publicerad: 2006
TORDÖN tω3r~dö2n, n. (Forsius Fosz 443 (1621) osv.) ((†) r. l. m. Mark. 3: 17 (NT 1526), Thomander Pred. 1: 200 (1849)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (Ehrenadler Tel. 61 (1723) osv.) ((†) -ar Dalin Arg. 1: 40 (1733, 1754); -er, äv. att hänföra till sg. TORDÖNA, Upp. 10: 3 (NT 1526), Swedenborg RebNat. 1: 305 (1720)); förr äv. TORDÖNA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(torden 1584. tordon (th-) 1604–1711. tordön (th-, -oh-, -oo-, -öö-) 1526 osv. tordönan, sg. best. 1881. torndön (th-) 1615 (: Torndönsbarn)–1841 (: thorndöns-röst))
Etymologi
åska; i sht om det dunder l. muller som följer efter blixt; särsk. i förb. med rulla l. mullra o. d.; äv. oeg., om liknande starkt ljud. Mark. 3: 17 (NT 1526). Tordön, regn och blixt nödgade os at blifwa qwar i Lenhofda til kl. 3 efter middagen. Linné Öl. 28 (1745). När Herren öfwer jordens rund, / I fasans stund, / Sin wredes thordön sänder, / Då wackla menniskors förbund / Uppå sin grund, / Då bäfwa folk och länder. Ps. 1819, 390: 3. (Frihetskämpen landsteg) under kanonernas thordön från alla skepp och fästen. VexiöBl. 1830, nr 38, s. 2. I fjärran rullade då och då ett bortdöende tordön, fjällen svarade med ihåliga ekon. Elgström FantNov. 66 (1920). Regnet hör kanske årstiden till men ingalunda åskan, ty enligt en mera än hundraårig statistik låter tordön höra sig i stockholmstrakten endast en gång vart tjugonde år vid denna tid. SvD(A) 1934, nr 271, s. 3. Litet efter åtta i morse blev jag väckt av ett tordöns bankande på min port. Combüchen Byron 372 (1988). — särsk. (numera föga br.) i mer l. mindre bildl. anv., om fara l. om ngt som är att frukta o. d.; äv. mer l. mindre personifierat. Om så hände, at wår nya tids tordönar skulle liunga åskewiggar i min knut, så åhörer jag dem med samma sinne, som jag hörer bräkandet af mina lamm. Dalin Arg. 1: 40 (1733, 1754). Försynens starka arm en Prins til Swerge för, / I hwilkens dyra namn all tordöns blixt uphör. Nordenflycht (SVS) 2: 266 (1746). Min dygd? Nämn icke detta ord. Det var fordom ett behagligt ljud för mig, nu ett Thordön. Fahlcrantz Lessing Samps. 15 (1822). De hårda hjertan skakas af lagens thordön. Wallin Rel. 4: 354 (1838). Den ljusa synkretsen förmörkas ögonblickligt af ödets tordön. 2SAH 32: 301 (1859). AAGrafström 2: 6 (1864).
Ssgr: A (†): TORDÖN-KIL. torsvigg, särsk. om belemnit (se d. o. 1); jfr tors-kil. Belemniterna (”tordönkilar eller vättaljus”) äro petrifikater af konisk form. Holmström Geol. 83 (1877). —
-MOLN, -SKRÄPPA, -SKY, -STARK, -STEN, se B.
B: TORDÖNS-BARN. (†) översättning (i bibeln 1541) av det tillnamn, Boanerges, Jesus gav apostlarna Jakob o. Johannes. (Han) nemde th(e)m Bnehargem, thet är sagdt, Toordöns barn. Mark. 3: 17 (Bib. 1541; Bib. 1999: Åskans söner). Wikner Pred. 274 (1877). —
-BRAK. (numera bl. tillf.) åskknall l. åskliknande brak. Bellman (BellmS) 1: 184 (c. 1775, 1790). Så gammal man jag är, – / Ett sådant eld-swall, sådant thordöns-brak / .. Kan jag ej minnas. Hagberg Shaksp. 11: 77 (1851). Ständigt rullade med tordönsbrak nya block ned i dalen. Nyström NKina 1: 53 (1913). —
-KNALL. (numera bl. mera tillf.) åskknall; äv. bildl.; jfr -skräll. När med Lagens Thordöns Knall / Min Pastor Bönderne förskräcker. Lidner (SVS) 3: 223 (c. 1791). SAOL (1998). —
-LIK. som låter (lika starkt) som åska. Ett thordönslikt ja! besvarade förslaget. Crusenstolpe CJ III. 1: 57 (1846). —
-LJUD. (numera bl. tillf.) åskljud l. åskliknande ljud; äv. bildl. Til bot och bättring wäkt med Lagens tordöns-liud. Brenner Dikt. 1: 184 (1610, 1713). Thorndönsljuden af Niagaras jättefall. Cygnæus 4: 38 (1838). På Sinai stod Herren Gud, Bland eld och rök och tordönsljud. Ps. 1937, 179: 1. —
-MOLN. (tordön- 1912–1922. tordöns- 1794 osv.) (numera bl. tillf.) åskmoln; jfr -sky. Då skockade sig i söder tunga tordöns moln. Eurén Kotzebue Orth. 2: 139 (1794). Rundt FinLyr. 135 (1936). —
-NÄSSLA. (†) växt tillhörande släktet Urtica Lin., särsk. dels U. dioica Lin., brännässla, dels U. urens Lin., etternässla. Åsckannätzla Tordönsnätzla. 2LinkBiblH 4: 84 (c. 1550). Thordöns-nässla (Urtica urens). Namnet .. har tvifvelsutan afseende på de brännande taggar, hvarmed örtens stjelkar och blad äro tätt besatte. Dybeck Runa 1849, s. 20. ArkBot. II. 1: 135 (1904). —
-ORD. (†) om skräckinjagande l. förkrossande ord l. tal. (När G. I) medh förfärligh och dundrande Tordöns ord vpsade Regementet (osv.). Phrygius Föret. 31 (1620). I allas åsyn måste syndarn fram / Och höra thordönsord ifrån hans tunga. Franzén Skald. 3: 88 (1829). Jag krossas af ett tordöns-ord. Rydberg Faust 33 (1878). —
-RÖST. [fsv. thordyna röst, thordynsröst] om dundrande, bullrande röst (ofta med bibet. av auktoritet); jfr -stämma. Upp. 6: 1 (NT 1526). Wil J blifwa åderlåten eller ej? skrek den förtretade Doctorn med en Torndöns röst. Ekelund Fielding 194 (1765). Deras samtal avbröts av en tordönsröst. Hesslind Sista 127 (1974). —
-SKRÅL. (†) särsk. bildl., om skrål då ngt slår ner som åskan. Skaffa tig förswar mot lagens tordöns-skrål. Brenner Pijn. 2 (1727). —
-SKRÄLL. (numera bl. tillf.) åskskräll; jfr -knall. Hagberg Shaksp. 3: 67 (1848). Lika plötsligt som .. landskapet med en tordönsskräll förvandlas, lika hastigt (osv.). Castrén Creutz 152 (1917). —
-SKRÄPPA. (tordön- c. 1550. tordöns- 1806–1927) [jfr fd. thor-, torth-, tordhenskreppæ, pestskråp m. m.; sannol. av d. tordenskræppe, möjl. till fd. thort (d. tor), mars (då växten blommar); d. tordenskræppe är ombildat med anslutning till Torden, Tor; växten skyddade enl. folktron mot åska] (†) (i Skåne benämning på) växt av släktet Arctium Lin., kardborre; jfr döneskräppa 1, skräppa, sbst.3 slutet a. 2LinkBiblH 4: 73 (c. 1550). Kardborrarna kallas, oavsett arten .. i Skåne .. Döneskräppa .. Tordönsskräppa. Gentz Lindgren 9 (1927). —
-SKY. (tordön- 1909–1938. tordöns- 1697 osv.) (numera bl. tillf.) jfr sky, sbst.1 1, o. -moln. När swarta Tordöns-skyr en mild himmel wisa. Brenner Dikt. 1: 205 (1697, 1713). TurÅ 1938, s. 222. —
-SLAG. [fsv. thordyna slagh, thordynslagh] (numera bl. tillf.) åsknedslag; äv. oeg. l. bildl.; jfr slag, sbst.1 3 h α. Iagh (dvs. Gud) lärde them mijn budh och rätter. Ibland alt annat är thetta ett förskräckeligit Thordöns slagh, som drabbar och tränger sigh igenom Menniskiones hierta och Siäl, been och märg. Phrygius HimLif. 156 (1615). Klåckestapelen .. blef af Tordönsslagh d 20 Junii sidstleden, illa sargad. VDAkt. 1717, nr 336 (1716). Föllo mellan tordönsslagen / hagelmolnens tunga pilar. Ossiannilsson Hjärt. 75 (1927). —
-STARK. (tordöns-) (tillf.) jfr stark 11 g α. Du frihets djupa, tordönsstarka stämma! Qvanten Dikt. 283 (1880). —
-STEN. (tordön- 1847–1883. tordöns- 1750 osv.) (numera föga br.) om sten l. stenyxa som i folktron anses nedslungad från himlen; jfr blixt-sten, tordön-kil, tors-kil, tors-vigg. Räds du ei, at .. (Jesus) skal dig förskiuta, / Och dig, som oren hund, med tordöns-stenar huta. Kolmodin QvSp. 2: 141 (1750). Hembygden(Hfors) 1913, s. 22. —
-STRÅLE. (†) blixt; jfr stråle 2 a α. Schroderus Albert. 1: 127 (1638). Stiernstolpe Wieland Ob. 233 (1816). —
-STÄMMA. jfr stämma, sbst.1 1, o. -röst. Stagnelius (SVS) 1: 22 (1814). En tordönsstämma dånade genom tunnelbanevagnen. DN 3 ⁄ 10 2000, s. A12. —
-VIGG, äv. -VIGGE. (†) blixt (jfr tors-vigg); äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr åsk-vigg. Spegel TPar. 87 (1705). Man finner nu, men försent, at man mera försigtigt och fogeligt bordt bemöta de uproriske Höfdingarne, och at det ej altid är nyttigt, at bedja Jupiter bruka sina tordöns-wiggar. GT 1787, nr 23, s. 2. Sjelf träffad af motgångens thordönsviggar, har jag lärt att gjuta medlidandets balsam i den olyckliges sår. Leopold 5: 214 (1833). O gudar, waren / Med alla edra thordönswiggar redo / Att krossa honom! Hagberg Shaksp. 12: 87 (1851). —
-VÄDER. (†) åskväder. Nytt middsommarsskeen börjas först medh dåhett Tordönswäder, ther på fölier sedan Regn och Blåst. Eichstad Alm. 1643, s. 15. Widström Vitt. 86 (1840).
Avledn.: TORDÖNA, v. (numera föga br.) opers.: åska, i sht med tanke på ljudet (jfr torna, v.1); äv. i utvidgad anv., med annat subj.: bullra; dundra (se d. o. 3). At det låter som det skulle tordöna och dundra. UHiärne 2Anl. 198 (1706). Bröder, så tappert Ni bruka fotabiellet! Stampningen tordönar halfva milen ifrån Er. Wallenberg (SVS) 2: 122 (1771; uppl. 1999). En gång när det tordönade, kom en liten pojke med röd toppmössa skalande in i en bondgård. Landsm. VIII. 3: 85 (1899). Ja, det beskäre mig Zeus, tordönande maken till Hera, / åter att hinna mitt hus. Lagerlöf HomOd. 96 (1908). Vi 1957, nr 51–52, s. 6. —
TORDÖNARE, m. ⁄ ⁄ ig. (†) anträffat bl. i sg. best., om åskgudarna Tor l. Zeus. Ögonen lyste som gnistrande hjul / På Thorndönarns eldwagn. JournLTh. 1810, s. 433. Grekerne kallade (Zeus) .. Tordönaren, den blixtrande. Norrmann Eschenbg 2: 21 (1818). Tordönaren Zeus, den Olympiske härskarn. Lagerlöf HomIl. 10 (1912).
Spoiler title
Spoiler content