SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2000  
SVÄRM svær4m, förr äv. SVARM, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Forsius Phys. 285 (1611) osv.) ((†) -er G1R 28: 315 (1558), Aurivillius Gr. 42 (1684)).
Ordformer
(svarm (-w-) 1626—1734. sverm (-u-, -w-) 1541 (: bijswerm)—1760. svärm (-u-, -w-) 1558 osv.)
Etymologi
[fsv. svärmber, sv. dial. svarm, svärm, motsv. fd. sværm, svarm (d. s værm), fvn. svarmr, tumult, nor. sverm, nor. nn. äv. svarm, larm, fsax. suarm, mlt. swarm, swerm, mnl. swarm, swerm (nl. zwarm, zwerm), fht. swar(a)m (mht. swarm, t. schwarm), feng. swearm (eng. swarm); av ljudhärmande ursprung o. sannol. rotbesläktat med SVIRRA . — Jfr SVÄRMA]
1) om större mängd av flygande (o. surrande) insekter; särsk. (o. urspr.) om bisvärm (se a). Nyie Suermar, them man åhrlighen kan flyttia till nyie stockar. Forsius Phys. 285 (1611). Ifrån Capua bebådhades at en stoor swarm medh Getingar hadhe .. flughit vppå Torghet. Schroderus Liv. 523 (1626). Det säges, om främ(m)ande folck wid swärmningen swärja på bijen, så lyckas ej swärmen wäl. Linnæus Bijskjöts. 118 (1768). I en större bikupa utgör swärmen ett antal af 12—20000 arbetsbin, 600—1000 hanbin eller Drönare och ett enda honbi eller Wisen. Hartman Naturk. 252 (1836). När bina i en kupa mot midsommar hafwa blifwit för många och der finnas flera wisar, så blir en hop utwisad ur kupan. En sådan hop kallas en swärm. Berlin Lsb. 130 (1852). En svärm myggor. Ruin Gyckl. 37 (1934). Moberg FörrädL 151 (1967). — jfr APRIL-, BI-, BLOMSTER-, EFTER-, FLUG-, FÖR-, GRÄSHOPPS-, JUNGFRU-, KNOTT-, KONST-, MODER-, MYGG-, SEN-, SLAKT-, SOMMAR-SVÄRM m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obrukliga l. bl. tillf. uttr. som betecknar att bin bildar en svärm l. svärmar l. att en bikupa avkastar en svärm l. svärmar. Svar till (Långe Måns) .. att han icke offtere slachter bijenn, ähn then tijdh the göre store svär(m)er. G1R 28: 315 (1558). Såmlighe som ähre wane medh bij mena at wijsen blåser ut dem andra bijn när dee skole til suärms. Axehielm (c. 1630; under bikader). Kasta swärmar af sig. Schultze Ordb. 5224 (c. 1755). Den Kupan, som sist gaf swærm. Lidén FörtrBr. 310 (1777).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. vara svärm, om vise i bikupa: ingå i svärm. Har en kupa .. ej gifvit mer än en svärm ifrån sig, innan Visen låter höra detta (knarrande) lätet, och om det är nästa sommar efter, at hon sjelf varit svärm .. då är det ett tecken, at en sådan Vise aldrig gifver mer än en svärm om året. Gullander SvarVetA 20 (1773).
2) i utvidgad anv. av 1; särsk. om hop (se HOP, sbst.3 I 1, 2) l. mängd av fåglar l. fiskar l. organismer (se a) l. personer (se b) l. föremål (se c) som uppträder på samma sätt som l. påminner om en svärm (i bet. 1).
a) i fråga om fåglar l. fiskar; i fråga om fåglar ungefär liktydigt med: flock (se FLOCK, sbst.1 2); i fråga om fisk ungefär liktydigt med: stim (se STIM, sbst.1 I). Hos oss inträffar leken (för löjan) vanligen i slutet af maj och början af juni, ofta så, att tre olika svärmar leka med en veckas mellantid på samma plats. Stuxberg Fisk. 515 (1895). Vid Ölands stränder såg jag .. en gång stora svärmar av starar i slutet på oktober. Lönnberg SvFåglFlyttn. 41 (1935). Trotzig Sjukd. 177 (1972; av höns). — jfr FÅGEL-, KAJ-, RÅK-, SILL-, SPARV-SVÄRM.
b) i fråga om personer; ofta liktydigt med: stor skara, flock (se FLOCK, sbst.1 2); äv. mer l. mindre nedsättande, ungefär liktydigt med (larmande) hop (se HOP, sbst.3 I 2) l. skock (se SKOCK, sbst.1 1). En hel svärm av folk följde efter brandkåren för att få se branden. En svärm av beundrande småpojkar flockades kring boxaren. Schroderus JMCr. 172 (1620). Det är hela denna svärmen af HofPredikanter och RegementsPräster som äro de farligaste. Kellgren (SVS) 6: 337 (1794). I Sigismunds sällskap hade kommit en stor swärm hofmän, hwilka icke uträttade något dugligt i kriget. Fryxell Ber. 5: 6 (1831). Hela svärmen af statsförbättrare har ofta förekommit honom, såsom en svärm skarabeer, rullande hvar och en sitt lilla verldsklot framför sig, mycket ifrig och mycket bullersam. Livijn 2: 297 (1834). Innan han fick ordet hade hela svärmar af vältalare sagt allt hvad han ämnade säga. Strindberg NRik. 10 (1882). Första gången .. (magister F. Ch. Lankhard) visar sig på Halles gator i uniform får han svärmar av studenter och ligapojkar efter sig som sjunger en nidvisa. Johanson SpeglL 127 (1909, 1926). Hoola Bandoolerna kom in på scenen och genast bildades det en svärm av förväntansfulla människor kring gruppen. Karnstedt Slamf. 114 (1977). — jfr BARN-, MUNK-, NUNNO-, PLÅGO-, RESANDE-, STUDENT-SVÄRM. — särsk.
α) i fråga om soldater som uppträder i (oftast mer l. mindre oordnad (jfr dock slutet)) hop l. i stor mängd l. i fråga om människor som deltar i mer l. mindre krigisk (o. oordnad) folkvandring o. d. RARP V. 2: 201 (1655). Ryssen synes vilia på den ena sidan begynna med Kexholm, och på den andra sidan angripa Narven, där han står med en stor svärm. Bark Bref 1: 91 (1703). En svärm soldater ärövrade slottet. Schultze Ordb. 5224 (c. 1755). Vi fingo höra gurgel och eder på tyska och svenska, sågo en af våra husarer baklänges retirera under kraftiga truthuggare åt en svärm hannoverska husarer. Hultin Minn. 73 (1872). Magyarerna, eller ungrarne, ett finskt nomadfolk .. inbröto nu uti stora svärmar i (Tyskl.). Pallin MedeltH 36 (1890). särsk. (förr) om en mera ordnad avdelning soldater; särsk. om del av pluton (t. ex. om halvtropp), dels om grupp (se GRUPP, sbst.1 2 b) inom kavalleriförband. (Soldaterna) deltes .. uti swärmar, lika som skulle somliga gå i sidan, och andra i ryggen på en Fiende. Mörk Ad. 1: 90 (1743). Öfningar i fältskjutning med svärm och pluton. KrigVAH 1891, s. 64. Svärm .. (dvs.) form för den minsta enheten, gruppen, inom ett kavalleriförband. SvUppslB (1936).
β) (†) med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr γ), om svärmande (se SVÄRMA) religiös grupp l. sekt o. d., grupp av svärmare (se SVÄRMARE 4 b) o. d. (Han) week .. ifrån then reena Läran och råkade vthi then Arianiske Swärmen. Schroderus Os. 1: 425 (1635). Den Calvinska Swärmen. Bælter Cerem. 69 (1760). En Thom. Muntzer, Vederdöpare, med flera fanatiska svärmar. Schönberg Bref 1: 233 (1778).
γ) (†) med nedsättande bibet. (jfr β), om den ondes (djävulens) anhang (se d. o. 4 a). Satan .. medh sin förstötte swarm I pinan kommen war. Spegel TPar. 83 (1705). The (fromma) skyddas af hans (dvs. Guds) starcka arm, / Och trotza mot the ondas swarm. Scherping Cober 1: 234 (1734). Desse äro de onde änglar, .. hwilke .. afföllo .. Denne ogudaktige swärmen med deras öfwerste heter i Skriften djefwulen och hans änglar. Nohrborg 504 (c. 1765).
c) om (myllrande,) stor mängd av (oordnade) föremål, hop (se HOP, sbst.3 I 1) l. skock (se SKOCK, sbst.1 1 e) l. hög (se HÖG, sbst.1 2) o. d.; äv. om ngt abstr. Extracterne hafva nu på några vekor uphördt at öfverskickas .. De lära nästkommande veka komma hela svärmen. Bark Bref 1: 90 (1703). En swerm af pilar. Serenius (1741). Och Eistrasaltets bölja ser med häpnad / En tallös svärm af lådjor och galèrer / Och flaggor som den förr ej kändes vid. Oscar II I. 1: 28 (1858, 1885). Se här en svärm af rim, / som har för vänners krets kanske en smula värde. Lindqvist RysslSång 1: 165 (1904). Flygmaskiner flög i täta svärmar åt öster. De Geer Bergsl. 201 (1951). — jfr ASTEROID-, BI-, PLÅGO-, RAKET-, TANKE-SVÄRM. — särsk.
α) om hagelsvärm; äv. om skur av pilar. Möller (1790). Nu Englands söner bågen spännt / Med hjerta och med mod. / Den första svärm, de sköto af, / Gjöt fjorton Skottars blod. Runeberg 3: 143 (1833). Endast fjällabbarna kretsade djärft kring jägaren .. men de fingo gå fria, ty de voro icke värda en svärm bly. Hemberg ObanStig. 150 (1896).
β) (astron.) om meteorsvärm, stjärnfallsregn. Huru förhålla sig .. alla andra på vår himmel litet emellan framblixtrande stjernskott — följa äfven de, förenade till strömmar eller svärmar, dylika banor i rymden, eller irra de hit och dit i det oändliga rummet? Björling Meteor. 26 (1874). jfr METEOR-, METEORIT-, NOVEMBER-, STJÄRNFALLS-, STJÄRNSKOTTS-SVÄRM.
γ) (numera föga br.) sammanfattande, om en jordbävnings l. ett jordskalvs förlopp med förskalv, huvudskalv o. efterskalv; jfr JORDSKALVS-SVÄRM. Såsom exempel på en svärm af lindrigare art må erinras om de jordskalf vid Agram (dvs. Zagreb), som togo sin början på morgonen den 9 november 1880. Nathorst JordH 243 (1890). Jordbäfningarna förekomma vanligen i så kallade svärmar. Så räknade man i Mars 1868 mer än 2000 jordstötar på Hawaï. Arrhenius Värld. 19 (1906). jfr BÄVNINGS-SVÄRM.
3) (†) om buller l. larm l. gny o. d. som åstadkommes av en svärm (i bet. 1—2). Spegel 502 (1712). Svärm .. (dvs.) Buller, gny och oro af en samlad hop. Schultze Ordb. 5224 (c. 1755).
Ssgr: A: (2 b α) SVÄRM-ANFALL~02 l. ~20. (förr) av hästburet kavalleri utfört anfall (se anfall, sbst.1 1) i spridd ordning (se sprida IV 3 a γ); jfr -anlopp, -attack. Svärm-anfall kunna ske såväl från sluten trupp som från flankör-kedja. Hazelius Förel. 354 (1839). Anfall i spridd ordning (svärmanfall) användes, då stor stötkraft icke behöfves såsom mot upplöst infanteri eller mot artilleri. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 62 (1880). 2NF (1918).
(2 b α) -ANLOPP. (†) svärmanfall; jfr anlopp I 2 a. Svärm-anlopp användes mot artilleriet. Man framsänder svärmryttarne i fullt galopp mot det batteri som man vill taga. Sylvan Vial. 1: 179 (1863).
(2 b α) -ATTACK. [jfr t. schwärmattacke] (förr) svärmanfall (äv. i uttr. spridd svärmattack); äv. i uttr. sluten svärmattack, se sluten 13. KrigsmSH 1797, s. 25. Därs. 1804, s. 79 (: Spridd). Därs. 1804, s. 90 (: Sluten).
(2 a) -BILDNING. (numera bl. tillf.) om bildning av svärmar av lågtstående organismer i vatten. Svärmbildningen hos aërofila Chlorofycéer. BotN 1898, s. 278. Jag skall .. diskutera dessa ojämnfördelningar (av mikroorganismer) resp. svärmbildningar och .. söka sätta dem i samband med de dirigerande vattenbiologiska resp. fysiologiska faktorerna. Därs. 1913, s. 257.
(1) -BRÄDE l. -BRÄDA. biodl. flusterbräde. Sonesson BöndB 391 (1955). Hansson Bisköts. 74 (1972).
(2 c) -BÄGARE. (förr) bägare (se d. o. 2 slutet) som avgav en svärm av raketer. En så kallad Chinesisk Hatt, med kaströr, hwilken slutar med en swärmbägare. JournLTh. 1811, s. 55. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 2.
(1) -FATTARE. (numera föga br.) svärmfångare. Har man kupor med rörliga skott, så intager man den nya svärmen i en halmkupa och störtar denna ut på en näsduk eller svärmfattare och bringar svärmen .. in i kupan. Dahm Biet 100 (1878).
(1) -FLYKT. biodl. svärms flygning. Under svärmflygt stickas bien aldrig och vid intagning af svärmar mycket sällan, om man ej väsnas eller klämmer dem. Dahm Biet 55 (1878). SAOL (1973).
(2 b α slutet) -FORM. (förr) form (se d. o. 6) varvid militärt förband uppträdde i svärmar. KrigVAT 1922, s. 180.
(1) -FÅNGARE. biodl. anordning använd för att infånga svärmar; jfr -fattare. Svärmfångare till halmkupor. 2NF 3: 493 (1904). Ringdahls svärmfångare. Holm Biodl. 165 (1916; bildtext). Hansson Bisköts. 75 (1972).
(1) -HAGE. (†) bigård där skötseln av bikuporna o. bina äger rum. I den .. hagen, som kallas swärm-hagen, skjötas bijen. Linnæus Bijskjöts. 148 (1768).
(1) -LÅDA. biodl. låda för infångande av bisvärm; jfr -fångare. NF 2: 445 (1877). Hansson Bisköts. 72 (1972).
(2 b α) -RYTTARE. (förr) ryttare som deltog i svärmanfall. Svärm-anlopp användes mot artilleriet. Man framsänder svärmryttarne i fullt galopp mot det batteri som man vill taga. Sylvan Vial. 1: 179 (1863).
(1) -SLÖJA. (tillf.) bihuva; jfr bi-slöja. Wassing GropSkog. 246 (1965).
(1) -SÄCK. [jfr t. schwarmsack] biodl. säck för infångande av bisvärm; jfr -fångare, -låda. Möller (1790). Upsala 25 ⁄ 2 1916, s. 2.
(1, 2) -TALS, adv. (svärme- 1753) (numera bl. mera tillf.) i svärmar, svärmvis; särsk. till 2 b. Borg Luther 1: 241 (1753).
(2 b α slutet) -TROPP, äv. -TRUPP. (förr) tropp som uppträdde i svärm(ar). KrigVAT 1836, s. 96.
-VIS, adv. o. adj. (svärm- 1880 osv. svärme- 1640—1768)
I. ss. adv.:
1) till 1, 2: i svärmar; jfr -tals o. hop-vis. Linnæus Bijskjöts. 9 (1768; i fråga om bin). Knottsläktet, har 9 svenska arter, som ofta uppträda svärmvis. 2NF 14: 407 (1911). Bland stickbarren sitta bären svärmvis. Martinson Pass. 58 (1945).
2) (†) till 2 b: på en larmande hops sätt, ss. en svärm. Linc. (1640). Hamb. (1700).
II. (tillf.) ss. adj.: som uppträder l. förekommer svärmvis (i bet. I); äv. i överförd anv. Dalarnas svärmvisa parallellitet och uthållighet. SvGeogrÅb. 1961, s. 214.
B (†): SVÄRME-TALS, -VIS, se A.
Spoiler title
Spoiler content