TARA, v.; anträffat bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[trol. till TARA, sbst.1; möjl. delvis kortform för TARERA; jfr äv. eng. tare, nl. tarren, båda: tarera]
(†) tarera? Sedan packas det goda Teet uti nya kistor, som äro tarade, märkte och klädde in uti med bly. Osbeck Resa 160 (1751, 1757).
