publicerad: 2010
Ordformer
(tack- c. 1654 (: tackeligh). thek- 1648 (: thekheets). täck (th-, -e-, -c, -k, -kk) 1526 osv.)
Etymologi
1) (†) som behagar l. är till behag (jfr 4 b o. TACK, sbst.1 1); kärkommen (se d. o. 2), avhållen, högt värderad; särsk. i sådana uttr. som vara ngn täck, vara till behag för ngn, vara ngn kär, vara avhållen av ngn, särsk. vara Gud(i) täck, vara Gud kär l. till behag (jfr BEHAGLIG 1, TÄCKELIG 1); jfr ANGENÄM anm. Samma tidhen wort Moses född, och han war gudhi tecker. Apg. 7: 20 (NT 1526). Tins munz Lagh är migh täckare än mong tusend stycke guld och silffuer. Psalt. 119: 72 (Bib. 1541). Vthi sin barndom war han allom täck och kärkommen. Svart G1 2 (1561). Säg som annar sägr; så blijr tu allom täck. Stiernhielm Parn. 2: 8 (1651, 1668). Gvdh öke, signe, all Ehr Släckt / Förläne hwad Ehr sielff är täckt! Lucidor (SVS) 61 (1671; uppl. 1997). Hvad gifves täckare, än en qvinna, full af skicklighet, ordning och förnuft, som glad och arbetsam kan sköta allt hvad henne tillkommer för att lefva? Almqvist Arb. 8 (1839). IllSvOrdb. (1964). — jfr MISS-, O-TÄCK.
2) (†) i fråga om i sht moraliska egenskaper l. förhållanden l. anseende o. d.: sedesam l. god l. omdömesgill o. d. Een täck klookheet giffuer ynnest. SalOrdspr. 13: 15 (öv. 1536). Han hafwer warit Sachtmodigh, Mild, Frijmodigh theszlijkes en täck och sedigh Man. Schroderus Os. 1: 284 (1635). Aeneæ öfvermåttan anseende, dess täcka seeder och Heroiska hieltemod hafwer een sådan eld uti mitt hierta upptändt. 2Saml. 1: 113 (c. 1669). Blefwe vngdomen .. (i Bibeln o. annan uppbygglig litteratur) anförd, hade ock Gud trognare, gudfruchtigare och teckare folck. Swedberg Schibb. d 2 a (1716). At min barn och mine effterkommande, och mine wener kunna hafwa en teck och vpbyggelig i hogkommelse af mig effter min död. Swedberg Lefw. 15 (1729). Et täckt och godt hierta. Bælter JesuH 4: 306 (1757). Kræmer Brantings 46 (1939).
3) (utom i slutet ålderdomligt) om person, numera bl. om kvinna l. flicka: som är behaglig att se på; behagfull l. nätt; ljuv (se d. o. 3); älsklig; äv. om kroppsdel. (Lat.) Gratus (sv.) täck. VarRerV 59 (1538). Tänk, öfwer-tänk, betänk the ögon som så täkka, / Mäd sitt kysk-klara Skijn kund’ VenusStiernan släkka. Lucidor (SVS) 220 (1671; uppl. 1997). See på Brud-Gummen din hur Täck han för dig ståår. Dahlstierna (SVS) 419 (c. 1696). Vtaf tin täcka mun man hörer wishet gå. Kolmodin QvSp. 1: 83 (1732). Venus du täcka, / Fritt lemna din snäcka / Vid vår strand; / Lustan sku vi väcka / Med glas i hand. Bellman (BellmS) 1: 70 (c. 1770, 1790). Han fäster sig en jungfru, / Så fager och så skön. / Så täcker som en lilja. SvLek. 1: 24 (1883). Hon kunde icke jämföras med den äldre systern i skönhet, men var dock täck och behaglig. Lagergren Minn. 7: 141 (1928). — jfr SMÅ-TÄCK. — särsk. (fullt br.) i uttr. det täcka könet (se KÖN, sbst. 3 a α).
4) om ngt sakligt: som väcker angenäma känslor, (estetiskt) tilltalande; ofta: skön l. vacker; utom ss. senare led i ssgn O-TÄCK numera bl. ålderdomligt; äv. ss. adv. Titt ögha seer gerna thet som teckt och degeligit är, men een grön sädh heller än the bådhen. Syr. 40: 22 (”41: 9”) (öv. 1536). Sådant tal är ett täckt liud i min öron. Scherping Cober 2: 385 (1737). Du döden och helwitet til fånga tager; Ty bär du en seger-krans täcker och fager. SionSång. 1: 76 (1743). Blixtrar på fingret juvelen så täckt. Bellman (BellmS) 1: 114 (c. 1780, 1790). (Kapellet) har täcka glasmålerier. Atterbom Minn. 249 (1817). Hvad det här blir täckt! hviskade han. Att perlfärg kan vara så vacker! Almqvist Mål. 63 (1840). — särsk.
a) om landskap l. stad l. växtlighet l. natur o. d.: vacker l. skön l. tilltalande l. fager; idyllisk; om doft l. väder o. d. äv.: mild o. behaglig. Såsom luchten aff Roserne är än tå liuffligh, täck och behageligh, när the begynna bleeckna och twina. Leuchowius Zader 60 (1620). Grön, skön, käck, täck, och liuff är skogen, fager öknen. Lucidor (SVS) 57 (1671; uppl. 1997). Östergjötland är wärkeligen et af de täckaste Landskaper i Riket. SvMerc. 2: 581 (1757). Vädret var det täckaste, morgonluften inbjöd till en promenad. Almqvist TreFr. 1: 148 (1842). Olevano, en täck liten stad, där allt andades ordning och välstånd. Lagergren Minn. 6: 194 (1927). — jfr SOMMAR-TÄCK.
b) (†) om (resultat av) ngns verksamhet l. ansträngning o. d.: som upptas väl l. inger en känsla av välbehag; angenäm (se d. o. 3), tilltalande; äv.: god, fin; stundom svårt att skilja från 1. Een täck och behagelig tienst. Schmedeman Just. 409 (1664). Juldagen .. blef [jag] Gudilof fullkomligen vederqueckt af Herr Weckmans alt för täcka 3 timmars predikan. Kellgren (SVS) 6: 39 (1775). Till och med då hela Nationen snart skrifver en täck svenska, så skrifver våra herrar magistrar dåligt, osammanhängande och öfversvinneligt. Segerstedt Rosenstein 516 (cit. fr. 1806). (Sångerskan) utmärkte sig i synnerhet genom sitt täcka och naiva spel. Hedberg SvOperasång. 54 (1885). SErikÅb. 1913, s. 98.
5) († utom i ssgn STRYK-TÄCK) om person, ss. senare led i ssgrna KYSS-, STRYK-, SÄNG-, ÖRFIL-TÄCK: som lockar l. inbjuder till l. tigger om det som anges i förleden.
Avledn.: TÄCKELIG, äv. TÄCKLIG, adj. [fsv. þäkkeliker] (†)
1) (†) till 1, = täck 1; särsk. i sådana uttr. som vara ngn (i sht Gudi) täckelig l. vara täckelig för ngn; jfr behaglig 1, 2. Hebr. 13: 21 (NT 1526). Om det var Gudi täckeligt, skulle här, under deras grefliga nåders hägn, regna honung och manna öfver dessa Mose barn. Topelius Fält. 2: 258 (1856). (Berättelser om) hur de gamla kavaljererna (i Gösta Berlings saga) togo sig ut, när de skulle göra nytta och bli täckeliga genom goda gärningar. Det var groteskt. Berg SvSkald. 19 (1906). (På antikvariatet) går jag in flera gånger i veckan, och finner jag något, som är mig täckeligt, så gör jag en snabb affär. Silfverstolpe MBöck. 20 (1955).
2) (†) till 2: sedesam l. god o. d. Hon taalar wijszheet och täcklig lära. Chronander Bel. C 1 a (1649). Står ondskan trygg, bryts lag i mitt rike, kränks / Täckelig sed och fridlyst ordning. Runeberg (SVS) 3: 267 (1844).
3) (†) till 3: täck. Teckelighe äro tina leppar. Psalt. 45: 3 (Bib. 1541). Telemack .. blef nu warse ett ädelt och stålt, men liufligit och täckeligit Qwinno-ansickte. Ehrenadler Tel. 1015 (1723). O, hur väldig af mod / men hur täcklig ändå. Sturzen-Becker 4: 181 (1862). Hans hustru var en täckelig kvinna, och han hade aldrig sett någon kvinna som han åtrådde mera än henne. Lindström Vindsröjn. 8 (1939). SAOL (1998; angivet ss. ålderdomligt).
4) (†) till 4: behaglig; vacker l. skön l. tilltalande. Stiernman Riksd. 761 (1624). Du högälsklige Roo: huru Liuft, huru täckligit är thär / Kärleek och Dygd, och Fred hålla hwar annan i famn. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Widh thett Heliga Dopetz förrättande .. skola icke prästerna tillåta att barnen gifwas deels styggia, dels otienliga Nampn, uthan wackra och täckeliga. KulturbVg. 2: 32 (1674). (Eva) såg huru fruchten blänckte / Af täckeligsta färg. Spegel TPar. 146 (1705). Östergren (1964).
Avledn. (†): täckelighet, r. l. f. [fsv. thäkkelikhet] till 1–4: egenskapen l. förhållandet att behaga l. göra ett angenämt l. gott intryck, behag (se d. o. II 1); behagfullhet l. skönhet. Swalostenen .. sägs gifua then menniskia täckelighet hooss andre, och wältalighet, som honom bär. Forsius Phys. 187 (1611). Ach, hvilken liten tijd han ville hos oss blifva, / Och med sin täckligheet beveka oss thess meer. JColumbus Vitt. 337 (1670). Then så kallade Veneriske Lijkmatken, som offta beröfwar ansichtet then heder och täcklighet, som naturen gifwit. Lindestolpe Matk. 29 (1714). Flygvärdinnorna .. för vilka det inte längre räcker bara med ungdom och allmän täckelighet. DN 1 ⁄ 10 1967, s. 5. SAOL (1998). —
TÄCKELIGEN, äv. TÄCKELIGA l. TÄCKELIGAN l. TÄCKELIGIT, adv. (-a 1541–1788. -an 1621. -en 1632–1832. -it 1681) [fsv. þäkkelika] (†) till 1, i fråga om att ta emot ngt: med välbehag l. glädje; gärna; äv. (i tillägnan o. d.) närmande sig l. övergående i bet.: nådigt, välvilligt; äv. (med anslutning till täck 2 o. 4 b) i fråga om att uträtta o. d. ngt: på ett sätt som är l. blir till behag l. belåtenhet. Then som itt trofast hierta haffuer och täckeligha talar, hans wen är Konungen. Ordspr. 22: 11 (Bib. 1541). Martha .. tijgde stilla, och togh wårs Herres straff teckeligha. LPetri 4Post. 26 a (1555). Han .. blifwer öfr natten .. qwarbudin. Som han och bodhet täckeligen emoot tagher och fördröijer der öfwer den natten. HärnösDP 1661, s. 30. Gunstigaste Läsare, upptag teckeligen desze få arken, som iag .. förfärdigat hafwer. Schück VittA 3: 76 (i handl. fr. 1680). Tjena Herranom täckeligen med Gudsfruktan. KyrkohÅ 1925, s. 199 (1832). —
TÄCKHET, r. l. f.
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara till behag; i sht konkretare, om manifestation av sådan egenskap osv. Schroderus Modersch. I 2 b (1642). Fråga honom med din naturliga täckhet, huru han menar kunna sätta Hustru och barn i godt stånd? Dalin Arg. 1: 61 (1733, 1754). Hon talar altid om den lilla Osserys behaglighet och täckhet. Riccoboni Catesby 106 (1761).
2) (†) till 2: godhet o. d. Framdeles tilwäxte thet högtprijslige Dyyrebare barn medh åldrenom .. vthi Nådh, wijsdom, täckheet och alle andre gode dygder. Svart Ähr. 50 (1560).
3) till 3: egenskapen l. förhållandet att vara täck, behagfullhet, skönhet o. d.; äv. konkretare: behagfull egenskap (hos ngn), särsk. i pl.: sköna drag l. behag (se d. o. II 4) (jfr grace 1 slutet), förr äv. konkret: vackra kvinnor, skönheter (jfr grace 2); jfr charm 2. Hwilken täckheet medh ansichte, fötter, been, händer, håår, skägg. Svart Ähr. 67 (1560). Han sade at du ej går nånsin ur hans sinne, / Och at din täckhets bild är intryckt i hans minne. Knöppel Mannsschol. 39 (1741). Flickan var ordinert vacker, men det är vist det, Musiken gaf henne täckheter, som en blott skönhet aldrig kan äga. Wallenberg (SVS) 2: 119 (1771; uppl. 1999). Bäste vän, hvad ni är många gånger lyckligare än jag! fjäril bland de småländska täckheterna, flykting bland vänner och nöjen. Thorild (SVS) 6: 18 (1780). Förmäten flög han kring och smekte / De täckheter hans öga såg. JGOxenstierna 2: 374 (1796, 1806). jfr små-täckhet.
4) (†) till 4: egenskapen l. förhållandet att vara angenäm l. tilltalande l. vacker; äv. konkret(are). Linné Bref I. 1: 121 (1744). Bland dessa täckheter kan jag nämna Hagarsnäs, Herr Major Géetes Gård. Linnerhielm 1Br. 19 (1787, 1797). Trycket, formatet och det yttre omslaget; hvilka i sanning hafva för ögat förtjensten af en viss lockande täckhet. LBÄ 9–10: 124 (1797). Sången har ledighet och täckhet, versen flyter naturligt. 3SAH 2: 175 (1887). (Japanernas själsliv) äger täckhet, och det eggar vårt intresse genom antydningar om en utsökt förfining. Hirn Hearn Exot. 2: 33 (1903).
Ssgr (i sht till 3): täckhets-blomma. (†) till 4, i mer l. mindre bildl. anv.; jfr blomma, sbst. 3. Hon wäxte up, i fager glants, / Och bar en sammanwriden krans, / Af täckhetsblommor, wishets blad, / Och dygdens frukt, i mogen grad. Nordenflycht QT 1746–47, s. 54.
-gudinna. (†) grace (se d. o. 2); vanl. i pl.; jfr -nymf. Jorden med the tree Gratier, thet är Täckheetz Gudinnor. Stiernhielm Fred. 17 (1649, 1668). ÖoL (1852).
-nymf. (†) = -gudinna; jfr nymf 1 a. JGOxenstierna Dagb. 50 (1769). Han kom, och med förundrad håg / I Stockholm tre Grefvinnor såg, / Så lekande, behagliga och täcka, / At han sig hin i våld i början ville ge / Det Täckhets-Nymphren alla tre / På jorden stigit ned. Kellgren (SVS) 2: 110 (1781). Grubbe EstetOrdl. (c. 1845).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content