TENSON tänså4n l. -ω- l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, r.; best. -en; pl. -er; förr äv. TENZONE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tenson 1904 osv. tenzone 1848—1910)
Etymologi
[sannol. av fr. tenson; av prov. tènso, strid, tävlan; av lat. tensio (gen. -ōnis), spänning (se TENSION)]
(i sht i ä. litteraturvetenskapligt fackspr.) om huvudart inom provensalsk trubadurlyrik bestående i växelsång mellan två (l. flera) skalder tävlande i poetisk spetsfundighet l. kvickhet o. d.; äv. konkret, om dikt (se DIKT, sbst.1 3 a) av sådan art. I Tenzonen .. (yttrar sig) en polemisk anda .. utan att åsyfta någonting annat, än dialektiska täflingsspel af poetisk skarpsinnighet, fintlighet, qvickhet. Atterbom PoesH 4: 82 (1848). Tensonerna .. satte under debatt frågor angående den ridderliga kärleken. Vising TrubDiktn. 95 (1904).
