publicerad: 1998
SVARA sva3ra2, v. -ade; i ipf. äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) svarte sva3rte2 (pr. sg. -ar Mark. 14: 60 (NT 1526) osv.; -er SvFlH 1: 319 (i handl. fr. 1638), RP 8: 254 (1640). — ipf. -ade G1R 1: 238 (1524) osv.; -de OPetri Tb. 159 (1527), HA 8: 150 (c. 1820); -te UUKonsP 18: 101 (1686) osv. — sup. -at (-et) Mark. 12: 28 (NT 1526) osv.; -t BtFinlH 2: 278 (1666), Topelius Ljungbl. 175 (1845, 1860). — p. pf. -ad (-ed) Hebr. 8: 5 (NT 1526) osv.; -t MennanderBr. 3: 315 (1743)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING (†, i ssgn MOTSVARING, Levertin Eschricht 1: 119 (1858)), -NING (†, Strindberg Brev 7: 180 (1888)); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(suår- 1546. svar- (sz-, -u-, -w-) 1523 osv.)
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. gå i l. inge svaromål l. vara svarande inför rätta o. d.
II. ansvara o. d.
1) stå till svars l. ansvara (för l. inför ngn o. d.). 2) i uttr. svara för (förr äv. till m. m.) ngt, ansvara för ngt. Härunder bl. a.: övergående i bet.: omhänderha l. stå för ngt o. d. (a). 3) i uttr. svara för ngn, ansvara för ngn. 4) jur. i uttr. svara för (äv. till) ngt, ansvara för ngt o. d. 5) i uttr. svara för ngt (dvs. skuld l. skada o. d.), ansvara för ngt (skuld osv.) o. d. 6) i utvidgad anv. av 5. Härunder bl. a.: erlägga l. betala (skatt o. d. till ngn) o. d. 7) bidra med o. betala för (utskriven soldat). 8) i uttr. svara för ngn l. ngt, gå i god för ngn l. ngt o. d. 9) plikta l. umgälla för (ngt) o. d.
III. ge svar o. d. 1) intr.: ge svar, yttra sig ss. svar. Härunder bl. a.: i uttr. svara för ngn, svara i ngns ställe o. d.; svara för sig, svara väl l. hävda sina intressen o. d. (c); svara på (l. till o. d.) ngt, besvara ngt (d); pregnant: svara sturskt l. näsvist o. d. (e); i fråga om budgivning i kortspel (f). 2) tr., med personobj. betecknande den som får svar. 3) tr., med obj. betecknande yttrande. 4) tr.: besvara l. ge svar på (ngt) o. d.
IV. i vissa oeg. l. utvidgade anv. av III. 1) bl. a. återskalla l. genljuda o. d. 2) i fråga om att reagera på icke talade ljud med tal l. vice versa; i sht om djur. 3) i fråga om att reagera på yttrande l. handling o. d. gm egen handling osv. Härunder bl. a.: i uttr. svara med ngt, reagera medelst ngt (a); i fråga om sport (b). 4) pregnant, om ngt sakligt: reagera riktigt l. positivt o. d. Härunder: om rundhult l. tåg o. d.: passa in o. d. 5) gengälda l. återgälda (handling l. känsla). 6) i fråga om att gengälda en utbringad skål o. d.
V. korrespondera l. motsvara l. överensstämma o. d. 1) tr.: svara mot (ngn l. ngt) o. d. 2) i uttr. svara (e)mot (äv. till m. m.) ngn l. ngt, motsvara ngn l. ngt o. d. Härunder bl. a.: vara i enlighet med ngt o. d. (a); motsvara l. (upp)fylla l. leva upp till (förväntning l. hopp o. d.) (d). 3) i uttr. av typen svara i en linje med ngt, ligga i linje med ngt.
VI. försvara (sig l. ngn l. ngt).
I. jur. motsv. SVAR, sbst. 1 (o. 2), betecknande att ngn går i l. inger svaromål (se d. o. 1) l. är svarande (se d. o. 1) inför rätta; äv. i fråga om att vara svarande inför Gud l. Guds domstol o. dyl. l. inför annan som har domsrätt. Svara för l. inför rätta l. domstol o. dyl. l. inför den l. den rätten o. d. Behörighet att kära eller svara inför svensk domstol. I förevarande mål äger N. N. svara. Medh Edh skal man swara och icke klaga. DomRegl. mom. 30 (c. 1540). At .. ingen sig och sitt folk, för någon instantia .. undandrager, utan swara och umgälla hwar och en som saken är til. HC11H 10: 95 (1650). Om en afliden, som man har mycket att förebrå, säjs: Han är nu där han svarar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Svarade han ej för häradstinget, då först måtte han sökas vid Landstinget. Geijer I. 1: 33 (1818). Lille Karl öfver gården gick / med brottslingstankar och brottslingsskick / att inför sin fader svara. Tavaststjerna NVers 144 (1885). Vredens dag, du underbara, / Då envar för dom skall svara! / Vem skall rädda då oss arma? / Gud Allsmäktig, dig förbarma! Ps. 1937, 609: 18. För att svara i målet kallades Marianne Nordlander genom en .. stämning. 1NJA 1951, s. 822. — särsk.
a) med direkt obj. betecknande det (t. ex. lagbrott) för vilket den svarande står inför rätta; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på (jfr III 1 d, IV 3, 5), förr äv. till (jfr e, II 1, 2, 4—6, III 1 d, IV 2, 5 slutet, V 2) l. om l. över (jfr III 1 d); äv. (o. numera bl.) med avs. på yttrande (l. anklagelse o. d.) i rättegång. Ther som nogher hoffmandh eller swen skilies fran szin hosbondhe wthi Danmarch med wmyndhe .. schall han .. strax skikkes in wthi Danmarch ighen .. och swara sine egne gerningher. SvTr. 4: 102 (1524). Sstemdee ffogette(n)n a(n)nen gångh Nilss i Söd(er)by tiil neste ti(n)ngh viid hans 3 m(ark) att suår(e) tiil th(et) åker stycke ha(n)n har vellet ffråå Hans i Bergha. UpplDomb. 7: 13 (1546). P(er) Nils(son) i Säby sak för suar(e) losse fogete(n) ste(m)de ho(n)om att suar(e) om si(n)ne sak ho(n)om er affdömt. Därs. 157 (1568). Samma dagh bleff Daffuidh muremesterre thil sagdh, att hann skall haffua Anders Gunnesson thilstedis .. och suara sinn sack, eller skall Daffuidh suara hanns sack .. om hin andre jchie kommer thill stedis. TbLödöse 110 (1589). The hade ingen ordre att klaga eller svara deröffver. RP 8: 121 (1640). R(ådhus)R(ätte)n fann i särskilt beslut Helldén icke kunna undgå att svara å Jörgensens yrkanden i denna del. 1NJA 1946, s. 263.
b) (†) med personobj.: ingå i svaromål mot. Om .. the .. haffua saak emoot någhon, så haffuer man råådh och rettgong och foghotar, må the clagha och swara hwar annan. Apg. 19: 38 (NT 1526). Gör du anars än wäl emot .. (min dotter), så war der försäkra på, at iag skal anklaga digh för gudz ansikte, och du skal dÿrt nogh svara migh. Horn Beskr. 9 (c. 1657). Han skall svara mig inför domaren. Weste FörslSAOB (c. 1817).
c) (†) i uttr. svara (ngn) till rätta l. svara till lag och rätta l. svara till rätt, se RÄTTA, sbst.2 2 j. (Munkarna) haffua jngom welet swara hwarken til lagh eller rätt. OPetri 1: 509 (1528). Schall iag wara öffuirbödig them at swara till lag och rätta, ehuarist te mig sökiandis warde. VadstÄTb. 86 (1580).
d) (†) refl.: försvara sig gm svaromål; jfr VI. Bleff Opskutitt till näste Tingh, atth Oloff Lagesonn skall sielff kom(m)a tilstädes och suara sigh. BråboDomb. 11⁄9 1602. — jfr GEN-SVARA.
e) i uttr. svara för ngn (jfr II 1, 3, 8, III 1 c, V 2), gå i svaromål för ngns räkning; äv. i uttr. svara (ngn) för (jfr II 1, 3, 8, III 1 c, V 2), förr äv. till (jfr a, II 2, 4—6, III 1 d, IV 2, 5 slutet, V 2) ngt, gå i svaromål beträffande ngt; förr äv. i uttr. svara ngt för sig, med obj. betecknande yttrandet. Thå .. (Paulus) nw sådant för sigh swarat hadhe, sadhe Festus medh högha röst, Tw (osv.). Apg. 26: 24 (NT 1526; Bib. 1917: försvarade sig). Stemd(es) Niilss j Söd(er)by .. at suar(e) Hans j Bergha ffor ett spa(n)neland jord han haffuer vellett siigh thiil vthåff hanss ååkr(er). UpplDomb. 7: 12 (1546). Majas fader swarade för dottren, som ännu är öfwermagi. UUKonsP 21: 138 (1695). Den ene af Advocaterne hade til det wärsta uttydt mit fel och anhollit om straff efter Lagens stränghet; den andre hade swarat för mig, och begärt upskof i saken. Roman Holbg 23 (1746). Så wäl Parter som wittnen ifrån den främmande sidan skola, när de lagligen äro kallade och stämde .. swara til saken, eller aflägga deras wittnesmål. PH 5: 3434 (1752). Ofta tycker jag mig höra: / Syndare, vart har du gått? / Städse ekar i mitt öra: / Kom och svara för ditt brott. Ps. 1937, 547: 5.
f) numera föga br. i p. pr., i förb. svarande part l. sida, svarandepart resp. svarandesida; äv. substantiverat den svarande, svaranden (se SVARANDE 1). Enär en Swarande Part i thet Kongl. Bergs-Collegio försummar på then af Under-Domaren förelagde comparitions terminen at emottaga Libellen (osv.). Bergv. 1: 521 (1700). Tu käranden wilt höra; / Wil tu then swarande ei lämna och et öra? Kolmodin QvSp. 1: 132 (c. 1710, 1732). Ofta synes den blott Svarande hafva rätt till lagens ynnest med ett utmärkt företräde för den sökande. LBÄ 33—35: 63 (1800). Häremot invändes på svarande sidan. Weste FörslSAOB (c. 1817). WoH (1904: sidan).
g) (†) i utvidgad anv., i uttr. svara emot ngn (jfr II 1, V 2); avlägga vittnesmål mot ngn, vittna mot ngn. Job. 16: 8 (Bib. 1541). Ty wår offuerträdhelse för tigh är alt förmykin, och wåra synder swara emoot oss, Ty wår offuerträdhelse är när oss, och wij synde wetande. Jes. 59: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: vittna emot oss).
1) stå till svars (se SVAR, sbst. 2 a), ansvara (se d. o. I 1); särsk. i uttr. svara för (jfr I e, II 3, 8, III 1 c, V 2) l. inför, förr äv. emot (jfr I g, V 2) ngn (äv. svara för ngn för ngt); förr äv. i uttr. svara till ngt (jfr I a, e, II 2, 4—6, III 1 c, d, IV 2, 5 slutet, V 2), stå till svars för ngt. Emot Samwetet är ont at swara. Kempe Krigzpersp. 95 (1664). Efter han ännu känner sigh mycket ondt af sparckandet skulle studenterna der han döör innan natt och åhr swara till hans lijf. ConsAcAboP 4: 458 (1678). I som fyllen buken full / För Guds domstol få i swara / För dem hungren lagt i mull. Lybecker 205 (c. 1715). Riksens ypperste skulle .. så tiena den unge Konungen, som de inför Gud och honom, då han blef myndig, kunde svara. Dalin Hist. 2: 421 (1750). Fordom svarade Konungarne endast under Guds Dom. Kellgren (SVS) 5: 603 (1792). Rättegång kan endast anhängiggöras i den stat, inom hvilken den svarande banans styrelse har sitt säte. SFS 1908, nr 38, s. 23. — särsk. (†)
a) med direkt obj. betecknande den inför vilken ngn står till svars. RA 1: 481 (1546). Skall och gudz ordz medtjänare, som hemmanet åbor, wara förpliktadth att hålla hemmaneth wid macht .. och swara soknen och kyrkones Sexmän efter lagh. Hallman Blacksta 14 (i handl. fr. 1648). Gode herrar låta wara min häst, ty dhet är een rustningzhäst, löper hästen bortt så skolen I dyrt swara mig. UUKonsP 19: 262 (1689).
b) med direkt obj. betecknande det ngn ansvarar för. Wij weele swara hwedh (fel för hwadh) wij skrifuit hafua. BtÅboH I. 7: 10 (1635). Upstår (i Tre Tärnings Raffel) tvist om rättigheten att hålla eller svara banken, så tillkommer denna företrädesvis den, som är på mer eller mindre aflägsen plats från bankören. HbiblSällsk. 2: 698 (1839). Skatten (dvs. livet) akta, / Som Gud dig sänder! / Den halkar sakta / Ur dina händer, / Och ses ej åter af dig, förrän / Du svara skall, hur du vårdat den. Wallin (SVS) 2: 277 (1839).
2) i uttr. svara för (jfr II 4—6, 8, V 2), förr äv. till (jfr I a, e, II 1, 4—6, III 1 c, d, IV 2, 5 slutet, V 2) l. över (jfr I a) ngt, ansvara för ngt (se ANSVARA I 2); förr äv. i uttr. svara ngn för ngt (jfr II 5), inför ngn ansvara för ngt. Tolscriffueren j Åboo äger swara thill all Toll som faller j Åboo. HFinlKamF 1: 38 (1540). Mandråparen skal man dräpa effter tweggia witnes munn, Itt witne skal icke swara offuer een siäl til dödz. 4Mos. 35: 30 (Bib. 1541). Gör thet tigh bör medh flijt och modh (dvs. försvara ditt land), / Ellies skal tu swara til Landzens blodh. Rudbeckius Starcke C 4 b (1624). Gesäll är pliktig, att svara mästaren för allt det arbete han under händer haver. Ambrosiani SvSkråämb. 79 (i handl. fr. 1720). Är det ett språk af en som nalkas döden? / Dock, han må svara sjelf för sina öden, / Jag har gjort nog som menniska och prest. Runeberg (SVS) V. 1: 119 (1848). Ville icke borgmästaren skaffa hjelp, så svarade de icke för följderna. Hellberg Samtida 6: 249 (1871). I varje aktiebolag skall finnas en styrelse, som svarar för bolagets skötsel och förvaltning. Västhagen Affärsbokf. 139 (1945). Hos oss svarar kungen med sitt liv för att han är värdig krigarnas trohet. Strömholm Fält. 143 (1977). — särsk.
a) övergående till att beteckna att ngn har överinseendet över ngt l. omhänderhar ngt l. står för ngt l. tillser att ngt blir gjort l. själv sköter l. uträttar l. åstadkommer ngt; äv. dels: inneha (ngt), dels: utgöra (ngt). Kloker kan jag sjelfwer wara, / Och en Hustru bör ju swara / För sit Kök, sin Nål och Rock (dvs. spinnrock). Nordenflycht (SVS) 1: 81 (1741). Kan ej .. (Preferencespelaren) svara för åtminstone två spel, gör han bäst uti att passa. Hagdahl Fråga 292 (1883). Om jag får säga hvad jag vill, så ska jag nog svara för att han inte kommer igen. Edgren Kom. 98 (1891). Alliansens enda mål svarade Wahlberg för. DN 1924, nr 160, s. 12. Västkusten svarar sålunda för 46 % av våra saltsjökusters yrkesfiskare. Hasslöf SvVästkustf. 13 (1949). Skogsprodukterna svara för omkring hälften av hela vår export och ha därigenom kommit att inta en nyckelställning i Sveriges ekonomi. Ymer 1950, s. 1. Det naturliga hade varit att brittiska trupper svarat för ordningen på Cypern. DN(A) 26⁄2 1964, s. 2. Hon har just svarat för den största svenska tennisframgången på damsidan någonsin. Därs. 22⁄10 1984, s. 37.
b) (†) övergående i bet.: råda över (land l. rike). Swarade danske dröttningenn, / hon swarade för altt sitt rijke: / ”I ärenn konung Waldemars sönner; / I ärenn honom bådhe så lijke”. Noreen o. Meyer 28 (c. 1572); jfr: Thett suarade danske dråningen / så wäldigh öffuer si(t)t Ricke / Aldrigh sågh iagh tuå fiskare / att warre kongh walemar sa like. Visb. 3: 70 (c. 1635). På Thronen, der jag nu Brynilda efterträder, / At swara för det Land, jag ärft af mina Fäder. Dalin Vitt. II. 5: 201 (1738).
3) i uttr. svara för (jfr I e, II 1, 8, III 1 c, V 2) ngn, ta på sig l. bära det juridiska ansvaret för ngn, ansvara för ngn (se ANSVARA I 2). (Jesus) togh sich wora sack vppå och wille swara for oss som brutit hade. OPetri 3: 162 (1530). Professores svare var effter sin profession för sine stipendiater och haffve var en egenteligh inspection på sina. Rudbeck Bref 2 (c. 1662). När jag vid ditt dop, min Son, / Stod att för dig svara, / Lofvade jag huld och mån / Om din barndom vara. Leopold 2: 214 (1815). Hvar och en svarar för sig. Och ni för mig. Michaelson Ungk. 151 (1892). Jag lever stilla, snyggt och svarar för mig själv, utan skulder, brott och braskande blamager. Gyllensten Huvudsk. 207 (1981).
4) jur. i uttr. svara för (jfr II 2, 5, 6, 8, V 2), förr äv. till (jfr I a, e, II 1, 2, 5, 6, III 1 c, d, IV 2, 5 slutet, V 2) ngt, ansvara för ngt (se ANSVARA I 3); förr äv. i uttr. stå och svara att, svara för att. Så görer godhe Herrar som i kunne swara til för Gudz domstool. BraheBrevväxl. II. 1: 192 (1661). (Bruksarbetarna) skola .. wara förpliktade af then (blivande) Husbonden .. en försäkrings skrift at inlägga, thet han wil stå och swara, at en sådan Person intet .. sig .. til fremmande Orter begifwa skal. Bergv. 1: 440 (1692). Jag (dvs. Jesus) säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Matt. 12: 36 (NT 1981).
5) i fråga om skyldighet att betala skuld l. erlägga skadestånd l. böter o. d.; i uttr. svara för (jfr II 2, 4, 6, 8, V 2), förr äv. till (jfr I a, e, II 1, 2, 4, 6, III 1 c, d, IV 2, 5 slutet, V 2) ngt, ansvara (se d. o. I 4) för ngt (skada l. skuld o. d.); äv. i uttr. svara med ngt (jfr IV 3 a), ansvara med användande av ngt (dvs. tillgång); förr äv. dels i uttr. svara ngn för ngt (jfr II 2) l. till ngt, inför ngn svara för ngt, dels i uttr. svara ngn ngt, (vara skyldig att) betala ngn ngt (dvs. skuld). Biudhe wij .. Hendrich strobuchs gællenere att the .. ffrandz (Strobuch) och ingen androm suara tiil for:ne geldh. G1R 1: 44 (1523). Niels la(re)ns(on) skal .. suare jøns sc(ri)ffue(re) huad ha(n) ho(nom) skyllogh ær. OPetri Tb. 109 (1526). Där Skepparen emot Försäkrings-gifwarens och Befraktarens wilja och aftal seglar til någon annan aflägsen ort och der gods intager; då sware han ägaren af det förr inskeppade godset för den skada, som af Siökast eller eljest tilkommen är. PH 5: 2986 (1750). Gäldenär sware med den egendom, han i framtiden ärfwa eller förwärfwa kan .. till fulla gälden, ehwad den i konkursen är bewakad eller icke. SFS 1862, nr 51, s. 12. Vidkommande den i målet förda skadeståndstalan får föreningen såsom ägare till fastigheten anses skyldig svara för den skada som genom olyckan tillskyndats Aasta. 1NJA 1943, s. 119. NorstedtJurHb. 864 (1987).
6) i utvidgad anv. av 5; särsk. med direkt obj. betecknande skatt o. d., liktydigt med: erlägga l. betala (ngn ngt l. ngt till ngn); i sht i uttr. svara för (jfr II 2, 4, 5, 8, V 2), förr äv. till (jfr I a, e, II 1, 2, 4, 5, III 1 c, d, IV 2, 5 slutet, V 2) ngt (dvs. skatt o. d.), erlägga l. betala ngt; förr äv. i uttr. svara ngn till (viss skatt), erlägga (viss skatt) till ngn. G1R 1: 244 (1524: suarandes honom till eder Landtzskylleskatt). Hann skall sware till alle wtlager. UpplDomb. 2: 27 (1578). Dhe, som nu dher uti (dvs. i huset) boo, måste .. (ägaren) till hyran swara. Schück VittA 2: 75 (i handl. fr. 1681). Du skal hålla din Gård wed mackt, och swara för utlagarne. Lagerström Jeppe 4 (1735). Utom hvad til betjeningens aflöning åtgår .. svarar Cassan til följande utgifter (osv.). Wallquist EcclSaml. 5—8: 237 (1795). (Fiskfångsterna gjorde) att man kunde gifva hvar man sitt och svara sin skatt till både socknen och kronan. Geijerstam YttSkär. 57 (1898). Vi skulle inte ha kunnat svara alla människor och Kronan sitt under alla dessa år, om du inte varit (hederlig). Dens. LycklMänn. 19 (1899).
7) [jfr 6] (om ä. förh.) i uttr. svara för ngn l. ngt, i fråga om utskrivning av soldat: bidra med (o. betala för), stå för (se STÅ, v. I 19 a α). Berättades att Oloff Biörson hadhe Hemman uthi Raassbo sockn, ther på the hans drängh uthskrifua wille, then han förmente sigh frijtt kunna behålla, efter han sielf brukadhe hemmanet. Suarades att någhon lijkwell ther före suara moste. UUKonsP 1: 166 (1631). Borgare- och prestestånden, hvilka icke hade många soldater att svara för. Adlerbeth Ant. 1: 26 (c. 1792). (Gotlands län) svarar för 260 rotar båtsmän. NF 5: 1395 (1882).
8) i fråga om att garantera l. försäkra att ngn l. ngt uppfyller ställda krav o. dyl. l. att ngt skall ske o. d.; numera bl. i uttr. svara för ngn (jfr I e, II 1, 3, III 1 c, V 2) l. ngt (jfr II 2, 4—6, V 2), ansvara (se d. o. I 5) för ngn l. ngt, gå i god för ngn l. ngt; förr äv. i uttr. svara ngn för ngt, inför ngn garantera ngt. Juncker Jöns will suara för pigan at hon witnar huad sant är. VDAkt. 1666, nr 103. Hvem svarar mig före at vår smak på hundrade år härefter ej skall kunna vinna lika mycket i städning och utvidgande .. som det skett på det förflutna Seklet. Kellgren (SVS) 4: 297 (1782). Hon skall få ett dugtigt risbadstugu-traktamente, det swarar jag för. Hagberg Shaksp. 3: 380 (1848). Ingen anmärker på det på gården. Det svarar jag för. Lo-Johansson Stat. 1: 75 (1936). — särsk.
a) (†) i uttr. svara till ngt åt ngn, borga för ngt inför ngn. Lenngren (SVS) 1: 6 (1775).
b) (†) i uttr. svara ngn att, inför ngn garantera att. Stick händren vackert häri (dvs. i handbojorna). Nå, / Jag svarar dig att handskarna gå på. Börjesson Solen 88 (1856).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. svara för ngn, i fråga om vadslagning: ta ställning för ngn, satsa på ngn. Rundtomkring mig (vid boxningsringen) håller man på juden, men min vän doktorn, som är specialist, svarar för den andra. Engström 5Bok 101 (1910).
9) (†) plikta (se PLIKTA, v.1 3, särsk. 3 f) l. umgälla l. betala l. sota för (ngt); jfr ANSVARA I 6. Hörer thetta i Drijnckare och fyllehundar, som så skamlighen stå edart hws före, och täncker på huru dyrt i thet swara skolen i sinom tijdh. Rothovius 1Pred. B 2 a (1623).
1) intr.: fälla ett yttrande som utgör en reaktion på l. fälles med anledning av ngt förut sagt, ge svar, yttra sig ss. svar. Svara muntligen, skriftligen. Svara undvikande, avvisande, näsvist, skarpt. Svara vänligt, utförligt. Läraren ropade upp namnen och eleverna svarade. Prästen mässar och församlingen svarar. Thå Jesus sågh ath .. (den skriftlärde) wijsligha swaradh hadhe, sadhe han till honom, Tw är icke långt j ffrå gudz rijke. Mark. 12: 34 (NT 1526). Litania bör siungas Dominica Rogate, om Församlingen kan eller är wahn, eller Pastor har de som kunna swara. Wallquist EcclSaml. 1—4: 85 (1688). Jag beder, at Eders Kongl. Höghet täcktes säja mig, om jag, efter Desz tycke, swarat rätt. Tessin Bref 1: 21 (1751). Hör mig, hör mig förrn du svarar. Tegnér (TegnS) 4: 52 (1824). En allmän spänning och oro rådde bland gossarna (i skolan,) .. man svarade upp åt väggarne, stammade och tog tillbaka. Runeberg (SVS) 7: 55 (1834). Först är Vafthrudne den spörjande. Sedan ombytas rolerna, Oden frågar och Vafthrudne svarar. Wisén Oden 32 (1873). Man skulle bara inte överleva, fortsatte Johan. Thomas svarade inte. Hesslind Sista 7 (1974). — jfr GEN-, UT-, ÅTER-SVARA. — särsk.
a) i ordspr. Then som swarar förra än han hörer, han haffuer dårskap och skam. SalOrdspr. 18: 13 (öv. 1536). Handla ährligen och swara Dierfligen. UHiärne 3Hskr. 66 (c. 1716).
b) (i sht i Bibeln) i det pleonastiska uttr. svara och säga. Thå swaradhe Jesus och sadhe till .. (Johannes), Läth thet nw så skee. Mat. 3: 15 (NT 1526). Swarade .. (G. I) och sade till Lasse Olson, att han wähl kende krigxfolks sätt. Svart G1 29 (1561).
c) i uttr. svara för ngn (jfr I e, II 1, 3, 8, V 2), svara i ngns ställe l. å ngns vägnar l. ss. ngns ombud o. d.; särsk. i uttr. svara för sig, svara å egna vägnar l. (i fråga om utfrågning l. examination o. d.) svara (väl) på givna frågor o. d. (äv. övergående i dels bet.: försvara sig, dels bet.: (muntligen) hävda sin rätt l. sina intressen o. d.); förr äv. i uttr. svara för sin tallrik, svara för sig, hävda sin rätt osv. Herredagen gick foordt .. Bland annadt discepterades iu om Gotland. När thet gick om att the Swenske skulle swara för sigh war Her Thure måellöös. Svart G1 94 (1561). Monger tijgher therföre at han icke kan swara för sigh. LPetri Sir. 20: 6 (1561). Effter .. (den examinerade apotekargesällen) temel(igen) wähl hade swarat för sig så skulle han inkallas och afläggia Eeden. CollMedP 14⁄4 1702, s. 191. I popul(är) styl säjs Svara för sin tallrik, elj(est) Svara för sig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Swara för sig, i en examen. Lindfors (1824). Gåskarlen .. till pojken: ”Svara nu raskt för dig, men tala inte om vem du är!” Lagerlöf Holg. 1: 32 (1906). Svara för Dig själf, käring! fräste fanjunkaren. Engström 2Bok 111 (1909).
d) i uttr. svara på (jfr I a, IV 3, 5) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till (jfr I a, e, II 1, 2, 4—6, IV 2, 5 slutet, V 2), i sht förr äv. över ngt, svara med anledning av ngt (som förut sagts l. skrivits till den svarande), besvara ngt; äv. bildl.; jfr f. Svara på en fråga, en anhållan, en anmärkning. Svara på kritik. Han svarar inte ens på tilltal. Svara på en annons. Till Her Holgher Karsons breff kan iak inthet swara all ena. G1R 1: 54 (1523). Befaltes Secreteraren munteligen der öfver svara. RP 8: 285 (1640). Vi äro öfvertygade det (de utnämnda ämbetsmännen) .. skola bemöda sig att svara till Fäderneslandets röst, som påkallar deras arbetsamhet och egenskaper. SPF 1809, s. 36. Höfdingen steg fram, talade och bugade. Patern svarade på hans ord vältaligt. Rydberg Sing. 46 (1876). Jag är nervös som en geting och litet ør i hovedet efter läsning af 20 dockhemspjeser och Svarning på aktörsbref. Strindberg Brev 7: 180 (1888). Hur var det han hade svarat på den stora veckotidningens enquête häromsistens (?) Bolander HerrKr. 8 (1946). — särsk. i ordspr. Man skal icke sweda alt thet som ludit ähr, och icke swara til huart ordh. Balck Es. 242 (1603). Icke all Ord man swarar til .. (dvs.) Medh stillatijgande kan mycket förswaras. Grubb 377 (1665). jfr: Det är inte allt [l. alla ord] som man ska svara på. Holm Ordspr. 317 (1964). På dårens fråga skall man icke swara. Rhodin Ordspr. 107 (1807).
e) (ngt vard.) pregnant: svara på ett sturskt l. fräckt l. näsvist sätt (o. på så sätt sätta sig upp emot den, t. ex. en överordnad, som man svarar). Rudbeckius Dagb. 248 (1628). Nog visste man, hur det vart, när husbondögat var ifrån. Drängarna blevo odygdiga i maten och svarade husmodern. Sjödin StHjärt. 66 (1911). Flickan är duktig, men hon är svår med att svara om hon får en tillrättavisning. Östergren (1951).
f) kortsp. motsv. SVAR, sbst. 3 m, i fråga om spel med budgivning; särsk. motsv. d, i uttr. svara på bud l. färg l. kort, spela med avpassning till föregående (av med- l. motspelare avgivet) bud l. bjuden färg l. bjudet kort. Efterhanden (i gråpojs) .. kan bjuda eller pocka ytterligare, hvarefter de, som förut svarat, i samma ordning, svara eller passa. Lundequist KonstSpel. 3: 109 (1849). Att svara på färg (i whist) är när tvenne medspelare spela ut hvar sin färg och sedan skiftesvis spela dessa färger åt hvarandra. Hagdahl Fråga 13 (1883). Svara på connexionskortet (i kortspelet konnexioner). Därs. 27. Svara med trumf. Klint (1906). Svara på ett bud. Östergren (1951).
g) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., om svarsorden ja, jo, nej: som används ss. svarsord. Almqvist SvSpr. 102 (1832).
2) tr. (jfr 3, 4), med personobj. betecknande den som ges svar; äv. motsv. dels 1 b (i uttr. svara ngn och säga), dels 1 d (i uttr. svara ngn på l. till ngt; jfr II 6), dels 3 (med indirekt personobj. o. direkt obj. betecknande yttrandet), dels motsv. I e. Mat. 25: 37 (NT 1526: swara hono(m) och säya). Hon will icke suara migh thet minsta ordh / till thet iagh spör henne till. Asteropherus 23 (1609). Discurrerades om hvad man skulle svara Her Salvio på hans bref. RP 8: 291 (1640). Nåden swarar .. (de rättrogna) så i hjertat, at de se, huru (osv.). Borg Luther 1: 204 (1753). Min Gud, ropade han till sin felaktige medspelare, hvarföre icke svara mig i ruter? Almqvist AMay 44 (1838). Dagen därpå frågade mig fotografen i djupaste förtroende, hur bred ekvatorn egentligen är. Jag svarte honom, att den är för smal att fotografera. Siwertz Lat. 55 (1924). Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? Gal. 4: 21 (NT 1981). — särsk. (†) i utvidgad anv.: (ta emot o.) undfägna (gäst). Item (skall adelsman): Suare gäst och kommende hemme till sitt. Brahe Oec. 57 (c. 1580; uppl. 1971).
3) tr. (jfr 2, 4), med obj. betecknande det som yttras (i sht dels i form av direkt anföring, dels i form av sats, i sht att-sats, l. satsförkortning). Nw ther i migh om scriffuen, swarar iach ath thet är mannenom gott ath han intit befattar sigh medh någhon hustru. 1Kor. 7: 1 (NT 1526). Erkiebiskopen .. frågade migh .. om iagh viste .. att Curatores Academiae skulle tilsättias, svarande iagh migh någorledes dett haffva förnummit. Rudbeck Bref 25 (1663). Nå skrufva Fiolen, / Hej! Spelman skynda dej. / Kära Syster, hej! / Svara inte nej, / Svara Ja så bli Vi glada. Bellman (BellmS) 1: 4 (c. 1769, 1790). God afton, trubbnos! sade .. (julvätten). Vigg tog sig om näsan och svarade: god afton. Rydberg Vigg 5 (1875). (Neapels gatuförsäljare) se genast, om man är grön, d. v. s. nykomling, och svarar man ett ord till dem, är man såld. LfF 1907, s. 170. (Förvaltaren) frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Luk. 16: 6 (NT 1981).
4) (numera föga br.) tr. (jfr 2, 3): besvara (ngt; se BESVARA 1 c α, β, δ), ge svar på (ngt; se SVAR, sbst. 3); äv. i utvidgad anv., motsv. BESVARA 1 c ε, i fråga om att besvara icke muntlig hälsning o. d.; förr äv. i uttr. svara ngt ja, besvara ngt med ja. Rääf Ydre 3: 401 (i handl. fr. 1594: huilkit iagh suarade Ja). Effter som .. mine breff .. icke hafue denne gången kunnet af eder Swaras, Will Jag förwenta (osv.). HSH 26: 191 (1633). Hwarföre nödgas iagh .. hennes wrånga klagomåhll på effterföliande sätt swara. ManhaftLöjtn. 25 (1666). O Guds och menskans dotter, sköna Eva! / Så svarade vår Stamfar hennes fråga. JGOxenstierna 4: 138 (1815). En narr kan fråga mer än tio visa kunna svara. Östergren (1951). — jfr O-SVARAD. — särsk. (†) i kortspelet gråpojs: gå med på l. acceptera l. godta (en av en spelare ss. insats föreslagen summa). HbiblSällsk. 1: 327 (1839).
IV. i vissa oeg. l. utvidgade anv. av III.
1) (i sht i vitter stil) i fråga om ekots återkastande av tal l. annat ljud; dels intr.: återskalla l. genljuda o. d., dels tr.: besvara (ngt; se BESVARA 1 c ε); äv. bildl. Nu wäl an, lät migh tin Röst höra, / Migh swarar geen then Ödemarck: / Nu wäl an, lät migh tin Röst höra. Preutz Kempis 566 (1675). Det renaste echo swarade ropen och walthorns-klangen. Linné Sk. 279 (1751). Förgäfves hennes rop de toma grottor svara. Creutz Vitt. 32 (1761, 1795). Lunderna fyllas af gny, och kullarne svara med genskall. Adlerbeth Æn. 207 (1804). Från hans lefnads hjältedikt ljuda emot oss så många toner, som finna sin svarande genklang i vårt inre. Fyris 1894, nr 142, s. 2. Endast ekot svarade i skogen. Östergren (1951).
2) i fråga om att med tal l. ljud reagera på annat ljud än tal l. reagera på tal med ljud som icke är språkljud; i sht om djur som meddelar sig med varandra gm läten l. i fråga om musikljud; äv. dels motsv. III 3, med obj. betecknande yttrandet (ordet) l. ljudet, dels motsv. III 4, tr.: besvara (ngt; se BESVARA 1 c ε); äv. i uttr. svara till ngt (jfr I a, e, II 1, 2, 4—6, III 1 d, IV 5 slutet, V 2), besvara ngt. Var snäll och svara i telefonen! Hon svarar inte när man knackar. Affton skal Chorum hållas i Lägret .. och först tekngifwas aff Feldtherrens .. Trumpetare, sedan strax der uppå swaras aff alle Rytternas Trumpetare. Schmedeman Just. 194 (1621). Knäpp nu på Basen och stryk Violin, / Lät nu Valdthornena tala och svara. Bellman (BellmS) 1: 17 (c. 1769, 1790). Foglarna svara hvarandra i skogen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Några brutna suckar var allt hvad den olyckliga utur grafvens djup hördes svara henne. Almqvist VSkr. 5: 65 (1817). Ett doft skratt svarar till hennes rop. Rydberg Sing. 38 (1876). Mistluren råmade, svarad av andra ombord i osynliga fartyg. Holmström Däck 170 (1927). Han svarade hallå (i telefonen). Gustaf-Janson ÖvOnd. 16 (1957). — jfr ÅTER-SVARA.
3) i allmännare anv. av 2, i fråga om att reagera på yttrande l. (vanl.) handling l. företeelse (l. impuls av något slag) gm en egen handling l. visst beteende o. d.; dels intr., dels tr.: reagera på (ngt) l. besvara (ngt; se BESVARA 1 c ε); äv. i uttr. svara på ngt (jfr I a, III 1 c, IV 5), besvara ngt (se BESVARA 1 c ε); äv. mer l. mindre bildl. Hon svarade inte på min hälsning (äv. att hänföra till III 1 d l. IV 2). Iagh läter mina vppenbara gerningar för migh swara. PErici Musæus 1: 20 a (1582); jfr II 2. The .. skute på Narwen, ther inne wåre låge .. Doch .. bleff dem i lijka måtto swarat. Widekindi KrijgH 442 (1671). En lindrig ilning krusar mina lockar, / Och plötsligt darra lutans alla strängar ... / Ha! svaren I min helsning, helga Skuggor? Atterbom SDikt. 1: 283 (1810). (Tremastaren) gick för små försegel till hafs under ett glatt lag från styrbords kanoner, hvilka svarades från fästningen. Strindberg SvÖ 3: 2 (1884). Så snart man märker att en fisk stigit till eller huggit skall man ”svara”, d. v. s. genom en åtstramning av linan fästa kroken i fiskens mun. Hammarström Sportfiske 98 (1925). Man kan också tänka på självförverkligandet som ett mottagande och ett svarande, en växelverkan, en rörlig strid. Tingsten Skymn. 54 (1970). — jfr GEN-, MOT-SVARA. — särsk.
a) i uttr. svara med ngt (jfr II 5), reagera (på ngt) medelst l. med hjälp av l. gm ngt. Hon svarade på min hälsning med en nick. Svara med tecken, genom det att man viftar med en näsduk. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ludvig XIV .. begynte med att lägga höga tullafgifter på de varor som holländarne införde; de svarade med åtgärder af samma beskaffenhet. Carlson Hist. 2: 366 (1856). Stimuleras någon med en knappnål, så svarar han med att hoppa upp. Ruin SjunknH 65 (1956). Solen låg och flöt någonstans däruppe ovanför Montmartrekullen, som svarade med en ljum, rätt tung men inte oangenäm strålning ur kalkstenen. DN 10⁄7 1984, s. 14.
b) sport. i fråga om att vid tävlan ss. reaktion på handling l. beteende från medtävlare l. motståndare själv göra (korresponderande) handling osv.; äv. motsv. a; äv. med obj. betecknande den mot vilken handlingen riktas. Skulle motståndaren svara (en höger uppercut) med sin vänster kan denna göras värdelös genom att kasta upp och möta den med höger. Holmberg Boxas 65 (1921). Andra halvlek inleddes med ett svagt anfall, men holländarna svarade omedelbart med en av sina snabba attacker. SDS 1924, nr 156, s. 9. (Hästen) Keivinn spårade fram till upploppet men orkade inte svara vinnaren (i travloppet). PiteåT 13⁄6 1986, s. 18.
4) (i fackspr.) i pregnant anv., intr., om ngt sakligt: reagera (på en påverkan l. behandling) på ett verkningsfullt l. riktigt l. positivt l. önskat sätt; äv. i uttr. svara bra l. fint o. d. Städ af enbart stål äro ej omtyckta: de ”svara” ej så bra som de (av järn). JernkA 1897, s. 177. Hacka, hugga och borra i ett föremål, som inte ”svarar”, frestar alltid i hög grad tålamodet. Gellerstedt Hult 152 (1906). Javisst har .. (motorn) stannat — föraren skrattar förläget åt sin distraktion — och den svarar ögonblickligt för självstarten. Rogberg Två 19 (1929). En fem veckor gammal pojke hade en svår astma som inte svarade på någon behandling. Expressen 12⁄9 1961, s. 11. En vetesort som var resistent mot svartrost, hade ett kort starkt strå och som svarade mycket bra på kvävegödsling. SvD 17⁄12 1974, s. 7. — särsk. (sjöt.) om rundhult, timmer l. tåg o. d.: passa för sitt ändamål l. passa in (där det skall sitta); jfr V 2 e γ. Svara säges ett rundhult, timmer eller tåg göra, då dess dimensioner passa för dess bestämmelse. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Svara, (dvs.) passa till. Stenfelt (1920).
5) [jfr 3] (numera föga br.) med avs. på handling l. känsla: besvara (se d. o. 2 a, b), gengälda l. återgälda; äv. i uttr. svara på ngt (jfr I a, III 1 d, IV 3), gengälda ngt. Bringen hjeltars maning, / Mål på gyllne höjder, / Ärans örna-fröjder, / Svarad kärleks ro! Atterbom Lyr. 1: 207 (1818). Hon (dvs. havsfrun) besegrad / Måste svara / Qvällens kyss, som / Brann så varm. Oscar II 3: 24 (1864, 1888). Man kan älska, utan att ett hjerta finnes, som svarar eller förstår den visade kärleken. Rydberg Ath. 464 (1876). Svara på ett besök. Klint (1906). — särsk. i uttr. svara (e)mot (förr äv. till) ngt (jfr I e, V 2), gengälda l. återgälda l. besvara ngt; förr äv. i uttr. svara mot ngt med ngt, gengälda ngt med ngt. (Föräldrarna) älskade Henne med en ömhet, som Hon förtjente, och Hon swarade däremot med all barnslig wördnad, lydnad och tacksamhet. HC11H 6: 7 (c. 1700). Då Hans Kongl. Höghet nu af Oss undfår det sista .. prof af vår kärlek .. lär ock Hans Kongl. Höghet deremot svara med .. tillgifvenhet för vår kära Son. Gustaf III 1: 251 (1780). Tom Jones .. har vågat fatta kärlek til .. (Westerns) dotter Sophie, hvars hjerta äfven tyckts svara til hans suckar. Kellgren (SVS) 5: 336 (1790). Intet manligt hjerta finns, som någonsin svarade mot en qvinnas hela, fulla, oegennyttiga kärlek. Knorring Ståndsp. 3: 142 (1838). Du helige, du gode Gud, / Hjälp att med lydnad för ditt bud / Jag mot din kärlek svarar / Och Jesu tro, / Till hjärtats ro / Och helgelse, bevarar. Ps. 1937, 468: 5.
6) intr., i fråga om att dricka vid en utbringad skål (se SKÅL, sbst.2 3 e) l. att gengälda utbringad skål; äv. i uttr. svara på skål; äv. i fråga om att i drickande dricka lika mycket som den l. de man dricker i lag med; förr äv. tr., dels med obj. betecknande den man dricker samman med, dels med obj. betecknande drycken. Man .. dricker enom til eller swarar, antingen medh en halffpart eller heel. LPetri Dryck. E 3 b (1557). Hwip! thet är fullt, guttåhr! / Hwem swarar trij på ra? Lucidor (SVS) 454 (c. 1670). Heraclides .. bad somblige till Frukost, somblige till Middags-Måltijd, somblige till Afton-Måltijd, hwilka dhen allesamans giorde till fyllest, och utan något uphörande, och Drögsmål swarade och drack öfwer Ända. Fernander Theatr. 43 (1695). Man håller dhet för en stor Skam, Injuria och Föracht, när den ena icke orkar swara dhen andra till hwar dryck. Därs. 47. Grannas ej, pojke, och sitt ej så fin! / Svara på skålen! En skälm den, som smuttar! Hedborn 1: 174 (c. 1840). Först sedan dryckeslaget blivit öppnat, kunde var och en dricka den andre till; man svarade alltid på skålen med att dricka ur samma kanna. Nilsson FestdVard. 41 (1925).
V. betecknande att ngn l. ngt (i viss grad) överensstämmer l. är jämförlig(t) l. lika l. ekvivalent med l. står i proportionellt l. symmetriskt förhållande o. d. till ngn annan l. ngt annat (på annan plats l. vid annan tid), korrespondera med (ngn l. ngt), motsvara (ngn l. ngt). — jfr MOT-SVARA o. MOT-SVARANDE, sbst. o. p. adj.
1) (†) tr.: svara mot (ngn l. ngt; se 2), motsvara (ngn l. ngt); äv. refl., i uttr. inbördes svara sig, inbördes svara mot varandra. Så skal tw och så lagatt att the Termer som emillan teckett och fönstren komme skole .. motte och Sware för(bemäl)de Store Kopper tecke. HB 2: 227 (1588). De haffua gådt tu huarff kringh om deras heela åker, och funno ingen hagastoor affbruthin som den(n)a afbrutna suara kunde. ÅngermDomb. 26⁄7 1642, fol. 202. Then lijkmätighet, som bör i byggning wara, / At högd och längd och bredd inbördes sig må swara. Spegel SalWijsh. 3 (1711). — särsk.
a) = 2 a; jfr MOT-SVARA 1 b. Efter .. ingen tingh wäl kan vthrättas, med mindre biudandet och lydnan swara hwar andra (osv.). CivInstr. 31 (1618). Jagh wil förfara om wärcket swarar Lilla gudens ord. Skogekär Bärgbo Wijs. 37: 10 (1652, 1682).
b) = 2 b; jfr MOT-SVARA 1 c. Debet och credit må svara hvart annat. AOxenstierna 13: 7 (1635). CAEhrensvärd Brev 2: 219 (1798).
c) = 2 c, d; jfr MOT-SVARA 1 d, e. Men att utgången altid skall svare rådslagen, thet äre .. (riksråden) såsom alle andre ovisse opå. RA I. 3: 738 (1596). Hennes macht kan ingalunda swara willian (att hjälpa sonen). VDAkt. 1723, nr 416. Himmelens Gud fägne Herr Notarien .. wid ingångna nya år, at des början fortgång och slut måtte swara egen önskan med hälsa wälgång frid och förnöjelse. Därs. 1782, nr 22.
d) uppfylla de krav som (ngt) ställer; äv. intr.: stämma (se STÄMMA, v.1 4), vara riktig. När iag detta jemnförer med alla wåra gamblare och nyare Jordböker, så finner iag att denna räkning temligen swarar. Rudbeck Atl. 1: 271 (1679). Till mig själf. Min kära gosse, svara mig, / hvad skall det en gång bli af dig? / Du lätjas och du pratar bara, / men kan du också lifvet svara? Wecksell SDikt. 255 (c. 1861).
e) i uttr. svara sig emellan, få en konsekvent utformning, bli enhetlig o. d., stämma överens. Feltmarskalken, kunde .. fatta de råd och consilia, som hafva een respect på våre här hemma giorde, och hela verket svara sig emellan. RP 8: 337 (1640).
2) i uttr. svara (e)mot (jfr I g, IV 5 slutet), äv. till (jfr I a, e, II 1, 2, 4—6, III 1 d, IV 2, 5 slutet), förr äv. för (jfr I e, II 1—6, 8, III 1 c) l. (i bet. a) efter ngn l. ngt, motsvara ngn l. ngt (se MOT-SVARA 1, särsk. 1 a). Bokens ståtliga yttre svarar inte helt mot innehållet. Mot varje positivt tal svarar ett negativt. BraheBrevväxl. II. 1: 80 (1657). Formerne til nycklarna må ständigt swara rätt emot hwarandra. Polhem Test. 94 (c. 1745). Sjelfständighetspronominer .. hafwa afseende på ett föregående Substantiv, till hwilket de swara i kön och numerus. Lindströmer ItGr. 47 (1803). Såsom vanligt, svarade ej verkställigheten emot bokstafven. Geijer I. 1: 225 (1845). Mot slaget på Brunkeberg svarar slaget vid Bogesund, och Skånes förlust för Danmark på Carl X:s tid mot Stockholms blodbad på Kristian II:s. Svedelius i 2SAH 51: 68 (1875). (Kanterna på laggkärlens väggar) skola .. vara något snett avfasade, och prövar man den för viss kärlstorlek svarande vinkeln medelst en (stryk)mall. Arwidsson Strömm. 63 (1913). Det var i en ateljé vi träffades och det var en grupp proletärmålare som svarade ungefär mot proletärförfattarna. Lo-Johansson Förf. 26 (1957). — jfr GEN-SVARA. — särsk.
a) mer l. mindre liktydigt med: vara i överensstämmelse med l. i enlighet med ngt, motsvara ngt (se MOT-SVARA 1 b); äv.: passa ihop med ngt. Dina handlingar svarar inte mot ditt tal. En mot utseendet svarande beskrivning. Kan någon .. finnas, som vill försökja att vertera någon book af Biblien, så att thet skal svara ord ifrån ord emoot then heb(reiska) texten, thet må the gjöra. OxBr. 12: 19 (1615). Det är min Bröllops-Klädning, der min Wäst, som swarar ganska wäl emot Underklädningen. Lindahl L’avoc. sav. 23 (1757). Med sina kläder var han sällan nöjd. De voro alltid för barnsliga, och, som han var mycket lång för sina år, ville han, att hans parure skulle svara efter figuren, och icke efter åren. Knorring Cous. 1: 15 (1834). När det nu visat sig så stört omöjligt att få gärningen att svara till ordet (osv.). SvD(A) 1924, nr 66, s. 9.
b) = MOT-SVARA 1 c; i konkret l. abstr. bet.; äv. i uttr. svara lika l. jämnt o. d. emot ngt; äv. liktydigt med: vara värdig (ngt). Nyttan svarar inte mot kostnaden. Lönen svarar knappast mot ansvar och arbete. Älgens styrka svarar mot dess storlek. Fem m3 ved svarar i värmevärde mot en m3 olja. Oss ær vnderuist athj icke haffue mer æn iiij eller vj godh harnisk Tycker oss ath thet icke .. swarar til then forlæning som j haffue. G1R 4: 306 (1527). Befalte Konungen .. at 8 öre skulle swara emot en marck, och fyra marck emot en god och gill daler. Werwing Hist. 1: 236 (c. 1690). Par balance .. (dvs.) til Jämnfylnad, så at intägts och utgifts summa swarar ljka emot hwar annan. Spegel 586 (1712). Jag beklagar at jag är för ringa, at svara emot min Herres kärlek. Envallsson Kopparsl. 42 (1781). Nyblæus Straffr. 76 (1879: jämt). Mot dessa kalorivärden svara alltid vissa mängder föda av olika slag. Bolin VFöda 11 (1933). Betalningen erlades i boskap till ett värde svarande mot 30 000 kronor. SvHandordb. (1966). — särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. svara till ngt, med avs. på penningsumma: uppgå l. belöpa sig till ngt; jfr e β. Hela stadens uppbörd .. som Borgm. och Råd egde, svara till 117 m. 6 öre. Forssell Hist. II. 1: 91 (c. 1871, 1875).
c) = MOT-SVARA 1 d. Wi kalloms Gudz wener, Gudz barn. Gifwe Gud wi winladom osz at swara emot thesza titlar. Swedberg SabbRo 1370 (1687, 1712). (Ständerna) önska (de unga prinsarna) .. en beständig wältrefnad och dageligit tiltagande uti alla Christeliga-Konungsliga Dygder, som til Deras höga Börd och Födsel swara. PH 5: 3201 (1752). (Höijer har inte) på den filosofiska bildningen i Sverige utöfvat ett inflytande, som skulle kunna anses något så när svara emot hans öfverlägsna förmåga. Nyblæus Forskn. I. 2: 335 (1875). Att denna lagbok .. icke svarar mot den närvarande tidens behof och rättmätiga fordringar (osv.). Schlyter JurAfh. 2: 255 (1879). Vi svarar inte mot de inre bilder vi har av oss själva. SvD 24⁄8 1977, s. 14.
d) med avs. på förtroende, förväntning, hopp, önskan o. d.: (upp)fylla, icke svika, leva upp till, motsvara (se d. o. 1 e); äv. med avs. på uppgift: fullgöra. At svara emot Edert förtroende, vil jag upriktigt yttra mina anmärkningar. Tessin Bref 1: 20 (1751). Jag tillstår .. att .. (G. I:s förfrågningar) sker med den yttersta godhet, och det är just därföre som det grämer mig så mycket mer, att ej kunna svara till hans önskan. Kellgren (SVS) 6: 198 (1788). Nu först ser hon en man, i hvars yttre hon icke kan finna ett fel, icke upptäcka ett enda drag, som icke svarar mot en rik inbildnings starkaste fordringar. Knorring Cous. 2: 79 (1834). Politisk blef medeltidens kyrka, emedan hon fann för sig en dubbel uppgift, att på en gång bygga kyrkan och staten. Emot bägge dessa uppgifter kunde hon icke svara; också förblandade hon bägge. Geijer I. 5: 395 (1846). Utåt sett svarar vi mot alla förväntningar som ett modernt samhälle har på moderna människor. SvD 24⁄8 1977, s. 14. — jfr EMOT-SVARA.
e) i utvidgad anv.; särsk.
α) (†) i uttr. svara emot så l. så många års ålder, vara så l. så gammal, ha en ålder av så l. så många år. Thetta handskrefne Werck .. på Pergament, swarar emot 460 åhrs ålder wid pasz. Peringskiöld Wilk. Företal (1715).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. svara till ngt (jfr γ), om penningsumma: uppgå till belopp som täcker kostnaden för (ngt); jfr b slutet. Den summa, som .. enligt föregående beräkning svarade till bostad och kost, skall nu räcka till allt. Tenow Solidar 3: 70 (1907).
γ) i uttr. svara till, äv. mot ngt (jfr β), passa för l. passa ihop med l. höra till l. ihop med (ngt); jfr IV 4 slutet. Och du, som Pindars höjd med Sapphos ömhet parar, / Hvars böjeliga röst til alla ämnen svarar. Kellgren (SVS) 193 (1777). Vilken ruta är det som svarar till den här ramen? Östergren (1951). Hyskorna på kjolen svarar mot hakar på blusens avigsida. SvHandordb. (1966).
3) (†) i uttr. svara i en linje med ngt, ligga i linje med ngt; svara varandra i rät linje, ligga i rät linje med varandra; svara i linje, ligga i linje. Caspiske hafwetz mun eller oos skal swara i en linia med öster siöns wijk. Rudbeck Atl. 1: 329 (1679). Nätet bleff .. fullkomligit, alle uddarne swarade hwar annan i en rätt linie. Därs. 2: 217 (1689). Fönster och dörar böra swara i linie, och utan på, böra fönster och dörar, lodrätt passa öfwer hwarannan. König Mec. 88 (1752).
VI. [jfr I d] (†) försvara (sig l. ngn l. ngt; se FÖRSVARA 5). Så förmane wij eder .. attj .. befeste .. Staden, så att i ther trengde eder therinne sware kunne. HB 2: 191 (1591). Wil iagh gå, och moot them på migh kära / Swara min ähra. Forsius Fosz 110 (1621). BtÅboH I. 6: 43 (1633).
Särsk. förb.: SVARA EMOT10 04.
1) till III 1, intr.: svara sturskt l. fräckt l. uppstudsigt (jfr svara III 1 e); äv. motsv. svara III 2. Jag har bara anhållit ... — Stå inte och svara emot. Jonsson Fly 85 (1941). Barn svarar emot lärare och föräldrar. DN 13⁄10 1985, s. 1.
SVARA IGEN. (†) till III 2: ge ngn svar på tal. Ändock att M. Johannes svarade honom illa igen .. lijkväll nekadhe han sigh vilia gå uth (och slåss) medh honom. OxBr. 12: 8 (1613). Will iagh nogot suara henne (dvs. hustrun) igen, / Så kommer hon och är ey seen. DrSimon 3 (1627). —
SVARA TILL. (†) till I b, i uttr. svara ngn till om ngt, gå i svaromål mot ngn beträffande ngt. Suarade Hanns Larssonn Willom Könningh till om t(het) jnzeguldh och sölfftrå, som han sigher sigh ath haffua leffreradh. TbLödöse 226 (1590). —
SVARA UPP10 4, äv. OPP4. (ngt vard.)
1) till IV 3: reagera på ett sådant sätt att man motsvarar de krav som ställs i situationen; äv. i uttr. svara upp med ngt, reagera med (ngt som motsvarar den impulsgivande omständigheten). Mr. Urdal svarade snällt upp i spel som i dryckjom. Nilsson BombiNick 58 (1946). Den konkurrens vi får .. (från EFTA) räknar vi med skall i stort sett vara av samma slag, som den vi hoppas kunna svara upp med på deras marknader. Medborgaren 1960, nr 14, s. 15. (Stalin) förde en politik, som hade folkets stöd, och på hans appeller svarade folket upp. SvD 12⁄8 1977, s. 3. (Travhästen) Nevele Casta .. (tog) ledningen och fick bestämma, svarade upp genom sista kurva, ryckte ifrån överlägset in på upploppet. DN 21⁄7 1986, s. 21; jfr svara IV 3 b.
2) till V 2, i uttr. svara upp mot (ibland äv. till) ngt, svara mot ngt, motsvara ngt (särsk. krav, som på så sätt uppfylls); uppfylla (krav l. förväntningar o. d.). Statens reaktion (emot brott) bör .. till sin kvantitet svara jämt upp mot det ändamål, som därmed rätteligen bör åsyftas. Nyblæus Straffr. 19 (1879). Den unge brevbäraren håller på att gå under i försöken att svara upp mot sin herremannaambition. OoB 1936, s. 508. Sådan utbildning måste krävas av industrins ingenjörer för att de skall kunna svara upp mot de brandförsvarskrav som ställs. TT 1974, s. 15. Ingen av oss har svarat upp mot föräldrarnas förhoppningar. SvD 24⁄8 1977, s. 14. (Fotbollsspelaren) svarade upp till förväntningarna. GbgP 3⁄11 1986, s. 29.
Avledn.: SVARAN, r. l. f. [fsv. svaran] (†) till I. svaromål (se d. o. 1). 2VittAH 17: 34 (1839, 1846). —
1) (†) till I: svarande (se d. o. 1). Stempne wij .. baadhe aaclagare och swarare tiil rettha in före oss. G1R 3: 44 (1526). Then tvistige saak emellan .. Fru Anna klagare på then ene sijdan och Rijkz-Marskens .. svarare på then andra. RP 8: 243 (1640). VDAkt. 1776, nr 175.
2) (numera föga br.) till II 2, om person som svarar för ngt; i uttr. svarare för ngt. Kan ju varje förläggare ha en person anställd som svarare för allt han ger ut. SvD 18⁄1 1941, s. 7.
3) (numera bl. mera tillf.) till III 1: person som svarar (t. ex. på fråga, annons, enkät o. d.). Thorild Gransk. 1784, 1: 64. Lotze är en beredvilligare metafysisk svarare än Wundt, men Wundt en perspektivöppnare i större stil än Lotze. Vannérus Metaf. V (1914). Elgström FantNov. 116 (1920; om personer som besvarat annons). De flesta aktade sig att ställa sådana för både frågaren och svararen besvärliga frågor. Etzler Zig. 72 (1944).
4) (†) till IV 3, om sak som reagerar på o. förstärker impulser. De fyra i kors på kulan .. anbragta rör utgöra ömsom .. recipient eller tillbringare och Konduktör eller Swarare, förstärkande .. de finaste darrningar som uppkomma af ljuden. JournLTh. 1812, nr 140, s. 3. —
SVARIG, adj. (†) till III 1 e: benägen att svara fränt l. sturskt l. slagfärdigt o. d. (Generalen) kallade mig .. till och med Strategices Doctor. Härigenom drog han mig närmare inpå sig och gjorde mig svarigare än jag förut varit, helst jag hade redan fått litet högre begrepp om min duglighet till hvarjehanda. Wingård Minn. 2: 69 (1846). Därs. 72.
Spoiler title
Spoiler content