SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÖKARE 3kare2, om person m. ⁄ ⁄ (ig. ), om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-siök- 1687 (: mallmsiökare, pl.). -söcki- c. 1620 (: Sacksöckiare). sök- 1630 (: häfdesökare) osv. söki- 1614 (: Saaksökiare, pl.)1716 (: saksökiare))
Etymologi
[fsv. sökare; jfr d. søger; till SÖKA]
1) motsv. SÖKA 1, 2: person som söker (ngt); äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2). Linc. (1640). Man måste åtskilja förgiftaren från sökaren af den nyttiga läkedomen. Leopold 3: 291 (1797, 1802). Vidare blommar på ängen en ört som odlaren gifvit Namn af Amellus; den lätt af hvarje sökare finnes. Adlerbeth Buc. 117 (1807). Vid närmare forskning i .. (den grekiska mytologins) ursprungliga .. beskaffenhet fann .. (konstnären P. Cornelius) att denna grufva äger djupa malmstreck, som allt hittills väntat på fyndiga sökare. Atterbom Minn. 293 (1818). Ödemark .. Ja, på ditt altare finner sökaren de vises sten. Knöppel Öd. 5 (1918). Hon var en skeptiker till sin natur .. en älskare av skönheten och en sökare efter förborgade ting. Olzon Buck FjärrL 308 (1937). Briggen Charlotta var lastad med sökare av nya hem. Hennes logerare var människor som lämnat sina gamla hem. Moberg Utvandr. 432 (1949). — jfr FEL-, GULD-, HJÄLP-, MALM-, SJÄLV-, SKATT-, SKÖNHETS-SÖKARE m. fl. — särsk. med förbleknad agentiell innebörd, övergående i bet.: sök-; särsk. i ssgrna SÖKAR-ANLÄGGNING, -LJUS, -LYKTA, -RING.
2) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1] person som söker (djupare) kunskap l. kännedom (om ngt) l. förståelse (av ngt); särsk. om person som söker svar på livets gåta l. söker visshet om Gud o. d.; jfr SÖKA 5. Gudh will at alla Menniskior skola salige warda, och til Sanningenes Kunskap komma. Effter nu thenna Sanningenes Kunskap sökes i Catchesen, ty måste Sökiaren troligan intalas, at en Gudh är, som thär igenom Saligheeten gifwer. Emporagrius Cat. B 2 b (1669). Till att undwika all ledsamhet, skada, farlighet och tidspillan, skulle jag råda dig, att icke befatta dig med några spel, som för lärdoms älskare och sökare är både anständigare och nyttigare. Hof Underr. 53 (1766). (Akademiledamoten F. F. Carlson) blef .. själen i denna lilla krets af sanningens sökare, som ofta slöt sig tillhopa till samspråk om dagens litterära, vetenskapliga och politiska frågor. CHRundgren i 3SAH 2: 30 (1887). Han är ännu inte en troende, men en sökare. Bolander TidOro 54 (1923). Man tror sig ha andliga intressen, vara en sökare, en spörjare för att man sysslar med skvaller i mänskosjälens unkna baktrappor. Lagerkvist BesegrLiv. 65 (1927). En sökare var han, som letat / all jordens kanter omkring / att finna — vad förr man vetat, / att allting är ingenting. Ferlin DöddansV 10 (1930). Men detta att någon är en sökare, ger ofta vederbörande en pondus som om sökandet vore något fint i sig. Speciellt gäller detta religiösa sökare och mystiker. Lidman Vildåsn. 228 (1968). — jfr HÄVDA-, SANNINGS-SÖKARE m. fl.
3) motsv. SÖKA 7, 8; ss. senare led. i ssgr., se t. ex. FIDES-, HÄNDEL-, LYCK-SÖKARE m. fl. resp. LAG-, SAK-SÖKARE.
4) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. mera tillf.) motsv. SÖKA 9: person som ber l. ansöker om ngt; särsk.: person som söker tjänst l. ämbete l. anställning o. d. Ju flere jämnstore Herrar infinna sig såsom sökare, ju äfwentyrligare är walet. Lagerbring 1Hist. 2: 104 (1773). Då ordinarie Adjuncturen vid Gymnasium härstädes nu snart kommer at besättas, får jag ödmjukast anmäla mig såsom sökare dertil. VDAkt. 1800, nr 82. Ett af de få regala Pastorater som finnas i Stiftet, neml(igen) Långaryd, är nu ledigt. Såsom bestämd Sökare dertill känner jag Prosten Eneroth. Tegnér Brev 7: 167 (1834). — jfr LÅN-, PATENT-, PLATS-SÖKARE m. fl.
5) (numera föga br.) motsv. SÖKA 1 g: sökhund. Leddes jagten öfver på kärrområden och sjöfågelmarker, hölls hönshunden derrière, hvaremot vattenhunden inträdde i full tjenstgöring såsom sökare och apportör. Hemberg NJagtsk. 182 (1897). (Sv.) Sökare .. (eng.) ranger. WoH (1904).
6) [eg. utvidgad anv. av 1] (i fackspr.) om instrument l. apparat l. redskap o. d. för att söka ngt l. ngn l. utföra ngt som påminner om sökande; särsk. om instrument osv. med vars hjälp man kan upptäcka ngt l. ställa in l. justera apparat o. d. Jäg. 1897, 2: 133. Flygplankollisioner kan undgås i framtiden .. Åtta speciella sökare monteras på vingarna och flygkroppen .. Systemet ger varningssignaler när ett annat plan befinner sig inom 30 km. DN(B) 1957, nr 338, s. 16. Han har alltid sökare som sjukhuset kan nå honom på om det skulle vara något större. SDS 19 ⁄ 9 1995, s. B1. — jfr ANKAR-, MITT-, SOL-SÖKARE m. fl. — särsk.
a) (†) sond (se d. o. 2). Dähnert (1784). Schulthess (1885).
b) (numera mindre br.) om vridbar strålkastare på fordon, sökarljus (se d. o. 2). Det strandade slagskeppet lät sina elektriska sökare oafvändt upplysa den närmaste omgifningen. Aminoff Krigsg. 75 (1904). SEN R 8105: 25 (1956).
c) (numera mindre br.) om sådan kikare med mindre förstoring o. större synfält, monterad på o. parallell med astronomiskt teleskops axel, som användes för att rikta in teleskopet mot önskat objekt. Alla stjernor ända till 8:de storleken och de klarare af den 9:de, som visade sig i sökaren, intogos efter hvarandra och beskådades i refractorns synfält. Cronstrand ÅrsbVetA 1828, s. 10. Tamm o. Wallenquist Amatörastr. 50 (1942). — jfr KOMET-SÖKARE.
d) fotogr. om anordning på kamera för betraktande av o. inriktning mot ngn l. ngt som skall fotograferas. MeddTeknSkSthm 1895, s. 72. Böjd över sökarn kan jag se / en blekblå kjol av fin frotté. Jönsson Årsring. 43 (1927). Ljusstark sökare. KatalJosefsson 1989, Höst. s. 356. — jfr BRILJANT-SÖKARE.
Ssgr: SÖKAR-, äv. SÖKARE-ANLÄGGNING~020. till 1 slutet: anläggning (se d. o. III 1 a α) för sökande av ngn l. ngt; särsk. om anläggning för att söka kontakt med person (inom större byggnad o. d.). SvTeknUppslB 2: 263 (1939). För att snabbt kunna stå kunderna till tjänst kan försäljarna dirigeras (inom bilpalatset) med en intern, trådlös sökaranläggning. LD 1958, nr 119, s. 9.
-BLICK. (numera bl. mera tillf.) till (1 o.) 2: blick (se blick, sbst.1 3) som utmärker en sökare. Pontus Wikner .. hvars sökareblick riktades inåt och hvars hela lif vigdes åt personlighetslifvets fördjupning. ENSöderberg hos Kjellberg Wikner Suppl. 134 (1913). Expressen 3 ⁄ 2 2000, s. 4.
-HUND. (numera mindre br.) till 1: sökhund. UNT 18 ⁄ 4 1950, s. 1.
-LAMPA. till 1 slutet: = -ljus 2. En sökarlampa för bil, begagnad men felfri, önskas köpa. SDS 3 ⁄ 10 1928, s. 15.
-LINS. till 6 c, d, särsk. till 6 d: lins (se d. o. II 2) för sökare. Roosval Schmidt 104 (1896).
-LJUS. till 1 slutet.
1) ljus (se ljus, sbst. 1 b, 2) från lampa avsedd att söka med, ljus för att underlätta sökande. Sökar-ljuset ifrån snabba bilar / upprispar gatan som en stålblå kniv. Blomberg Landk. 110 (1922). Den purpurfärgade horisonten, där luften genomkorsades av ett virrvarr av sökarljus. Dahlman Carr Dörr. 22 (1950). särsk. bildl. Låt vara att dessa diskussioner ofta mynna ut i provisoriska eller t.o.m. problematiska lösningar. De rikta just därigenom in sökarljuset på .. dunkla punkter. Fornv. 1946, s. 123 (1940). Det gäller att finna nya inkomstkällor. Sprit och tobak ligger rakt i sökarljuset, och prishöjningar på dessa två varor tycks ofrånkomliga. DN(B) 1958, nr 23, s. 1.
2) (vridbar) apparat som alstrar ljus för att underlätta sökande (jfr ljus, sbst. 4 b). Sökareljus och strålkastareinstallationer för automobiler. Nerén HbAut. 1: 330 (1928). Chauffören saktade farten ytterligare, sökte efter en avtagsväg med sitt sökarljus, fann den och körde närmare fältet. Jonsson Gardner DamFörsv. 97 (1949).
-LYKTA. till 1 slutet: = -ljus 2. Nerén HbAut. 3: 399 (1928). Sökarlyktan monteras i allmänhet på karosseriet tämligen högt och så att ljuskäglans riktning kan inställas från förarplatsen. AutB 1: 729 (1947).
-RING. (i fackspr.) till 1 slutet: ringväg varpå bilförare söker lämplig avtagsväg till inre stadsdel. DN(A) 7 ⁄ 9 1963, s. 4.
-TUB. (numera bl. mera tillf.) till 6, särsk. till 6 c: sökare. Med hjälp av .. sökaretuber är det betydligt lättare att finna en viss stjärna. Ångström o. Lundmark Världsr. 2: 76 (1927). En sökaretub, i vilken man .. kan kontrollera kamerans inställning i lodled. SvGeogrÅb. 1933, s. 163.
Spoiler title
Spoiler content