. (i fackspr.)
1) frekvens (se d. o. 2) av svar (på rundfråga o. d.). Husén Psyk. 117 (1954). Antalet svar stannade vid 57 stycken, vilket utgör en svarsfrekvens på 73 procent. Skolvärld. 1972, nr 12, s. 8.
2) i fråga om radiokommunikation: frekvens (se d. o. 3) på vilken svar ges. RadioteknOrdl. 189 (1954). —
(3) -FRIMÄRKE~020. (numera bl. mera tillf.) frimärke som brevskrivare sänder till adressat att frankera svarsbrev med; jfr -kupong, -märke. Ett internationellt svarsfrimärke. PT 27⁄8 1907, s. 2. SAOL (1973). —
(3 m) -FÖRSÄNDELSE. post. försändelse vars postbefordringsavgift erlägges av mottagaren (enl. tillstånd av postdistributören). 2SvUppslB (1953). NE 17: 450 (1995). —
-GILL. (†)
1) till 2; = -god 2. Schroderus Liv. 289 (1626). Den, som ernar sig til justitie staten .. behöfwer ju icke .. låta examinera sig uti andra wettenskaper än de, som directe föra honom til sit påsyftade ändamål: finnes han deruti swarsgill, så må han ju få antaga gradum. Annerstedt UUH Bih. 3: 314 (i handl. fr. 1744). Den Skjutsandes hästar måste alltid wara wäl skodde och i öfrigt jämte hwarjehanda resetyg i swarsgilldt stånd. AdP 1800, 2: 859.
-GOD. (svares- 1604. svars- 1601—1921) (†)
1) till 2, i uttr. vara svarsgod för ngn l. ngt, vara ansvarig för ngn l. ngt. Woro ei mera än 2000 (tartarer) qwar, som ingen wille eller kunde wara swars-god före. Nordberg C12 2: 171 (1740). Om Hans M(ayestä)t wille gå mitt igenom Ryszland, wille .. (personerna i den ryska gisslan) wara swarsgoda för all den handräckning, som Hans May(estä)t .. behöfde. Därs. 210.
2) till 2 a, (eg.: vars kvalité man kan stå till svars för) som uppfyller rimliga krav i fråga om kvalité, godtagbar, duglig, felfri; utom i slutet i sht om (handels)vara l. om byggnad o. d. vid syneförrättning l. om gesäll- l. mästarprov; jfr -gill 1. En brunn in på gården 13 alnar djup, muren uti brunnen svarsgod. Hillgren Delsbo 3: 28 (i handl. fr. 1699). (Om bonden) var färdig at i krigstid tiena riket til häst, då han borde förskaffa sig svarsgod häst och full vapen-rustning. Schönberg Bref 2: 167 (1777). Hwar som swedjar, ware .. skyldig att .. med swarsgod stängsel hålla marken inhägnad och fredad för kreaturs bete under åtta år. SPF 1851, s. 120. 2SvKulturb. 1—2: 220 (1934; om mästerstycke). särsk. om person som söker ämbete l. tjänst l. undergått förhör l. tentamen l. inträdesprov o. d. Hermannus Dusæus, är svarssgodh till hvilkett thera (dvs. till lektorat eller rektorat) han lagligen kallader varder. OxBr. 12: 402 (1624). Han hade dagen förut blifvit examinerad och befunnen svarsgod. ÅbSvUndH 68—69: 270 (1787).
3) [specialanv. av 2] i fråga om att kunna försvara sig mot en fiende gm att vara jämgod med honom: som med utsikt till framgång kan försvara sig, försvarsduglig. I hafve idre saker i godh acht der wijdh Befästningen .. så att i kunne ware swarsgode hwar omtränger. SUFinlH 1: 143 (1601). Widekindi G2A 32 (c. 1676). särsk. i uttr. (vara o. d.) ngn l. ngt svarsgod l. (vara o. d.) svarsgod emot ngn l. ngt, (vara osv.) jämgod l. jämstark med ngn l. ngt, (vara osv.) ngn l. ngt vuxen; äv. i fråga om annat än militär styrka: (vara osv.) jämgod med ngn l. ngt l. vuxen ngn l. ngt, kunna hävda sig mot ngn l. ngt; vara likvärdig med ngn l. ngt. I .. äre så starcke till folk, att i kunne ware then hopen, som nu i landett ähr, swares godhe nogh. SUFinlH 2: 136 (1604). En örlogsflotta, swarsgod emot en Makt, som redan har herrawäldet öfwer hafwet. Dalin Montesquieu 30 (1755). Man lärer .. kunna anse et fullkomligt lass god Bränn-torf drygare än 1/2 famn ved, och ofta svarsgod emot en hel famn. VetAH 1781, s. 273.
4) till 3: duktig i att ge svar l. svar på tal; munvig, slagfärdig; jfr -gill 2. Schroderus Dict. 172 (c. 1635). Frågan (varför kulturutvecklingen går upp o. ned) .. tränger sig på oss och blir så grundligt obesvarad som ingen annan lifsfråga, hvilken mänskligheten riktar till någon af vetenskapens svarsgoda gudinnor. GHT 1897, nr 262, s. 1. Cannelin (1921). —
(3 m) -HAND. kortsp. i bridge, om spelare som är öppnarens medspelare (o. har att ge svar på dennes bud (gm att passa l. gm sättet att själv bjuda)); jfr hand 3 h β, γ. Det gäller för svarshanden dels att visa sin honnörsstyrka, dels egna bjudbara färger, dels eventuellt stöd i medspelarens färg. Werner o. Sandgren Kortox. 133 (1949). SDS 1979, nr 250, s. 20. —
(3, 3 m) -HÄLSNING. (svar- 1915. svars- 1904 osv.) hälsning (se d. o. 2) som utgör svar på tidigare hälsning. PT 10⁄9 1904, s. 3 (om hälsningsanförande). IllSvOrdb. (1955). —
(3) -KORT. kort (se kort, sbst. 1) som utgör l. avses för användning ss. svar (på erhållet kort); förr äv. om den del av svarsbrevkort som adressaten avses sända ss. svar; jfr -brev. Svarskort eller brefkort med förutbetaladt svar. Geijer Postförf. 319 (1890). Avsändare av dubbelt brevkort äger rättighet att angiva sitt namn och sin adress på svarskortets adressida, antingen skriftligen eller medelst en påklistrad etikett. SFS 1918, s. 1816. Man kan vänta sig ett snabbare och ett gynnsammare resultat av reklambrevet, om man låter ett svarskort medfölja detsamma. HandInd. 959 (1927). SAOL (1973). —
(3) -KUPONG. [liksom t. antwortschein efter fr. coupon-réponse]
1) (förr) för brevsvar avsedd kupong (se d. o. 3) som internationellt kan utbytas mot frimärke motsvarande utlandsporto för normalt brev; jfr -frimärke. För användning i utväxlingen mellan vissa länder .. kan allmänheten genom dessa länders postverk erhålla svarskuponger. SFS 1907, nr 89, s. 41. BraBöckLex. 128 (1980).
2) i tidningsannons l. reklambroschyr o. d.: kupong (se d. o. 3) avsedd att användas ss. svar. HandInd. 283 (1926). SvOrdb. (1986). —
(3) -KUVERT. (vanl. med adress försett) brevkuvert avsett att medsändas brev o. användas för brevsvar. Frankerat och adresserat svarskuvert bifogas. TSvLärov. 1942, s. 187. Portofria svarskuvert skall tillhandahållas när skattemyndigheterna begär in uppgifter från de skattskyldiga. PropRiksd. 1977—78, nr 181, s. 2. —
-LÖS, adj. (svar- 1530—1835. svars- 1612 osv.) [fsv. svarlös (i bet. 2)]
1) (†) till 1, om person: som icke förmår ingå i svaromål (se d. o. 1) l. försvara sig inför rätta. Emot domar som öfwer mootwillige och swarslöse parter fällas, tilllåtes intet waad. FörarbSvLag 4: 462 (1688).
2) (†) till 3, om person: som icke får l. fått svar. Så hadhe wij jcke tiidh til att swara them ther i vpsala, vtan skilde them i frå oss endels swarlösa. G1R 7: 101 (1530). Franzén 7: 265 (1834).
3) till 3, om person (ibland äv. överfört om vetenskap o. d.): som icke kan ge svar, (som är) ur stånd att ge svar l. svara; äv. motsv. 3 k; ofta i litotetisk förb. med negation. Vara, bli, stå svarslös. Göra, ställa ngn svarslös. Hon blir inte (aldrig) svarslös, särsk.: hon är slagfärdig o. d. Men troo fritt, swarlös tu migh ey finner. Chronander Bel. B 4 a (1649). (Munken) angrep Kyrkoherden .. och Biskopen .. Desze hunno dock, at göra honom swarslös. Celsius G1 2: 306 (1753). Stå svarslös inför det oroliga menniskohjertats vigtigaste spörsmål. Wisén i 2SAH 60: 8 (1883). Med flit jag ordar blott till kunnig man, okunnig svarslös finner mig. Risberg Aisch. 4 (1890). Han förvärvade .. färdighet i att finna motståndarens logiska blottor och ställa honom svarslös. Siwertz JoDr. 51 (1928). När fariseerna fick höra hur .. (Jesus) hade gjort saddukeerna svarslösa, samlades de. Matt. 22: 34 (NT 1981).
4) till 3, om fråga (se fråga, sbst. 1): som icke har l. får något svar, som icke (kan) besvaras. Nicander Hesp. 14 (1835). Carthago .. / Hvad har Gamla Verlden mist i dig? / Svarslös fråga. Kræmer Sydfr. 56 (1853). Men frågan skall svinna mot tystnadens loft / och svarslös förintas. Ahlman Klinga 26 (1931).
Avledn. (till -lös 3): svarslöshet, r. l. f. om förhållandet att vara svarslös l. att icke ge svar; oförmåga att svara; avsaknad av svar. Min bästa Rudbeck. Först din egen tystnad efter mitt första bref .. sedan Lenngrens dröjsmål .. äro orsakerne till min svarslöshet. Kellgren (SVS) 6: 145 (1785). I de kretsar, der svarslöshet, eller blott tankens långa forskande efter uttryck, voro okända. Lagerbjelke i 2SAH 9: XIII (1819). Hans svarslöshet och hans tydligt visade förskräckelse göra mig underligt modfälld. Rösiö Benadirkust. 214 (1937). —
-LÖSA, se A. —
-MAN, se C. —
(3) -MATERIAL. (i fackspr.) material (se material, sbst. 1 d) inkommet ss. svar på enkät l. dyl. TSvLärov. 1942, s. 105. —
(3 m) -MIDDAG. (i sht officiell) middag given ss. svar på tidigare middag (l. annan måltid). SvD 19⁄11 1974, s. 24. —
(3) -MÄRKE. (förr) (sedan 1929 i Sv. använt) på militärbrev (innanför fliken) placerat svarsfrimärke. SvUppslB 10: 382 (1932). SAOL (1973). —
(3) -NOT. polit. not (se not, sbst.2 5) utgörande svar på mottagen not. I den amerikanska svarsnoten .. yttras, att den engelsk-franska överenskommelsen icke synes uppfylla något av de villkor, som amerikanska regeringen anser vitala. SDS 29⁄9 1928, s. 3. —
(3) -ORD. (svar- 1863—1915. svars- 1884 osv.) ord (se d. o. (1 o.) 4) som utgör (l. ingår i) svar; särsk. (språkv.) om var o. en av interjektionerna ja, jo o. nej. Allmänna svarord, som kunna användas i stället för en påstående sats eller satsförening såsom svar på en fråga: ”ja, jo, nej”. Nordvall Modersm. 22 (1863). Svarsorden till Silfverstolpe .. skulle få en ändå hastigare dementi. Lagus Kellgren 284 (1884). Under världskrigets långa ställningskrigsperioder torde anrop och svarsord åter ha nyttjats. 3NF 8: 115 (1927). Svarsorden ja, jo, nej. Thorell SvGr. 159 (1973). —
(3) -PORTO. porto (i frimärke(n)) utgörande postbefordringsavgift för brevsvar; jfr -avgift. SvD 11⁄10 1918, s. 5. —
(3) -PROCENT. i fråga om personer som erhållit förfrågan l. meddelande: procent som gett svar. HandInd. 965 (1927). —
(3 m) -REAKTION. i sht psykol. reaktion (se d. o. 5) ss. svar på handling l. skeende o. d. PedT 1958, s. 197. —
(3, 3 m) -ROP. rop som utgör svar (i sht på tidigare rop). (Säterflickans) locktoner från fäbodvallen, åtföljda av den hemvandrande boskapens svarsrop från skogsdjupen. Frisendahl Skogsdjup. 133 (1925). Hon började skrika allt vad hon orkade. Men allt var tyst, intet svarsrop hördes. Tång Odygdsp. 65 (1944). —
(3 m) -SALUT. mil. salut given ss. svar (på tidigare av annan given salut). Schulthess (1885). Onsdagen den 30 juni kl. 6 em. lättade Vanadis ankar, saluterade marockanska flaggan med 21 skott och styrde under svarssaluten från land västvart ur Gibraltar sund. Hägg Örl. 59 (1943). —
(3 m) -SIGNAL. (svar- 1906. svars- 1887 osv.) signal (se d. o. 3) som utgör svar (på tidigare mottagen signal); äv. övergående till att beteckna signalmedlet. Hissa svarssignal. Konow (1887). Svarssignal (vid omkörning) betyder .. endast att den framförvarande uppfattat omkörningssignalen. BilskolLb. 112 (1959). —
(1, 3) -SKRIFT. (svar- 1773—1788. svare- 1693. svars- c. 1755 osv.) skrift (se skrift, sbst.1 8 b) utgörande svar (särsk. på erhållen skrift); särsk. (jur.) om rättegångsskrift utgörande svar på motparts inlaga, särsk. om svarandes svaromål (se d. o. 1); jfr -skrivelse. Lars (Sellingers) .. swareskrifft på hust(ru) Gunnilas inlaga. HärnösDP 1693, s. 45. Han har utgifvit en svarsskrift på denna kritik. Weste FörslSAOB (c. 1817). Svarsskrift .. (dvs.) Rättegångsskrift, hvari svaras på stämning eller af motpart förut ingifven skrift. Dalin (1854). (Strindbergs) egen svarsskrift, Det gamla riket, blev .. så grovkornig att den icke fann någon förläggare. Lamm i 3SAH 50: 202 (1940). —
(3) -SKRIVELSE. skrivelse (se d. o. 3) utgörande svar (i sht på erhållen skrivelse), svarsskrift; jfr -artikel, -skrift. Hedin Tal 2: 100 (1883). A. O:s svarsskrifvelser på konungens bref afsända. HBrulin (1915) hos AOxenstierna 5: 699. —
(1—3) -SKYLDIG. (svar- 1915. svars- 1847—1966) (numera föga br.) utom i avledn. svarsskyldighet särsk. till 3: skyldig (se skyldig, adj.1 1) att avge svar l. svara. Högberg JesuBr. 1: 3 (1915). IllSvOrdb. (1966).
Avledn.: svarsskyldighet, r. l. f. (numera föga br.) särsk.: skyldighet att avge svaromål (se d. o. 1). Presterskapets .. frihet från svarsskyldighet inför verldslig domstol och dess rätt att döma egna underhafvande. Frey 1847, s. 397. Högberg Vred. 2: 322 (1906). —
(3 m) -STÖT. (svar- 1872. svars- 1888 osv.) fäkt. stöt (se d. o. I 2) som utgör svar på erhållen stöt, ripost (se d. o. 1). Under kontrafäktning iakttages: .. att på hvarje afböjning af motståndarens anfall, följer omedelbarligen en stöt (svarstöt). IGymnInf. 1872, s. 108. SAOL (1973). —
(3 k) -SÄGEN. (svar- 1911—1952. svars- 1918 osv.) kulturhist. sägen som ger svar på frågan om ngts uppkomst, etiologisk (se d. o. a) sägen, förklaringssägen. Ett grekiskt ord, som betyder orsak: aition; på svenska skulle det kunna återgifvas med svarsägen, därför att afsikten är att svara på en fråga. Nilsson PrimRel. 188 (1911). Alla dessa tolkningar av namnet (Ladulås) .. ge intryck av att vara uppkonstruerade efterhandsförklaringar, ett slags svarsägner. SagSed 1952, s. 55. —
(3) -TAL. (högtidligt) tal som utgör svar på föregående tal; jfr -adress. SD 28⁄12 1892, s. 5. Någon svarsadress från kamrarna (till konungens trontal) förekommer icke, utan ersättes af talmännens .. svarstal. Reuterskiöld Grundlag. 460 (1925). (Professor) Bergendals tal var storartat, men det överträffades av biskopens svarstal. LundagKron. 3: 174 (1955). —
(3 m) -TELEGRAF. (förr). TT 1895, Allm. s. 42. Svarstelegraf, (dvs.) maskintelegraf på kommandobryggan med särskild visare, varmed den givna signalen upprepas från maskinen. Stenfelt (1920). —
(3) -TELEGRAM. telegram som utgör svar på erhållet telegram; förr äv. om sådant telegram för vilket avgift erlagts av tidigare mottaget telegrams avsändare. Afsändaren bör .. framför adressen i telegrammet införa .. då afgift erlägges för inländskt svarstelegram .. anmärkningen ”svar betaldt”. SFS 1891, nr 4, s. 16. På måndagen ingick följande svarstelegram från Konungen: (osv.). SDS 1894, nr 534, s. 1. —
(3, 3 m) -TID. (i fackspr.) särsk.: tid som förflyter från det en fråga ställs l. ngt säges l. ett meddelande ges o. d. tills svar erhålles. VocTélInt. 207 (1931). Det är undantag snarare än regel att den i riksdagsordningen föreskrivna svarstiden hålls av statsråden. RiksdP 1976/77, nr 125, s. 29. Svarstid (dvs.) tid i datorsystem mellan markeringen av frågans slut och mottagandet av första tecknet i svaret. TNCPubl. 82: 116 (1984). —
(3 m) -TON. ton erhållen ss. svar på en handling; särsk. om sådan ton (då telefonlur lyfts) som markerar att telefonlinje är öppen, kopplingston. Rosenius SvFågl. 2: 90 (1929; avgiven av fågel). Han hörde att mynt föll in på plats i (telefon)automaten men fick ingen svarston. Wahlöö Stålspr. 56 (1968). —
(3, 3 g) -VIS. (svara- 1631. svare- 1617—1669. svars- 1628—1664) (numera bl. tillf.) på sätt varvid svar (skall) ges; i sht förr äv. i uttr. spörsmåls- l. fråge- och svarsvis, på sätt varvid frågor ställs o. svar ges. Catechismus är en kort Summa aff then hele H. Skrifft som vthi Spörsmåls och Swarewijs, innehaller alt thet Menniskiomen är nyttigt .. til at weta. L. Paulinus Gothus Ratio 31 (1617). Denna förra Schrifften, som svarsvijs gifves Fursten. RARP 9: 52 (1664). (Katekesen) kan i fråge- och Swarewijs sålunda enfaldelign framställas. Emporagrius Cat. C 5 a (1669). —
(3 m) -VISIT. jfr -besök. ST 14⁄4 1900, s. 2. Om hon inte kommer på svarsvisit så far vi aldrig till henne mera. Willebrand-Hollmerus Yngst. 53 (1927). Med påtagligt intresse tog Göteborgs Konsthantverkare emot detta första besök av sina skånska kolleger som skall resultera i en svarsvisit i Skåne om ett år. Form 1952, s. 155. —
(3 m) -ÅTGÄRD~02 l. ~20. åtgärd vidtagen ss. reaktion på en av annan vidtagen åtgärd. Höglund Branting 2: 83 (1929).
Spoiler title
Spoiler content