SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SVÄRMA svær3ma2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Lælius Bünting Res. 1: 237 (1588), Wahrman Manski o. Wolstein 317 (1807)). vbalsbst. -AN (†, Rudbeckius Starcke C 2 a (1624; i bet. 5)), -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(sverm- (sz-, su-, sw-) 1539—1769. svärm- (su-, sw-) 1556 osv.)
Etymologi
[fsv. svärma (i bet. 1), motsv. fd. swærmæ, gå i svärmar (d. swærme), nor. sverme, mlt. swermen (lt. swarmen), mnl. swarmen (nl. zwermen), fht. swer(e)men (mht. swarmen, swermen, t. schwärmen), feng. swierman (eng. swarm); avledn. av SVÄRM]
1) motsv. SVÄRM 1, om stor mängd bin l. and-ra flygande (o. surrande) insekter: flyga omkring i svärm; äv. om enstaka insekt: flyga hit och dit (se c).
a) om flock bin med vise: i en svärm bege sig ut ur sin kupa o. d. för att bilda nytt samhälle. G1R 25: 340 (1555). Om meningen skal wara så at bijsvärmen skal wara laglighen dijtkåmmen genom suärmande. Axehielm (c. 1630; under bij). När swärmningen påstår, skynda bijen ut af kupan, med en förundrans wärd färdighet. Linnæus Bijskjöts. 111 (1768). Swärmningen är för en Biskötares öra en behaglig susning. Wahrman Manski o. Wolstein 317 (1807). Bisamhällenas antal ökar på naturligt sätt genom svärmning. 3NF 3: 370 (1924). Hans bin hade börjat svärma tidigt denna vår. Moberg FörrädL 151 (1967). — jfr UT-SVÄRMA o. AV-SVÄRMAD samt FÖR-, KONST-SVÄRMNING. — särsk.
α) biodl. med subjektsväxling, om bikupa: avge svärmande bin; äv. med innehållsobj. betecknande bisvärm. Ju bättre (bi)kupa, ju förr swärmar hon om åhret. Linnæus Bijskjöts. 21 (1768). Har kupan eller stocken i början af Julio .. swärmat 1 a 2 Swärmar .. så (osv.). Lindström Bi 18 (1780). En stark kupa kan i goda år svärma 3 eller 4 gånger. Gravander Buffon 4: 110 (1807). Den kupan har svärmat 3 gånger. Meurman (1847).
β) i p. pr. i överförd anv., om bins rörelse under svärmning: som sker under svärmning. Adlerbeth Æn. 16 (1804). Bien i svärmende flygt sitt läger söka i barkens / Höljande hvalf, och i ekarnes sköt, som frätas af åldern. Dens. Buc. 85 (1807).
b) i fråga om andra flygande insekter (jfr c): flyga l. röra sig i svärm(ar); särsk. i fråga om massuppträdande vid parningstid; äv. med subjektsväxling, om plats o. d., där insekter uppträder i stor mängd: vimla. Där svärmade tusentals myggor. Weste 1979 (1807). Dessa snår svärmade af myror. Lindström Bates 36 (1872). (År 1903) fångades till den 15 oktober, således under svärmningens första vecka .. inalles 21 lindmätare — men blott 5 frostfjärilhonor. LAHT 1904, s. 255. Trängas ej alla kring henne i ring likt fiskar rundt betet, / svärmande humlor likt kring honungsdoftande klöfvern. Klinckowström Örnsjötj. 31 (1906). Getingarna svärmade över bageriets alla läckerheter. Östergren (1951). TNCPubl. 43: 89 (1969).
c) (numera bl. tillf.) om enstaka insekt (jfr b): flyga hit o. dit. Du (bi) aldrig annat gör än dina nöjen söker, / Och svärmande och yr dig mellan blommor kröker. Bellman (BellmS) 19: 166 (1793).
2) i utvidgad anv. av 1.
a) i fråga om andra djur än flygande insekter (äv. organismer o. d.) i stor mängd; särsk. dels i fråga om fiskar l. larver l. bakterier o. d.: myllrande röra sig om varandra, om fisk äv.: uppträda i stim, dels (o. numera företrädesvis) om fåglar: flyga l. röra sig i en svärm l. svärmar (se SVÄRM 2 a); äv. dels opers., dels med subjektsväxling om plats l. ställe, där djur i stor mängd uppehåller sig i rörelse om varandra. Några kråkor svärmade kring den döda djurkroppen. Midsommars-Dagen må ingen taga något grönt af jorden, icke en gång lukta på en blomma, at man ej må få Likmasken, som då svärmar. Linné Gothl. 311 (1745). Bästa tiden at söka Iglar, är, då Fiskarna leka uti första vår-värmen, då desse äfven svärma som mäst. VetAH 1758, s. 98. Uppskrämda bland träden, / svärmade orrar och hjerpar och stundom med buller en tjäder. Runeberg (SVS) 3: 65 (1832). Bland isen svärmade småsäl i hundratal, nyfiket följande fartygets kölvatten. Nordenskiöld Vega 1: 440 (1880). Vissa år synes lappmesen företaga mera långväga utflyttningar mot söder .. Under åren 1842 och 1843 (ägde i Uppsala) en osedvanlig svärmning rum. Rosenius SvFågl. 1: 223 (1917). Det svärmar av fisk i dammen. SvHandordb. (1966). Svärmning (dvs.) de snabba rörelser som kan observeras hos cilie- el. flimmerhårsförsedda bakterier över den agar-platta på vilken de odlas. Lindskog o. Zetterberg (1981). — jfr KRING-SVÄRMA. — särsk. med subjektsväxling, om plats, där fisk uppträder i stor mängd: vimla. Lagunen formligen svärmade av fisk. Otter Officer 314 (1930).
b) om stor mängd personer: myllrande röra sig om varandra, vimla; särsk. om skara beundrare l. uppvaktande som skockar sig kring ngn (i sht en kvinna); förr äv. i fråga om utvandring (till främmande land); äv. om enstaka person: röra sig hit o. dit; äv. dels opers., dels, i p. pr., i överförd anv. Folket svärmade på gatorna. Barnen svärmade kring sin lärarinna. (Segelfarten skulle ordnas för instundande sommar,) så ath thätt kunde gå endrechteligenn och like till, och ath hvar icke motte löpe och sverme uthann all beskeedh och förnuffth medh theres oskickelige seglatzer. G1R 28: 528 (1558). Alla dessa .. utflytningar från Norden synas blifwa trowärdiga genom Norrmännernas yra swärmande, som uti nionde och följande århundrad öfwertäkte som gräshoppor nästan alla strander uti wästra delen af Europa. Lagerbring 1Hist. 1: 580 (1769). Ut svärmade jag också en stund med den andra svärmen, men ledsnade snart. Topelius Dagb. 2: 374 (1836). Diana framsusar från trakt och till trakt, / Att leda vår svärmande jagt. Sätherberg Blom. 1: 42 (1841). Desse rödlette främlingar med Baedeker eller Murray i handen, hvilka .. svärma öfver allt i (Rom). Rydberg Sägn. 40 (1874). (Det) svärmade .. vid kongressen (som ledde till westfaliska freden) af tyska hofråd och juris doktorer. SvH 5: 406 (1906). Svenskarna svärmade omkring det danska målet. SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 7. Naturligtvis svärmade kavaljererna omkring henne som flugor kring en sockerbit! Krukowskaja RyDag. 47 (1938). — jfr GENOM-, KRING-, OM-SVÄRMA. — särsk.
α) om mängd soldater; i fråga om ä. förh. äv. om trupp som uppträder i spridd ordning l. i svärm l. svärmar (se SVÄRM 2 a); äv. om befälhavare med syftning på hans trupp(er). Så kan man väl tåla, at .. (litauerna) svärma i kringh een som andra myggor. Carl XII Bref 323 (1704). (Det bestyrkes) att (de ryska) kyrassiererna formerade choque emot (de svenska) husarerna; dessa låddes emottaga choquen, men i detsamma började de att svärma, och kyrassiererna hade vidare ingen att stöta emot. Ekman Dagb. 214 (1790; stavningen normaliserad). Skarpskyttarne nyttjas under March til För- och Efter-Troppar samt Sido-patrouller .. at svärma framför Bataillon, och derigenom skymma dess rörelser eller betäcka dess återtåg. KrigsmSH 1798, s. 39. (Königsmarck) svärmade .. hela året fram och tillbaka mellan Saxen och Westfalen. Fryxell Ber. 7: 286 (1838). Frånsett att lösa kosacker svärmade i nejden .. gav fienden föga livstecken ifrån sig. Ahnlund AOxenstierna 313 (1940).
β) med subjektsväxling, om plats där många personer rör sig hit o. dit: vimla. Gatorna svärmar av folk. Kalm Resa 2: 193 (1756). Den stora promenaden svärmade af eleganta damer och herrar. Bremer GVerld. 1: 63 (1860). Då piazzorna svärma af brunstekta violförsäljerskor. Österling Männ. 36 (1910).
c) om stor mängd av föremål: röra sig om varandra l. hit o. dit; ofta liktydigt med: myllra l. vimla; äv. om enstaka föremål; förr äv. om damm l. mjöl o. d.: yra. När utom tullen det feta, svartgråa Östgöthadammet började svärma omkring oss kan jag icke neka, att jag blef friare till mods. Törneros 1: 348 (1831). Af och an i vida ringar / sågs en sällsam skugga svärma. Lundegård Tit. 398 (1892). Gult frömjöl från rågfält svärmade i luften. Lagerlöf Saga 150 (1908). Smala spetsiga kanoter började svärma omkring oss. VFl. 1933, s. 137. När studenten vänder tillbaka till Drottninggatan .. där de vita mössorna svärmar i vårsolen kan han inte (osv.). FBöök i 3SAH LIV. 2: 31 (1943). — jfr GENOM-, UT-SVÄRMA o. SPOR-SVÄRMNING.
3) (†) i bildl. anv. av 1, 2 (jfr 4), om ngt mer l. mindre abstr.; särsk. dels: ha stor utbredning, vara vida spridd l. i omlopp; grassera, dels i uttr. svärma ngn till mötes, komma ngn till mötes i svärmar; äv. i uttr. svärma med ngt, fara hårt fram med ngt. Lät werlden swärma fort. Achrelius Mor. A 2 b (c. 1690). År 1710 i början af Augusti, begynte en stark Päst svärma här i .. (Helsingfors). BtHforsH 2: 121 (1757). Ty kraften svärmar gerna vidt kring jord och haf, / en Berserk lik som biter blek i sköldens rand. Tegnér (TegnS) 5: 139 (1821). De större herrarne inom frälseståndet samt kyrkans prelater, hade .. bygt åt sig en befallande ställning. Men deras sjelfsvåld var icke det enda, som svärmade med ofred i landet. Svedelius SmSkr. 1: 128 (1871). Bellmans yra skämt svärmade vid mer än ett tillfälle i denna krets af snillen (vid G. III:s hov). Tegnér Armfelt 1: 40 (1883). Det glada lif, som nu med första nyhetens behag svärmade dem till mötes. Wieselgren Hvirfl. 1: 189 (1891).
4) (†) i bildl. anv. av 1, 2 (jfr 3): (i flock) fara omkring; uppträda l. fara fram tygellöst l. vettlöst; rasa (se d. o. 3); (fara omkring o.) härja; äv. dels: högröstat opponera sig mot ngn l. ngt (i uttr. svärma emot ngn l. ngt), dels (med anslutning till 5): gorma, väsnas (särsk. i uttr. svärma över ngn, gorma mot ngn); äv. i p. pr. i adjektivisk anv. The szwermende mytmakare, som löpe her mongestedz, kringom landett. G1R 12: 250 (1539). (Antiochus) märcker .. så myckit som Aduersarius, een Mootståndare, then ther emoot Gudh swärmer och rasar. Lælius Bünting Res. 1: 237 (1588). Såsom alle tyranner .. när som the in til theras bestemda tijdh haffua rasat och swermat, pläga få theras wälförtienta straff .. så (osv.). AAAngermannus VtlDan. 346 (1592). Så nu the Orientaliske Biskopar, som sigh til then Arianiske Läran bekende, igenom sine Skriffter medh itt outhsäijeligit Haat swärmade emot Athanasium, och häfftigt anhöllo hos then Romerske Biskopen Julium, at han måtte blijfva dömd. Schroderus Os. 1: 398 (1635). Rudbeck har swärmat öfwer oss, med en hoop ährerörige beskylningar, det kunna wij intet så släppa. UUKonsP 11: 240 (1675). Sedan Olof Haraldson en lång tid swärmat i Westerhafwet, skjöflat och röfwat stundom i Frankrike, stundom i Engeland .. fick han omsider lust at förfoga sig til sit fädernesland. Lagerbring 1Hist. 1: 210 (1769). (Baron P.) Sparre svor och svärmade, hotade Biskop Iser att åter tillsluta kyrkan, varnas men verkställer. BL 15: 104 (1848). — jfr UT-SVÄRMA.
5) (numera föga br.) om (skara l. mängd av) personer: festa om; i sht nedsättande: leva ett utsvävande liv; ruckla l. rumla l. svira l. leva i sus o. dus o. d.; äv. med särskild tanke l. enbart med tanke på det stoj l. larm l. oväsen som åtföljer sådant svirande i ett lag, övergående i bet.: stoja l. larma l. bullra o. d.; äv. i p. pr. i överförd anv.: som kännetecknas av ”svärmande” (i ovan anförd bet.), särsk. om sång l. spel: backanalisk. (Många av soldaterna har) velet varit fulle och svermett både netther och dager uthan åthervende. G1R 25: 445 (1555). Mädhan the .. höllo fort medh sitt swärmande, och drucko hvar annan til .. sadhe en aff the lärde (osv.). Balck Es. 43 (1603). (Mentor) fördömde ock all Swärmande sång och speel. Ehrenadler Tel. 489 (1723). Sedan jag nu uti London några weckor hade mig uppehållit, och lustigt swärmat, eller rättare sagdt helt liderligen lefwat, begynte penningarne för mig at tryta. DeFoë RobCr. 17 (1752). Svärma (dvs.) bullra, göra gny och oro, rasa, galnas. Schultze Ordb. 5224 (c. 1755). At en del, sedan de hela natten, dansat och swärmat, komme öfwerlastade til kyrkan ifrån Midsommarswakor. KulturbVg. 3: 109 (1779). Efter middagen, medan ungdomen svärmade i andra rum, var min hustru mycket inne hos mig och jag gorde utdrag utur Sevalla kyrkoböckerne. Muncktell Dagb. 2: 174 (1818). Bergström Grundtvig Folks. 183 (1916). — jfr GENOM-, UT-SVÄRMA o. NATT-SVÄRMANDE samt NATT-SVÄRMNING.
6) (†) ställa till tumult l. oroligheter, göra upplopp l. uppror; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: upprorisk. (Vid reformationens genomförande) wore månge som strax wille företage mycket swermande och bulrande / vthi thetta företagande medh beleters stormande. Svart Ähr. 79 (1560). Folket war .. mycket swermande och bullersampt meste parten. Dens. G1 97 (1561). Sturen .. (gick) med 200 man Fotfolk och Ryttare in uti Tjust Härad, der Allmogen då som mäst swärmade. Celsius G1 2: 259 (1753).
7) [jfr motsv. anv. av t. schwärmen] hänge sig åt l. ge uttryck för vaga romantiska känslor l. mer l. mindre oinskränkt beundran l. begeistring inför ngn l. ngt l. (i sht förr) fanatiska l. överspända föreställningar l. mystiska spekulationer o. dyl. (o. sålunda gå utanför förnuftets l. måttans skrankor), hänge sig åt drömmeri l. svärmeri l. fantasteri; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppträda l. handla l. tala förvirrat, vara vansinnig; äv. i p. pr., särsk. i adjektivisk anv. (förr särsk.: vansinnig, tokig), äv. i överförd anv.: som kännetecknas av svärmande (i ovan anförd bet.). Tagher heten öffuerhanden, då bliffuer en rasande, swermande eller ursinnig i hoffuudet. BOlavi 87 b (1578). (Lat.) Deliro .. (sv.) wara tokot, fånig, swärma. Cellarius 105 (1729). Hon såg min rena eld, min innerliga kärlek; men hon svärmade, kallade Solen sin Gemål. Eurén Kotzebue Cora 40 (1794). Efter ett par bad, hvarvid .. (Tegnér) olyckligtvis tog dousche med alt för varmt vatten, började han svärma i orediga phantasier och förråda tecken till galenskap. 3Saml. 9: 7 (1840). Hos Emilia fins en svärmande och poetisk hänförelse, som lätt sättes i rörelse. Carlén Köpm. 1: 391 (1860). Det hela (dvs. Säterdalen) var en syn att drömma och svärma vid, och den förlorade ej på sommarnattens trollska midnattsbelysning. Ödman VexlBild. 127 (1890, 1893). De dunkelt svärmande nyromantikerna. Schéele Själsl. 264 (1895). Djupt i det svala dunklet under sitt gröntskuggade murvalv porlar Werthers brunn, och hän över åsarna slingrar stigen där han svärmar i glittrande morgonsken. Johanson SpeglL 14 (1912, 1926). (Skådespelaren) svärmar inte, att skådespela är ett jobb som alla andra för honom. Expressen 17 ⁄ 4 1965, s. 20. — jfr DYGDE-, NATT-, NATUR-, SKÖNHETS-SVÄRMANDE.
a) i fråga om förhållandet mellan könen: (ss. uttryck för en vag o. ofta hemlighållen längtan efter kontakt med (ngn av) det motsatta könet) hänge sig åt vaga o. romantiska (se ROMANTISK 2) känslor l. idéer l. drömmerier om ett (mer l. mindre upphöjt o. idealiserat) förhållande till (ngn av) det motsatta könet; äv. i fråga om verklig kontakt, om par (särsk. om två förlovade l. två älskande o. d.): vara tillsammans under det man hänger sig åt sådana känslor (vanl. utan mer avancerad erotik); äv. i opers. pass. Meurman (1847). Både Mathilde och Jonas Green voro längesedan öfver den åldern, då man svärmar. Westermarck Stud. 2: 27 (1891). Så, herrskapet tillbringar den sköna sommarkvällen tillsammans i parken. Det är till att svärma, kan jag förstå. Ja, den ungdomen. Josephson Kanske 117 (1932). Vendes (regemente) kommer den tionde september .. Då ska vi svärma. Martinson Nässl. 221 (1935). På dessa .. (ateljéfester) svärmades, dansades och sjöngs det friskt, men trakteringen var enkel och allt gick städat till. Jungmarker OAndersson 34 (1946). Det var ett par som gick och svärmade. Olsson 3Hap. 151 (1967).
b) (numera föga br.) i fråga om religiösa före-ställningar; förr i sht med syftning på irrlärighet; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., äv. i överförd anv.: svärmisk. Wederlöpare och andra suermande Andar. KOF I. 1: 390 (c. 1618). Många Skinnare, Skomakare och fleere sådana begynte sammaledes swärma och Predika både vthi Kyrckior och Closter, så wäl såsom vnder baran Himmel. Girs G1 54 (c. 1630). Måhända är det klokast, att med underlåtande af all juridisk åtgärd för att hämma svärmeriet, låta desse (sektmakare) svärma, tills de tröttna. KyrkohÅ 1908, s. 304 (1815). Swärmande .. i religionssaker. Lindfors (1824). En .. skrift, som genom sitt apokalyptiska och svärmande innehåll synes vara beslägtad med Esseernas sect. Agardh ThSkr. 1: 33 (1842, 1855).
c) i uttr. svärma för ngn l. ngt, hänge sig åt en romantisk o. känslosam beundran för l. begeistring inför ngn l. ngt o. d.; vurma för. Svärma för antiken, för Tegnér, för teatern. Friheten är det ideal, för hvilket alla svärma. Nyblom Bild. 174 (1864). (Kung Stanislaw II Poniatowski) svärmar för den sköna litteraturen, för byggnadskonst och målning, derjemte för sköna quinnor ock alla slag af nöjen. Tegnér Armfelt 1: 27 (1883); jfr slutet. Jag älskar blåsippor och rent af svärmar för nässelkål med förlorade ägg. Idun 1890, s. 25. (Kejsar Wilhelm) svärmade för Nelson och Roberts. Hagberg VärldB 63 (1927). Modern svärmade för att ha salong. Krusenstjerna Pahlen 2: 92 (1930). Jakob är en känslomänniska .. Systern .. är likadan. Svärmar för djurskydd och esperanto, pacifism och förtryckta. Stiernstedt Bank. 307 (1947). Reselitteraturen började .. (under 1760-talet) bli en genre på modet. I Rousseaus efterföljd svärmade man för lantliv och naturskönhet. Rig 1958, s. 123. — särsk. motsv. a, med avs. på person av motsatt kön: hänge sig åt en (oftast hemlig och på avstånd försiggående) romantisk l. idealistisk o. vag förälskelse i; vara (romantiskt) förälskad i (ngn). Swärma för en qwinna. Cavallin (1876). Skulle genom de gemensamma skolorna någon gång en fjortonårig pojke komma att svärma för en kamrat bland flickorna, så — i de flesta fall dess bättre. VRydberg (1876) hos Warburg Rydberg 2: 513. (Ovidius) svärmade .. ej för någon särskild — han lågade för alla vackra flickor. Grimberg VärldH 4: 340 (1930). Om hon i den tysta ensamheten missmodigt gått och svärmat för någon yngling, hade hon kanske varit olycklig. Hedberg VackrTänd. 77 (1943). Hon svärmar för sin lärare. SvHandordb. (1966).
Särsk. förb.: SVÄRMA BORT10 4. (numera föga br.)
1) till 1, 2; om insekter l. fåglar: i svärm(ar) bege sig bort. MarkallN 2: 45 (1821).
2) till 7, om person: svärmande öda bort l. förnöta (ngt). Dagens sköna, må de svärma / Bort en vår förutan sans. Wallin (SVS) 1: 246 (c. 1807). Klocken har gått i Skellefteå och svärmat bort all productivité med sin fästekvinna. CSnoilsky (1863) i SnoilskyVänn. 1: 43. Aftnarna svärmades bort i en eller annan berså. Bendz Piltr. 34 (1918).
SVÄRMA FRAM10 4. till 1—4: komma fram i svärm(ar); särsk. till 1, 2; förr äv. bildl., om ngt enstaka: komma fram. Læstadius 2Journ. 5 (1833). Då och då svärmade likväl ännu en ljusnande önskan fram, att (osv.). Cygnæus 4: 32 (1838).
SVÄRMA IN10 4. till 1, 2: komma in i svärm(ar). En flock skolbarn svärmar in i stugan. Carlsson HelaSthm 106 (1911). Nattfjärilar svärmade in i rummets blandljus. Siwertz Pagoden 141 (1954).
SVÄRMA KRING, KRINGOM, se svärma omkring.
SVÄRMA OM10 4.
1) till 1, 2 a: i svärmar röra sig runt, svärma omkring (se svärma omkring 1). Stora flockar af sparfvar och bofinkar svärmade om, plockande och qvittrande. Bremer Strid 62 (1840).
2) till 2 b: svärma omkring (se svärma omkring 2); förr äv. dels om enskild person: röra sig hit o. dit, dels bildl., om vind: snabbt röra sig hit o. dit. Svedberg SabbRo 1005 (1698, 1712). (Ökenvinden) svärmar om bland vilda, torra vågor. Thomander 3: 104 (1826). Unge ädlingar, och män ur den rika medelklassen .. svärmade här om med skalder, konstnärer och sångare. CWBöttiger i 2SAH 39: 176 (1865).
3) (numera knappast br.) till 5: festa om. Svärma om hela natten. Cannelin (1921, 1939).
SVÄRMA OMKRING10 04, äv. KRING4, förr äv. KRINGOM. jfr kringsvärma.
1) till 1, 2 a: i svärm(ar) röra sig omkring. Sedan (star)ungarna äro utflugna, samla de sig i stora täta skaror, som svärma kring och småningom flytta åt sydligare länder. Nilsson Fauna II. 1: 223 (1858). Tusen bin svärma omkring på fält och gärden. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 11 (1904).
2) till 2 b, om personer: i svärm(ar) l. i stor mängd röra sig omkring; äv. motsv. svärma 2 b α, om soldater; äv. om enskild person: fara omkring hit o. dit, stryka omkring; äv. tr.: omsvärma (ngn l. ngt), förr särsk. i uttr. svärma ngn kring. (Den polske partigängaren) Ribinski förstärckte sig til 12000 man, med hwilka han swärmade kring från den ena landsändan til den andra. Nordberg C12 1: 847 (1740). Dalin Vitt. II. 4: 165 (1755: kringom). Kom ihåg, er son är en förflugen sälle / Som svärmar starkt omkring. Leopold 1: 324 (1808, 1814). Min bana har varit brokig, och ehuru ung till åren, har jag svärmat vida omkring. Ridderstad Samv. 2: 96 (1851). Drog han (dvs. Linné) kring fälten ut, / Att helsa blomsterverlden, studenter i mängd. / Der svärmade honom kring, som bin kring visen. Sätherberg Blomsterk. 36 (1879). Då förföljelserna blevo för svåra, gjorde zigenarna .. sig osynliga. De svärmade omkring som förr men på hemligare vägar. Etzler Zig. 30 (1944).
3) till 2 c, om ngt sakligt: röra sig i svärm(ar) omkring; fara omkring. Ekelund 1FädH II. 2: 177 (1831). Små båtar som svärma omkring. Björkman (1889).
4) (†) till 3: fara omkring. Tyst satt länge den ädla (modern) och lät sin irrande tanke / Hopplös svärma omkring. Runeberg (SVS) 3: 239 (1841).
5) (numera bl. tillf.) till 7: svärmande irra omkring. Den tiden (var), då konung Erik svärmade omkring i skog och mark och ingen viste hvar han fans. WESvedelius i 2SAH 51: 316 (1876).
SVÄRMA TILL. (†) till 2 b: strömma till i svärmar. Der swärmade en hop lego-drängar til. Roman Holbg 170 (1746).
SVÄRMA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1, 2: i svärm(ar) flyga upp. Dufvorna med gälla vingslag / Svärma upp från ladutak. Snoilsky 4: 172 (1887).
2) (†) till 7: egga upp (ngn) till att svärma, göra (ngn) svärmisk. Henrika! skall du icke mörda henne med ditt evärdeliga grums? Gå ut, på min tro, du svärmar upp henne. Almqvist Amor. 51 (1822, 1839).
SVÄRMA UT10 4.
1) till 1: i svärm(ar) bege sig ut; särsk. oeg. l. bildl. (jfr svärma 2). I denna mening fördömer jag också en historisk skola, ur hvilken skägglösa ynglingar skulle svärma ut i samqvämen att pladdra öfver verldshändelsernas gång. Järta 2: 518 (1828). Arnell ScottSjöfr. 138 (1829; om getingbo). Det visade sig .. att det ur korallblockens inre svärmade ut paloler (dvs. havsborstmaskar). Lidforss Fragm. 73 (1904). Vi svärmade ut i ett skrikande vimmel på fjärdarnas blanka och dånande is. Silfverstolpe Vard. 73 (1926).
2) (†) till 4, med avs. på rus: gm att rasa o. härja o. d. göra sig kvitt. (Sv.) Svärma ut ruset, (lat.) Exhalare vinum motione. Schultze Ordb. 5226 (c. 1755).
3) (†) till 4 (o. 5): upphöra att larma l. bullra o. d. Dähnert 290 (1746).
4) (†) till 5: svira l. rumla färdigt, sluta svira l. rumla. (Sv.) När skall du en en gång svärma ut, (lat.) Quando abstinebis tandem ab helluationibus? Schultze Ordb. 5226 (c. 1755).
5) (†) till 7: i svärmiskt sinnelag bege sig ut (ngnstädes), svärmande bege sig ut; äv. bildl. Hon svärmade nu oftare ut i grön äng. Wetterbergh Sign. 234 (1843). Jag .. låtit tankarna svärma ut ins Blaue hinein. Runeberg (SVS) 9: 307 (1858). (Birger Jarl) svärmar icke ut öfver främmande länder i en stormande ärelystnads vilda bragder. WESvedelius i 2SAH 41: 215 (1867).
Ssgr: A: SVÄRM-ANDE. (svärm- 1615 osv. svärme- 1652 osv.) [i bet. 2 efter t. schwarmgeist]
1) (†) till 5: person som super o. för oväsen o. d.; bråkstake l. orosstiftare o. d.; jfr ande VI 1. Delachapelle ExBook 42 (1669).
2) till 7: person som svärmar, svärmare (se d. o. 4 (b)); företrädesvis till 7 b, ss. nedsättande benämning på person tillhörande vissa ä. (ofta mer l. mindre fanatiska l. överspända) icke lutherska religiösa riktningar (anabaptister, kalvinister, pietister m. fl.), i ä. tid i sht med syftning på att dessa riktningar spred irrläror; särsk. om var o. en av de i Tyskl. 1521—22 verksamma spiritualistiska s. k. Zwickauprofeterna; jfr ande VI 1 b β o. svärmar-ande. Phrygius HimLif. B 2 b (1615). Alldrasist befahrar concipisten att uthaf desse noviteter (dvs. cartesianismen) .. wåre wederparter dhe Påwiske, Calvinianer, Socinianer, och andre Swärmeandar få dher af bijfall. Annerstedt UUH Bih. 2: 306 (i handl. fr. 1687). Den dyre Guds mannen Lutherus hade .. utmönstrat och fördömdt Calvini, Zvinglij, .. och deras anhängares samt wederdöpares och andre Swärmanders falska lära och kätteri. Dryselius Monarchsp. 425 (1691). Swärmeandar och Schismaticos, som söndrade sig ifrån den rätta Evangeliske Lutterske Kyrckian. Silvius Öfvercons. 70 (1726, 1730). Cornelius LbKyrkoh. 64 (1860; i pl., om Zwickauprofeterna). Svärmandarne och de lättrogne inbilla sig, att det är en ny frihetens morgonrodnad, som går upp i öster (dvs. i Ryssl.). Hjärne Utrikespol. 42 (1905). Försöksverksamhet har blivit ett slagord och en trollformel för allsköns pedagoger: traditionalister och radikaler för att inte säga utopister och svärmeandar. TSvLärov. 1949, s. 212. Därefter beskrives (i boken) vad det blev av Luthers reformation och teologi efter hans hänsynslösa kamp emot svärmeandarna. KyrkohÅ 1958, s. 230.
3) (†) till 7 b: ande (se d. o. IV e α) som driver l. kommer en person l. personer till att svärma. Then Kättaren Cerinthus förförde monga uthi Asien .. Men stundom lärde Cerinthus omkring drijfwin utaff en Swärmande, at Jesus skulle omsidher uthi then allmenlighe the dödas Vpståndelse upstå. Schroderus Os. 1: 88 (1635). Den stora irrige swärmanden, som intog qwinfolken och barnen, men flickor aldramäst, Anno 1673. UHiärne 2Anl. 121 (1702).
(1) -BI. biodl. svärmande bi; jfr svärmare II 1. Ossiannilsson Hav. 198 (1910).
Ssg: svärmbi-skötsel. (i sht förr) jfr skötsel 1 b. LfF 1838, s. 136.
(2 a) -CELL. (numera mindre br.) hos kryptogam: naken (se d. o. 2 c), med cilier (se cilie 3) försedd rörlig cell som är gamet l. svärmspor; jfr -cellul. Svärmcellerna (zoosporerna) hos algerna och svamparne äro oftast päronformiga celler .. som utåt begränsas endast af ett hudlager och icke äro beklädda af en fast vägg. Lundström Warming 7 (1882). Zoogameter (könliga) och zoosporer (okönliga fortplantningskroppar) kallas med ett gemensamt namn svärmceller. Fries SystBot. 235 (1897). Ur slemsvamparnas sporer utvecklas vid groningen fritt kringsimmande, med ett gissel försedda svärmceller, vilka till utseendet fullständigt likna flagellater. Ursing SvVäxt. Krypt. 337 (1949). SAOL (1973).
(2 a) -CELLUL. (†) svärmcell; jfr cellul 4. Wikström ÅrsbVetA 1849, s. 14.
(1) -FÄRDIG. (svärm- 1878. svärme- 1768) (numera mindre br.) om bikupa: färdig att producera svärmande bin. Linnæus Bijskjöts. 76 (1768). Dahm Biet 95 (1878).
(2 a) -KOLONI. (numera bl. tillf.) rörlig koloni (se d. o. 6 e) av bakterier. Mera karakteristiska äro bilderna i 5 % gelatina. Här försiggår likvefieringen och uppkomsten af svärmkolonier lättare. Sundberg Mikroorg. 392 (1897).
(1) -KUPA. (numera mindre br.) bikupa vars bin svärmar. Dahm Biet 79 (1878).
(2 a) -LARV. (†) = -yngel. (När) ostronens svärmlarver .. en gång sjunkit, kunna de ej vidare flytta sig. SvRike 1: 183 (1899). Flodström Naturförh. 184 (1918).
(1) -LJUD. (svärm- 1935 osv. svärme- 1774) biodl. om ett av bisamhälle avgivet ljud som vid ändring av ljudnivå indikerar förestående svärmning; jfr -ton. Alm(Gbg) 1774, s. 43. FoF 1935, s. 185.
(1) -LUST. (numera bl. mera tillf.) svärmningslust. LAHT 1918, s. 534. SAOL (1973).
(1) -LUSTIG. (†) svärmlysten. Dahm Biet 23 (1878).
(1) -LYSTEN. biodl. om bi: som har lust att svärma (jfr -lustig, -villig); motsatt: svärmningströg. Hedbin hafva ungefär samma egenskaper som de bruna, men äro, så länge de äro rena, mycket svärmlystna. Lewerén Bisköts. 12 (1900). De nordiska bina anses vara svärmlystna. DN(B) 13 ⁄ 12 1958, Bil. s. 2.
(1) -LYSTNAD. (numera mindre br.) svärmningslust. 2NF 3: 216 (1904).
(1) -MÅNAD. (svärm- 1807. svärme- 1768) (numera bl. tillf.) månad då bin svärmar l. brukar svärma; jfr -tid 1. Iunius .. (dvs.) den ordentelige och wanligaste swärme månaden. Linnæus Bijskjöts. 101 (1768). Swärmmånaden är Julius. Wahrman Manski o. Wolstein 318 (1807).
(7 b) -SKRIFT. (†) svärmande religiös skrift, fanatisk skrift. Schroderus Os. III. 2: 65 (1635; i pl.; lat. orig.: fanaticos libros). Därs. 239.
(2 a) -SPOR. [jfr t. schwärmspore] (i fackspr., i sht bot.) hos vissa alger, algsvampar o. slemsvampar: könlös, cilierad o. därigm rörlig fortplantningskropp, zoospor; jfr spor, sbst.2, sporidium. Fortplantningen (är) .. tvåfaldig: en icke-sexuel, genom svärmsporer eller zoosporer och en sexuel, genom hvilande sporer. BotN 1856, s. 161. Större delen af algerna, liksom åtskilliga af de lägre svamparne, fortplantas genom ett slags rörliga celler, svärmsporer, hvilka sakna membram och simma fritt omkring i vattnet, sedan de lemnat moderplantan. Areschoug VäxtBygn. 8 (1875). Alger fortplantas ofta genom sporer, svärmsporer, som simma ikring med tillhjälp af s. k. flimmertrådar. Holmström Naturl. 155 (1895). Från mögeltrådarna afsöndrade knoppceller (hos Phytophthora infestans) kunna gro omedelbart och bilda ett nytt mycelium; men vanligtvis delar sig deras protoplasma i en större mängd klumpar, hvilka omdanas till päronformiga, med två cilier försedda svärmsporer. 2NF 22: 59 (1915). SAOL (1986).
(2 a) -STADIUM. (i fackspr., i sht bot.) hos vissa bakterier, alger o. lägre svampar: cilierat o. därigm rörligt stadium i organismens utveckling. Det rörliga svärmstadiet är emellertid av kort varaktighet, gisslet drages snart in, och svärmcellen omvandlas till en s. k. myxamöba. VäxtLiv 2: 345 (1934). Fam. Azotobacteriaceae. (dvs.) Grenade, mångformiga, orörliga organismer med ciliebärande svärmstadium. Därs. 5: 140 (1940).
-TID. (svärm- c. 1645 osv. svärme- 1753—1929).
1) [jfr t. schwärmzeit] (numera bl. mera tillf.) till 1 a: svärmningstid (se d. o. 1). Een förståndig Huusfader skal altijd hafwa i Förråd hwad som til Swärmtijden kan behöfwas, hwilket gemenligen skeer något effter Pingesdagen, in til Midsommaren. IErici Colerus 2: 96 (c. 1645).
2) (numera bl. tillf.) till 1 b, 2 a: svärmningstid (se d. o. 2). Svärmtiden (för Phalena Tortrix pinetana) infaller i slutet af Juni eller början af Juli. Ström Skogsh. 294 (1846). Bark- och märgborrarnas svärmtid. 2NF 9: 192 (1908).
3) (svärme-) (numera bl. i skildring av ä. föreställningar) (i utvidgad anv. av 1, 2) om tid då det enligt ä. folktro uppenbarade sig andar i svärmar l. stor mängd. Julelden var till sin karaktär heden. De avlidna, vilka besökte huset under denna andarnas svärmetid, skulle ha elden på härden att värma sig vid. Budk(Brage) 1929, s. 211.
(1) -TON. (numera bl. tillf.) svärmljud. Menniskan torde ej riktigt ännu förstå mera (av binas språk) än ljuden tyt, tyt och quak, quak samt svärmtonen, sticktonen och tjutet från en visfallen kupa. Dahm Biet 36 (1878). jfr: LandsmFrågel. 14: 4 (1928).
(1) -TRÖG. biodl. svärmningströg. DN 28 ⁄ 7 1983, s. 7 (om bisorter).
(1) -VILLIG. biodl. om bi(ras): villig att svärma; jfr -lysten. Har biodlaren inte i god tid ökat utrymmet för samhället eller rör det sig om en svärmvillig biras, bereder sig samhället på att svärma. Sonesson BöndB 393 (1955).
(2 a) -YNGEL. (numera bl. tillf.) svärmcellsliknande, medelst cilier rörligt yngel utvecklat ur ostronägg; jfr -larv. SDS 1897, nr 110, s. 3. 2NF 20: 1069 (1914).
(1, 2 a) -ÅR. (numera bl. tillf.) svärmningsår. Ehuru fullbildade insekter (av ollonborrar) visa sig alla år, är dock i regel hvart fjärde år rikare svärmår, ”ollonborrår”. 2NF 20: 630 (1914).
B († utom i SVÄRME-ANDE, -SVÄRM): SVÄRME-ANDE, se A.
(1) -DAG. dag då svärmning äger l. kommer att äga rum; jfr svärmnings-tid 1. Linnæus Bijskjöts. 10 (1768).
-FÄRDIG, se A.
(7 b) -KOPP. [jfr ä. t. schwärmerkopf] (†) svärmande (se d. o. 2), svärmare (se d. o. 4 (b)). En arg förtwyffladt swermekop, en wedderdöpar benembd Melchior Buntmakare. Svart G1 97 (1561). Tegel G1 1: 99 (1622).
-LJUD, -MÅNAD, se A.
(1) -SVÄRM. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bisvärm som utgår från svärm som svärmat samma år. (Det är) ei sällsamt at den förste swärme-swärmen blir god till afwel. Linnæus Bijskjöts. 132 (1768). (Svärmen) gaf redan samma sommar, d. 31. Julii, ifrån sig en Svärm: en så mycket märkeligare händelse, som ingen .. vet exempel på någon sådan Svärme-Svärm. VetAH 1773, s. 265.
-TID, se A.
C: (1) SVÄRMNINGS-DÄMPANDE, p. adj. som dämpar (se dämpa, v.2 3) lusten att svärma. Hansson Bisköts. 61 (1972).
(1) -FÖRHINDRANDE, p. adj. jfr förhindra 2. Hansson Bisköts. 65 (1972; om åtgärder).
(2 a) -FÖRMÅGA. med. hos flimmerhårsförsedd bakterie: förmåga att kunna sprida sig. Gallan förhindrar .. proteus’ svärmningsförmåga. SvLäkT 1935, s. 1155.
(1) -LUST. biodl. hos bin: lust till svärmning, lust att svärma; äv. bildl., i fråga om person: lust att lämna hemmet; jfr lystnad, o. svärm-lust, -lystnad. Arbetsbina, hvilka styras af sin svärmningslust, mota .. (den nya visen) dock hvarje gång hon nalkas drottningcellerna, bita henne och jaga bort henne. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 69 (1886). Möjligen skall den växande svårigheten att hålla tjänare åter göra döttrarnas arbete i hemmet oumbärligt och verka hämmande på den svärmningslust, som nu gripit dem. Fahlbeck Ad. 2: 150 (1902). Hansson Bisköts. 32 (1972).
(1) -LYSTNAD. biodl. svärmningslust. Hansson Bisköts. 79 (1972).
(1, 2 a) -PERIOD. (i fackspr.) svärmningstid (se d. o. 1, 2); särsk. = -tid 2. (Man har) iakttagit ringmaskar, som visa ett bestämdt samband mellan månens faser och maskens svärmningsperiod. 2NF 20: 1381 (1914).
-TID. tid för svärmning.
1) biodl. till 1 a: tid då bin svärmar l. brukar svärma; jfr svärm-tid 1. Fischerström 1: 599 (1779). Lundkvist Spegel 146 (1953).
2) entomol. till 1 b, 2 a: tid då viss insekt svärmar l. brukar svärma, svärmtid (se d. o. 2). Det är .. en känd sak, att ollonborrarna uppäta bladen och blomdelarna af de träd och buskar, på hvilka de under svärmningstiden uppehålla sig. LAHT 1884, s. 130. Då platsen blifvit vald, gäller det att anordna lämpliga föremål, på hvilka ostronynglet vid svärmningstidens slut kan fästa sig. SDS 1897, nr 110, s. 3. TNCPubl. 43: 89 (1969).
3) till 7 a; om tid i en människas liv (särsk. ungdomstiden) då hon svärmar l. brukar svärma. Björkman (1889).
(1) -TRÖG. biodl. om bistam o. d.: trög l. ovillig att svärma; motsatt: svärmlysten; jfr svärm-trög. Hansson Bisköts. 79 (1972).
(1, 2 a) -ÅR. entomol. o. zool. år då viss insekt svärmar mycket l. då vissa fåglar uppträder i stor mängd; jfr svärm-år. Under ollonborrarnes sista svåra svärmningsår 1887. BtRiksdP 1890, Saml. 1. I. 2: nr 27, s. 11. (Blåmesens) förekomst ännu längre norrut (än i Ångermanland) har varit flyktig och bunden till vissa ”svärmnings”-år. Rosenius SvFågl. 1: 199 (1917). TNCPubl. 43: 89 (1969).
Avledn.: SVÄRMAKTIG, adj. (†)
1) till 5: som gärna stojar l. bullrar l. för busliv o. d. Svärmaktig .. (dvs.) Den som bullrar, rasar, galnas. Schultze Ordb. (c. 1755).
2) till 7, om person: som gärna svärmar, är benägen att svärma, svärmisk (se d. o.); i sht till 7 b, i fråga om religiöst tänkande; äv. om ngt sakligt: kännetecknat av svärmeri (se d. o. 3 b). På thenna tijdh wrookes omkring någre swärmachtige Menniskior .. som berömde sigh aff undersamme Syner och Vppenbarelser. Schroderus Os. 2: 124 (1635). The Wittenbergiske bestrijdde, vthi berörde sijn swärmachtige Skrifft. I. At Guds Sons guddomlige Egenskaper wore icke medh stelfwa Wärket och görligen med deelte ther antagne Mennisklige Naturen. Därs. III. 2: 170 (1635). Hvarken slafvisk låghet, eller en svärmaktig frihetsyrsel fingo hos .. (O. af Acrel) inrymme. Schulz V. Schulzenheim ÅmVetA 1807, s. 47. Franzén Pred. 5: 229 (1845).
SVÄRMAKTIGTVIS, adv. [till svärmaktig] (†) till 7: på ett svärmiskt sätt. Ekblad 31 (1764).
SVÄRMARE, SVÄRMERI, se d. o.
SVÄRMERISK, äv. SVÄRMERSK, adj.; adv. -T. (-erisk 1727—1872. -ersk 1715) [jfr d. sværmerisk, nor. svermerisk (äv. svermersk), t. schwärmerisch] (†) till 7 (b): svärmisk. Jag will eij omtala de uppenbara swärmerska läroarter .. som bemälte H(er)r Biskop Gezelius uti sin Commentario öfer Nya Testamentet anförer. LinkStiftsbibl. Brev 17 ⁄ 5 (1715). Madame Bourignon och hennes swärmeriska skrifter. SvMerc. V. 1: 248 (1759). (Han) nämner om en af sina bröder, att han var ”svag och svärmerisk”. SvBL 1: 264 (1858). Tholander Ordl. (1872).
SVÄRMERSKA, f. [delvis till svärmare; jfr d. sværmerske, nor. svermerske]
1) (†) till 5: kvinna som svirar. Nordforss (1805).
2) till 7, 7 b: kvinna som svärmar l. hänger sig åt svärmeri(er), svärmisk kvinna; jfr svärmarinna. Nordforss (1805). Ej känslig svärmerska, ej obeständig fjolla, / Julie skall brinna ömt och vara vis likväl. Valerius 1: 24 (1806). Hon var en svärmerska, men god och välgörande på sitt sätt. Forssman Aftonl. 10: 46 (1902). Frölich .. Eva Margareta, svärmerska, (d. 1692) .. Uppträdde på 1680-talet som botpredikerska och sierska. 3NF 7: 1279 (1927). (Hon) förde under sin första utlandsresa (dagbok) .. där hon, då en nittonårig svärmerska, ger uttryck åt .. översvallande lyckokänslor. MännMinn. 4: 14 (1946). jfr religions-svärmerska.
SVÄRMISK, adj. till 7, om person: som svärmar (för ngn l. ngt), som hänger sig åt svärmeri (se d. o. 3), som är en svärmare (se d. o. 4), svärmande; äv. substantiverat; äv. i överförd anv. om ngt sakligt: full l. kännetecknad av svärmeri (se d. o. 3); lätt överspänd l. exalterad o. d. (äv. ss. adv.); jfr svärmerisk 1. Med svärmiskt nit. Elgström Frunt. 20 (1809). Men på en sten i hjernan sig stöder ditt Göthiska kynne; / Derföre Du har mod att trottsa de Svärmiskas vrede. MarkallN 1: 67 (1820). Mina ynglingaårs svärmiska drömmar. Carlén Repr. 527 (1839). Gottfrid var något svärmisk till lynnet. Bjurström KamrLundb. 110 (1875). Charles Péguy (f. 1873) .. var av bondestam, hade börjat som svärmisk socialist och slutade som kristlig patriot. Strömberg ModFrLitt. 65 (1931). Jägarna bli svärmiska, när de tala om dessa hyddors spiselvärme och trevnad under vinterfärderna. Eriksson Ritter KvPol. 52 (1939). (R. Dybeck var under sin Uppsalatid) svärmisk anhängare av den geijerska kretsen. Arv 1948, s. 2. Den svärmiske Werther. SvHandordb. (1966). De svärmiskt lyriska uttrycken (i Fridavisorna av B. Sjöberg). JEdfelt i 3SAH LXXVIII. 2: 41 (1970). särsk.
a) motsv. 7 a, om person: som svärmar (för ngn), som hänger sig åt svärmeri (se d. o. 3 a) l. har ngn som sitt svärmeri (se d. o. 3 a slutet); äv. i överförd anv., om ngt sakligt. Hon har gift sig av pur kärlek, precis som en liten svärmisk flicksnärta. Carlsson Stockh. 41 (1915). Svärmiska fantasier om kärleken. Boye Ast. 43 (1931). Det är precis som om du svärmade för henne .. Ja, du ser riktigt svärmisk ut ibland. Hedberg DockDans. 99 (1955). Han ägnade henne en svärmisk dyrkan. SvHandordb. (1966).
b) motsv. 7 b, i fråga om religiösa förh.: full l. kännetecknad av svärmeri (se d. o. 3 b); lätt religiöst överspänd l. fanatisk l. exalterad o. d.; jfr svärmerisk 2. Smärre swärmiska sekter. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 255 (1835). Mysticismens svärmiska drömmar. Melin JesuL 1: 83 (1842). För min del vill jag intet hafva någon adjunkt i Wadells ställe, emedan de fleste adjunkterna i stiftet äro svärmiske och rasande. VDAkt. 16 ⁄ 11 1844. Under 1730-talet antog .. (pietismen) en rent svärmisk karaktär, extasen flammade högt och åtföljdes av egenartade psykiska fenomen. HSNyberg i 3SAH LXII. 2: 214 (1951).
Avledn.: svärmiskhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara svärmisk. Ungdomens estetiska svärmiskhet. Rudin Kierkegaard 92 (1880). Ansiktsuttryck av ädel svärmiskhet och ståndaktig viljestyrka. Lindström Leksaksb. 194 (1931).
Spoiler title
Spoiler content