TENSOR tän3sor2, r.; best. -n; pl. tensorer tänsω4rer.
Etymologi
[jfr t. tensor, eng. tensor; av nylat. tensor, till sup.-stammen av lat. tendere, spänna (se TENDERA)]
1) anat. om spännande l. sträckande muskel. Sundberg (1926).
2) mat. o. fys. om fysikalisk l. matematisk storhet som vid byte av koordinater transformeras på visst sätt. BonnierKL 12: 549 (1928). En tensor (av andra ordningen) är en lineär transformation av en vektor i en annan. IngHb. Allm. 806 (1953). En kropps spänningstillstånd kännetecknas av 9 krafter, som kunna sammanfattas i en tensor. IngHb. Allm. 812 (1953).
