SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÅTEL tåt3el2, förr äv. TÅTOL, r. l. m.; best. tåteln (Serenius EngÅkerm. 66 (1727: tåtoln) osv.) ((†) tåtelen Löwenhjelm PVetA 1751, s. 24, Fischerström 1: 28 (1779); tåtlen Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. tåtlar (Dahlman Humleg. 99 (1748) osv.) ((†) tåtelar Wåhlin LbLandth. 38 (1804)).
Ordformer
(totel 1838–1936. totol 1748. tåtal 1925. tåtel (-åå-) c. 1645 (: Tåtelstrå) osv. tåtil (-ll) 1694–1724. tåtol (-ohl, -oll, -ål) 1638–1806)
Etymologi
[jfr sv. dial. tåtel, tåtol; avledn. av TÅT]
1) (†) benämning på (numera till olika släkten hänförda o.) skilda gräsarter, särsk. dels: Alopecurus pratensis Lin., ängskavle, dels: Apera spica-venti (Lin.) P. B., kösa, dels: Elytrigia repens (Lin.) Desv. ex Nevski (i ä. systematik: Agropyrum repens (Lin.) P. B.), kvickrot; äv. allmännare, om vilt växande (o)gräs. (Lat.) Gramen caninum .. (sv.) Hundegrääs, Tåtoll. Franckenius Spec. C 2 b (1638). Mindre Räfwerumpegräs, eller Tåtil. Bromelius Chl. 39 (1694). (Jorden) bär mycket ogräs; såsom Agrostis spica venti, som här kallas Tåtel och Bunk. VetAH 1767, s. 181. Är ändå lycka, om Säden, besynnerligen i wåt-år, kan frias ifrån Swindel och Tåtål. Åhstrand Öl. 112 (1768). Anders .. plockade bort toteln ur sitt yfwiga hår. Almqvist Ladug. 31 (1840). Passhampan påminde mer om tåtel, d. v. s. kort fint backgräs. I längd sällan uppnående två fot var den nästan så fin som lin. Rig 1941, s. 17.
2) bot. om gräs hörande dels till släktet Aira Lin., dels till släktet Deschampsia P. B. (särsk. om D. cespitosa (Lin.) P. B. (i ä. systematik: Aira cespitosa (Lin.)), tuvtåtel), dels till släktet Holcus Lin.; i pl., sammanfattande, om gräs av ovan nämnda släkter. En knippa af Tåtol 3 1/2 Aln lång. VetAH 1742, s. 251. Täktåtel, Tåtel, Jäger, Hargräs, Aira cespitosa är et ibland de bästa grässlag. Rothof 576 (1762). Holk, Holcus, Tåtel: H. Lanatus Luddtåtel, et förträffligt grässlag till foder, så wäl för boskapen, som för hästar, får och getter. Linderholm 2: 358 (1803). Holcus (Linné), Tåtel; rachis trind, vippan flergrenig, småaxen små, spetsiga. Lilja FlOdlVext. 11 (1839). Man odlade aldrig gräsfrö särskilt, och ängens gräsbestånd var därför rätt växlande. Tåtal (Aira cæspitosa) förekom ofta i så stor mängd, att ängen fick en rödbrun färgskiftning, då den axat. Fatab. 1925, s. 101. Tåtlar, gemensamt namn på arter i flera olika släkten gräs. NE (1995). — särsk. ss. senare led i ssgrna AX-, BLÅ-, FJÄLL-, GUL-, KRUS-, KÄRR-, LUDD-, MJUK-, NEJLIK-, SAND-, SJÖ-, SKOGS-, STRAND-TÅTEL m. fl.
Ssgr (i allm. till 2): A: TÅTEL-FRÖ. (tåtel- 1692 osv. tåtels- 1727) Det Tåtel-Fröö, / Som man om Wåren plä, på swultna Ängiar ströö. Achrelius Jos. C 2 a (1692). —
-GRÄS. (tåtel- 1702 osv. tåtels- 1759)
1) tåtel (se d. o. 2). HTSkån. 2: 379 (1759). (Jorden) frambringar .. godt tåtelgräs, i orten kalladt ”bunk” å wäl häfdad jord från 150 till 200 Lisp:d per tunneland, hwilket wittnar om jordens .. bördiga beskaffenhet. Widmark Helsingl. 2: 28 (1849).
2) (†) gräs av släktet Poa pratensis Lin., ängsgröe. Rudbeck D. Ä. CampElys. 1: 10 (1702). —
-SMILE. (†) växten Aira caryophyllea Lin., vittåtel; jfr smile 2. Nyman VäxtNatH 2: 502 (1868). HantvB I. 3. 1: 271 (1935). —
(1, 2) -STRÅ. Någre äre i den Meningen at när Tåtelstrå blifwa månge i thet Åhret skal och blifwa mycken Snö. IErici Colerus 1: 300 (c. 1645). Mary .. stack brodern i nacken med ett tåtelstrå. Forssman Gret. 9 (1897).
B (†): TÅTELS-FRÖ, -GRÄS, se A.
Spoiler title
Spoiler content