publicerad: 2008
TROTSA trot3sa2, v.2 -ade (Syr. 13: 4 (öv. 1536) osv.) ((†) pr. sg. -er Jer. 13: 15 (Bib. 1541), Swedberg SabbRo 1637 (1689, 1712); tråz UpplDomb. 5: 147 (1598); sup. -et 3SthmTb. 2: 281 (1599)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (†, Thorild (SVS) 3: 381 (1793), Rogberg Pred. 2: 267 (1827)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(tross- (-å-, -ssz-, -sz-) 1528–c. 1817. trots- (-tts-, -ttz-, -tz-) 1536 osv. trutz- 1696. tråts- (-ds-, -dz-, -ttz-, -tz-, tzs-) 1541–1799)
Etymologi
[liksom d. trodse (ä. d. äv. trotze), nor. bm. trosse, möjl. (delvis) gm förmedling av mlt. trotzen, av mht. trotzen, trutzen (t. trotzen); möjl. av ljudmålande ursprung. — Jfr TROTS, sbst.3, TROTSIG]
1) (i tal l. handling) (mer l. mindre) orubbligt l. envist l. häftigt motstå l. sätta sig upp emot l. vägra att ta hänsyn till l. rätta sig efter (ngn l. ngt), visa trots mot; särsk. med särskild tanke på dels passivt motstånd: inte låta sig påverkas l. avskräckas av, dels aktivt motstånd, närmande sig l. övergående i bet.: (öppet l. oförskräckt) uppfordra l. utmana o. d., förr äv.: pocka l. propsa på (särsk. i uttr. trotsa på ngt, se d β); med avs. på dels person (se a), dels ngt sakligt (se b); äv. abs. (se c); förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. (se d α); jfr TROTS, sbst.3 1. — jfr REGEL-, RÄTTS-TROTSANDE.
a) med avs. på person (l. gudaväsen o. d.). (Högmod) är tråtza Gudhi, förachta hans ord, och förlåta sigh på eghe(n) wijsheet och macht. GlHes. 16: 49 (Bib. 1541). (Han har) bedit dem förlijkas, men dhe deremot tråtzat hwarannan i ögonen och så har det burit i hoop. ConsAcAboP 6: 45 (1685). Jag .. kan icke allenast öfwerwinna alla mina andeliga fiender, utan ock trotsa them; ty then Herren bor uti mig, hwilken hafwer öfwerwunnit them allesamman. Rönigk Fresenius 322 (1753). Bismarck hade tydligt visat, att han ostraffat kunde trotsa Englands drottning. Hagberg VärldB 37 (1927). Jag lydde inte mina föräldrar som förr, jag trotsade vår lärarinna i skolan. Moberg DinStund 81 (1963). Jag skrattade, njöt av att trotsa honom, ge tjallarjäveln vad han tålde. Johansson HusFlon 245 (1997). — jfr AV-TROTSA. — särsk.
α) (†) i uttr. trotsa ngn till ngt, uppfordra l. utmana l. provocera ngn till ngt. Sameledes bekiende Han atth erichz Sönner .. haffua Råådt och tråssad honom thil att gå i hansses gård i skiuesta och pärlamentta. UpplDomb. 5: 150 (1599). Om iagh säger att iag will sätia them ifrån Sacramentet, tå stå the på allme(n)ne sochnastämnor och tråtza migh till att giörat. VDAkt. 1676, nr 278. Den 11. Junii lägrade sig .. (K. IX) i K. Christians åsyn wid pass 400. steg från hans linier och liksom trotsade honom til drabnings. Dalin Hist. III. 2: 623 (1762). JGOxenstierna 5: 209 (c. 1817).
β) (numera föga br.) med obj. följt av (i sht jakande) inf., trotsa ngn att (göra det l. det), (i förvissning om att ha l. få rätt) uppfordra l. utmana ngn att (osv.); äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med (jfr d α), dels med efterföljande att-sats (jfr b slutet) l. anaforiskt pron. Iag trotzar astrologiens dyrkare, at the wisa mig en ibland them alla .. som icke 100de gånger sagt Osant, enär han en gång Sanningen träffat hafwer. Block Progn. 7 (1708). VDAkt. 1735, nr 652 (: med). Ramberg .. Du skal aldrig tro, min wän, huru wäl han bugar .. Styrbjörn. Bättre än jag? .. Det troszar jag honom. Dalin Vitt. II. 5: 64 (1738). Vi trotsa hvem som hälst att .. finna något ord eller någon mening i Polyfem som ens kan hafva skenet af plumphet. Polyfem I. 38–39: 3 (1810). SvHandordb. (1966).
b) med avs. på ngt sakligt, särsk. dels svårighet l. fara o. d., dels (ngns) makt l. myndighet l. befallning l. vilja o. d. Trotsa farorna, ödet, elementen, överheten, förbudet, folkopinionen. Christus .. haffuer taghit alla wåra synder på sich .. så at wij forlate oss ther vppå, och måge trossa dödhenom. OPetri 2: 80 (1528). Usla fördomar, må jag bli den förste som trotsar Er! Björn FörfYngl. 79 (1792). (K. XII) blef .. sårad i foten af en kula. Han trotsade smärtan och red ännu flera timmar kring fästningswerken. Ekelund 1FädH II. 2: 41 (1831). Det tyranniska modet trotsas öppet af några vackra ifrerskor för hälsovården. Setterblad Mackenzie 2 (1887). Krickan .. är en mera utpräglad flyttfågel än gräsanden, och man ser henne ej göra försök att trotsa vintern på sådant sätt som gräsanden. Lönnberg SvFåglFlyttn. 118 (1935). — särsk. (†) med obj. bestående av att-sats: (mot ngns utsaga l. mening) bestrida l. förneka l. (med negerad att-sats) bestämt påstå l. försäkra (att); ngn gg äv. utan att; jfr a β o. BJUDA 17 b δ o. TROTS, interj. slutet. HSH 3: 265 (1747). Jag trotsar, att ingen menniska kunde lefwa nyktrare och sparsammare, än han för sin egen del lefde, när han fick råda sig sjelf. Nyrén Charakt. 25 (c. 1765). Jag vågar trottsa, at, någon Rector varit mera nogräknad med Scholae gossars introduction än jag. VLBibl. Brev 10 ⁄ 8 1797. Jag trotsar det fins någon svensk, som ej kommer i godt lynne vid att se och höra danskarne då de hafva något att syssla med. Schröder Timmermärk. 233 (1893).
c) i abs. anv.: vara trotsig. Syr. 21: 8 (öv. 1536). Så hörer nu och mercker til, och trotzer icke, ty Herren haffuer thz sagdt. Jer. 13: 15 (Bib. 1541). Hans Maj:t trodde, det Cardinalen wille trotza och wijsa, at han skulle twinga Konungen til Samtal. Nordberg C12 1: 502 (1740). Det berodde på omständigheterna om han vek eller trotsade. Böök 4Sekl. 24 (1927). Barnets benägenhet att trotsa är ingalunda ett otvetydigt bevis på dåligt gry. PsykPedUppslB 1843 (1945).
d) med efterföljande prep. särsk.
α) (†) i förb. trotsa (e)mot l. med ngn l. ngt, sätta sig upp mot (ngn l. ngt); jfr a β, 3, 4. Ath wij .. trossza måghom emoot laghen, syndena, dödhen, heluitet och dieffuulen. OPetri 2: 81 (1528). Trotza medh sijne Herrar och Maatmödhrar, och ogiärna giöra them thet rätt och liufft är. Rudbeckius Luther Cat. 103 (1667). Här af faller af sig sielf, at de trotsa emot Gud, som nu begära underwärk, til sin tros wiszhet. Bælter JesuH 5: 518 (1759). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 442 (1868).
β) [jfr motsv. anv. av ä. d. trodse på, ä. t. trotzen auf] (numera föga br.) i uttr. trotsa på (jfr PÅ I 24 g), (enträget o. bestämt) hålla fast vid l. propsa l. insistera på ngt; särsk. i uttr. trotsa på sin rätt, pocka på sin rätt (se POCKA, v.1 2 slutet); jfr 3, 5. Vår själs ammoniter, som för att förföra oss trotsa derpå, att de .. äro af vårt eget kött och blod. Wikner Pred. 110 (1874). Allt antydde, att ingen förlikning på författningens grund var möjlig; konung och råd trotsade begge på sin rätt. Malmström Hist. 4: 129 (1874). Den berömde filosofen Pangloss som i strid med all erfarenhet trotsar på sin läras grundvalar. Holmberg Leopold 1: 74 (1953). SvHandordb. (1966).
2) [eg. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1] om ngt sakligt: orubbligt o. varaktigt motstå (ngt), inte låta sig påverkas l. nedbrytas av, uthärda l. tåla; äv.: utmana; äv. dels abs., dels i p. pr. i adjektivisk anv.; förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. Timmerstockarna har trotsat väder och vind i hundratals år. Båten trotsade vågorna. Lucidor (SVS) 449 (c. 1670; uppl. 1997). Oxel .. troszar nästan all jordmon och wäderlek. Dahlman Humleg. 58 (1748). (Begäret efter beröm) är Whig och Tory; det tigger och trottsar, predikar och advocerar. Kellgren (SVS) 4: 247 (1781). Hans .. hår, pryddes af en stolt, galonerad, trotsande fjäderhatt. Eurén Kotzebue Orth. 1: 54 (1793). Deras borgar, som mot himlen trotsa. MarkallN 2: 31 (1821). (Guds ord) far öfver hafven, det trotsar stormarne, det tränger in i de otillgängliga skogarne och hvilar i den brännande ödemarken. Rundgren Minn. 2: 223 (1870, 1883). En beläggning, vilken trotsar vanliga rengöringsmedel. Bolin VFöda 42 (1933). — jfr SKY-TROTSANDE. — särsk.
a) i förb. med sådana obj. som tiden l. förgängligheten o. dyl., ss. uttr. för att ngt är l. tänks vara (mer l. mindre) oförstörbart l. oförgängligt l. evigt. Hwadh elliest genom konst är giort at tråsza tijden / Är mästedels sin koos som tijden siälf förlijden. Lucidor (SVS) 379 (1674; uppl. 1997). En Ärestod som trottsar förgängligheten. Kellgren (SVS) 6: 9 (1770). Anna Maria Lenngrens Skaldeförsök, som, trotsande tiderna, ända intill våra dagar bevarat sitt anseende som ett av vår klassiska litteraturs yppersta verk. Bonnier 2Bonniers 2: 21 (1930). — jfr TIDS-TROTSANDE.
b) med obj. innehållande obestämt pron. all(a) (se ALL II a) l. varje, angivande att subjektet (gm sina egenskaper) motstår allt slags (försök till) påverkan l. verksamhet; särsk. i uttr. trotsa all beskrivning, vara fullständigt omöjlig(t) att beskriva. Det trotsade varje försök. Krimska sjukan .. är .. gemenligen dödlig och trotsar alla medel. Ödmann StrSaml. 1: 89 (1785). Det periodiska sillfisket framkallade .. en sedernas förvildning, som trotsar all beskrifning. Höjer Sv. 2: 896 (1879). Man kan tänka på den situation, då en forskare finner lösningen på ett problem, som förut trotsat alla ansträngningar. Aspelin TankVäg. 1: 124 (1958).
3) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) med hot utmana, uppträda hotfullt mot l. hota (ngn l. ngt); ofta i mer l. mindre tautologiska förb. som trotsa och pocka l. trotsa och truga; särsk. med obj. bestående av att-sats (jfr 1 b slutet); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd med prep. (e)mot l. uppå (jfr 1 d α, β, 4, 5). Och är thet .. (fiendernas) daglige practicher och arbete, ath the åter igen kunde komma thetta rige .. udi .. schada och forderf, som .. tilforene .. ther the än nu altid truga och trotza uppå. RA I. 1: 282 (1540). Samelunde hothe och trotze the thette riikit med monge farlige anslag och svinde practicher. G1R 21: 222 (1550). Han (blev) opå mig högeligen förtörnad och förbittrat och nu trotsade, att iagh skulle blifwa förklarad för den man, som konungens bodh förachtar. KyrkohÅ 1939, s. 196 (1606). Den ena trossadhe och pockade emott den andre. 3SthmTb. 14: 70 (1624). Tillförene i affton hafue i trådzat min fader och nu löchte (dvs. förolämpade) i min moder. VRP 1644, s. 50. At trotsa och truga sin fienda, så länge man ser honom intet, ther til behöfwes intet annat, än en skrytande tunga. Spegel Pass. 161 (c. 1680). Sahlstedt (1773).
4) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t.] (†) om (person l.) sak: tåla en jämförelse med (ngn l. ngt), kunna tävla l. mäta sig med, äv.: överträffa; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. (e)mot l. med (jfr 1 d α, 3). 2Saml. 1: 114 (c. 1669). Och trotzar thetta Medicament alla här tils bekanta Secretesser uti Pesten. Block Pest. 40 (1711). Främmande folk .. (har) besuttit wårt kjära fädernesland, som doch i anseende til inbyggarenas manndom och namnkunniga dater, trotsar emot de .. berömligaste Konungariken. Björner Hrolf Föret. 2 (1737). Der lysa Stenar med skimrande Lius, och den ena trotsar den andra i glants. Mörk Ad. 1: 339 (1743). (Fläder) är et trä af stor nytta och bruk för Swarfware och instrument Makare, trotsar den bästa buxbom och i många mål öfwerträffar. Carleson Hush. 120 (1756). De trotsa nu visst de bästa Gesäller i konsten (dvs. att spinna). Nicander GSann. 147 (1767). (Uppförandet vid gästabudet) kan wärkeligen täfla eller trotsa med mer uphöfsade tider ty man lär näppeligen nu kunna med mera höflighet hata sina owänner. Lagerbring 1Hist. 4: 386 (1783).
5) [jfr motsv. anv. av ä. d. trodse på, ä. t. trotzen auf] (†) i uttr. trotsa på (jfr PÅ I 34), äv. uppå ngt (l. ngn), (orubbligt) förlita sig l. förtrösta på ngt (l. ngn); särsk. med bibet. av övermodighet l. högmod o. d.: hysa överdriven tillit till, förhäva sig l. yvas över; jfr 1 d β, 3 o. TROTS, sbst.3 3. The som förlåta sich på sina äghodeler, och trosza vppå sina stora rikedomar / Kan doch en broder ingen förlossa. Psalt. 49: 7 (öv. 1536). Här trotze ingen på the fulla spanmåls bodar: / The kunna tömas vt långt förr än man förmodar. Kolmodin QvSp. 1: 570 (1732). Evangelium .. lärer, at man skal drista uppå Christum, uppå Guds nåd och godhet, samt berömma sig och tråtsa uppå Christum. Borg Luther 1: 121 (1753). Du, som är dåraktig nog, lättsinnig och obetänksam nog, att trotsa på din helsa och din ungdomskraft, följ mig till sjukbädden. Hagberg Pred. 5: 29 (1819). Är det något vi behöva få del av dag efter dag .. är det just denna trons vila, som trotsar på Guds ord, litar på Guds löften. Bolander HerrKr. 92 (1946). Östergren (1964).
Särsk. förb. (till 1): TROTSA FRAM. (†) i trots l. gm att trotsa framföra l. frambringa (ngt). De ha .. hånat mej och trotsat fram inför alla hvad som skulle vara blott oss emellan. Jolin Mjölnarfr. 57 (1865). GHT 1896, nr 224 A, s. 2. —
TROTSA SIG FRAM10 0 4. (numera bl. tillf.) gm att trotsa ta sig fram(åt). Hatteras, den förkroppsligade mannaviljan, som trotsar sig fram till nordpolen. Vetterlund StDikt. 118 (1901). —
TROTSA SIG IGENOM10 0 040. gm att trotsa ta sig igenom (ngt, i sht hinder l. svårigheter o. d.). Wägner Norrt. 75 (1908). Han trotsade sig igenom de väldiga svårigheter, som tornade upp sig framför honom. Grimberg VärldH 8: 216 (1938). —
TROTSA SIG TILL10 0 4. (numera bl. tillf.) gm att trotsa förskaffa l. tilltvinga sig (ngt). OoB 1904, s. 8 (1844). Så snart han kunde trotsa sig till en ledig stund, lät han böckerna ligga. Heidenstam Svensk. 2: 149 (1910). jfr till-trotsa.
Avledn.: TROTSAN, f. (äv. -en(n)) (†) om handlingen att trotsa, trots.
c) till 5: förtröstan. Herrans wägh är thens retferdighas trotzan. SalOrdspr. 10: 29 (öv. 1536). Men Petrus springer sin wäg. Hwar är då hans stora hjerta, trotsan och förmodighet? Borg Luther 1: 604 (1753). —
TROTSARE, m. ⁄ ⁄ ig. [jfr t. trotzer] till 1: person som (gärna) trotsar (särsk. dels högre makt l. överhet l. lagar o. d., dels svårighet l. fara o. d.); äv. i oeg. l. bildl. anv., om ngt sakligt. Weise 1: 251 (1769). Hvar är Tankred, den trotsarn af all fara? Kullberg Tasso 1: 171 (1860). De sista barrträden försvinna, och Sundre kyrkas torn står som en trotsare öfver den ensliga heden. 3SAH 25: 198 (1913). Heinsius var en trotsare, som ej stack under stol med vad han tänkte och tyckte. Grimberg VärldH 10: 419 (1941). jfr lag-, regel-trotsare.
Spoiler title
Spoiler content