SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TENTA tän3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i Finl.) TENT, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tent 1978 osv. tenta 1846 osv.)
Etymologi
[kortform för TENTAMEN]
(ngt vard.) tentamen; äv. konkret, om den i tentamen förelagda uppgiften, provskrivning. Klara tentan. En svår tenta. Tentan gick bra. Landsm. XVIII. 8: 43 (cit. fr. 1846). Kandidat E. var uppe i tentan, och det gick dåligt. SvD(B) 1944, nr 104, s. 8. Någon kunde ha spruckit i en tenta. Olsson Mittåt 128 (1963). Han körde på en tenta. Blom Sörja 89 (1971). Det var sexton år sedan jag senast satt på en tent och ingenting hade förändrats. Hufvudstadsbl. 10 ⁄ 10 1979, s. 6. Åtminstone någon gång varje termin händer det att .. (hon) faller i gråt när hon tittar på tentan hon fått framför sig. DN 10 ⁄ 12 2000, s. A6. — jfr SLUT-TENTA.