publicerad: 1999
SVINDLA svin3dla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (†, Unge Prom. 2: 67 (1832), Hygiea 1841, s. 534); -ARE (se avledn.), -ERSKA, (se avledn.)
Ordformer
(förr äv. -w-)
Etymologi
[jfr d. svindle, nor. svindle, eng. swindle; av t. schwindeln (fht. swintilōn, bli medvetslös, mht. swindeln); sannolikt till den rot som föreligger i SVINNA . — Jfr SVINDE, SVINDEL, sbst.2, SVINDLIG]
1) gripas av l. få l. känna svindel (se SVINDEL, sbst.2 1); bli yr l. vimmelkantig; hissna; äv. (o. numera i sht) dels opers., särsk. i sådana uttr. som det svindlar för ngn l. för ngns ögon l. huvud, ngn får (en känsla av) svindel l. blir yr o. d. (förr äv. med indir. obj.), dels med saksubj. betecknande huvud l. tankar o. d. i uttr. för att beteckna att ngn får (en känsla av) svindel l. blir yr l. att det går runt i huvudet på ngn; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Kellgren (SVS) 2: 192 (1783). Men ögat svindlar lätt att se det gräseliga djupet (i gruvan), dit man vid instigandet i tunnan, tycker sig likasom med ena foten nedstiga. Linnerhielm 1Br. 8 (1787, 1797). Hon försökte .. att ordna sina förvirrade sinnen; men hennes hufvud svindlade. Carlén Repr. 189 (1839). (Bron över Niagarafallet) är 800 fot lång och hänger 250 fot högt öfwer det brusande wattnet; derifrån kan man lätt swindla då man ser nedåt. Berlin Lsb. 357 (1866). Det svindlade för mitt hufvud, det blef svart för mina ögon, och jag glömde allt. Söderberg Hist. 67 (1898). Det svindlade ibland litet för honom, avenyernas asfalt var brännande het och de hvita palatsen glindrade så det gjorde ondt i ögonen till slut. Nyblom Golfstr. 133 (1911). Det svindlar mig i huvudet. Cannelin (1921). Han reste sig med svindlande huvud. Hallström Händ. 245 (1927). Hon satte sig att vila vid bergets fot, och det svindlade för hennes ögon av trötthet. LångtBorta 20 (1937). Tanken svindlar inför alla oräknade släktled, som trampat denna jord. Brilioth HerdabrÄrkest. 44 (1950). — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -ing, i konkret(are) anv., om enskild omgång av svindel(anfall) äv. (motsv. b) mer l. mindre bildl., särsk.: fantasier l. drömmar o. d. Unge Prom. 2: 67 (1832; bildl.). Hygiea 1841, s. 534.
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); särsk.: handla obetänksamt l. utan verklighetsförankring, ge sig hän åt fantasier l. drömmar l. högmodiga tankar o. d., förlora sig i fantasier osv.; äv.: gripas av exaltation, förlora fattningen. Thorild (SVS) 1: 39 (1782). Rår (kvinnan) för, om Skaldens anspråk svindlar? Atterbom Minn. 473 (1818). Under det .. (Thorild) svindlade i molnen, frambragte han ett och annat drag af etheriskt ljus. 2VittAH 12: 242 (1818, 1826). (N. Tessin d. y.) uppbar sin höga samhällsställning utan att svindla. Crusenstolpe Tess. 4: 381 (1849). På sin kärleks höjd svindlar man lätt. Börjesson Statshv. 8 (1866). Ho Shên var en klok man, men den obegränsade makten steg honom ändå åt huvudet, och han svindlade på höjderna. Hedin Jehol 234 (1931).
2) frambringa l. framkalla (en känsla av) svindel (se SVINDEL, sbst.2 1) l. yrsel; äv. (i vitter stil, tillf.) tr.: komma l. bringa (ngn l. ngt) att gripas av svindel osv.; särsk. (o. numera företrädesvis) i a. (I. R. Blom) vill upptäcka .. om höjden svindlar eller om den vidgar synkretsen till föremålens klarare uppfattning. Wirsén (1827) i 2SAH 12: 172. Tal, som svindla. Hagberg Echegaray 104 (1902). Det som febrade hans ådror och svindlade hans tankar. Didring Malm 1: 175 (1914). — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som frambringar l. framkallar (en känsla av) svindel l. yrsel; särsk. om brant l. höjd l. hög fart o. d.; ofta förbleknat, övergående i rent förstärkande anv., ungefär liktydigt med: oerhörd l. kolossal l. fantastisk l. väldig o. d.; äv. ss. adv. En svindlande höjd, avgrund. En svindlande summa. En fågel i svindlande flykt, fart. Svindlande möjligheter, förhoppningar. Thorild (SVS) 1: 107 (1784). Leopold 6: 26 (1792; om fart). I alla städer blef (kejsaren) .. emottagen med en svindlande enthusiasm. Palmblad Nov. 1: 183 (1840). (Kapellet) står midt uti en ofantlig kyrka, hvars hvalf reser sig svindlande högt. GEBeskow Res. 162 (1861). Manhattan blev för trång, tomterna svindlande dyra. Cederschiöld Manh. 56 (1916). Han bjöd mig en svindlande årslön. Thurman BerSjälv 124 (1931). Det var en färd över höjder med svindlande bråddjup vid sidorna. Henning HbgMinn. 1: 395 (1950). Jag förnam en underbar, nästan svindlande lycka. Malmberg StyckVäg 33 (1950).
b) (†) om byggnad: vara svindlande belägen. Bergstoppar, der ett kloster står och svindlar. CVAStrandberg 2: 61 (1860).
c) (numera bl. tillf.) om väg: löpa längs en svindlande kant, löpa svindlande. Vid ättestupan, där stigen svindlar. Heidenstam Dikt. 2 (1895).
3) bedriva svindleri, förfara ohederligt l. bedrägligt; uppföra sig l. handla ss. en svindlare; äv. tr.: utsätta (ngn l. ngt) för svindel, lura l. bedraga (ngn l. ngt), särsk. i uttr. svindla ngn på ngt; i pass. äv.: bli utsatt l. föremål för svindel; äv. refl., i uttr. svindla sig fram, ta sig fram gm svindleri, klara sig ekonomiskt medelst svindleri; i sht i fråga om ekonomiska mellanhavanden. (Vicomte de Civry) sökte på hvarjehanda äfventyrliga sätt svindla sig fram. SDS 12 ⁄ 10 1886, s. 3. Emigrantagenten .. som under religionens täckmantel svindlade folk i New-York. SödermNyh. 18 ⁄ 2 1895, s. 4. Den afvikne påstås ha svindlat på flere platser. VL 30 ⁄ 7 1895, s. 2. (Han bekände) att han verkligen svindlat försäkringsbolaget. DN 28 ⁄ 10 1928, Bil. s. 5. Quislingarna har i första hand svindlat med möbler och bohag från de (av judarna) beslagtagna lägenheterna, med skinnvaror, kläder m. m. och en mängd ransonerade varor av alla slag. SvD(B) 18 ⁄ 4 1944, s. 3. Kassörska svindlade firman på 75.000 kr. GHT 21 ⁄ 4 1965, s. 1. SDS 1 ⁄ 3 1987, s. 1 (i p. pr., om postkassörska). Svenska konsumenter svindlas i stor skala av livsmedelsbutiker. GbgP 30 ⁄ 6 1988, s. 2.
Särsk. förb.: SVINDLA AV 10 4. till 3: lura l. bedraga (ngn); särsk. i uttr. svindla av ngn ngt, lura av ngn ngt, lura ngn på ngt. Björkman (1889). Kan ett försäkringsbolag ställas till ansvar för att en av dess direktörer svindlat av en kund pengar? GbgP 17 ⁄ 11 1987, s. 24. —
SVINDLA BORT10 4.
1) (i vitter stil, numera föga br.) till 1 b: sväva bort l. svinna hän i drömmar l. extas o. d. När den dyrkade mig pressar emot sin famn, / Lutar hufvudet ner, då jag vill svindla bort. Phosph. 1810, s. 30.
2) till 3: gm svindel göra av med l. försnilla (pengar o. d.); äv. bildl. Ynglingaår, som man svindlade bort / och aldrig skall hitta mer, / här stå starka och mognade män / och stirra så långt efter er. Lindorm Tal 8 (1912). En hr Georges Alexandre har medelst en av honom startad ”tjänstemannabank” svindlat bort 200 miljoner franc under loppet av några år. DN(A) 24 ⁄ 1 1934, s. 10. —
SVINDLA FÖRBI10 04. (numera bl. tillf.) till 2 c, om väg: svindlande löpa förbi (ngt). Vandringen förbi (Pamplona) sker på branta, svårforcerade vägar som klamrar sej tätt intill bergssidorna och svindlar förbi djupa avgrunder. Kjellgren SpanOd. 23 (1932). —
SVINDLA OMKULL. (†) till 1: falla omkull på grund av svindel. Jag är på lull! / Inne jag qväfs, hu! jag svindlar omkull. CFDahlgren 1: 243 (1827). —
SVINDLA TILL10 4. särsk. till 1: hastigt gripas av (en känsla av) svindel, bli hastigt yr; äv. opers. Jag svindlar till: men Fadren räcker handen, / Och jag går räddad till de ljusa landen. Wirsén LifvVår 16 (1888). Tunström Tjuven 345 (1986).
Ssgr, se SVINDEL, sbst.2 ssgr.
Avledn.: SVINDLARAKTIG, adj. [jfr d. svindleragtig] (numera knappast br.) till 3: fallen l. benägen för att svindla. Auerbach (1913). —
SVINDLARE, m. ⁄ ⁄ (ig.) [jfr d. svindler, t. schwindler]
1) (numera föga br.) till 1 b: drömmare l. fantast. 3Saml. 5: 56 (cit. fr. 1850). Efter en dispyt om den lärde svindlaren Karl du Prel ta vi farväl. Lidforss Fragm. 216 (1894, 1904).
2) till 3: person som bedriver l. gör sig skyldig till svindleri; bedragare. Berndtson (1880). Två svindlare, Fritz Lorentz och F. A. Wallström, hafva häktats i Jönköping .. De hafva bedragit ett stort antal personer. VL 30 ⁄ 1 1894, s. 2. Fåhræus LäkH 2: 34 (1946). jfr aktie-, patent-, stor-, äktenskaps-svindlare m. fl.
Ssgr: svindlar-, äv. svindlare-bolag. Koch GudVV 2: 351 (1916).
SVINDLERI104, n. [jfr d. svindleri] jur. till 3: om oredlighetsbrott som bestraffas med fängelse l. böter o. vars huvudsakliga kännetecken är spridande av vilseledande uppgifter för att påverka priset på en vara l. ekonomisk bedömning av företag l. mark o. d., (försök till) ekonomiskt bedrägeri (i stor skala). Berndtson (1880). De svindlerier som disponenten vid A.-B. Gävle orgel- och pianofabrik .. gjort sig skyldig till. DN 13 ⁄ 3 1928, s. 12. Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, dömes för svindleri till fängelse eller straffarbete. SFS 1942, s. 799. jfr bolags-, stor-svindleri.
SVINDLERSKA, f. [jfr svindlare] kvinnlig svindlare, kvinna som svindlar. I fredags införpassades till länsfängelset i Jönköping en svindlerska. SödermNyh. 16 ⁄ 9 1895, s. 3. IllSvOrdb. (1955). jfr stor-svindlerska.
Spoiler title
Spoiler content