åter | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 2021

ÅTER, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 293):

(1 d) ÅTER-STRÅLA, -ning. återkasta (se d. o. c) (stråle l. sken o. d.); äv. (numera bl. tillf.) dels: återspegla (se d. o. 1) (ngn l. ngt), dels intr.: stråla tillbaka (jfr -blixtra, -blänka, -skina o. gen-stråla); äv. mer l. mindre bildl. (1734). Det är en dikt, hvarur själens första oskuld och det gudomliga återstrålar. (1810). Jag ser, hur hon af spegeln återstrålas, / När hennes tärna lossar drägtens band. (1824). Kölden är pinsamt bitande, och de svarta glasögonen förmå ej helt skydda ögonen mot snöns stickande återstrålning. (1899). Ozon och freon .. absorberar och återstrålar långvågig strålning från jorden och ger därför en växthuseffekt. —

(1) -STRÖM. (numera bl. tillf.) ström (se ström, sbst. 2) som flödar l. rinner tillbaka l. bakåt; äv. (o. i sht) oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. om människomassa l. kollektiv av personer (jfr ström, sbst. 8); jfr -flöde, -svall. Den ur staden till landsbygden i återström gående tjenstehjons hopen. (1786, 1801). I en tvär krök råkade vi in i återströmmens hvirfvel och hade all möda att komma ut igen. (1903). Längs den led, som dessa goter bragt till stånd, gick det sedan under lång tid en återström till hemlandet .. av nyttiga rön och varor. —

(1) -STRÖMMA, -strömning. om vatten (l. annan vätska): strömma (se d. o. I 1, 2) bakåt l. tillbaka; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om dels människomassa l. kollektiv av personer, dels (ekonomiska) tillgångar (jfr strömma I 5); numera i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr -svalla. Wattnets Fram- och Återströmmande. (1723). Först med frihetstiden begynner .. den pietistiska rörelsen antaga större dimensioner, delvis genom de återströmmande krigsfångarne. (1898). På samma gång bör ventilen omedelbart vid kolfvens vändning sluta till, så att återströmning ej äger rum. LB 4: 483 (1907). En kraftig återströmning av giromedel till riksbanken. jfr sedel-återströmning. —

(1) -STUDS. studs (se studs, sbst.1 2) tillbaka l. bakåt; äv. bildl.; jfr -stöt. Från återstudsen blef det ett nytt skott i plankan, hvarpå off-side uppstod. Metallpriserna kännetecknas av starka pendlingar .. så att varje tendens, uppåt eller nedåt, ofta leder för långt och följs av en återstuds. —

(1) -STUDSA, förr äv. -STUSSA l. -STUTSA, -ning. studsa tillbaka (jfr studsa, v.1 II 3, o. studsa åter); särsk. till 1 d, om stråle l. strålning o. d.: reflekteras l. brytas (jfr studsa, v.1 II 3 d) (förr äv. tr.: reflektera (ljus o. d.) (jfr studsa, v.1 I 1)); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (1759). De skimrande salarne, der .. kristallernas prismer återstudsa ljuset i hundrade fargor. Wrangel blef .. sitt folks firade hjelte, och när sedermera missnöjet med krigets uselheter gjorde en undersökning .. om slaget vid Willmanstrand nödvändig, återstudsade alla anklagelser från honom. (1863). Om bollen träffar målstängerna och återstudsar i banan, anses den fortfarande vara i spel. (1886). Liksom ljudet återstudsar i form av eko mot t.ex. en bergvägg, kunna även ljusvågorna återstudsa eller reflekteras. (1939).

Ssg (numera bl. ngn gg): återstudsnings-vinkel. reflexionsvinkel (se d. o. 1, 2). (1759). Om ett vågsystem stöter emot en fast yta, så reflekteras det sålunda, att anfalls- och återstudsningsvinklarne blifva lika stora. (1853). —

(2 c) -STÅ, förr äv. -STÅNDA. [fsv. aterstanda]

1) vara l. finnas kvar ss. rest (se rest, sbst.1 1) l. behållning (när ngt tagits bort l. försvunnit l. använts l. förstörts o. d.); jfr 2 o. -bli 1 o. restera, v.1 1. (1658). Konung Gustaf II .. förbättrade hvad som än återstod af forntidens felaktiga bruk och plägseder. (1777). Frukosten dukades, med .. allt hvad som återstod af min vägkost i mat och dryck. (1887). Tillsätt vin och fiskbuljong och koka tills hälften av vätskan återstår. (2009). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ännu finns kvar, kvarvarande, resterande (se restera, v.1 1 a); jfr 2 slutet. (1700). De återstående (dvs. lämlarna) störta sig slutligen i hafwet. (1851). Med de fyra återstående fingrarna på handen hade Gunnarsson gjort klart hur de såg på robust grannsamverkan för att stävja åverkan och inbrott. (2004).

2) fattas ss. rest (se rest, sbst.1 2) l. vara kvar att ytterligare uträtta l. inhämta l. leverera l. betala o. d.; särsk. i uttr. dels återstå ngn l. för ngn, dels återstå att göra (jfr att, partikel I 4); särsk. i fråga om tid som är kvar (av ngns liv l. tills ngt tar slut o. d.); ibland svårt att skilja från 1; jfr restera, v.1 2, stå åter II. Det återstår att se. (1604). Syne-Rätten pröfwar, huru wida den afträdande Landshöfdingen fullgiordt sin skyldighet, eller om något återstår, som til desz wärde .. i penningar bör utsättas. (1750). Slå til porten, öpna tunnan. / Käraste Bröder, Amen, gutår, / Det bästa återstår! (c. 1769, 1790). Återstår väl ännu för mig at visa vår Broders förtjänster mot detta värda Samhälle? (1785). Tillräckligt många år vi lefvat ha för andra, / Oss sjelfva höra till de dar, oss återstå. (1865). De veckor som återstod till sommarsolståndet drack jag bara vatten. (2004). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är kvar l. fattas; felande, resterande (se restera, v.1 2 a); särsk. i uttr. återstående medellivslängd (se medel-livslängd); jfr 1 slutet. (1625). En 1-åring har i regel de 8 framtänderna och under 2:a levnadsåret kommer de återstående 12 mjölktänderna. (1940). Om du har en skuld sedan tidigare hos Kronofogden räknas överskottet av slutlig skatt först av mot skulden och eventuellt återstående belopp betalas ut till dig. (2015).

3) (†) om person, i uttr. återstå med ngt, restera (se restera, v.1 3) med ngt (särsk. betalning l. avgift o. d.); jfr stå igen I. (c. 1609). Den 13 dennes .. sker Fjerde Allmänna Sammanträdet wid Enke- och Pupill-Caszan härstädes .. då de som .. återstå med årliga Afgiftens erläggande, hafwa at afbörda sig sin skuld. —

-STÄD, -STÄDJA, se -stad. —

-STÄLLA, -else (se d. o.), -ning; -are (se d. o.), -arinna (†, (1914)).

1) (utom i a numera bl. tillf.) till 1: ställa tillbaka (ngt) på sin förra plats; (låta) förflytta (ngt) tillbaka (till ursprunglig plats l. ställning), återföra (se d. o. 1); i sht förr äv. med avs. på person (se b); äv. bildl. (se b); jfr ställa, v.1 I 1, o. ställa åter 1. Den som efterträder mig, må han upprätta bildverken, vårda minnestaflorna, återställa dem till sitt rum. (1875). Uppställningsspår för tomma persontåg ligga norr om denna sistnämnda gata i två grupper .. hvarigenom fram- och återställandet af tågen kan ske bekvämt och utan för många spårkorsningar. särsk.

a) (fullt br.) med avs. på (verkande del(ar) av) instrument l. apparat o. d.: gm att vrida l. vända o. d. ställa (se ställa, v.1 I 17) tillbaka i utgångsläge. Återställning af apparaterna sker medels en under nummertaflan befintlig arm, som föres åt venster. Återställa .. (dvs.) Att bringa en räknare i ett utgångsläge, vanligen nolläge. (1973). jfr själv-återställande.

b) (numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. med anslutning till åter 6 a (jfr 3), i fråga om att återge ngn viss tjänst l. ställning o. dyl. l. vissa rättigheter o. d. (särsk. i sådana uttr. som återställa ngn i l. till ngt) (jfr ställa, v.1 I 2 a ζ); förr äv. i uttr. återställa ngn på fria fötter, försätta ngn på fri fot (jfr fot 1 c γ, ställa, v.1 I 2 a α); äv. med avs. på regering l. råd o. d.; jfr -sätta 1 slutet. (i handl. fr. 1687). Herodes, som doch af .. (Antonius) blef frikiänd och återstäld på fria fötter, begynte nu (osv.). (1735). Knapt hade Pius (VII) å nyo kommit till makten, förr än han återstälde jesuiterna. Bakom orden kunde visst ligga en beräkning att genom ständernas mellankomst blifva återstäld till rådsembetet. (1878). Då nu Gustaf III .. återförde riksdagen .. hade det varit så mycket mer af behofvet påkalladt, att han äfven återstält rådet i dess forna betydelse. (1885). (1922).

2) till 1 b: återlämna (ngt (l. ngn)); äv.: återbetala (ngt); särsk. (o. numera i sht, jur.) i sådana uttr. som återställa försutten tid (se försitta 2 a); äv. dels med indirekt obj., dels mer l. mindre bildl.; jfr ställa, v.1 I 19, 20. (1726). Finnandes således Borgareståndet thet the skiedde utbetalningar med all rätt borde städerne återställas. (1743). Om man .. känner Christum, och wet, huru han har dödat döden, och återstält osz lifwet. (1753). Er hustru är i röfvarnes våld. Det är föga troligt, att de lära af egen drift återställa henne. (1794, 1816). Polska och Litthauiska trupper (skulle) med Sverige och Preussen gå löst på Ryssland, som skulle tvingas återställa eröfringarna. (1887).

3) till 6 a (jfr 1 b): försätta (ngt) i sitt förra l. tidigare (o. rätta) tillstånd l. skick o. d.; äv. i förb. med skick (se skick, sbst.1 1 a), särsk. i sådana uttr. som återställa ngt i l. till sådant l. sådant skick; äv. med personobj. (se c); jfr ställa, v.1 I 2 a, o. -sätta 3, -upprätta 1. (1707). De försök, som .. göras att genom nyplantering så vidt ske kan återställa skogarne, der deras uthuggning skadat klimatet. (1884). Kardinalen beslöt .. att återställa det ärevördiga monumentet i ett bättre skick. Länsstyrelsen kräver nu i ett föreläggande att marken återställs till det skick den var i tidigare. särsk.

a) (†) med avs. på metall: reducera (se d. o. 8 b). (1812). Denna process, då man med kol borttager syret ifrån en syrsatt metall, så att metallen blir ren och fri ifrån syret, har man kallat reduction eller återställning.

b) med avs. på dels (ömsesidigt) förtroende l. förhållande o. d., dels heder l. ära: återupprätta (se d. o. 1); äv. med anslutning till åter 6 b γ (jfr 4), med avs. på ordning l. fred l. jämvikt o. d., mer l. mindre liktydigt med: återinföra (se d. o. 2) l. återskapa (jfr -sätta 3). Ordningen är återställd. Kongl. Maj:t (lät) requirera Frankriket, at återställa bemälte Freder. (1697). Den fallnes ära skulle återställas .. genom försoningsoffer åt Gudarne. (1840). Det var för att .. återställa ett bättre förhållande, som (osv.). (1892). Regeringen och socialdemokratin måste ta ett gemensamt ansvar för att återställa förtroendet för Sverige. s. A1.

c) i fråga om hälsotillstånd; särsk. med avs. på dels person: göra frisk, bota; dels hälsa o. d.; numera i sht i p. pf. Hon är nu fullständigt återställd. (1713). (Frukter) som återställa hälsan, när kroppen blifwit intagen af siukdom. (1737). (Läkaren) lyckades genom porter och beef-stek återställa patienten.

4) (†) till 6 b (jfr 3 b), refl., om ngt sakligt: återuppträda; jfr ställa, v.1 II 2 f. Inbildningens .. egenteliga väsende, är den Liflighet, i hastighet och ljus, med hvilken dessa inre bilder återställa sig. (1784). (1811).

Ssgr (till -ställa 3): återställnings-arbete. särsk. i fråga om byggnad: renoveringsarbete; jfr arbete 5. NDA 1/5 1875, s. 3.

-tecken. mus. om det notskriftstecken som sätts framför en enskild not för att upphäva en föregående höjning l. sänkning av denna; jfr tecken 2 b β. (1802). När en Not, genom ett så kalladt kors jemte sig, är upphöjd, eller genom ett B har blifwit förnedrad, och skall återsättas i sitt ställe, betjenar man sig af ett återställnings-tecken. (1823).

Avledn. (i allm. till -ställa 3): återställbar, adj. som kan återställas, som går att återställa; jfr återställelig. (1820). Till denna andliga kulturbild äga vi nu i Geijersgården den yttre ramen bevarad i så gott som fullständigt och i fråga om de små förändringarna lätt återställbart skick. En ständigt ökad konsumtion av naturresurser som inte är återställbara.

återställelig, adj. (†) återställbar. (1738). Derföre anses ock i allmänhet .. status quo innan læsionen ännu lättare och säkrare återställelig i brott .. mot ägande rätten, än i brott mot någon af de nu i andra classen nämnde rubrikerne. (c. 1823). (1889).

återställelse, r. l. f. till -ställa 2, 3, om handlingen att återställa ngt l. förhållandet att ngt l. ngn återställs; förr särsk. till -ställa 3 b, om handlingen att återge ngn dennes rang l. värdighet o. d.; äv. konkretare. En upriktig åstundan at utwerka Fredens återställelse efter grundsatser, lämpelige til de krigförande Magternes belägenhet. Judarne (blev) nu så intagne af hoppet om sin återställelse, att de ifrån alla sidor strömmade till Jerusalem. (1842). Man ville om möjligt erfara, i hvad mån kejsaren kunde vara benägen att understödja Sveriges anspråk på återställelse af sina förlorade provinser. (1855). Den pietetsfulla restaurering kyrkan f. n. .. undergår, tar äfven .. all hänsyn (till de olika tidsskikten) – till åtskillnad från så många ”stilrenande” återställelser vår tid bevittnat. (1902). särsk.

a) teol. [till gr. ἀποκατάστασις πάντων, alltings återställelse] om föreställningen att det onda en gång skall upphöra o. allting återgå till ett tänkt naturtillstånd. (1876). Apokatastasis, återställelse, är det begrepp som kyrkofadern Origenes .. använder för mänsklighetens slutgiltiga frälsning i vilken Gud .. ska bli ”allt, överallt”.

b) (numera bl. tillf.) till -ställa 3 c, om förhållandet att ngn blir botad l. frisk; särsk.: återhämtning (se -hämta 1 c). Eduard afbidade modrens återställelse till helsan. Ehuru han hade förlorat nästan allt sitt blod, twiflade ej läkarne om hans återställelse. —

-STÄLLARE. [till -ställa]

1) motsv. -ställa 3, om person som återställer ngt; återupprättare; äv. (o. numera bl. tillf.) motsv. -ställa 2, om person som återlämnar ngt. (c. 1755). Återställaren af nämnde Ring har att wänta hederlig belöning. Helgo Zettervall, Lunds domkyrkas utmärkte återställare. (1887). Också handtverkare och fattiga gummor ha .. visat sin tacksamhet mot Gustav Adolf såsom samvetsfrihetens återställare. (1942).

2) motsv. -ställa 3 (b), om politiskt beslut varigm tidigare förhållande l. ordning återställs. Riksdagen inledde tisdagens arbete med två rejäla återställare. Den förra regeringens ändringar i arbetsrätten upphävdes. s. A8.

3) motsv. -ställa 3 c, om ngt som återställer kraft l. välbefinnande o. d.; särsk. om (alkoholhaltig) dryck o. d. som upplevs återställa krafterna l. välbefinnandet hos ngn efter ett rus. Vid botandet af sjukdomar intager Elektriciteten ett mycket framstående rum. Den är helt enkelt naturens egen återställare, då den användes på ett rätt och vetenskapligt sätt. Hans behov av en återställare var skriande, och när den kom förspillde han ingen tid utan svepte den i ett drag. (1950). Efter en dag med sol och bad känns det skönt med en återställare för huden.

Ssgr: återställar-behov. till -ställare 3. Den värdefullaste effekten (av preparatet) är att bakrusbesvären i form av ångest, oro och återställarbehov minskar och i många fall helt uteblir.

-politik. till -ställare 2; jfr politik, sbst. 3. Vi småföretagare accepterar inte återställarpolitiken. —

-STÖT. (†) till 1: stöt tillbaka l. bakåt (jfr -slag 1, -studs); äv. bildl.; äv. med anslutning till 6 b, i fråga om fäktning: repris (se d. o. 6) (jfr stöt I 2). (1764). Äfven nu .. då penningkrisens flod börjar fördränka hela landet i förvirring och elände, synes man icke anse densamma för annat än en verkan, en återstöt af händelser i en annan verldsdel. Återstöten af fartyget emot bryggan (gav) de stående sjöfararne den mest välkomna skakning. Om efterstöt uteblir, framkallar detta ett förnyadt anfall, äfven kalladt reprise l. återstöt. (1908). —

(1) -STÖTA, -ning. [fsv. aterstöta] (†) stöta (ngn l. ngt) tillbaka l. bakåt; äv. bildl.: avvisa. (1775). Tanken på möjligheten, att se mig återstött med bitterhet och ovilja, hade betagit mig modet att .. nalkas en menniska, om hvars själs ädelhet jag icke förut var öfvertygad. (1840). (Fartyget) girade styrbord hän till iskanten, men lyckades ej .. att intränga i isen, utan återstöttes af isens motstånd tillbaka i rännan. —

(1) -SVALL. tillbakakastat svall, återsvallande våg; i sht bildl.; jfr -ström. (Sv.) Återsvall .. (t.) das Zurückprallen der Wellen. (1790). Af de stora andliga rörelser, som skakade världen .. når ej det svagaste återsvall upp till den öde ön (dvs. Island). (1911). Vi ha under de senaste tio åren haft reaktion och förföljelser, men det har blott varit återsvall på ytan av en mäktig underström. (1914). —

(1) -SVALLA. om våg l. bölja o. d.: svallande rinna l. flyta bakåt l. tillbaka; äv. bildl.; jfr -strömma. (1805). Segerhären återsvallar, / Likt en af klippor hämmad flod. (1829). Nästa sekund bars .. (båten) i lika svindlande fart tillbaka ut på den återsvallande vågen. (1915). —

(5) -SVAR. (numera bl. ngn gg) gensvar l. genmäle l. replik; äv. dels närmande sig l. övergående i allmännare anv.: svar (se d. o. 3), dels med anslutning till 6 b: förnyat (gen)svar. (1673; uppl 1997). J kunnen gå tilbaka, / Och hälsa Keisaren med thetta återswar: / Jag kan ei komma från; ty sielf jag gäster har. (1732). Förbindligt återswar på wänlig helsning. (1847). Med ett sådant besked föga tillfreds, insände Thorild såsom återsvar, ett utlåtande ”Öfver Anmärkningen till Auctorn af Passionerna”. (1847). särsk. (numera knappast br.) med anslutning till åter 1 d: genljud l. eko; äv. i fråga om besvarad kärlek o. d. (1725). Sjelfva mitt återsvar på Charlottes kärlek var icke så rent och ädelt, som jag skulle önskat. (1852). Dess eko klang bland de stolta fjällen, / och jätteskogen gaf återsvar. (1896). (1970). —

(5) -SVARA. (numera mindre br.) svara (se d. o. III 1); äv. dels ss. anföringsverb, dels tr.: besvara (ngt) (jfr svara III 3); äv. (o. i sht) bildl. (1788). Drif all fruktan långt ifrån, / Konung Henric återsvarar. (1793). Etna / Återsvarar med mumlande ljud ur sin skrofliga klyfta. (1804). I alla riktningar återsvarade bergen kanonernas väldiga stämma. (1846). Jämret .. skall återsvaras av grottvågornas klagan. —

-SYN. (numera bl. tillf.)

1) till 6 a: återblick (se d. o. 2). Lycklig den, som, vid återsynen på sin vandel, kan .. förbida den dag, då Sanningens Gud skall uppenbara hjerta och gerningar! (c. 1800).

2) till 6 b: återseende; förr äv. om förnyad syn (se syn, sbst.2 2) l. besiktning. (1796, 1806). Orgeln uti Caroli (kyrka) var färdig för två år sedan, men synemännen hade några graverande anmärkningar att göra mot densamma, en återsyn gjordes men felen voro likväl vid densamma icke afhjelpta. Det var en uppskattad återsyn av en gammal kamrat. —

(6 b γ) -SYNAS. (numera bl. tillf.) framträda l. visa sig l. synas (se d. o. 1) på nytt. (1792). Morkullor äro om wåren allmänna i Skåne .. och återsynas om hösten på sina flytt-tåg från Norden. (1822). Hvimlet (flockade sig) enträget och förekommande kring Fröken Ingeborg Gyllenstjerna, som i denna vefva återsyntes vid hofvet. (1847). —

(6 b) -SÅDD. jfr sådd 1, 2. bör hygget ligga, tills riset har ruttnat, då återsådden utan svårighet kan verkställas. jfr själv-återsådd. —

-SÄGA, äv. -SÄJA, -ning. [fsv. ater sighia]

1) (†) till 6 a β: återkalla (se d. o. 2 slutet) (ed o. d.) (särsk. i sådana uttr. som återsäga upp ed (möjl. att uppfatta ss. särsk. förb.)); äv.: avstå från l. avsäga sig (ngt). (Vissa utlänningar) komma hit in i riket och sätta sig ned i städerne och giöra deras borgare ed .. och en part sedan, när de hafva ricktat sig så mycket de vela, återsäijer sin borgare ed op och draga så af landet. (1607). Hwilcket alt att förekomma, till Kongl. Maij:tt ock Cronan, Jag här med Bostället Hökaberg .. renuncierar ock återsäijer. Har wähl Mag. Elg uti Ciämnerskammarn begiärt stämning, men sedan .. samma stämning återsagt, som Notarien skall kunna intyga. (1725).

2) (numera bl. tillf.) till 6 b: (i tal l. skrift) framställa (ngt) på nytt l. upprepade gånger; repetera l. upprepa (ngt); återupprepa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. (1759). Undvikandet af de för läsaren otjenliga återsägningarna. Det har ofta blifvit sagdt, och kan icke nog ofta återsägas, af hvad skadlig inflytelse de äro, alla dessa arbiträra Tros-lagar. (1799). I handskriften döljer sig så lätt ett fel .. för ögat i reviderarket. Då man afsänder omarbetade partier efter hvarandra, insmyga sig lätt återsägningar. (1849). —

(6 b (ε)) -SÄLJA, -ning. sälja (ngt) på nytt l. vidare l. i andra hand; jfr -försälja. Priset (på talg) tros .. bibehålla sig vid dess nuvarande höga ståndpunkt, då .. ett årligen tilltagande behof deraf förmodeligen ej sätter upphandlarne i nödvändighet att återsälja den med förlust. Det är .. på tal att under våren ställa ut en container där man kan slänga saker som går att återsälja.

Ssg: återsäljnings-avtal. (numera bl. tillf.) jfr avtal 1 a. (1847). —

-SÄNDA, -ning. [fsv. atersända] jfr sända åter.

1) till 1 (b): sända l. skicka tillbaka (ngn l. ngt), returnera; särsk. med avs. på nyheter o. d.; äv. med indirekt obj.; jfr -remittera 1, -skicka, -skynda 1. Inskickade bidrag återsändes ej. Thet war ey långt ther effter, at Horn sådane tiender Herz Iacob återsänder, at Fienden sigh belägrat hade ey långt ifrån Staden. (1671). Hans Excellence riks-rådet Scheffer tillstälte mig The Monthly Review, hvilka jag framdehles med min kammartjenare skall återsända. (1768). Då Joseph återsände sina bröder till deras fader i Canaans land, gaf han dem denna ömma förmaning: kifwer icke på wägenom. (1819). särsk.: sända (TV-signal o. d.) tillbaka från (satellit i) rymden; jfr sända, v. 3. Det gäller planer på återsändning av TV-signaler från konstgjorda jordsatelliter.

2) till 6 b, med avs. på radio- l. TV-program: återutsända, reprisera; jfr sända, v. 3. En återsändning av (TV-programmet) ”Kvitt eller dubbelt”. Det handlar om kolonisering, skogsbränder och svampar när .. (programledaren) återsänder årets mest tittade och önskade program. —

-SÄTTA, -ning. [fsv. atersätia, atersätning]

1) till 1 (med mer l. mindre tydlig anslutning till åter 6 a, b): sätta tillbaka (ngt l. ngn) på sin ursprungliga plats (jfr sätta, v.3 I 13 a, b, o. sätta åter 2); förr äv. till 1 b: återlämna l. återbetala (ngt); äv. mer l. mindre bildl. (se slutet). (1852). (Om bruden) under brudnatten låtsar tappa vigselringen och låter brudgummen uptaga och återsätta honom på hennes finger. (1856). (Gatan) kunde öppnas för dubbelriktad trafik igen, två veckor före utsatt tid. Asfaltering istället för återsättning av gatsten bidrog. s. B1. särsk. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om att återge ngn viss tjänst l. ställning o. dyl. l. vissa rättigheter o. d.; äv. med avs. på tjänst o. d.: tillsätta (se d. o. 6 c) på nytt; jfr sätta, v.3 I 11 a α, o. -ställa 1 b o. sätta åter 1. (1617). Polen, som mera traktade att få Lifland, än att återsätta Sigismund på sin förlorade thron. (1786). De la Gardies hopp, att af sin svåger genast återsättas i sin förra värdighet, (blev) icke uppfyldt. (1823). Förvaltningen tänker .. spara genom att inte återsätta en tjänst som snart blir vakant.

2) (†) till 2 d: eftersätta l. försumma l. åsidosätta (ngt); äv.: avstå l. bortse från (ngt). (1703). Guds nåd (var) den, som styrkte mig (vid min sjukdom) och hans kraft uti de svaga uppehöllt mig så, att jag ändå intet återsatte någon predikan uti högtiden, utan på vanliga dagar en ordentelig Gudstjenst och mitt embete förrättade. (1711). Jag borde likwäl under hela denna tiden ha lärt, at återsätta det Enskylta så länge det Allmänna bör skiötas. (1734, 1754).

3) till 6 a: återställa (se d. o. 3) (ngt) (äv. med personobj.); äv. med anslutning till åter 6 b γ, med avs. på ordning o. d. (jfr -ställa 3 b). (c. 1740). Det blef .. Kongl. Maj:ts första ändamål at återsätta ordning i Rikets Penningerörelse. (1778). China-barken gjorde slut på Frossan, och kraftigare föda återsatte henne til krafter, så at hon med fullkomlig hälsa utgeck. (1783). Rent kostnadsmässigt finns det inte pengar för att återsätta gatan i dess tidigare skick. —

-SÖKA, -ning. till 1 b: söka (se d. o. 2) att återfå (ngt); söka att finna l. få tag i (ngt l. ngn); särsk. dels med avs. på information o. d., dels: (gm rättsligt förfarande) bemöda sig att få tillbaka (ngt, särsk. pengar o. d.) (jfr söka åter); äv. med anslutning till 6 b: söka (se d. o. 9) (ngt, särsk. tjänst o. d.) på nytt. (1668). Jag är .. Then tu nu återsöker. (1745). Nämnden har .. beslutat avstå från sin rätt att av Andersson återsöka dessa belopp. Det (har) diskuterats att samtliga (anställda) blir uppsagda och därefter får återsöka de tjänster som det finns intresse för. Vi undersöker nu hur vi kan gå vidare, vi kan ju inte bara ägna oss åt att återsöka försvunna böcker. —

-TA, äv. -TAGA, -tagelse (se avledn.), -tagning; -tagare (tillf., osv.). [fsv. atertaka] jfr taga åter.

1) till 1 b: ta tillbaka (ngt som förlorats l. lämnats bort o. d.); förr särsk. i uttr. återtaga ngt med procent (se procent a α slutet); äv. dels med saksubj. (se a), dels med personobj. (se b); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr taga, v. I 5. Böter wilka den plicktar, som med Wålld åthertager, det som honom är fråndömt. (1681). Mine undersåtare, tryckte af hårda år, behöfwa at i de goda återtaga krafter. (1786). Det är osannt, att en, som gifvit en gåfva, eger att efter behag återtaga den. (1831). Det system för återtagning av burkar i hushållen som nu prövas .. garanterar att aluminiumburkarna .. kommer att hamna där de ska – i ny, energisnål produktion. särsk.

a) i fråga om att ta tillbaka makt l. kontroll över ngt; särsk. med avs. på trakt l. område o. d.: återerövra l. återvinna; äv. med saksubj. Italiens kristliga demokrater återtog på onsdagen kontrollen över Sicilien. Naturen håller sakta på att återta stora delar av staden. (2016).

b) (†) med avs. på person, särsk.: återföra l. återhämta; äv. med anslutning till 6 b: ta till nåder på nytt. (1726). I den förförda menniskan synes ett himlens barn som skall återtagas af en förlåtande Fader, och ej den trotsande rebell som evigt förkastas af en oförsont Allmakt. (1815). Jordherren .. ägde .. , om landbonden afflyttade innan giftostämman var ute, honom äfven med våld återtaga. (1839). (1892).

2) till 6 a.

a) med avs. på form l. storlek l. tillstånd o. d.: ändra sig l. gå tillbaka till. (1782). Hennes ansikte hade .. återtagit sitt gamla uttryck av systerlig resignation och offervilja. (1920). Takdroppet hade återtagit sin gamla form som istapp. (2013).

b) (†) refl.: återhämta sig (se -hämta 2); jfr taga, v. II 6. Kommer efter hård blåst litet regn med stadgad väderlek, så återtager sig Bomullen. (1842).

3) till 6 a slutet, med avs. på påstående l. utfästelse l. löfte l. rättshandling o. d.: ta tillbaka l. upphäva; återkalla (se d. o. 2 slutet). Williom wij thet altsaman, med godt fog återtaga, och låta thet wara osagt. (1664). Jag återtar ej det löfte jag gifvit Er. (1800). Riksdagen 1743 nödgades återtaga förordningen. (1925).

4) till 6 b.

a) med avs. på tidigare pågående verksamhet o. d.: återuppta (se d. o. 3); särsk. i sådana uttr. som återta tråden (jfr tråd, sbst.2 3 e), återtaga offensiven (se offensiv, sbst.). Jag vill derföre genast återtaga min berättelse. (1785). Låtom oss nu, efter denna, kanske nog långa utvandring, återtaga tråden, der vi sist lemnade den. (1827). Med en misslynt uppsyn återtog Henriette sitt arbete. (1839). särsk. ss. anföringsverb med den anförda satsen ss. obj.: (efter avbrott) fortsätta. Karl svarade .. häftigt och hårdt. Då tog Zamoisky ännu mera eld. Hvad du skrifver om mig, återtog han, det sätter jag mig öfver att svara på. (1831). ”Men biskopinnan brukar väl inte säga nej till en dans,” återtog översten, som om han inte kunde släppa ämnet. (1949).

b) till 6 b: återupprepa l. repetera (ngt), ta om (se taga om 1); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. (1690, 1712). Förlåt mig .. mina beständiga återtagningar. (1782). Hvad som hittils blifvit sagt, grundar sig på återtagna undersökningar, och kan därför såsom säkert antagas. (1799). Hennes måleris utveckling med dess ständiga återtagningar och bundenhet vid det förflutna.

Avledn.: återtagelse, r. l. f. [fsv. atertakilse] (numera bl. ngn gg) till -ta 1, 3: återtagande; äv. konkretare. (1749). Att man .. föreställer sig bringa hela målet till intet genom bekännelser och återtagelser fram och åter. Att nu ifrågavarande laboratoriibygnad tillförene icke mindre än tvenne särskilda gånger varit artilleriet upplåten, men blifvit för flottans räkning återtagen, hvilken återtagelse senast egde rum under loppet af sistlidna år. —

-TAG. [till -ta l. taga åter]

1) motsv. -ta 1: handlingen l. verksamheten att återta ngt. Jag gör mycket återtag åt leasingföretag och letar då reda på folk eftersom kronofogden inte har tid med sådant.

2) (†) motsv. -ta 4 b: upprepning. At binda sig til papperet .. (är) osäkert, emedan minsta fel och hinder i minnet kunde förorsaka et bekymmersamt sökande efter ord, stammande, återtag och dylika obehagligheter. (1766). —

-TAGA, se -ta. —

(6 a) -TANKE, förr äv. -TANKA. (numera bl. tillf.) i fråga om att tänka tillbaka (i tiden l. på det förflutna); jfr -blick 2. (1749). (De ljuva stunder jag upplevt i södern) snarare tilltaga i styrka och älsklighet, då det blott är återtankans öga, som frammanar dem. (1854). —

(5) -TJÄNST. (numera bl. ngn gg) gentjänst; jfr tjänst 5. Skulle Härtig Waldemar för denna undsättning likaledes wara skyldig Konung Erik til återtjenst. (1776). —

-TONA, -ing. (numera mindre br.) till 5, med obj. betecknande sång o. d.: låta höra (ss. svar på ngt) (jfr tona, v.2 1 a); äv. med anslutning till 1 d, utan obj.: återljuda. (1809). När björken ljufligt hviskar / I sommarkvällen klar, / Från granen återtonar / En susning mild till svar. (1891). Det är .. sångens helande makt som kommer till uttryck i melodien och dess återtonande ekon. —

(1) -TRANSPORT. För återtransporterna från utställningen har järnvägsstyrelsen utfärdat cirkulär med detaljerade bestämmelser. —

(1) -TRANSPORTERA. transportera (ngn l. ngt) tillbaka; förr äv. med avs. på tjänsteman l. militärt befäl o. d.: förflytta l. omplacera (till tidigare befattning l. placering o. d.) (jfr transportera 2). Han tjänade .. i fyra år i Ryssland och återtransporterades 1819 som stabskapten till Åbo bataljon. (1899). Djupfryst torskfilé, fångad i Nordostatlanten, skeppad till Kina för att rensas och därifrån återtransporterad till Europa. —

-TRÄD, se -träde. —

-TRÄDA.

1) till 6 a, med bestämning inledd av prep. (ut)i l. till, i fråga om återupptagande av tidigare pågående verksamhet o. d. (särsk. i uttr. återträda i tjänst) (jfr träda, v.3 I 4 (b β), o. -gå 3, -inträda); äv. tr., med avs. på resa l. vandring o. d. (jfr träda, v.3 II 1 a). (1720). (De har) lofwat at återträda i Församlingens gemenskap. När Kriget war slut, återträdde Öfwersten .. och Underbefälet til deras förra syszlor. Ägarens önskan var att omedelbart sjösätta .. (båten) för att återträda resan hem. Efter spionmisstankar entledigades han 1951, men fick återträda i tjänst ett par år senare.

2) (†) till 6 b γ, om sak l. företeelse: på nytt framträda l. visa sig l. förnimmas; jfr -komma 1 slutet. Ur dunklet återträder gyllne guden. (1831). (1857). —

-TRÄDE, förr äv. -TRÄD. [jfr -träda] motsv. -träda 1, om handlingen att återuppta tidigare pågående verksamhet o. d.; jfr -inträde. (En kyrkotjänare) then man ingalunda skal förwägra Återträdh til sijn försambling, sedhan hans oskyldigheet kommer vthi Dagzliuset. (1635). Satsar klubben på ett snabbt återträde till elitserien? —

(6 b) -TRÄFF. jfr träff, sbst.1 3, o. -möte. Det var tidigare resenärer, som .. besökt Frankrike och nu samlades till återträff. Den 16 augusti hade de gamla klasskamraterna återträff. —

(6 b (γ)) -TRÄFFA, v. l. -TRÄFFAS, v. dep. träffa (på) l. finna l. råka (ngn l. ngt) på nytt (jfr -finna 2); på nytt sammanträffa med l. möta (ngn) (äv. (o. i sht) ss. dep. i reciprok anv.) (jfr -se 2). Ett stort och verkligt nöje har det varit mig att återträffa vår gamla älskvärda generalkonsul härstädes. (1860). (Ön) är för botanisterne .. synnerligen kär för sin stora rikedom på sköna och rara växter, af hvilka många icke återträffas förrän i de sydligaste delarne af Tyskland. (1879). Eleverna har träffats vart femte år, och nu är tanken att återträffas varje år framöver. —

(1) -TÅG. handlingen l. verksamheten att återtåga; särsk. i fråga om militärt tillbakadragande: reträtt (se d. o. 1 a) (jfr -marsch); äv. allmännare, om handlingen att dra sig tillbaka l. fly o. d.; särsk. i uttr. anträda återtåget (se anträda 5 a), fram- och återtåg (se fram-tåg a), förr äv. vara stadd på återtåg (jfr slutet); jfr tåg, sbst.4 1, o. -gång 1. (1642). På återtåg var Sandels stadd, och Ryssen trängde på, / Man drog sig undan steg för steg längs stranden af en å. (1848). Under det (begravnings)processionen stilla begynnte sitt återtåg och dödsringningen fortfor ännu en god stund. (1856). Napoleon .. tvingar de österrikiska corpserna till återtåg. (1888). Han slank inom dörren och reglade ordentligt om sig. Men han hade inte tänkt på återtåget. (1946). särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl., med anslutning till åter 6 a: tillbakagång l. återgång (se d. o. 3); särsk. i uttr. vara (stadd) på återtåg; äv. närmande sig l. övergående i bet.: återkomst. Höijer 4: 494 (1800). Tallen har .. efter klimatförsämringens inträde varit stadd på återtåg i fjälldalarna. Bööks återtåg in i litteraturhistorien visade sig vara ett lyckokast. (2008). Kvinnornas återtåg till hemmet är en av privatiseringarnas mer långtgående följder. (2009).

Ssgr: återtågs-linje. (numera bl. tillf.) jfr linje 1 c o. -tågs-väg o. reträtt-linje. Genom svenskarnes hastiga anryckande i Halland blef danskarnes återtågslinie afskuren. (1903).

-rörelse. (numera bl. tillf.) jfr rörelse 2 o. repli-rörelse. Till följd af striderna .. blefvo fransmännen öfverraskade och villrådiga samt föranleddes att afbryta den redan påbörjade återtågsrörelsen.

-strid. (numera bl. tillf.) strid under återtåg.

-väg. reträttväg; jfr -tågs-linje. —

(1) -TÅGA. tåga l. marschera tillbaka l. bakåt; särsk.: retirera (se d. o. III 1); äv. bildl., särsk. i fråga om att komma tillbaka (efter att ha varit borta) (särsk. i uttr. vara i återtågande); jfr tåga, v.2 2. (1787). (Gallerna) afslöto .. ett fördrag med Romarne och återlemnade dem staden, hvarefter de återtågade hem. (1833). Bilförarna körde så fort de kunde i trängseln eftersom det hade rapporterats om att krypskyttar kunde öppna eld mot de återtågande serbstyrkorna. Vi (vill) ha ett kvitto på att .. (idrottarens) form är i återtågande. —

(6 b) -TÄNDA, -ning. tända (ngt) på nytt; äv. refl.; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -upptända. Det igenom desz Broders åtgärd utsläckta skenet återtände sig med fördubblad kraft. (1754). Ett yngre slägte .. såg ännu de slocknande ögonen glänsa af återtänd ungdoms-eld vid allt, som lofvade något bättre. (1824, 1827). Den 10 april återtändes en vacker gotländsk fyr som varit släckt i nio år. —

(7) -TÄPPA, -else. [fsv. atertäppa] (†) täppa till (väg l. passage o. d.); jfr täppa, v. 2. Moth thet wilkaar skwlle thæres quernadike vara altijd aathertöpt. (1527; sannol. fel för aathertäpt). Johan Andersson i Nyland som gamblan wägh återtäpt hafuer ähr sak att bötha .. 3 (mark). —

(6 b) -UPPBLOMSTRA~020, -ing. blomstra upp på nytt; i sht bildl. Konfucianismens återuppblomstring ledde till livlig litterär verksamhet. (1934). —

(6 b) -UPPBLOSSA~020. blossa upp på nytt; i sht bildl.; jfr -uppflamma. Eldens skiftevis fullkomliga försvinnande och återuppblossande gör det säkert att ett utbrott åter eger rum på Etna. Ett återuppblossat krig mellan länderna skulle kunna vara förödande. —

(6 b (γ)) -UPPBYGGA~020, -ning; -are (se avledn.). [fsv. ater upbyggia] bygga upp (ngt) på nytt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -bygga, -uppföra 2, -upprätta 2. Til de i Finland ruinerade Kyrckiors åter upbyggande .. bewiljes allmänne Collecter öfwer hela Riket. (1723). Det kan .. finnas ynglingar, som genom gradvis ökning af kraftansträngning så småningom har återuppbyggt en förut svag kropp. (1907). Det (blev) den nya statsledningens främsta uppgift att inom Sveriges och Finlands gränser återuppbygga landet ur dess vanmakt och förfall. (1959).

Avledn.: återuppbyggare, m.//ig. om person som återuppbygger ngt; äv. (o. i sht) bildl. Att (han) .. ser redan under krigsåren sin framtida roll som återuppbyggare av efterkrigets tyska atomfysik. —

-UPPBYGGNAD~020. [till -uppbygga] handlingen l. verksamheten att bygga upp ngt på nytt; äv. bildl.; jfr -byggnad. Ett billigt kostnadsförslag, grundadt på ritning och beskrifning för återuppbyggnaden. Min mamma och bror samtalade om återuppbyggnaden av skolan, att vi snart skulle börja igen. (2016).

Ssgr: återuppbyggnads-arbete. Tillväxten under de två närmast föregående decennierna (torde) ha varit ovanligt kraftig – framför allt som följd av återuppbyggnadsarbetet. (1989).

-kostnad. —

(6 b (γ)) -UPPDYKA~020. på nytt komma upp över vattenytan (jfr upp-dyka 2); äv. (o. numera bl.) bildl.: dyka upp l. framträda l. visa sig på nytt (jfr upp-dyka 3); numera i sht ss. vbalsbst. -ande. När en dykand .. går under vattnet, skyndar .. (havsörnen) till och passar på vid fågelns återuppdykande. (1929). Irak-frågans återuppdykande i debatten. —

(6 b (γ)) -UPPFINNA~020, -are (se avledn.). jfr upp-finna 2. Vattentoaletten återuppfanns från 1500-talet och framåt med jämna mellanrum; först av fransmän, senare av engelsmän. (1985).

Avledn.: återuppfinnare, m.//ig. (numera bl. ngn gg) Andrea Tafi .. anses, men utan skäl, för återuppfinnaren af den musiviska konsten. (1817). —

(6 b) -UPPFLAMMA~020. flamma upp på nytt; i sht bildl.; jfr -uppblossa. Den i Tyskland återuppflammande striden emellan katholiker och protestanter. —

(6 b) -UPPFÖRA~020.

1) (†) föra l. forsla (ngt) uppåt på nytt; jfr upp-föra 1. (1889). Paternosterverk återuppförde den krossade och en gång siktade (sten)produkten för att genomgå upprepade siktningar.

2) med avs. på byggnad(sverk) o. d.: uppföra (se d. o. 2) på nytt; jfr -uppbygga, -uppresa, -upprätta 2. Efter denna brand började den ganska förmögna församlingen att tänka på tornets återuppförande. (1888).

3) med avs. på skådespel l. dans l. musik o. d.: uppföra (se d. o. 8) på nytt. Först vid slutet av andra världskriget återfanns .. (manuskriptet till symfonin) och musiken kunde återuppföras. s. C10.

4) (numera bl. tillf.) på nytt uppföra (se d. o. 9) l. registrera (ngn l. ngt); särsk. i uttr. återuppföra ngt på stat (jfr stat, sbst.3 III 3). Uti frågan om återuppförande på stat af det vid sista Riksdag indragne anslaget för Kongl. Theatern har Statsutskottet anfört: (osv.). Hvad man, efter dessa precedentier, snart lär hafva att förvänta .. torde förmodligen vara Gustaf Adolfs sons, Prins Gustafs återuppförande bland herrar Serafimerriddare i kalendern. —

(6 b) -UPPHETTA~020, -ning. Att spenat skulle bli giftig vid återupphettning är en myt som slagit rot. —

(6 b) -UPPHÖJA~020, -else ( osv.), -ning. upphöja (ngn l. ngt) på nytt; i sht bildl. Frankrike, som under afsigten att på polska thronen återupphöja konung Stanislaus, ville sysselsätta Ryssland. (1863). (Berlin har) genom hårda besparingskrav .. börjat hamna alltmer i konstnärligt bakvatten, lagom till återupphöjelsen som rikshuvudstad. —

(6 b γ) -UPPKOMST~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om förhållandet att ngn l. ngt får bättre förhållanden l. förbättrar sin ställning o. d. (särsk. i ekonomiskt l. socialt hänseende) (jfr upp-komst 1 slutet β); äv. oeg. l. bildl. Till den fattige hopens återopkombst och oprättande igen. (1719). Antagligen skola .. kolgrufvearbetarne till sist finna sig manade att sjelfmant medgifva lönenedsättning i synnerhet som kolpriserna omöjliggöra .. den engelska jernindustriens återuppkomst. Att delstaterna måste ha en stark ställning för att hindra återuppkomsten av en stark tysk centralistisk stat. —

-UPPLEVA~020, -else (se avledn); -are (tillf., osv.).

1) till 6 a, b: (i minnet l. tankarna) uppleva (se d. o. 3) (ngt) på nytt; jfr -leva, v.1 2. Länge dröjde hon vid denna tidpunkt, hon återupplefde den tydligt i minnet, det var som om hon aldrig velat lemna den. Vår Herre hade låtit henne födas med minne och med en sällsam förmåga att återuppleva det förgångna. (1943).

2) (†) till 6 b γ: bli levande på nytt, återuppstå; äv. bildl.; jfr uppleva 1. (Lärjungarna) hyste icke ens det aflägsnaste hopp om hans (dvs. Jesus) återupplefvande. (1849). I juli 1783 upphörde bladet att utgifvas, för att på hösten .. återupplefva för ännu ett halfår. (1896). (1941).

Avledn.: återupplevelse, r. till -uppleva 1: om förhållandet att återuppleva ngt; äv. konkretare. Den moderna sömnlösheten tycks .. fylld av .. det egna jagets tillkortakommanden – återupplevelser av misslyckanden, oförrätter och pinsamheter. (2009). —

(6 b γ) -UPPLIVA~020, -ning; -are (se avledn.). på nytt ge liv åt (ngn l. ngt) (särsk. med avs. på person som är nära att dö); äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på minne o. d.; jfr -förnya, -liva, -uppväcka. (1734). Lovisa Ulrica kunde nu (1772) återupplifva sin qväfda Vitterhets Akademi. (1810). Af alla olika arter af skendöd lemnar den som är en följd af förfrysning största utsigten till återupplifning. (1885). Det samtida Italien är alldeles särskilt benäget att återuppliva sina forntidsminnen. Att återuppliva den gamla goda tiden. (2009).

Ssgr: återupplivnings-försök. Liket fördes till ett uppvärmdt rum .. och galvaniska återupplifningsförsök anställdes, ehuru utan framgång.

-medel. jfr medel, sbst. 13 (b α). Först efter användandet af kraftiga återupplifningsmedel, återkom han till medvetande.

Avledn.: återupplivare, m.//ig. (1835). Den gamla litteraturens återupplifvare äro bland mensklighetens heroer. (1837). —

(6 b) -UPPREPA~020, förr äv. -UPPREPPA, -ning; -are (tillf., (1877, 1889) osv.). (på nytt) upprepa (se d. o. 3 (slutet)) (ngt); jfr -hämta 1 b, -repa 2, -säga 2, -ta 4 b. (1708). Bland de många uppmaningar, som det heliga ordet innehåller, återupprepas inga så ofta som dem om tacksamhetens plikt. (1864). Sverige återupprepade sin fjolårsseger i simlandskampen mot Tjeckoslovakien. —

(6 b) -UPPRESA~020. (numera bl. tillf.) på nytt (låta) uppföra l. bygga upp (ngt); äv. mer l. mindre bildl.; jfr upp-resa, v.2 1 b, 2, o. -uppföra 2. Du får den så smikrande hedren .. at kraftigt bidraga til åter upresande och förbättrande af de wärk och inrättningar, som förfallit eller blifwit ödelagde. Det måste påvisas, att det är en hederssak att låta återuppresa det nedrivna monumentet. (1941). —

(5, 6 b) -UPPRINGA~020, -ning. ringa tillbaka till l. på nytt ringa upp (ngn); i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr upp-ringa, v.2 Automatisk återuppringning vid upptaget. Systemet innebär att om det är upptaget när man skall beställa tid (på vårdcentralen) så blir man återuppringd. —

(6 a, b) -UPPRÄTTA~020, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.).

1) (på nytt) upprätta (se d. o. 2) (ngn l. ngt); särsk. dels: hjälpa (ngn, äv. sig) upp (ur förnedring l. vanrykte), dels: rätta till l. åter stärka (ngt); särsk. i fråga om att åstadkomma att ngn återfår sitt rättmätiga goda anseende (gm att rentvås från anklagelse l. beskyllning o. d.); äv. med avs. på dels anseende l. heder o. d., dels förhållande l. tillstånd: återställa (se d. o. 3) (till önskat l. korrekt l. hedervärt skick) (jfr -härställa, -ställa 3 b o. restituera I 3 c); äv. i utvidgad anv., med avs. på institution l. lära o. d.: återinföra (se d. o. 2). De dömda återupprättades med tiden. At så lijtet en dödh Kropp kan göra sigh sielff lefwande .. Alt så lijtet kan en Menniskia, som på Syndennes wägna är andeligen dödh, sigh åter vprätta til itt andeligit Lijff. (1635). Att återställa vördnaden för tronen och återupprätta konungamakten ur dess förfall blef en svår uppgift för Fredriks efterträdare. (1870). En munk, som mer än någon annan ivrade för .. återupprättandet av den katolska läran. (1915). Fåfängt torde ha varit, att .. återupprätta gesällernas sjunkna anseende. (1920). Det goda förhållandet mellan oss blev återupprättat. (1931). En professur vid det av .. (Gustav Vasa) återupprättade universitetet i Upsala. (1959). Frihetstidens allmänna strävan att vilja höja och återupprätta landets ekonomiska välstånd.

2) (†) återuppföra l. reparera (byggnad(sverk) l. egendom o. d.); jfr upp-rätta 3 o. -uppbygga. (1750). I afsigt att återupprätta det förstörda Bels-templet lät .. (Alexander den store) 10,000 man under flera veckor arbeta med att bortskaffa ruiner och grus. (1875). (1894).

Avledn.: återupprättare, m.//ig. till -upprätta 1, om person som återupprättar ngt; jfr åter-ställare 1. Ack, jag har föreställt mig den store Messenius .. såsom den katholska kyrkans återupprättare i norden. (1854). Där äro några fint bildade gamla damer .. som vänta sig minst att jag skall bli skönlitteraturens återupprättare i Sverige. (1891).

återupprättelse, r. l. f. till -upprätta 1, om handlingen att återupprätta ngn l. ngt; förr äv. till -upprätta 2: återuppförande l. reparation av byggnad(sverk) o. d. 2RARP 14: Bil. 41 (1743). Likasom högmodet var första orsaken till menniskans fall, så är utan ödmjukhet hennes återupprättelse omöjlig. Templet låg i ruiner, det skulle återupprättas. Denna återupprättelsens mångskiftande öden erinra lifligt om (osv.). (1894). De borgerliga partierna och regeringspartierna har kommit överens om att utreda ordensväsendets återupprättelse. —

(6 b γ) -UPPSTÅ~02, förr äv. -UPPSTÅNDA. få nytt liv (efter döden) (jfr upp-stå 1 slutet); äv. bildl., särsk. om företag l. verksamhet o. d. (jfr upp-stå 3); jfr -föda, -leva, v.1 2, -uppleva 2, -vakna. Om han icke hoppatz hadhe, at the som slaghne woro, åter vpstå skulle, så hadhe thet warit förgeffues och een dårheet, at bidhia för the dödha. (Bib. 1541). Osiris, den ur döden återuppståndne guden. (1951). Det känns taskigt att inte kunna vara med när denna teater återuppstår. s. A1. —

-UPPSTÅNDELSE. [jfr -uppstå] om förhållandet l. skeendet att återuppstå; jfr resurrektion. En triumfbåge, som kommer att uppresas till åminnelse .. af staden Moskaus i 1812 års fälttåg utståndna lidanden, samt dess återuppståndelse ur grus och aska. Den förhärskande antifascismen omöjliggjorde .. nationalsocialismens återuppståndelse. (2008). —

(6 b) -UPPSÄTTA~020, -ning. på nytt sätta upp (ngt l. ngn). särsk.

a) (med anslutning till åter 1) sätta l. hänga upp (ngt) på nytt (jfr upp-sätta 1); äv. bildl.: på nytt upprätta (se d. o. 3 a) (ngn) på tronen. (1750). En ny kongress skall dekretera Konungens af Holland återuppsättande på Belgiska thronen. det dyrbara konsturet .. vilket nu är under restaurering för att återuppsättas.

b) med avs. på regemente o. d. (jfr upp-sätta 6 d). Hvaraf måste dragas den slutsats, att Kongl. Maj:t icke ansett återuppsättning af någon utaf dessa Regementer och Corpser vara för Rikets försvar behöflig.

c) med avs. på teaterstycke o. d. (jfr upp-sätta 8 b). Återuppsättningen av en äldre produktion på Säffleoperan. —

-UPPTA~02, äv. -UPPTAGA~020, -tagelse (†, (1848), s. 8), -tagning; -tagare (tillf., osv.).

1) (numera bl. tillf.) till 1: ta l. lyfta (ngn l. ngt) tillbaka upp; jfr upp-ta 1. Att fråga lärer hafva uppstått om likets återupptagande ur grafven för anställande af medikolegal undersökning. (1880).

2) (†) till 6 a: på nytt uppta (se d. o. 2 g) (ngn l. ngt) (i gemenskap o. d.). (1833). Kongressen i Aachen .. beslöt Frankrikes återupptagande bland Europas stormakter. (1875). (Om församlingsmedlem har) måst uteslutas för ohörsamhet och ett syndigt leverne skall .. han före sitt återupptagande visa ånger och bekänna sina synder samt bedja om nåd och förlåtelse. (1911).

3) till 6 b, med avs. på tidigare pågående verksamhet o. d.: på nytt (på)börja l. sätta igång (med); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: återöppna (ngt); jfr uppta 4 e o. -begynna, -börja, -knyta, -ta 4. At the Städer som fordom Gillestugu hafft hafwa, måge dem åter vptaga igen. (1619). (Gustav II Adolf) ansåg .. ett återupptagande af kriget med Polen vara oundvikligt. (1887). Han log och återupptog demonstrativt långsamt ätandet. (2004). —

(6 b γ) -UPPTRÄDA~020. jfr upp-träda, v.2 2, o. -ställa 4. Jag hade vid björnens plötsliga återuppträdande så tappat all sinnesnärvaro, att jag glömt den laddade studsaren, som jag bar på ryggen. (1883). Ny- och återuppträdande virala sjukdomar är ett återkommande problem för djur- och humanhälsan. —

(6 b γ) -UPPTÄCKA~020, -are (se avledn.). upptäcka (ngt) på nytt; jfr upptäcka, v.1 5. Den äldsta orientaliska konstens verk äro oss till det mesta okända, eller ännu icke återupptäckta. Först under en förlidet år företagen reparation (av kyrkan) återupptäcktes Polhems i öfver ett århundrade dolda grift.

Avledn.: återupptäckare, m.//ig. om person som återupptäcker ngt; jfr upptäckare 1. maj afled Kristofer Kolumbus, återupptäckaren af Amerika. —

(6 b γ) -UPPTÄCKT~02. på nytt gjord upptäckt. Den vidtberyktade återupptäckten af det sagolika Eldorado, eller demant- och guld-landet i Sydamerika. —

(6 b) -UPPTÄNDA~020, -ning. (numera bl. tillf.) tända (eld l. fackla o. d.) på nytt; särsk. (o. i sht) bildl.; jfr upp-tända 2 (a, b) o. -tända. Att en nation, som för alla de öfriga Europas folkslag återupptändt vettenskapliga kulturens ljus. En .. omkastning i Sveriges politik skulle ofelbart hafva återupptändt kriget i norden samt säkert stadgat czarens herravälde i Östersjön. (1855). —

(6 b γ) -UPPVAKNA~020. jfr -vakna. Lyssnade till det återuppvaknade livet i skogarna, dalarna och på åsarna runt omkring oss. (1936). —

(6 b γ) -UPPVÄCKA~020, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.). väcka (ngn l. ngt) till (nytt) liv; särsk. i uttr. återuppväcka ngn till livet; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -framkalla, -föda, -liva, -uppliva, -väcka. (1680). Han framhöll de båda folkens gamla ovilja, återuppväckt genom nya fiendtligheter. (i handl. fr. 1810). Modern (hade) berättat, att hon i sin ungdom känt en ung flicka som återuppväckts till livet. Den rörelse för återuppväckandet av den folkliga konstslöjden, som kännetecknar 1800-talets sista decennier.

Avledn.: återuppväckare, m.//ig. om person som återuppväcker ngn l. ngt. Hans enthusiasm för klassiska litteraturen, hvars egentliga återuppväckare han är. (1845).

återuppväckelse, r. l. f. förhållandet att ngn l. ngt uppväcks till l. får nytt liv; pånyttfödelse; äv. konkretare; jfr åter-födelse. En dödsskjuten dragon .. predikade .. hänryckt öfver återuppväckelsen. (1897). Det skulle behövas en återuppväckelse av kampen för ett energieffektivt och miljövänligt samhälle. —

(1) -UTFÖRSEL~020. utförsel av tidigare importerad vara; jfr re-export. Från Göteborg drefs den lifligaste återutförsel af ostindiska varor. (1861). —

(6 b) -UTGE~02, äv. -UTGIVA~020, -givning. ge ut (bok l. musikinspelning o. d.) på nytt; jfr ut-ge 5. Skriften är återutgiven i flera upplagor. (1802). Återutgivningen av Strindbergs samlade skrifter. Den jazz som i dag återutges i lågprisserier på CD. —

(6 b) -UTGÅVA~020. jfr ut-gåva, sbst.2 Från början var en fickbok en billig återutgåva i stor upplaga som författaren redan en gång honorerats för. —

(6 b) -UTSÄNDA~020, -ning; -are (tillf., osv.). med avs. på radio- l. TV-program: utsända på nytt (jfr -sända 2); i sht förr äv. till 6 b ε: vidaresända; numera i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr ut-sända 1 c. (Det) vore .. möjligt att i lämpliga orter mottaga programmet från exempelvis Stockholm och sedan återutsända det förstärkt för lokala behov. Sveriges Radio gör en återutsändning av Rikard Wolffs program från 2012 i Vinter i P1. —

(6 b γ) -VAKNA. vakna (till liv) på nytt; äv. oeg. l. bildl.; jfr -uppstå, -uppvakna. (1780). Då jag återvaknade, fann jag mig liggande på en matta i en liten indisk hydda. Naturligt var, att .. (Gustav III:s) gamla idé om ett närmande till Ryssland .. skulle återvakna med förnyad styrka. (1891). Redan i januari kan man spåra naturens återvaknande till liv. (1918). —

(6 b) -VAL. omval (se d. o. 2); jfr val, sbst.3 2. Han (undanbad) sig .. återval till rektorsbefattningen vid universitetet. (1892). —

(6 b) -VALBAR~02 l. ~20. [jfr -val] (numera mindre br.) som kan l. får återväljas (till visst ämbete); jfr valbar 2. Låtom oss göra presidenten återvalbar och låtom oss förlänga hans presidentskap. Den nuvarande presidenten .. är inte återvalbar, men han försöker med all makt upprätthålla sin regim. —

(1) -VANDRA, -ing; -are (se avledn.). [fsv. ater vandra]

1) (numera knappast br.) vandrande bege sig bakåt l. tillbaka; särsk. till 1 a, i uttr. fram- och återvandrande. Detta hans fram- och återwandrande .. och upprepade afsked gåfwo anledning till påståendet, det han med ett rus förskaffat sig mod till sista färden. (1830). Om vi nu, på vår återvandring, följa den väg, som leder förbi Jacobsberg .. komma vi in på (osv.). (1970).

2) i utvidgad l. allmännare anv. av 1: återvända (ibland utan klar avgränsning från 1); äv. (o. utom i slutet numera i sht) i speciellare anv., om emigrant: flytta tillbaka (till sitt tidigare hemland), återinvandra; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång av återflyttning; jfr -flytta 1. Stolt och lycklig af min lott, / jag vill til jorden återvandra. (1797). Den stora naturliga folkökningen (beror) på en återvandring från städerna till landet under kristiden. Regeringen har tidigare satsat på återvandring, som innebär att människor med permanent uppehållstillstånd får hjälp att flytta till hemlandet. särsk. om djur: söka sig l. flytta tillbaka till tidigare uppehållsort l. boplats; jfr vandra 2. (1884). Uppenbarligen återvandrar .. en hel del mesar liksom andra invasionsfåglar till ursprungsområdet.

Avledn.: återvandrare, m.//ig. till -vandra 2: om person som återvandrar l. har återvandrat; jfr återinvandrare, återvändare. Utvandrarna som blev invandrare förvandlas plötsligt till återvandrare – och känner sig som främlingar i sitt nygamla land. —

(5) -VARNA, -ing. (†) varna l. tillrättavisa (ngn), åtvarna (se d. o. a, b). Then åtherwarning att thenne Sahl. Herren som hastigast om någon säkrare Orth skulle föresee. (1678). Tå han .. slogh sigh til Fyllerij, och förthenskul aff Stanislao Biskopen vthi Cracou återwarnad bleff, och på sidstone alldeles bannlyst. (1680). (1716). —

(6 b (ε)) -VERKA, -an (se d. o.), -ning. om sak l. företeelse: verka vidare (på ngn l. ngt som inte är föremål för den avsedda handlingen), utöva påverkan (jfr -falla 4); vanl. i förb. med prep. på; förr äv. med anslutning till åter 5 (äv. om person): verka i motsatt riktning (i förhållande till ngt); jfr verka, v. II b, c γ. (1788; om person). 1826 inträffade i England en penninge-kris, som återverkade på Norige, så att både fisk- och skogsproducter hade nu svårt att finna köpare. (1846). Ett lands seder och lagar äro skapade af folkanden, men det är likväl tydligt att de i sin ordning återverka på denna. (1880). Det nyvaknade praktisk-ekonomiska intresset återverkade även på det allmänna skolväsendet. (1959). särsk. ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkretare, särsk.: följd l. konsekvens (i sht i pl.); jfr -verkan. (1795). Den gamla förstakammarmajoriteten .. godtog den lika rösträtten .. Det skedde under intrycket från revolutionerna ute i Europa och deras återverkningar i vårt eget land. (1951). Plötsligt kunde jag inte längre fika och äta smågodis utan att det fick återverkningar på kroppen. (2009). —

(6 b (ε)) -VERKAN. [jfr -verka] återverkning; äv.: påverkan l. inverkan l. inflytande; vanl. i förb. med prep. på; jfr verkan 2. At som Wi äre öfwertygade derom, at handelens utwidgande .. har en nyttig återwerkan på de öfriga närings-fången, til deras uplifwande och bättre drift. (1775). Italienarena tappade slaget vid Custozza .. men genom en återverkan af Preussens framgång i Tyskland blef krigets slut likväl sådant, att Österrike afträdde Venetien. (1869). Skriften återgaf tanken, men utöfvade derjämte på denna en viss återverkan. (1873). särsk. (fys.) om återverkande rörelse l. tryck l. kraft o. d. (som kropp o. d. gör l. ger upphov till då den påverkas av en kraft), reaktion (se d. o. 1); särsk. i uttr. verkan och återverkan (se verkan 2 d). (1897). Enligt fysikens lagar åstadkommer denna nedsvepta luftmassa en återverkan eller reaktionskraft på plattan, vilken är lika stor som men motriktad den kraft, som pressar luften nedåt. (1935). —

-VINNA, -else (†, (1749), s. 3), -ing; -are (se avledn.). [fsv. atervinna]

1) till 1 b: vinna tillbaka (ngt som förlorats l. lämnats bort o. d.); särsk. med avs. på egendom l. landområde o. d.; äv. dels (numera bl. tillf.) med avs. på person (förr särsk. övergående i bet.: rädda), dels oeg. l. bildl. (se d); jfr vinna, v.2 3 (b), o. -börda 1, -få 1, -ta 1 a. (c. 1609). (Kungen) sände .. bud til alla män .. på thet at the skulle återwinna landet med honom. (1697). (Att två silverskedar stulits) anmälde Calle genast uti poliskammaren, men inga skedar kunde återvinnas. (1798). Förkrossas skall han hjelplöst, återvunnen knappt / Åt lifvet nyss och af sin dödskamp mattad än. (1863). Vi kan inte fortsätta att återvinna folk i samma takt .. Familjer som .. lyckats anpassa sig och slå rot i t ex Sverige återvänder inte utan vidare (till Finl.). särsk.

a) i fråga om dels utmätt egendom, dels tillgångar i konkursbo som gäldenär (på otillbörligt sätt) avyttrat; särsk. (jur.) i uttr. återvinning i konkurs, i fråga om att avyttrade tillgångar i vissa fall återgår till konkursboet. Den, som försumar fatalia wid nesta ting att återwinna det, som han genom contumaciæ dom hafwer förlorat. (1701). Borgenärerna i urarfvakonkursen .. kallas att sammankomma .. för att besluta rörande ifrågasatt rättegång för återvinning af egendom till boet. Reglerna om återvinning i konkurs innebär, att rättshandlingar företagna före en konkurs under vissa betingelser kan bringas att återgå och avhänd egendom därigenom återvinnas till boet. (1987).

b) jur. i fråga om att (förlorande) part vid (tredsko)dom begär att målet tas upp till ny behandling; numera bl. ss. vbalsbst. -ing. At han, som förlorat, kan hafwa tid sin wederpart ther til at instämma, om han wil och förmenas sig .. skiäl hafwa at återwinna Hufwudsaken. (1695). Domvillobesvär över tredskodom avvisade, då det stod klaganden öppet att söka återvinning mot tredskodomen.

c) med avs. på tillstånd l. rättighet o. d.; särsk. med avs. på medborgarskap. (1794). Beträffande s. k. återvinning af svenskt medborgarskap, ha reglerna härom förenklats. (1925).

d) oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -få 2. (1697). Om människan skulle återwinna Guds nåd och wälbehag. (c. 1765). De som med afund sett Sveriges återvundna sjelfständighet. (1811). Hon hjälpte de frigivna fångarna att återvinna förtroende och arbete. (1959). särsk.

α) med avs. på rykte l. frihet l. ära o. d. (1682). Kärlek, Förtroende och et godt Rykte kunna snart förloras; men icke så lätt återwinnas. (1750). Genom mandom vore friheten återvunnen; genom mildhet kunde ståndens endrägt vinna stadga. (1831). Ännu i sitt .. radiotal i januari 1945 hade Hitler lovat att återvinna den tyska äran. (2008).

β) med avs. på känsla l. hälsotillstånd l. jämvikt o. d.; jfr -få 2 c, -hämta 1 c. Återvinna balansen, fattningen, sitt lugn. (1739). Efter wäl återwunnen hälsa, satte jag mig i sinnet, at helt och hållit bese denna ö. (1752). Att hon lättare skulle återvinna jämvikten genom allvarsam viljeansträngning och sysselsättning än genom att söka förströ sig och bedöfva sig. (1903). Han fick ett halvårs tjänstledighet för att riktigt återvinna sina krafter. (1957). Hans komplimanger fick mig att återvinna hoppet som hade dött några månader tidigare. (2016).

2) till 6 a: återföra (ngt) till tidigare l. ursprungligt tillstånd; särsk. i fråga om att utvinna råvara l. material ur sopor l. avfall o. d. (gm avlägsnande av föroreningar l. gm kemisk process); äv. i fråga om att sortera avfall l. lämna avfall på återvinningsstation o. d.; äv. utan obj.; jfr -bruka. Destillation .. (dvs.) en operation, hvarigenom en vätska förvandlas till ånga samt därefter återvinnes genom ångans afkylning. (1906). Enligt Skogsägarnas preliminära kalkyler ger återvunnen råvara ur sopor från omkring 200 000 personer 20 000 kbm färdig spånskiveprodukt. Bara hälften av hushållen visste hur de insorterade soporna skulle återvinnas. nr 6–7, s. 24. Lägg inte presentpapper och kartonger i tidningsinsamlingen utan återvinn på rätt sätt. särsk. ss. vbalsbst. -ing, om handlingen att återvinna (jfr -bruk); äv. konkret: återvinningsstation. (1870). Med skrot och avfall av metaller förstås sådana varor, som äro användbara endast för återvinning av metall eller för framställning av kemiska produkter. Som konsumenter kan vi dra vårt strå till stacken genom att lämna allt papper till återvinning och välja oblekt framför blekt. (1988). Jag undrar bara om Torbjörn ska hänga med till återvinningen å slänga papper & glas. (2009). jfr soda-, trä-, värme-återvinning.

Ssgr: återvinnings-anläggning. till -vinna 2 slutet, konkret; jfr anläggning III 1 a α (β') o. -vinnings-central, -vinnings-station. Asbest klassas som farligt avfall och måste lämnas till återvinningsanläggning som hanterar det.

-bransch. till -vinna 2 slutet. Företaget arbetar med grön miljöteknik och bygger anläggningar för bland annat återvinningsbranschen.

-central. till -vinna 2 slutet; jfr -vinnings-anläggning o. återbruks-central. På återvinningscentralen .. tar vi hand om hushållens sorterade grovavfall, metallskrot och farligt avfall. s. B9.

-industri. till -vinna 2 slutet; jfr industri 3. Sådant avfall som behandlas av den redan etablerade återvinningsindustrin.

-mål, sbst.1 särsk. jur. till -vinna 1 a, b: mål (se mål, sbst.2 1) gällande återvinning. (1708). Konkursförvaltningen (kunde) icke vara pliktig att i återvinningsmålet förebringa den utredning som erfordrades för sagda kostnadsfrågors bedömande.

-mål, sbst.2 till -vinna 2 slutet; jfr mål, sbst.5 5. (När propositionen är klar) skall tvåpartiregeringen ha enats inte bara om tidpunkten för ikraftträdande utan också om sanktioner – om inte återvinningsmålet nås.

-process.

1) jur. till -vinna 1 a, b: process (se process, sbst.1 4) rörande återvinningsmål. Det har varit ett antal återvinningsprocesser i den här konkursen.

2) till -vinna 2 slutet, om process (se process, sbst.1 5) under vilken återvinning sker. Den rena cellulosan (skall) avskiljas från svartluten, som genomgår en återvinningsprocess i många etapper.

-rätt. jur. till -vinna 1 (a). Vid fastighetsöverlåtelse förekommo i stor utsträckning även förbehåll om framtida återvinningsrätt för säljarens släkt, för den händelse att fastigheten bleve såld till främmande. (1934).

-station. till -vinna 2 slutet; jfr station II 1 o. -vinnings-anläggning o. sop-station 2. Ett troligt scenario är att (tidnings)insamlingen sker via återvinningsstationer .. Hämtning vid hushållen blir för dyr.

-talan. jur. till -vinna 1 a, b; jfr talan 5. Den af Bergströms konkursbo förda återvinningstalan bifölls af rätten. Tid för återvinningstalan vid utmätning är sextio dagar från den dag utmätningssökanden om utmätningens verkställande erhöll vetskap. (1922).

Avledn.: återvinnare, om person m.//ig., om sak r. till -vinna 1, 2, om person som återvinner ngt (l. ngn); särsk. (o. i sht) till -vinna 2, om person (l. företag o. d.) som återvinner avfall (jfr återbrukare). (1764). Runt containrarna för återvinning ligger ofta skräp i stora högar. Inte speciellt lockande för en återvinnare. Vi diskuterar just nu med olika anbudsgivare, och har fått in tolv anbud från olika återvinnare av lysrör.

återvinnbar, adj. till -vinna 1, 2: återvinningsbar. En stat kan .. förslösa oerhörda och aldrig återvinnbara kapitaler. (1854). Bomullstops, bestick, tallrikar, sugrör och ballongpinnar som görs i icke återvinnbar plast. Det är några av de plastprodukter som EU-kommissionen vill förbjuda. s. A23.

återvinningsbar, adj. till -vinna 1, 2: som kan återvinnas; jfr återvinnbar, återvinnlig. Redan nu ska man börja kräva återvinningsbara förpackningar från fabrikanterna. s. C14.

återvinnlig l. återvinnelig, adj. († utom ss. senare led i o-återvinnlig) till -vinna 1: återvinningsbar. Då jag såg de förbisedda royalisterna återvända till royautéen vid minsta skymtande anledning till förhoppningar om ett återvinneligt inflytande .. då fann jag att (osv.). jfr o-återvinnlig. —

-VINST. särsk. till 1 b, om förhållandet att få tillbaka ngt; särsk. (o. numera i sht) i fråga om pengar l. finansiella medel: utdelning på insatt l. satsat belopp, avkastning (jfr -bäring b β); äv. konkretare; jfr vinst 2 (c). Jag brachte det så widt, at jag och mina wänner / Min frihets återwinst ansågo för fullkomlig. (1723). På Topptipset anslås 70 procent av insatserna till vinstmedel .. Återvinsten på 70 procent tillbaka står sig gott vid jämförelser med andra spelformer på marknaden. s. A21. —

-VISA, -ning.

1) till 1: visa l. skicka tillbaka (ngn l. ngt); tillbakavisa (jfr -driva); äv. dels med avs. på ärende l. mål o. d.: remittera (till ngn l. ngt (i sht lägre (rättslig) instans) för förnyad handläggning) (jfr -remittera 1 o. visa åter), dels oeg. l. bildl.: avvisa l. avböja (ngt); jfr visa, v. I 2, o. -förvisa. (1752). Wäl återwisade .. (Gustaf III), genom Englands och Preuszens bemedling, den i Swerige infallna Danska arméen till desz land. (1838). Mina argument återvisades med påståendet att jag inte visste vad jag talade om. (1932). De återvisades .. (till sina rum) om de någon gång begick den taktlösheten att gå in i biblioteket för att hämta en bok. (1942). Ärendet återvisades till Lantmäteriet för förnyad handläggning.

2) (†) till 6 b γ, refl.: visa sig l. framträda på nytt; jfr visa, v. II 1. (1791). Att döda menniskor .. återwisat sig, kan ingen förnuftig menniska neka. (1819).

3) (†) till 6 c: rikta l. vända uppmärksamheten tillbaka (på ngt) l. hänvisa (till ngt); äv.: leda tanken tillbaka (till ngt); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om pron.: tillbakasyftande; jfr visa, v. I 3 b. Hvilket Krigspuss jag nyttjat i anseende til hela Eder afhandling, hvarföre jag blott återviser til den och min vederläggning för at utröna hvilken af oss vrider, vänder och slingrar. (1793). På denna källa återvisar hvarje yttring af hans verksamhet. ASScF 11: Minnestal 1: 20 (1875). Reflexivt (återvisande) kallas det personliga pronomen, när det i genetiv, dativ och ackusativ betecknar samma föremål som satsens subjekt. (1880). —

(5, 6 b) -VISIT. (numera bl. tillf.) återbesök (se d. o. 1, 2); äv. bildl.; jfr revisit. (1711). På tisdagen gör ambassadören en visit hos utrikesministern, som strax därefter avlägger återvisit hos ambassadören. Häromdagen, den då snön kom på återvisit. —

(6 b γ) -VÄCKA, -else (numera bl. tillf., osv.); -are (numera bl. tillf., osv.). återuppväcka (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl. (1717, 1726). Ingen mensklig hjelp förmådde återväcka Magdalena. (1843). (Historieskrivaren) måste återväcka forntiden ur dess grifter, han måste låta de döda uppstå att tala ett språk som de lefvande förstå. (1848). Man (hade) runt om i Storbritannien kunnat märka ett återväckt intresse för att fira en kristen jul. —

(1) -VÄG. väg tillbaka; återfärd; särsk. i sådana uttr. som på, förr äv. i återvägen, på vägen tillbaka; äv. mer l. mindre bildl.; jfr bak-väg 3, tillbaka-väg. I återvägen passerades åtskilliga Smedjeverk. (1782). De, som ledde ärendena, voro angelägna att afskära för Höpken återvägen till makten. (1877). På återvägen ser jag en trädgårdssoffa lysa vit inne i det gröna dunklet under lönnkronorna. —

(6 b) -VÄLJA. på nytt välja (se d. o. 2) (ngn) (till viss befattning o. d.), välja om. (1807). Styrelseledamöter, revisorer och suppleanter kunna återväljas. —

(1 (b)) -VÄLVA, -ning. (†) bildl.: föra l. vältra (ngt) tillbaka (över l. på ngn l. ngt), särsk. med avs. på ngt som läggs ngn till last (jfr välva, v. 4 d); äv. intr. i eg. bet., om himlakropp: röra sig tillbaka längs sin bana (jfr välva, v. 1 a). (1805). (Månen) Förbidar .. osynlig nattens antåg: / Då hon på himlens axel återvälfver, / Och .. i sitt hvarf går opp från öster. (1815). Den senare omständigheten kan, i händelse af förhastad anklagelse, återhvälfva straffets följder på Er sjelf. (1832). Att de beskyllningar, som åklagaren gjort mot Fursoff, till samma grad kunna återhvälfvas på gendarmeriet och prefekturen.

SAOB

Alfabetisk lista

åte
å (å-teckna...)
åtel subst.
åter (åter-anpassa...)
återstod subst.
åter (åter-stråla...)
återvända
åter (åter-vända...)
återvändo subst.
åter (åter-vänskap...)
åt (åt-fall...)

Till alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång