TENSOMETER tän1sωme4ter l. -o-, r.; best. -ern; pl. -rar.
Etymologi
[jfr eng. tensometer; etymologiskt identiskt med TENSIOMETER]
tekn. apparat för bestämning av (grad av) töjning l. spänning(sfördelning) (vid hållfasthetsprovningar) hos material (i konstruktion l. utrustning); jfr TENSIOMETER. I samband med prov på hela konstruktioner, då det kan vara av intresse att med ett statiskt förprov bestämma spänningsfördelningen med tensometrar. TT 1940, M. s. 83. Ett instrument — tensometer — som kontrollerar att (driv)remmarna är spända. GbgP 23 ⁄ 7 1987, s. 15.
