publicerad: 2008
TRÄCK träk4, sbst.1, r. l. m. (Joh. 9: 6 (NT 1526) osv.) l. n. (Lovén Dante 2: 92 (1857) osv.); best. -en resp. -et; pl. (tillf., i bet. 1) -ar (Strindberg GötR 233 (1904)) ((†) -er Broman Glys. 3: 30 (c. 1730)).
Ordformer
(treck 1536–1749. treek c. 1540. träck (-æ-, -kk) 1526 osv. träk 1635–1793 (: träkige, avledn.))
Etymologi
[fsv. thräkker; motsv. fd. t(h)ræk (ä. d. træk), fvn. þrekkr, mlt. dreck (varav fd., ä. d. dræk), mnl. drec (nl. drek), ffris. threkk, fht. -threc (mht. drec, t. dreck); jfr äv. feng. þreax, avfall, skräp, ruttenhet; sannol. av (ur)germ. ursprung, möjl. ljudhärmande bildning med tanke på fallande (l. trampande i) exkrement o. d.; utan säkra utomgerm. motsvarigheter (se Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr TRÄCKA, v.1]
1) koll. l. ss. ämnesnamn: exkrementer, avföring (numera i sht av djur); äv. (numera bl. tillf.) i individuell anv., om enskild anhopning av exkrementer; jfr 2 o. DYNGA, sbst. 1, LORT 1, SKARN 1, SKIT 1, SPILLNING 9. VarRerV 7 (1538). (Kopparen) lågh i träcken i ett swijnhuus. KamKollP 1: 400 (1633). Då hästar äta hafra och hö, kan äfwen deras träck, då den är färsk, gifwas åt Höns och Kalkoner, ja äfwen åt Fåren, särdeles om den med andra tilblandningar göres smakelig. Bergius Underr. 3 (1781). Den som vänder sig tillbaka, för att se på sina träckar, den skall döden dö. Strindberg GötR 233 (1904). Träck av olika djur bilda .. en liten men mycket väsentlig del av .. (det medeltida) apoteket. Fåhræus BlodLäkekH 61 (1924). Barnet låg naket i sin träck, en eländig, mager liten flickebarnskropp. Stiernstedt Liw. 81 (1925). Hönsen kunna praktiskt taget icke alls smälta växttråden utan denna avgår med träcken. Träskman Fjäd. 45 (1948). — jfr DYVELS-, FÅGEL-, HUND-, MÄNNISKO-, SVIN-TRÄCK m. fl.
2) (numera bl. i Finl., knappast br.) i allmännare anv., om orenlighet l. smuts l. lort (se d. o. 2) o. d.; äv. om slask l. lera o. d. (på gata o. d.); förr äv. i individuell anv., om enskild anhopning av sådan orenlighet osv.; äv. i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt l. i uttr. som betecknar jämförelser o. d. (ss. uttryck för ringaktning l. klander o. d.) (jfr 3); i vissa språkprov svårt att skilja från 1; jfr DYNGA, sbst. 2, LORT 2, SKARN 1, SKIT 1. (Jesus) spottadhe .. vppå jordena, och giorde en träck aff spotten. Joh. 9: 6 (NT 1526; Bib. 1999: en deg). (Det var en) jemmerligh syn, huru (vid Sthms blodbad) blodhin med watn och treek, som så åårs wara pläghar, lopp i rennestenanar, nedh aff torget. OPetri Kr. 331 (c. 1540). Iu mer man rörer j träcken iu mere luchtar han. SvOrds. B 3 b (1604). Christi Crucifix släpade the vth .. ther på the spottade och kastade ther träck vppå. Schroderus Os. 2: 793 (1635). Jag själf är mindre värd än vägens träck. Levertin Leg. 80 (1891). En so är, där träck är. Ström SvenskOrdspr. 277 (1926). Vi som bökat i träcken, kört fast med tröskan, skördat halv skörd och ruttna betor. Hufvudstadsbl. 31 ⁄ 10 1988, s. 2. FinlSvOrdb. (2000).
3) (numera föga br.) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 2, om ngt l. ngn som uppfattas ss. (kvalitativt l. moraliskt o. d.) värdelös(t) l. oduglig(t) l. dålig(t) o. d.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: strunt, skräp, dels: synd l. uselhet l. moraliskt förfall o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr DYNGA, sbst. 3, LORT 2 slutet, SKARN 1 e, SKIT 2. Itt slecte som sigh tyckia reene wara, och äre doch icke twagne ifrå sin treck. SalOrdspr. 30: 12 (öv. 1536). (Kopparen) dugde platt jntid vtan war r(e)tt idell træck och skarn. 2SthmTb. 1: 227 (1547). Intet trädh en så ond frucht bär / Som menniskio slecht i werlden här / Så skön hon synes vthan på / Så full aff träck är hon och så. Forsius Fosz 70 (1621). Du tumlade i skam och träck / Ju allan tid så gärna om! Thorild (SVS) 1: 110 (1784). Ni tillhör det förflutna, den afgående träcken! Strindberg Fan. 68 (1907). Du rävröda luspäls, hur vågar du i denna de heligas församling häva ur dig sådan träck! Bergfors PörtFolk 128 (1933). Gud blir åter den väldige .. inför vilken människan är stoft och aska, träck och trasa. SvTeolKv. 1936, s. 359. — särsk. (†) i förb. med vissa verb betecknande dels befintlighet, dels förflyttning, uttryckande att ngn l. ngt befinner sig i resp. försätts i ett (kvalitativt l. moraliskt o. d.) värdelöst osv. tillstånd. särsk.
α) i uttr. ligga i träcken o. d.; förr äv. speciellare, om vara: ligga osåld l. försummad (jfr SKARN 1 e ε β'). (Många åker till samma ställe) och fylle alle så en sted vp, med Kupper .. Smör och andre Swenske warer, att the platt förachtede äre, och liggie i trecken. G1R 17: 225 (1545). The liggia nedhre j syndennes treck. LPetri 1Post. B 3 b (1555). Thermed lågh .. hans guddom .. nider i träcken. LPetri Kr. 24 (1559).
γ) i uttr. trampa ngt l. ngn i träck(en); jfr STOFT, sbst.5 2 a, TRAMPA, v. 3 e. Döden trampar i Träck, alt hwad här fagert, och fijnt är. Stiernhielm Herc. 70 (1658, 1668). Dalin Arg. 1: nr 18, s. 2 (1733; med avs. på frihet). Mången stampar i dag; men trampas i morgon i träcken. Nicander GSann. 45 (1766).
Ssgr (i allm. till 1): A: TRÄCK-ANALYS. (numera bl. tillf.) jfr analys a. Berzelius Brev 8: 19 (1806). —
-APOTEK. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) om uppsättning l. förråd av läkemedel (delvis) bestående av träck från olika djur; jfr apotek 2. Senare generationer övertogo, under hänvisning till Galenos’ auktoritet, detta ”träckapotek” med alla dess urartningar. Hewe VälsignVäxt. 17 (1939). Lindroth SvLärdH 2: 403 (1975). —
-AVGÅNG~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) jfr avgång 5. (Inflammationen kan) wara förenad med feber, förminskad foderlust och träckafgång. Lundberg HusdjSj. 280 (1868). —
(1, 2) -FULL. (träck- 1745–1814. träcke- 1749) [fsv. thräkfulder] (†) full av träck l. smuts o. d.; smutsig, oren; anträffat bl. i ordböcker. Möller 1: 203 (1745). Heinrich (1814). —
-HELVETE. [sannol. bildat av Strindberg efter passage i Swedenborgs Arcana Cœlestia] (i sht i lärd l. vitter stil) om synnerligen avskyvärt l. motbjudande l. vidrigt helvete (se d. o. 1, 3). Swedenborgs träckhelveten för de vällustiga. Strindberg GötR 300 (1904). —
-HÖG. (numera bl. mera tillf.) om mindre anhopning av träck (från ett djur); i sht förr äv. om större gödselhög o. d. Palmblad LbGeogr. 251 (1835). Så få de aldrig se annat af verlden än sina brända åkerlappar och sina kära träckhögar utanför ladugårdsknuten. Strindberg SvÖ 3: 79 (1884). Vågar jag låta barnet leka bland gässens träckhögar? Expressen 24 ⁄ 10 2005, s. 2. —
-PROV. (mera tillf.) jfr prov 5. Tag .. några träckprov .. och sänd dem till Statens veterinärmedicinska anstalt. Sonesson BöndB 752 (1955). —
(2) -PUSS. [fsv. thräkputz] (†) smutspöl. Som en Perla vthi en Träck-Pusz. Kempe Graanen A 2 b (1675). —
(2) -RAPP. (†) om svart häst med gulaktigt smutsfärgade inslag i hårlaget; jfr rapp, sbst.2 Florman HästKänned. 129 (1794). Träckrapp har en serskild gulaktig färg hos täckhårens spetsar, hvarigenom hästen nästan ser ut som om den vore svedd. Sjöstedt Husdj. 1: 129 (1859). —
(2) -SKYDDARE. (i Finl., numera föga br.) stänkskärm; jfr skyddare 4. Bergroth Högsv. 300 (1928). Framhjulen och träckskyddarna voro delvis uppbrända. Ashton-Wolfe OndTjusn. 227 (1931). —
B (†): TRÄCKE-FULL, se A.
Avledn.: TRÄCKELIG, adj. [fsv. thräkkeliker, smutsig] (†) till 2, sannol.: förorenad o. d.; jfr träckig. Detta gernet .. (från Tula i Ryssl. är) icke så godt och smidigt som thet Swänska Jernet, uthan hårdt och träckeligit. Barckhusen Cotossichin 109 (1669). —
TRÄCKIG, förr äv. TRÄCKOT, adj. (-ig 1640 osv. -iot 1612. -og 1640, 1652. -ot (-tt) 1700) [fsv. thräkkogher] särsk. (numera bl. i Finl., tillf.) till 2: smutsig l. slaskig l. gyttjig l. lerig o. d.; i sht förr äv. till 1: nedsmutsad l. förorenad med exkrementer. Itt träckiot och blött sänckedyy. Hammerus Messenius 106 (1612). En blida (dvs. töväder) som .. gjordt gatorne alt för träkige. Calonius Bref 10 (1793). Träckig .. (dvs.) Smutsad, orenad af träck. Dalin (1854). Gendarmen .. steg in lungvåt, träckig och framförallt ursinnig. Mattsson Anekd. 83 (1921).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content