SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRUMLA trum3la2, v.1, -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING (†, BtVLand 2: 69 (1760), Franzén Skald. 6: 242 (1838)).
Ordformer
(trumbl- 1731 (: eftertrumblas)1741. truml- (-mm-) 1684 osv.)
Etymologi
[av t. trommeln, (ä. t. trummeln), avledn. av trommel (se TRUMLA, sbst.)]
(numera föga br.) slå l. spela på trumma, trumma (se TRUMMA, v.2 1); särsk. i uttr. trumla på ngt (särsk. trumma l. trumskinn) l. med ngt (särsk. trumma l. trumpinnar); förr äv. i (det möjl. med huvudtrycket på efter uttalade) uttr. trumla efter ngn, eftertrumma ngn (jfr TRUMMA, v.2 1); äv. dels tr., i sht i sådana uttr. som trumla tapto, dels oeg. l. bildl., i sht: stoja l. väsnas o. d. Lät blåsa Larm och Trumla! Wexionius Sinn. 3: B 2 b (1684). I dag är i staden trumlat effter honom. VDAkt. 1756, nr 140. J staden är en Corps Stadswakt, och trumlas tappto kl. 9° hwar afton. Palmstedt Res. 8 (1778). Gud wet hur det kommer till att annars skarpsynta personer äro blinda för den kolossala dumhetens trumlande och råmningar. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 1: 40 (1818). Bremer NVerld. 3: 88 (1854: på). Blåsa med pipor och trumla med trummor. Ekelöf BlandKort 126 (1957). SAOL (1973). — jfr EFTER-, IN-TRUMLA.
Särsk. förb. (numera föga br.): TRUMLA EFTER, se trumla, v.1
TRUMLA UT. (†) trumma ut (se trumma ut 1) (ngt); äv. bildl.: basunera ut (ngt (l. ngn ss. varande ngt)). Man (hade) öfwer hela Ryszland trumlat ut Mazeppa, såsom en Lands-förrädare. Nordberg C12 2: 185 (1740). Kärlek (mister) all sin smak / Om han skull’ trumlas ut wid alla torg och tak. Nordenflycht (SVS) 2: 327 (c. 1745).
Spoiler title
Spoiler content