publicerad: 2007
TRAMPA tram3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med trampa ss. senare ssgsled, Bellman SSkr. 3: 26 (1781: orgtramperiet)), -NING; -ARE (se avledn.); jfr TRAMP, sbst.1, 3
Ordformer
(tramb- i ssg 1687 (: trambebellior). tramp- 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. trampa; motsv. d., nor. trampe, isl. trampa; inhemskt nordiskt l. möjl. av mlt. trampen (jfr nl., meng. trampen); trol. nasalutvidgning till den stam som äv. föreligger i TRAPPA, sbst. — Jfr ATTRAPPERA, TRAMP, sbst.1, 3, TRAMPA, sbst.]
1) (tungt l. hårt l. ljudligt) sätta ner foten (l. hoven l. tassen o. d.) l. (ömsevis) fötterna osv. mot underlaget (marken l. golvet o. d.) l. ngt som befinner sig på underlaget (se särsk. b); ta ngt steg l. kliva; äv. med obj. l. prep.-bestämning betecknande underlaget; äv. dels i utvidgad anv., med fot l. steg o. dyl. ss. subj., dels opers. (Runstenen hade) fast illa farit .. af folketz trampande. Schück VittA 2: 377 (i handl. fr. 1673). Jungfrun har ej hårda sulor, Trampar ej med tunga klackar. Runeberg 3: 34 (1846). WoH (1904: hål). Koch AntHav. 5 (1909, 1918: steg). Bönderna trampar sin jord som förr och kröker ryggen utan pådrivare. Moberg Rid 47 (1941). Tunström Julorat. 18 (1983; opers.). — särsk.
a) med särskild tanke på sättet att anbringa l. placera foten osv. mot underlaget; särsk. dels med bestämning inledd av prep. på, angivande (del av) fot, dels i uttr. trampa snett, sätta ner foten snett mot underlaget (o. därigm skada sig). Grubb 817 (1665). Björnen .. och igelkotten trampa på hela foten då de gå. Berlin Lsb. 38 (1852). Hon kastade af sig fotbeklädnaden och utbytte den mot ljusblå sidenskor, som trampade mjukare än en katt på sina tassar. Benedictsson Folkl. 147 (1887). Av gikt var hans ben så krumma att han tycktes trampa på utsidan av fötterna. Ekelöf Prom. 127 (1941). Forwardässet .. bars ut, sen han trampat snett. DN 16 ⁄ 4 1984, s. 33. — jfr BJÖRN-, STUMP-TRAMPNING.
b) med särskild tanke på var ngn placerar foten osv.; särsk. i uttr. trampa fel l. miste; äv. bildl., särsk. i uttr. trampa i klaveret, se KLAVER, sbst.1 1 b. (Sonen) sitter och rijder och låter sin gambla Fader gåå effter och trampa j skarnet. Balck Es. 231 (1603). Den som trampar i tjära, fastnar deri. Granlund Ordspr. (c. 1880). Att fåren trampade miste, så att de föllo ned från en avsats och slogo ihjäl sig. Sandström NatArb. 1: 119 (1908). Lo-Johansson Analf. 50 (1951: fel).
c) (numera föga br.) om person: ta (stampande) danssteg; äv. oeg., med obj. betecknande danssteg l. dans; jfr STAMPA, v.2 1 (c). Snellman Gift. 2: 115 (1842: danssteg). Mungigan och dragspelet höllo musiken, medan tunga fötter trampade polkettan öfver skrofliga .. bräder. Hülphers Ångermanl. 9 (1900). Vi stampade dock vi trampade ock / i Klacklunta skog i Malom. Martinson GräsThule 30 (1958).
d) upprepade ggr sätta ner foten osv. l. (ömsevis) fötterna osv. på samma ställe l. inom begränsat område, särsk. ss. tecken på otålighet o. d.; äv. närmande sig bet.: stampa; särsk. i sådana uttr. som stå och trampa, se STÅ, v. I 3 b, trampa upp och ner. (Stridshästen) skälffuer och rasar och trampar iordena. Job 39: 27 (Bib. 1541). Atterbom Minn. 125 (1817: upp och ner). Herr Fredriks .. hade ett sätt att trampa och stampa omkring henne, som var obeskrifligt oroande för den stilla Clara. Bremer Nina 97 (1835). Folket runt omkring hade börjat trampa litet oroligt. Spong Näv. 263 (1942). — jfr SMÅ-TRAMPA. — särsk.
α) om person: (i sittande l. stående ställning) upprepade gånger (mer l. mindre ljudligt), i takt med musik sätta ner foten (l. ömsevis fötterna); särsk. i uttr. trampa takten. Sätt nu Fiolen och klunka och svälj; / Spotta och trampa, Fila och stampa. Bellman (BellmS) 1: 55 (c. 1770, 1790). Spelmännen trampar takten och gnider fiolerna. Sund LanthSon 109 (1997).
β) i uttr. trampa vatten, om person: i vatten trampa upp o. ner på samma ställe o. därigm hålla sig flytande i upprätt ställning; äv. bildl., i fråga om att göra ngt utan att uppnå resultat l. komma någonvart (jfr 2 a α). Dalin (1854). Valdemar stannade ett par famnar från land och ställde sig att trampa vatten. Janson Ön 112 (1908). Trots att du lägger ner mycket av din tid och energi står du mest och trampar vatten. Expressen 13 ⁄ 11 2005, s. 84.
2) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) i allmännare anv. av 1: gm att trampa förflytta sig; gå l. traska l. vandra; särsk. i fråga om att gå osv. med långsamma l. tunga l. ljudliga steg; äv. med obj. l. prep.-bestämning betecknande väg l. terräng l. lokalitet l. underlag; äv. med obj. betecknande dels steg, dels sko(r) o. d.: gå i (se särsk. b slutet ε´, ζ'). Job 28: 8 (Bib. 1541; med avs. på stig). Så wijdt .. (oxen) hade trampat medh sijne Fötter så wijdt skulle och Kyrkian wara begrijpen. Schroderus Os. 2: 479 (1635). På vederbörligt avstånd efter honom trampade .. hustrun med sedesamt sänkta ögon. Johansson SmedBrukspatr. 179 (1933). De flesta hade häst och släde, men mången trampade till fots genom snön. Räikkönen SvinhufvUpplev. 209 (1935). — särsk.
a) i fråga om att gå l. vandra långt l. länge l. i cirkel o. d.
α) i uttr. betecknande att ngn går l. vandrar i cirkel l. utan mål l. utan att komma någon vart o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b). Roman Holbg 52 (1746: i samma steg). Hennes tankar trampade i ring. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 240 (1934). Bergman Skuld. 20 (1948: i en cirkel). Holme hade ännu inte kunnat fatta sitt beslut utan trampade tungt och oroligt som en björn fram och tillbaka på åsen. Fridegård Offerrök 25 (1949).
β) om person, i fråga om att (tvingas) gå l. vandra länge l. oavlåtligt, i sht i sina sysslor l. sitt arbete. Detta tidsödande trampande, som om morgnarne alltid förekommer. Langlet Husm. 33 (1883).
γ) särsk. om person, med obj. betecknande vägsträcka l. antal steg o. d., närmande sig l. övergående i bet.: tillryggalägga l. avverka o. d. Stundom trampades en mil, stundom 2 eller 3, tills en ny bit af (kartläggnings)arbetet vidtog. Aho Soldan 251 (i handl. fr. 1852). Segerstedt Händ. 367 (1925, 1926: många fjät).
b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr a α). HC11H 14: 41 (1660). Barn .. Jag hafwer nu snart fullbordat mitt lefwernes lopp, och trampat then wäg, som i gå skolen. Swedberg Lefw. 470 (i handl. fr. 1723). Äfven de visaste .. trampa äfven de för det mesta medelvägen. Wikner Vitt. 192 (1880). För dem, som i lifvets skola trampade lidandets stråt, vardt .. (korset) en helig symbol. 3SAH 6: 7 (1891). Vanligen .. (har ingenjören) i praktisk verksamhet trampat vägen uppåt från arbetare till fabriksledare. SvSkog. 1193 (1928). Då jag ånyo trampar min barndoms stigar. HågkLivsintr. 11: 107 (1930). — särsk. i vissa uttr.
α') trampa (i) de gamla (hjul)spåren l. ngns fotspår o. d., göra ngt av gammal vana l. följa gammalt inlärt l. ngns mönster o. d., äv. (numera föga br.) trampa ngns spår, äv. övergående i bet.: (för)följa ngn. Plågor och fasa / Trampa ditt spår. Lidner (SVS) 2: 316 (1784). Mössorna .. (hade) begynt att trampa Hattarnes fotspår i kränkning af laga rättegång och personlig säkerhet. Malmström Hist. 5: 294 (1877). Man kunde .. ej evinnerligen trampa i de gamla hjulspåren, med nya förslag hvarje riksdag. Strindberg SvFolk. 2: 391 (1882).
γ') trampa däck(et) l. ett skeppsdäck o. d., vistas ombord på fartyg; särsk. (o. i sht): tjänstgöra på fartyg. Det var med en angenäm känsla, man satte foten i land efter att öfver en månad ha trampat ett gungande skeppsdäck. Duse Pingv. 16 (1905). (Han) trampar nu tjugofemårig däcket som skeppare. Söderblom LivTrott. 15 (1948).
δ') trampa främmande trakter l. utländsk jord o. d., besöka l. vistas i främmande trakter osv., trampas l. bli trampad av människofot o. d., om plats: besökas l. bli besökt av människa l. människor. Lycklige du, som sitter i vänners / Krets .. och trampar ej främmande trakter. Runeberg (SVS) 3: 101 (1832). Vi veta ej, när vårt fosterlands jord första gången trampades af människofot. LbFolksk. 329 (1892).
ε') trampa ett par l. två skor, se SKO, sbst. 1 b ε, trampa jorden l. Guds gröna jord o. d., finnas till l. leva. För barn spelar man medh dockor och eij för folkh, som werdhen tämbeligh trampat hafua. VDAkt. 1665, nr 400. Stiernstolpe Cuv. 5 (1821: jorden). (Han) kände sig som den största syndare, hvilken ännu trampat Guds gröna jord. Tavaststjerna Inföd. 275 (1887).
3) (avsiktligt) sätta foten (l. hoven l. tassen o. d.) på o. gm sin tyngd trycka l. pressa ner (ngn l. ngt), trampa (i bet. 1) på; äv. med inbegrepp av dels att fälla ngn l. ngt till marken o. d., dels att sparka på ngn l. ngt; äv. i fråga om att med avsikt o. upprepade ggr sätta foten (l. hoven osv.) l. (ömsevis) fötterna (l. hovarna osv.) på osv. ngn l. ngt; särsk. i sådana uttr. som trampa ngn på foten, trampa ngn (sådan l. sådan), trampa ngn till döds, trampa ihjäl ngn, trampa ngt i smulor, trampa en tagg o. d. i foten, trampa på en tagg så att den tränger in i foten; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på. Han råkade trampa henne på foten. Akta så du inte trampar katten på svansen! Hon trampade ihjäl skalbaggen. Sedhan wort församblat otalighit mykit folck, så ath the tra(m)padhe på hwar annan. Luk. 12: 1 (NT 1526). Item slogh her Benct sielf Matz Kases hustru .. med en yxehammer och lot sin hest trampe henne förderfvet. HT 1894, s. 268 (1544). En Åsna hadhe trampat en torn eller sticka vp j fothen på sigh. Balck Es. 165 (1603). Sedan Stadius hade trampat hans bröst, hade han altijdh spottat blodh. ConsAcAboP 3: 60 (1665). Boskapen blef .. rasande, och rusade omkring åt alla håll, så at jag war i ständig fara at trampas til döds. Ödmann MPark 168 (1800). (Han) trampade glasbitarne i smulor. Rydberg Sing. 61 (1857, 1865). Alla ha väl läst eller hört sagan om flickan, som trampade på brödet. Bolin KemVerkst. 130 (1942). — jfr AV-, FÖR-, IHJÄL-, IN-, NED-, PÅ-, SÖNDER-TRAMPA. — särsk.
a) (utom i den särsk. förb. TRAMPA NED o. i ssgn TRAMP-SKADA numera mindre br.) med avs. på växtlighet, i sht gröda: trampa på o. därigm skada l. förstöra; äv. med anslutning till 2; äv. med obj. betecknande äng l. sädesfält o. d.; särsk. i p. pf.; jfr 4 a o. TRAMPA NED 2 slutet. At trampa theris ängier eller åker, eller riffue theris gerdzgårder eller annen hegnet nidt. G1R 14: 187 (1542). Oaktadt trampning och afhuggning håller .. (enbusken) sig qvar ändå. Agardh o. Ljungberg III. 1: 144 (1857). När vi kommo i trädgården för att vattna blommorna, var allt redan trampadt och förstördt. Topelius Läsn. 1: 77 (1865). Växter som äro härdiga mot trampning. Östergren (1959). — jfr NED-TRAMPA.
b) refl., särsk. om häst: gm att trampa sig själv tillfoga sig skada. Rålamb 13: 138 (1690). Om någon (häst) til äfwentyrs trampat sig, stöt, rifwit eller eliest sig skadat. Broocman Hush. 1: 68 (1736).
d) (i fackspr.) om tupp: bestiga l. betäcka (höna); äv. utan obj.: para sig. Blifwer (kalkon)Tuppen kyld om fötter och ben, doger han ei til at trampa Hönan. Dahlman Reddej. 118 (1743). HushBibl. 1755, s. 39 (utan obj.). JägUppslB 513 (1989).
e) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr c); särsk. i fråga om att kränka ngn l. ngns känslor l. rättigheter o. dyl. l. behandla ngn hänsynslöst l. föraktfullt; särsk. i uttr. trampa ngn l. ngt under fötterna o. d., se FOT 1 c μ, trampa ngt i smutsen o. d.; äv. dels i uttr. trampa ngn på tårna o. d., (råka) träffa en öm punkt hos ngn, såra l. kränka l. förtreta ngn, dels i uttr. trampa ngn på liktornarna o. d., se LIK-TORN b. Th(e)n ther äter brödh medh mich, han trampadhe mich medh sin foot. Joh. 13: 18 (NT 1526). Att sitta stum, då medborgares rättigheter trampas. Chydenius 213 (1765). Han kunde inte förråda henne, trampa på henne. Siwertz Sel. 1: 178 (1920). Stormbom Linna SaarijärvMoar 171 (1959: i smutsen). Med sina förbehåll trampar hon på dotterns känslor. KvinnLittH 1: 108 (1981). Till förtroendenämnden kan du vända dig när du känner dig trampad på tårna av en stressad läkare eller är missnöjd med vård och behandling. GbgP 8 ⁄ 6 1991, s. 23. — jfr FÖR-, NED-TRAMPA.
4) [eg. specialfall av 3] gm att trampa på bearbeta l. manövrera (ngt).
a) gm att trampa upp o. ner på (ngt) jämna till l. packa ihop det; äv. (med anslutning till 2) bereda l. åstadkomma stig l. gång o. dyl. gm att trampa på o. därigm jämna till jord l. markyta l. packa snö; i sht i p. pf.: tilltrampad l. upptrampad; jfr STAMPA, v.2 4. Skolbarnen hade trampat en gång i snön. Jes. 49: 11 (Bib. 1541). En skrinda väl trampad Hö. Hæggström Arbetsliv 18 (1836). En boning tom och utan menniskor. / .. Blott trampadt löf, förmodligen till hvilobädd. Palmblad SophSorg. 4 (1838). Åt båda håll äro små gångstigar trampade. Hildebrand Donaumon. 152 (1915). — jfr AV-, IGEN-, NED-, SAMMAN-, TILL-TRAMPA o. HÅRD-, O-TRAMPAD.
b) gm att trampa upp o. ner på (ngt) mjuka upp l. krossa l. sönderdela l. älta l. arbeta samman det (i sht ss. led i framställning av en produkt); äv. oeg. med obj. betecknande vin: bereda gm att trampa på (o. därmed pressa saften ur) vindruvor. Gack vthi leeret och trampa thet, och gör starckt teghel. Nah. 3: 14 (Bib. 1541). Ehrenadler Tel. 503 (1723; med avs. på vindruvor). På det, at .. (hudarna) måge blifwa miuke, trampas uti ett dertil inrättat käril. Kiellberg KonstnHandtv. Garfv. 6 (1753). För hand arbetad och trampad torf. JernkA 1858, s. 51. IllSvOrdb. (1955: vin). — jfr LER-TRAMPNING.
c) om person, i fråga om att med foten l. båda fötterna bearbeta pedal l. trampa resp. pedaler l. trampor på maskin l. redskap l. instrument l. fordon o. d. upprepade ggr trycka ned (pedal osv.) l. hålla (pedal osv.) nedtryckt o. därigm alstra kraft till (o. driva) resp. tillåta kraftöverföring till maskin osv.; särsk. (förr) i uttr. trampa pedalerna, cykla; numera nästan bl. dels med obj. utelämnat l. underförstått (särsk.: cykla), dels (oeg.) med obj. betecknande maskin osv.; äv. i fråga om att vid enstaka tillfälle trycka ned pedal osv. o. därmed utlösa viss funktion hos maskin osv. (numera nästan bl. dels i uttr. av typen trampa gasen l. broms(pedal)en i botten, dels med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett med på). Släpp inte upp pedalen, du måste trampa hela tiden för att hålla igång maskinen. Hon trampade gasen i botten och lyckades undkomma polisen. At Åke trampar de nya orgorna. KyrkohÅ 1935, s. 65 (1673). Jag såg dig trampa pedalerna på Strandvägen i går. Öberg Makt. 1: 23 (1906). Arbetaren (pressar) genom trampning å fothäveln valsarne tillsammans. Förbundet 1908, nr 9, s. 7. Ju hårdare (lindning), ju högre blev skälet under trampningen och därav blev vävnaden fastare. Kjellberg Ull 385 (1943). Jag spratt till vid en gäll signal och trampade instinktivt bromspedalen i botten. Trenter LysLandn. 135 (1946). Siri och jag trampade den långa vägen tillbaka till hotellet. Hellström MorgSkälm 331 (1952). Se 1959, nr 15, s. 16 (: sin cykel). — jfr NED-TRAMPA o. RUND-TRAMPNING.
1) till 1 (a, b), med avs. på (del av) skodon l. skida o. d.: gm att trampa fel råka lösgöra l. få att falla av; äv. refl. (Sv.) Trampa af klacken (t.) den Absatz abtreten. Klint (1906). (Tävlingen) vanns av Charlie Bergendahl, sedan Anton Lahdenperä trampat av sig skidan i andra finalåket. DN 17 ⁄ 3 2004, s. C29.
2) till 3: lösgöra l. bryta l. slita av (ngt) gm att trampa l. stampa l. sparka på det; äv. med indir. obj. Jag råkade trampa av henne skon. Hade hustron .. (bråkat) då hade jag trampat af en Stolfot, om ej någon käpp warit til hands. Weise 1: 259 (1769). Trampa af ett lossnadt skoband. Snellman Gift. 2: 116 (1842). De torra kvistarna som trampades av under deras fötter. Östergren (1959). —
TRAMPA BORT10 4.
1) till 2: vandra l. traska bort l. åstad. När han trampar bort över det ändlösa fältet och försvinner ur vår åsyn. Ruin SjunknH 82 (1956).
2) till 2, 3: gm att trampa på (ngt) komma det att avlägsnas l. utplånas. Murenius AV 407 (1658). Att dhe trampa bordt gräset i hans giärdhe. VRP 1707, s. 132. (Räven) höll bara på med sista varvet för att trampa bort sina egna spår innan han flydde. Aronson SångPolstj. 58 (1948). —
TRAMPA FRAM10 4.
1) till 2: trampande ta sig fram; äv. dels med obj. betecknande väg o. d., dels refl.; äv. bildl. Våra hästar trampade fram i sakta mak på en svart och knagglig stig. Lundgren MålAnt. 1: 106 (1847). I andarnas jäsningstider .. då det ej längre duger att trampa fram i ett utnött spår, utan det kräfves att välja sig en väg bland de många. Thyrén 1AkadT 11 (1888, 1916). Anholm Gog 187 (1895; med avs. på väg). Didring Malm 1: 100 (1914; refl.).
2) till 4 c: trampande ta sig fram; äv. refl.; äv. med obj. betecknande fordon, i sht cykel: trampande driva fram. Trots de branta backarna trampade cyklisterna fram i hög fart. SDS 25 ⁄ 2 1901, s. 2 (med avs. på propellerdriven släde). TurÅ 1902, s. 88 (refl.). Hans hyste den största motvilja mot att trampa fram sin gamla Universal (dvs. cykel) mer än femtio kilometer per dag. Serner Birck 108 (1917). —
TRAMPA IGEN10 04. till 4 a: gm trampning fylla igen (hål l. fördjupning o. d.); äv.: trampa ihop. LAHT 1897, s. 80 (c. 1762). (Sv.) Trampa igen hålet (t.) das Loch zutreten. Klint (1906). jfr igentrampa. —
TRAMPA IGENOM10 040 l. 032. till 1. särsk.
a) (i fackspr.) genomtrampa (se d. o. 2). ARetzius hos Billing Hipp. 85 (1852). Karleden kan .. vara nästan vågrät, sådane hästar ega föga kraft och trampa vanligen igenom, d.v.s. vidröra nästan marken med kotleden då de skola röra sig. Sjöstedt Husdj. 1: 74 (1859). Auerbach (1915).
b) vid trampning råka genomtränga (underlaget som brister); äv. utan obj.; jfr genomtrampa 1. Man trampade ej längre igenom, skaren bar. Wieselgren ÖBord 157 (1882). Han trampade igenom den tunna isskorpan. SvHandordb. (1966). —
TRAMPA IHOP10 04 l. TILLHOPA. till 4 a: gm trampning pressa ihop l. packa (ngt). Åkren om Hösten trampas träffeligen tillhoopa, i det Creaturen gå där uthi. Rålamb 13: 8 (1690). Kolen kroszas icke mycket uti Rätemilorna, då de bultas med klubban, eller tilhopa trampas med fötterna. Wallner Kol. 2 (1746). jfr hoptrampa. —
1) till (1,) 2: gå l. kliva l. klampa in (ngnstädes l. i ngt). Så skickligt var .. (mitt verk) gjordt, att mina egna fötter trampade in i fällan. Lagus Pojk. 11 (1904). De trampade in som en hel folkvandring i tingsrummet. Koch Timmerd. 466 (1913). särsk. bildl. (jfr trampa, v. 2 b): inträda l. (be)ge sig in (i ngt); äv. dels i fråga om att på ett framfusigt l. omdömeslöst sätt bege sig in (i ngt), dels (i Finl.) utan bestämning: begå en blunder l. dumhet. (Finlandssv.) Trampa in .. (dvs.) Begå en dumhet. FoU 15: 80 (1902). Trampa in i det heliga äkta ståndet. LD 1957, nr 268, s. 9. I sina TV-tal är drottningen alltid mycket noga med att inte trampa in i den dagspolitiska debatten. DN 17 ⁄ 10 1988, s. 6.
2) till 3.
a) gm att trampa på (ngt) komma det att rasa l. störta in. Saken var .. att en plåtslagare hade trampat in taket. Strindberg NRik. 137 (1882).
b) trampa på (ngt) så att det tränger in (i foten l. skon o. d.). Drager .. (plåstret) ut ur köttet glas, splitter eller annat, som någon kunnat stött eller trampat in. Bruno Gumm. 101 (1762). Jag .. (har) som barn flera gånger trampat in tjära i nysmorda kängskor. Rig 1942, s. 125.
3) till 4 b: gm trampning trycka l. arbeta in (ngt i ngt). Zilliacus Hågk. 43 (1899). Fyra à fem par hästar gingo efter hvarandra i en stor cirkel och trampade in halm i leret. TurÅ 1914, s. 91. —
1) till 1, i sht till 1 b, i fråga om att råka sätta ned foten (l. fötterna) i hålighet o. d.; äv. refl.: på sank mark råka sätta ned foten l. fötterna i djupare vattenfylld håla o. mer l. mindre fullständigt sjunka ned däri, gå ned sig (se gå ned 1 a); äv. med subj. betecknande fot o. d. Kullberg Syskonb. 52 (1846). Namnet träsk är .. (missvisande) ty man finner jämförelsevis få moras, där foten trampar ned sig. Bildt Ital. 9 (1896). (När man vadar över en bäck bör man) känna sig för med staven, annars kan man lätt trampa ner i en djup håla. Sandström NatArb. 2: 233 (1910). Ett par man med sina hästar trampar ner sig i en myr och omkommer. 3SAH LXXXVIII. 2: 11 (1980).
2) till 3: trampa på (ngn l. ngt) så att denne (detta) trycks ned l. faller ned (o. skadas); äv. i uttr. trampa ned ngn l. ngt i ngt; äv. bildl. Trängseln orsakade panik i folksamlingen och många människor trampades ner. (Fienden) skiuter, sticker, hugger, trampar ned / Alt hwad han öfwerkommer. Stiernhielm Fred. 3 (1649, 1668). De .. rofgiriga hycklare, som .. trampat ner generationer i smuts och slafveri. Lundgren Res. 146 (1849). Trampa ned kapporna på skorna. Klint (1906). Lapparna, som trampats ner i sörjan och sutto som häftplåster vid asfalten. Hellström Kusk. 174 (1910). särsk. till 3 a: gm att trampa skada l. förstöra (växtlighet); äv. oeg., med obj. betecknande äng o. d. Han .. dreff sin Booskap .. öfwer hans sådde Rågh åkrar, och trampade neder alt thett som vpgångit war. UppsDP 20 ⁄ 8 1595. (Han) bryter af trän, förstör .. (plantskolan), trampar ner kryddsängarna. Björn Fanfan 12 (1786). SvHandordb. (1966).
3) till 4.
a) till 4 a: trycka l. pressa ned l. packa ihop (ngt) gm att trampa på det; äv. med obj. betecknande resultatet av sådant trampande. Drifvorna lågo så mäktiga, att vi .. måste använda fyra kameler att trampa ned en fåra genom snön. Hedin GmAs. 1: 114 (1898). En bild, som bl.a. visar hur tebladen packas genom att trampas ner i stora träkistor. Kulturen 1987, s. 66.
b) till 4 c: trycka ned (pedal) gm att trampa på den; äv. oeg., särsk. med avs. på vävskäl. TextBildv. 8 (1925). Han ryckte på axlarna och trampade ned pedalen. Heerberger Strand. 277 (1953). —
TRAMPA OMKRING10 04. till 2: (i sht planlöst l. oroligt o. d.) gå l. vandra l. vanka omkring; äv. bildl. Almqvist Törnr. 1: 7 (1839). Jag trodde jag väckt dej ur dvalan .. som du trampat omkring i hela ditt liv. Sjögren TaStjärn. 64 (1957). Svanskringlan rörde sig, han trampade omkring, skruvade på kroppen och la ner öronen. Ekman Hunden 102 (1986). —
TRAMPA PÅ10 4.
1) till 2: raskt l. oförtrutet trampa l. gå (vidare), traska på; äv. i mer l. mindre bildl. anv., i sht i det bildl. uttr. trampa på i ullstrumporna, (utan eftertanke l. hänsyn) fortsätta, inte låta sig hejdas. (Sv.) Trampa på .. (lat.) rei insistere. Lindfors (1824). Jag går .. en kvarts timme .. och jag trampar alltjämt på, utan att byggningen synes större. Strindberg TrOtr. 4: 193 (1897). GbgP 7 ⁄ 10 1974, s. 2 (: i ullstrumporna).
2) till 4 c, särsk. ifråga om dels cykling, dels arbete vid spinnrock: oförtrutet fortsätta att trampa. Dahlgren Herrgårdssl. 234 (i handl. fr. 1812). Olof hade satt sig på cykeln och trampade på utan att svara. Johnson Se 77 (1936). —
TRAMPA SÖNDER10 40. till 2, 3: förstöra l. skada l. nöta sönder (ngt) gm att trampa på l. i det. Joggarna har trampat sönder skidspåret. ConsAcAboP 2: 204 (1660). Om .. (doktor Glas) inte observerat det tappade pillret och trampat sönder det, kunde det gått honom illa. 3SAH LXI. 2: 140 (1950). Trampa sönder sina skor. SvHandordb. (1966). jfr söndertrampa. —
1) till 1: hastigt o. tvärt (o. eftertryckligt) trampa; äv. med obj. Det säger ”klafs”, då de trampa till, och ”smack”, då de draga upp foten ur (gyttje)hålet. Hedin Pol 1: 107 (1911). Gossen .. låtsas trampa till henne kraftigt med sin högra fot. Folkdans. 104 (1923).
2) till 4 a: gm trampande packa l. jämna till (jord l. snö o. d.); äv. oeg., med avs. på stig o. d. (jfr trampa upp 2). Wallner Kol. 23 (1746). Smala och branta stigar .. hafva infödingarna trampat till. LfF 1901, s. 282. Han trampade till jorden kring stammen och betraktade nöjd sitt dagsverke. Janson FörstaMänn. 74 (1906). —
TRAMPA TILLSAMMANS. (†) till 4 a: trampa ihop (ngt). När en Person inkastar höet i Parmen, må och en trampa det tilsammans, eller när flere kasta, flere trampa. PH 1: 754 (1728). Osbeck Resa 160 (1751, 1757). jfr sammantrampa. —
TRAMPA UNDAN10 32, äv. 40. (numera bl. mera tillf.) till 2, 3: driva undan (ngt) gm att trampa på det l. gm att trampa på (se trampa på 1); anträffat bl. bildl. Döden var närmast, döden trampade undan de andra, döden tryckte sig tätt intill henne. Hallström VilsnF 136 (1894). —
TRAMPA UPP10 4.
1) till 1. särsk.
a) till 1 b: ta ett steg l. kliva upp (ngnstädes), anträffat bl. i det bildl. uttr. trampa upp i smöret med stövlarna o. d., se smör 2 f α γ'.
b) till 1 d, särsk. om djur: gm långvarigt l. intensivt trampande röra l. riva upp (jord l. mull o. d.); äv. oeg., med avs. på (mark)område o. d. Mullen trampar .. (vildgalten) opp. Adlerbeth Buc. 97 (1814). (Den tama älgen) trampade opp sin blöta gård. VetAH 1819, s. 235.
c) till 1 d β, refl.: gm att trampa i vatten ta sig upp (till ytan). När du ska efter djupdykningen gå opp mot ytan, så trampa dej opp eller simma opp. Landsm. XVIII. 10: 49 (1901).
2) till 2, 4 a: bana l. taga upp (se taga upp 4) (stig l. väg o. d.) gm att gå l. vandra (fram o. åter) längs viss sträcka o. därigm trampa ner växtligheten (o. jämna till marken); äv. bildl. Hjorden, som trampar upp / Sin betesstig. Kræmer Diam. 87 (1857). (Man) gick .. vid uppbördsväsendets ordnande i de spår, som kyrkans män trampat upp. Cederlöf FinlPrästEkon. 297 (1934). —
TRAMPA UR10 4.
1) till 1, särsk. i det bildl. uttr. trampa ur barnskorna, eg.: kliva l. stiga ur (o. därmed sluta begagna) barnskorna, dvs. bli vuxen; jfr trampa, v. 2 b slutet ζ´, o. trampa ut 1 b o. barnsko a α. Nu började .. (barnen) trampa ur barnskorna, men hon hade mycket svårt att förstå, att de voro unga människor med krav på att leva sina egna liv. Jägerskiöld LovisaUlr. 257 (1945).
2) till 4.
a) till 4 b: trampa ut (ngt ur ngt; se trampa ut 4). Ett par barfotade matroser gjorde sitt sista med svablarna, trampade ur dem vattnet i spygatten och gingo förut. Bergdahl Antip. 133 (1906).
b) till 4 c: trampa på kopplingspedal o. därigm koppla bort l. ur motor, frikoppla; äv. med obj. betecknande koppling. Man trampar först ur, hvarefter spaken införes på tvåan och pedalen uppsläppes. Nerén HbAut. 1: 148 (1911). När kopplingen trampas ur överförs inte längre drivkraften till hjulen. AlltBil. 74 (1976). —
TRAMPA UT10 4.
1) till 2.
a) gå ut (ngnstädes). Vaktkarlen trampade ut och in med klampande träskor. Topelius Planet. 2: 129 (1889).
b) med avs. på skodon; dels: gm att gå (mycket l. länge) utvidga l. tänja l. töja ut (skodon), dels i det bildl. uttr. trampa ut barnskorna o. d., se barnsko a α, a α α'; jfr trampa, v. 2 b slutet ζ´, o. trampa ur 1. Trampa ut skor, (dvs.) genom gående utvidga. Sundén (1891).
2) (†) till 2 l. 4 a: trampa upp (se trampa upp 2). Trampa ut väg i snön, (dvs.) genom trampning bana. Sundén (1891).
3) till 3: ta bort l. utplåna (ngt) gm att trampa på det, i sht i fråga om att släcka eld. Trampa elden ut, och för mig hän! Atterbom LÖ 2: 264 (1827). Trampa ut spott. Dalin (1854).
4) (†) till 4 b: trampa på (säd) o. därigm driva l. pressa ut kornen ur axen. Hästar eller Mulor, som (vid tröskningen) trampa ut säden, så at halmen blifver hel små liksom hackelse. Loefling Resa 298 (1753). Verd. 1891, s. 21. —
TRAMPA ÖVER10 40. till 1 (, 3): kliva l. ta ett steg över (ngt); äv. o. i sht (sport.), med utelämnat l. underförstått obj.: (vid anlopp helt l. delvis) kliva över o. sätta ner (främre delen av) foten på bortre sidan av den tillåtna gränslinjen, göra övertramp; äv. bildl.: överskrida gränsen för vad som är lämpligt l. anständigt l. tillåtet o. d. Har man trampat öfwer den ena skon, så frågar man ej efter den andra. Rhodin Ordspr. 73 (1807). Hjertberg HbIdr. 2: 101 (1911; i fråga om släggkastning). Finnarna hoppade fruktansvärt långt (i tresteg) fastän de hade en viss förkärlek för att trampa över. IdrBl. 1924, nr 95, s. 4. Massmedia har i sin .. övervakning av politikerna ibland trampat över .. genom att inte respektera politikernas rätt till att också ha ett privatliv. GbgP 25 ⁄ 3 1992, s. 5.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till trampa, sbst.): A: (4 c) TRAMP-ANORDNING~020. (mera tillf.) anordning (se d. o. 1 a δ) för trampning; jfr -inrättning, -verk. Sopkärror .. Vid användandet nedfälles locket medelst en trampanordning mot marken. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 135. —
(3) -AVSATS~02 l. ~20. trampstöd. SvGeogrÅb. 1949, s. 149. Vid spadgrävning tar den arbetande hjälp med foten och trycker ned bladet. Spadar är därför utrustade med en eller två trampavsatser. Fatab. 1983, s. 159. —
(4 c) -BIL. om bil som framdrivs gm förarens trampning; särsk. (o. vanl.) om leksaksbil. En riktig trampbil är alla pojkars dröm. SDS 13 ⁄ 12 1946, s. 8. SvD(A) 20 ⁄ 7 1949, s. 3 (om amfibiebil). —
(4 c) -BLÄSTER. (tramp- 1789 osv. trampe- 1646)
1) (förr) bälg l. bläster (se d. o. 2) som drevs gm trampning; jfr -bälg. SAOL (1950). Av människokraft drivna bälgar (hand- eller trampbläster). Lindroth Gruvbrytn. 2: 82 (1955).
2) (†) om smältugn som drivs med trampbläster (i bet. 1); jfr bläster 3 o. -verk. OxBr. 11: 356 (1646). Trampbläster .. kallas små smältverk, där pustarne drifvas endast med trampning. Rinman 2: 1022 (1789). —
(1) -BOLL. (†) om trampdyna. Trampbollarna och dynorna (hos klobärande djur) äro .. i de flesta fall nakna. Hemberg Tramps. 5 (1897). —
1) till 3: bräde l. avsats o. d. att vila l. stödja foten l. fötterna på l. ta spjärn mot. Täubel Boktr. 2: 17 (1823). Gatubevattningsvagnar .. Ventilerna skötas från kuskbocken medelst pedaler, monterade på kuskbockens trampbräde. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 112.
2) till 4 c, om av bräde bestående pedal l. trampa (se trampa, sbst. 2 b). UB 6: 21 (1874). Trampbrädet till en slipsten, svarfstol eller symaskin. Moll Fys. 1: 90 (1897). —
(4 c) -BÅT, sbst.2 (sbst.1, se tramp, sbst.2 ssgr). båt som drivs gm trampning. Lundin o. Strindberg GSthm 525 (1882). Trampbåtar avsedda att hyra och ta sig runt i Malmös kanaler med. SDS 1 ⁄ 7 1981, s. 26. —
(4 c) -BÄLG. (tramp- 1899 osv. trampe- 1687) (förr) bälg som drevs gm trampning (i sht använd vid smältning av metall l. malm l. vid orgelspel). UHiärne Berghl. 457 (1687; i fråga om järnmalmssmältning). Bilden visar, att man redan .. (på 300-talet) hade försett orgeln med trampbälgar. Hennerberg o. Norlind 2: 17 (1912). —
(4 c) -CYKEL. cykel; motsatt: motorcykel l. moped o. d.; jfr -hoj. SvD(A) 9 ⁄ 6 1927, s. 6. Reserven .. fick byta ut sin mc mot en trampcykel för färden ner till Ystad. Upsala 30 ⁄ 6 1955, s. 1. —
(1 c) -DANS. (†) om dans med (inslag av) trampande danssteg. (Eng.) To Dance a Jig, (sv.) dantza en tramp-dantz. Serenius M 2 b (1734). —
(4 c) -DRESSIN. om dressin (se d. o. 2) som framdrivs gm trampning. (Efter inbrottet) begåvo de sig på två stulna trampdressiner till Hybo station. SvD(A) 3 ⁄ 2 1926, s. 3. —
(1) -DYNA. hos däggdjur: under foten placerad, kuddliknande bildning med förhornad överhud o. stötdämpande verkan (jfr -boll, -knöl, -puta); äv. om motsv. bildning hos människa. Att .. (kamelerna) trampa på hela undre sidan af de båda tårna, som der betäckas .. af en tjock och böjlig såla eller trampdyna. Thorell Zool. 2: 109 (1861). Högklackade skor utsätter dina trampdynor för 76 procent mer i vikt. Expressen 27 ⁄ 5 2001, s. 36. —
(4 c) -FOT. (tillf.) Halsen var full med damm och trampfoten, som nyss var så ungdomligt livlig, kändes lam och ålderdomsskröplig. Fröding ESkr. 2: 224 (1895). —
(3) -FÄLLA. trampgiller. (Bland fynden) fanns runda trampfällor att fånga de snabbfotade antiloperna i. Ymer 1935, s. 137. —
(3) -GILLER. giller vars verksamma del frigörs gm att fångstdjuret trampar i l. på den; jfr -fälla. Bergfors Norr. 178 (1936). Stören lades på en ledare i lämplig höjd från marken, försågs med en kniv i toppändan och gillrades som trampgiller. Levander DalBondek. 1: 31 (1943). —
(3) -GRÄS. (tramp- 1664 osv. trampa- 1640. trampe- 1538–1781) trampört. VarRerV 58 (1538). På morgonen .. hade han som trädgårdsdräng fört krig mot trampgräset, som hvarje dag envist sköt upp ur gårdens sand. Ahrenberg Haap. 116 (1893). jfr sjö-trampgräs. —
(3) -GRÖE. växten Poa supina Schrad. (som gärna växer där djur l. människor går). Hylander NordKärlv. 1: 252 (1953). —
-HJUL. (tramp- 1691 osv. trampe- 1673–1740)
1) (förr) till 2, om stort, ss. kraftkälla använt, vertikalt uppställt hjul som drevs runt gm att en l. flera människor l. djur trampande förflyttade sig framåt på de på hjulkransen fästa stegen o. därmed försköt hjulets tyngdpunkt; jfr -kvarn 1. En krutqwarn .. hafwandhes ett trampehiul 12. alnar högt. HSH 35: 413 (1673). ”Ekorrhjulen”, d. v. s. de stora tramphjul, med vars hjälp man drog upp sten till de tjocka murarna. Gruddbo 199 (1938).
2) till 4 c: hjul som drivs gm trampning på pedal l. trampa (se trampa, sbst. 2 b). Förbättrad svarfstol med tramphjul. UB 6: 308 (1874). —
(1) -HÄLL. (numera tillf.) jfr -sten. Till .. (tröskeln) hade man utifrån kyrkogården att uppstiga på ett par breda tramphällar. Ekhoff StClem. 48 (1912). Fornv. 1920, s. 170. —
(4 c) -INRÄTTNING~020. (numera bl. tillf.) jfr inrättning 2 b o. -anordning. Gängskärnings-Svarfvar med trampinrättning. PriskatalSonesson 1895, s. 5. —
(3) -JÄRN. (†) trampsax. Trampjern begagnas äfven för Räf, åtminstone i Tyskland. TJäg. 1834, s. 911. Ekman NorrlJakt 138 (1910). —
(1) -KNÖL. (†) trampdyna. Fotsulornas hår äro slitna så att trampknölarna äro bara. Nilsson Fauna 1: 262 (1847). Östergren (1959). —
(4 c) -KRAFT. om drivkraft som alstras gm trampande. Man använde vid blåsningen (av järn) trampkraft och behöfde icke taga hänsyn till, om vattenkraft fanns att tillgå. Uppl. 2: 169 (1906). (Pressen) drives med tramp- eller maskinkraft. HantvB I. 5: 366 (1937). —
(2) -KRAN. (†) om lyftkran som drivs med tramphjul. Att uti Trampkranar kunna Tramparena intet det ringaste uträtta til swängningen med Kranen. VetAH 1742, s. 278. Heinrich (1814). —
(2) -KVARN. (förr) tramphjul (se d. o. 1); särsk. om sådant hjul använt dels ss. kraftkälla till kvarn, dels till straffarbete (äv. utan utnyttjande av kraften). SPF 5: 585 (1829). Tramphjulet eller trampkvarnen, vid hvilka en människas eller ett djurs vikt begagnas såsom drifkraft. 2UB 2: 80 (1901). Trampkvarnar begagnas allmänt i Sibirien för malning av säd. VHem 1921, nr 32, s. 13. Han dömdes .. till sex månaders tukthus, därav en månads trampkvarn. Palmqvist Oceaner 39 (1942). särsk. mer l. mindre bildl., om tillvaro l. miljö o. d. präglad av (alltför) hårt l. enahanda arbete o. d. Gif oss ett ord (dvs. en ordboksartikel), utarbetadt enligt din snillrika åsigt, så skola vi taga det till modell i trampquarnen. 3SAH XLVII. 2: 55 (1836). En gång i året semester och så tillbaka in i trampkvarnen. Hiort Af Ornäs Molnár SolLiv. 145 (1946). —
-MASKIN. maskin som drivs gm trampning; särsk.
1) (numera föga br.) till 2, särsk. om tramphjul (se d. o. 1) l. trampkvarn l. trampskiva l. trampvandring. NF 16: 613 (1892). 2NF 29: 568 (1919).
2) till 4 c: maskin som drivs gm trampning på pedal l. trampa (se trampa, sbst. 2 b); särsk. om trampsymaskin. TT 1871, s. 79. Tramp- eller skaftmaskinen utför .. kontermarschens och sålunda alla skaftens rörelse genom en enda trampa. UB 6: 441 (1874). Används symaskin, är det alltid trampmaskiner som ger rakare och vackrare stygn än elektriska. DN 7 ⁄ 10 1986, s. 32. —
(3) -MINA. Trampmina .. utgöres af en mindre sprängladdning, nedgräfd tätt under jordytan och så inrättad, att den springer, då någon trampar på densamma. NF 5: 573 (1882). —
(3) -NARV. växten Sagina subulata (Sw.) C. Presl. Hortensis (som ofta odlas mellan stenplattor på trädgårdsgångar o. d.). Hylander PrydnV 65 (1948). —
(4 c) -ORGEL. (vard.) om typ av harmonium, vars lufttillförsel ombesörjs gm trampning på pedaler. Från Härnösand har museet förvärvat en tramporgel från förra hälften av 1800-talet. Fatab. 1939, s. 224. —
(4 c) -PRESS. press som drivs gm trampning. Taktegel pressas stundom med en enkel tramppress, som står på hörnen af strykbordet. Rothstein Byggn. 113 (1856). —
(4 c) -PUMP. (förr) särsk. i gruva: med trampning drivet uppfordringsverk för vatten. Att brytningen i grufvorna .. skedde vintertiden, sedan från jultiden .. vatten utdragits ur desamma medelst tramppumpar. JernkA 1876, s. 14. Norberg600År 348 (1958). —
(1) -PUTA. (†) trampdyna; särsk. (o. i sht) om stråle (se d. o. 3 a δ) hos häst. Hela hofvar, fina söm och fullständiga trampputor. SDS 21 ⁄ 5 1896, s. 1. 2NF 11: 894 (1909). —
(4 c) -ROCK. om spinnrock som drivs gm trampning. Dalin (1854). Tramprocken .. är den spinnrock som förekommit mest i svenska hem. NE 17: 135 (1995). —
(3) -SAX. om i sht förr använd (numera förbjuden) sax (se sax, sbst.1 II 2 c α) vars byglar l. skalmar slår samman om o. fasthåller djuret(s fot l. ben), när det trampar på en bräda l. sticka l. dyl.; jfr -järn. TJäg. 1833, s. 532. En trampsax af järn .. använd af lappar för fångst af järf, varg och lo. RedNordM 1916, s. 13. —
-SKADA. om skada orsakad av att ngn trampar på ngt.
a) till 3, särsk. om skada orsakad av att häst trampar på sig själv l. annan häst l. person; jfr trampa, v. 3 b. Schmidt HbVeterFält 105 (1920; på häst). De flesta olycksfallen .. inträffar vid djurskötsel .. Spark-, tramp-, och klämskador är de vanligaste förekommande. Västerbotten 1983, nr 5, s. 5.
b) till 3 a; numera vanl. om skador orsakade av boskap; ofta i pl. Ersättning (till jordägare) för trampskador under militärmanövrer. Hufvudstadsbl. 1900, nr 23, s. 3. NE (1995). —
(2) -SKIVA. (förr) om (typ av) vandring i form av skiva, uppställd med sned vinkel mot horisontalplanet, som drevs runt gm att djur (vanl. häst(ar)) trampade l. gick uppåt mot lutningen o. därigm försköt tyngdpunkten; jfr -vandring. JernkA 1829, Bih. s. 255. Trampskifvan .. Den på densamma gående hästen sätter genom sin tyngd hela hjulet jämte det därmed .. förenade maskineriet i rörelse. 2UB 2: 470 (1901). —
-STEG.
1) (numera föga br.) till 1 c, om trampande danssteg. (Paret) dansa så tre små trampsteg .. på stället, med början på vänster fot. Folkdans. 62 (1923).
2) (numera bl. tillf.) till 4 c, om trampa (se trampa, sbst. 2 b) l. pedal. Hon satte raskt på (kyrk)klockans slitna trampsteg / sin nakna, bruna, senigt starka fot. Heidenstam Dikt. 75 (1895). Östergren (1959). —
(1) -STEN. (tramp- 1902 osv. trampe- 1711) sten avsedd att trampa på; äv. bildl.; jfr -häll. (Jag är satt) Werldsens barnom til en försmädelse, håhn, spott, och trampesten; vppå hwilken monge sig skola stöta. Swedberg Dödst. 572 (1711). Utlagda kavelbroar eller trampstenar. Lundkvist Snapph. 9 (1968). —
(4 a) -STIG. Samzelius SkogFjällstig. 151 (1894). Dessa trakter, som ej hade andra vägar än trampstigar mellan de långt från varandra liggande bostäderna. HågkLivsintr. 25: 74 (1945). —
(3) -STÖD. på grep l. spade o. d.: kant l. tvärslå o. d. att sätta foten mot vid trampning; jfr -avsats. Cnattingius 105 (1894). Grepen är försedd med trampstöd för att underlätta nedtryckandet. LB 4: 379 (1906). —
(1) -SULA. (numera mindre br.) om fotsula hos människa l. djur; äv. om enbart den del av fotsulan som vid trampande berör underlaget (jfr -yta 1). Djurfotens allmänna osteologiska byggnad betingar trampsulans form, trampdynorna åter hennes relief. Hemberg Tramps. 4 (1897). (Marken var våt) så att barnen, som oftast gå barfota, ej kunnat få sina trampsulor tillräckligt hårdbarkade. SthmFolkskBer. 1913, s. 98. —
(4 c) -SVARV-STOL. (numera föga br.) trampsvarv. Skrufgängans skärning .. sker .. uti en slags liten trampsvarfstol, framför hvilken arbetaren sitter. Almroth Karmarsch 389 (1839). 2NF 27: 844 (1918). —
(4 c) -SYMASKIN~002, äv. ~200. (i sht förr) symaskin som drivs gm trampning (jfr -maskin 2); motsatt dels: handsymaskin, dels (o. numera vanl.): eldriven symaskin. Handsymaskinerna äro mycket billigare än trampsymaskiner. Hagdahl Fråga 284 (1883). Tänker Ni ändra Er trampsymaskin till elektrisk? Arbetet 9 ⁄ 11 1956, s. 14 (annons). —
(4 c) -SÅG. (förr) sågmaskin som drevs gm trampning. För att utsåga teckningarne till inlagdt arbete i fanerskifvor, betjenar man sig med fördel af en liten machin, kallad trampsåg. Eneberg Karmarsch 1: 103 (1858). —
(4 c) -TAG. om varje regelbundet återkommande tag vid trampning, tramp (se tramp, sbst.3 1); särsk. i fråga om cykling. Att .. kasta kroppen fram och tillbaka för hvarje tramptag, som om ni satt i en roddbåt i stället för på en velociped, gör arbetet föga lättare. Östberg Vel. 70 (1894). —
(4 b) -TORV. (förr) om typ av bränntorv bestående av torv (se torv, sbst.1 2) av sämre kvalitet som trampades samman med vatten (o. därefter torkades); jfr klapp-torv. JernkA 1858, s. 8. Det är af dytorf, som en mycket stor del af den i sydligare Skandinavien använda bränntorfven (tramptorf) tillverkas. Andersson Växtv. 9 (1896). —
(2) -TRÖSKVERK. (†) tröskverk drivet med (häst)vandring. Ett i complett stånd warande af Aszeszor Juringius förfärdigadt tramp tröskwerk .. finnes .. till salu. LdVBl. 1835, nr 20, s. 4. SthmFig. 1845, s. 44. —
(2) -VANDRING. (förr) trampskiva. NPress. 1892, nr 194, s. 4. De amerikanska trampvandringarna, i hvilka .. en häst, oxe eller t.o.m. en hund .. vid sin gång sätter i rörelse ett sluttande golf af tvärlöpande lister. 2NF 31: 593 (1920). —
(4 c) -VERK. maskindel l. mekanism som manövreras med trampning o. som driver maskin l. instrument o. d. (jfr -anordning); äv. om maskin osv. som drivs gm trampning. Trampverk, kallas små smältverk, där pustarne drifvas endast med trampning. Rinman 2: 1022 (1789). (Klockstapelns) tre klockor manövreras icke på elektrisk väg utan genom ett trampverk. TurÅ 1962, s. 245. —
(4 c) -VÄVSTOL~02 l. ~20. handvävstol i vilken skäl växlas gm trampning; äv. (om ä. förh.) om halvmekanisk vävstol vilken (delvis) drevs med trampning. Andersson Väfn. 61 (1880). Trampväfstolen .. Vid denna väfstol trampar väfvaren på ett fotsteg och drager med händerna en horisontal stång fram och åter, så att stolens .. mekanismer sättas i rörelse. 2UB 8: 324 (1900). —
-YTA.
1) till 1, om den yta av fotsulan (hos människa l. djur) som vid trampande berör underlaget (jfr -sula); äv. om undre sidan av sula på sko(don). Sundevall ÅrsbVetA 1843–44, s. 87. Nu fingo vi erfara nyttan af att vara försedda med lappskors breda trampyta. TurÅ 1912, s. 238.
2) (numera bl. tillf.) till 3, om den yta av ngt som är avsedd att trampas på. För att öka trampytan (på rävsaxen) läggas .. några lätta grankvistar öfver gillertrådarna. Ekman NorrlJakt 137 (1910). —
(3) -ÖRT. växten Polygonum aviculare Lin. (som gärna växer där djur l. människor går); jfr -gräs. Trampört .. Vägar, odlade st(ällen) .. Allmän. Ursing SvVäxt. Faner. 328 (1944).
B (†): TRAMPA-GRÄS, se A.
C (†): TRAMPE-BLÄSTER, -BÄLG, -GRÄS, -HJUL, -STEN, se A.
2) till 2.
a) (numera bl. tillf.) person som går l. promenerar. Den bredaste af .. (sätesgårdens) gångar (leder) sine Trampare til en stor Grotta. Dalin Arg. 1: 129 (1733, 1754).
b) (förr) person (i sht man) som (yrkesmässigt) trampade l. vandrade i trampkvarn o. d. VetAH 1742, s. 278. Ett par bilder av svenska trampkvarnar .. den ena avsedd att pumpa upp vatten ur en gruva och med tre män som trampare. Fatab. 1933, s. 169. jfr kran-trampare.
3) (numera bl. tillf.) till 3, om person som trampar på ngn l. ngt; förr äv. bildl. (jfr trampa, v. 3 e). Gl1Mos. 27: 36 (Bib. 1541). At allmogen hos Oss anser alt hvad Herre heter för idel tryckare och trampare. Thorild (SVS) 6: 281 (1794). Masken, i sin dy föraktligt halffördold, / Knappt anar tramparns häl. Valerius 1: 47 (1807). jfr orma-trampare.
4) (numera bl. tillf.) till 4.
a) till 4 a; särsk. om person som trampar hö. DA 1793, nr 240, s. 2. Uppe i höet stod en .. person (tramparen) och trampade till höet. Levander DalBondek. 1: 262 (1943).
b) (†) till 4 b; särsk. om person som gm trampning krossar l. ältar ngt. VetAH 1742, s. 212. De stackars tramparne i vinpressen sågo .. rätt bedröfliga ut vid deras ganska mödosamma arbete. Bremer GVerld. 6: 78 (1862). jfr druv-, ler-trampare.
c) (numera bl. mera tillf.) till 4 c; i sht om orgeltrampare. Tramparen vid D(om)kyrkans Belgor. VDAkt. 1790, nr 42. jfr bälg-, klock-, orgel-trampare.
5) till 4 c, om ngt sakligt: som trampas på visst sätt; anträffat bl. ss. senare led i ssgn rund-trampare.
Spoiler title
Spoiler content