publicerad: 2017
VERKLIG vær3klig2, adj. -are. adv. = (†, RARP V. 2: 283 (1655), Johansson HomOd. 15: 328 (1870; i vers)), -A (†, Stiernhielm Arch. Dedik. A 2 b (1644), Rönigk Fresenius 60 (1753)), -EN (AOxenstierna 8: 371 (1633) osv.), -T (Nordenflycht (SVS) 3: 18 (c. 1756) osv.).
Ordformer
(verkelig (w-, -ck-, -gh) 1640 osv. verklig (w-, -ck-, -gh) 1562 osv. virklig (w-, -ij-, -ck-) 1624–1704. värkelig (w-, -ck-, -gh) c. 1655–1815. värklig (w-, -ck-, -gh) 1615–1962. wurklig (-ck-) 1634–1642. wyrkelig (-ck-) 1636–1655. wyrklig (-ck-) 1644–1690. — n. sg. -ligit 1624–1776. n. sg. o. adv. -ligt 1675 osv.)
Etymologi
[fsv. värkeliker; liksom ä. d. virkelig (dan. o. nor. virkelig) av t. wirklich, av mht. würkelich, till wirken, würken (se VIRKA o. YRKA). — Jfr VERKLIGHET]
I. ss. adj.
1) († utom i slutet) som innebär l. präglas av l. består i handling l. verksamhet, verksam l. verkande l. aktiv; särsk. om tjänst l. ämbete o. d.; äv. dels om person (jfr slutet), dels i uttr. verklig synd, verksynd; stundom närmande sig l. övergående i 3. Så, at lijka som ingen werkligh synd någhon tijdh wara eller skee kan, then vtaff Arff syndenne icke komma, och sitt vrsprung haffua skulle, Så (osv.). LPetri Exorc. B 3 a (1562). Efter Drotningen icke för sin omyndighe åhr skuldh kan göra eedh, såsom och den som i värcklig Regering icke kan eller ähr inträd; så (osv.). AOxenstierna 1: 547 (1633). Alla andre Wåre Tienare, som ey hafwa frälse, eller äre under Adelige Privilegier begrepne, och dock äre wyrckelige i Cronones dagelige tienst .. skola niuta frijhet för Skatt och skuld. Schmedeman Just. 223 (1636). Wisse Taal, måt, och mon till wigt och rörelse; Himblarna, och the store Himbliske Kroppar, Iorden, Elementerne, och theres wyrcklige kraffter emellan. Stiernhielm Arch. Dedik. A 2 b (1644). Skolandes den Officerare som sigh .. (till att erövra ett skepp) bruka låter, och wärckeligh effect giör, medh Förähring och Befordring .. belöhnt, warda. Siöart. 1685, s. 123. Kongl. Maj:t .. (har) förordnat om deras afstraffande, som icke äro uti någon werkelig tjänst och sig emot Duels-Placatet försee. HC11H 15: 78 (1697). Deltagare uti Arméens Pensions-Cassa .. måge, enär de efter 30 werkelige tienste-års förlopp taga afsked, undfå .. så stor Pension, som den .. faststälte Pensions-Stat en och hwar .. tillägger. PH 9: 224 (1770). — särsk. (förr) om ämbetsman: tjänstgörande; motsatt: titulär. Iagh kan inthet låtha honom bekåmma rangen äfther ett exspettans uthan ifrån dhen dagen, han blefwe wyrklig öfwerste. HH XVIII. 2: 78 (1690). (O. v. Dalin utnämndes) till verklig Hof-Canceller. Bergklint Vitt. 201 (1764). Wahlberg var läkare och författare, och utnämndes till verkligt statsråd 1903. Hufvudstadsbl. 11/2 1997, s. 3.
2) som tillhör l. representerar l. är uttryck för den existerande världen l. tillvaron (o. som kan uppfattas l. påvisas med sinnena), faktisk (se d. o. 2), reell (se reell, adj. 7); särsk. (filos.) i förb. med (o. i motsatsförhållande till) möjlig (jfr möjlig I 2 a). Effter nu K. B. uthi dhenna saken inthett virckligitt haffver kunnatt förrättas. OxBr. 5: 264 (1624). Wara til, eller kunna wara til, det är det samma, som på Philosophiskt måhl heter wärckeligit och möijeligit. Triewald Förel. 1: 26 (1728, 1735). Vid åskådandet af en .. Tragedie, glömme vi, som oftast, så aldeles bort oss sjelfva .. at hela vår varelse tyckes vara inskränkt innom de omständigheter, som plåga dem, af hvilkas verkliga eller dicktade öden vi äro åskådare. Boëthius Sedol. 24 (1782). Ej ens hans .. närmaste anhöriga .. skonades, långt mindre hans verkliga eller inbillade motståndare. Tegnér Armfelt 2: 168 (1884). Vi hava .. att göra med företeelser, som icke innebära några verkliga rörelser hos himlakropparna. Bergstrand Astr. 121 (1925). Det är kanske icke alla bekant att hon med denna .. dansfantasi gav uttryck åt en verklig upplevelse. Ruin Gyckl. 104 (1934). Sjudande blod, romantik, en exotisk saga som utspelades i verkliga livet. Henschen SkuggBrott 128 (2004). — jfr NATUR-, O-VERKLIG. — särsk. i sg. best. i substantiverad anv.: det faktiskt existerande l. vad som faktiskt föreligger. Lagerbring 1Hist. 2: 705 (1773). Det verkliga är nödvändigt före medvetandet, och vore utan denna prioritet .. ej verkligt. Höijer 2: 340 (c. 1808). (A. Watteau) sammansmälter det verkliga och det overkliga. Hahr ArkitH 452 (1902). Den romantiska ironin är en världsåskådning: det verkliga är alltid underlägset idealet. Engdahl Cigarett. 54 (2011).
3) som är vad det utger sig för l. som fullkomligt motsvarar sin benämning, egentlig (se d. o. 6) l. sann (se SANN, adj. 5) l. äkta; äv.: påtaglig (se d. o. 3); särsk. om känsla l. sinnestillstånd o. d.: innerlig l. djupt känd l. upplevd; äv. om person (se a); jfr 1. Wij sättia Gudz Kärleek och Ähra tilbaka, och .. befordra wår Ähra, hwilket är thet andeliga höreriet och itt wärckeligit Affguderij. Ekman Siönödzl. 236 (1680). Et obändigt Sielfs-wåld, som icke annat är än et Folks ok .. och ett wärkeligit Slafweri. Dalin Arg. 1: 111 (1733, 1754). Jag är altid med ett stort nöije färdig att bevisa Er min värkeliga vänskap. BrinkmArch. 2: 73 (1815). Utan kärlek och fördragsamhet finnes ingen verklig christendom. Tegnér (WB) 6: 219 (1828). Var det yttre hos detta sändebud ingalunda egnadt att ingifva ljusa aningar om hans verkliga ärende. Rydberg Ath. 481 (1876). Är det några verkliga problem är det bara att komma till mig. Gustafsson FamF 162 (1975). Att framtida historiker antagligen skulle få svårt att uppskatta frågans verkliga betydelse. Östergren SistCig. 61 (2009).
a) om person: som gör skäl för sin benämning, äkta l. genuin l. riktig (se d. o. I 7 b); äv.: sannskyldig (se d. o. 1 a). At de folkslag, hwilkas Språk man ej lära kan, äro de oförnuftigaste, de wärkligaste Barbarer. Brunkman SvGr. 6 (1767). (Kroppsstraffen) användes icke allenast till den verklige förbrytarens bestraffning, utan äfven att aftvinga bekännelser der man ville finna skulden. Oscar I Straff 5 (1840). Nu först har ni blifvit en verklig man. Cederschiöld Riehl 2: 61 (1878). Medan .. (G. Hedenvind-Eriksson) alltmer blev ansedd som den verklige resen bland arbetarförfattare hade han ändå långt till den framgång han förtjänade. 3SAH LXXXVIII. 2: 4 (1980).
b) om ngt sakligt konkret: som fullt ut motsvarar sin benämning, som inte är förfalskad l. konstgjord, äkta l. riktig (se d. o. I 7 a). Humbla Landcr. 70 (1740). Som den värkliga perlesnäckan finnes i Svenska strömmar; förmodade man någon fördel för Kronan däraf böra sökas. Hallenberg Hist. 1: 179 (1790). Hufvudvåningen prunkar med verkliga halfkolonner. Schück o. Lundahl Lb. 1: 103 (1901). Videna, dvärgbjörken och några andra ris som lappljung och vitpyrola saknas .. på all verklig frostjord. Selander LevLandsk. 80 (1955).
c) i fråga om vetenskapligt l. strikt sakligt språkbruk: som utgör vad man betecknar med en viss term. Emedan Astronomerne göra skilnad imellan et ställes .. märkliga Horizont .. och des verkliga Horizont .. skola (osv.). Melanderhjelm Astr. 1: 31 (1795). Ärfd aflingejord är enligt vår Lag verkelig arfvejord. Schrevelius CivR 1: VI (1851). Vad som i infinitivuttrycket är ett subjekt för tanken, blir verkligt subjekt, när infinitivuttrycket förvandlas till en hel sats. Källquist SvSpr. 143 (1954).
II. ss. adv.
1) (†) ss. sättsadverbial: i handling, aktivt l. verksamt. Att såsom han .. nu nyligen och verkeligen angripit oss, han ju sammalunda och thetta rijket antaster. RP 8: 142 (1640). Hwar wid Landshöfdingen them emot hwariehanda Städernes intrång skal werkeligen och alfwarsamligen handhafwa. Bergv. 1: 325 (1682). Epicureiska läran om Gud är .. så tvetydig, at åtskillige varit af den tanken, at Epicurus icke verkligen, utan blott til orden, antagit et sådant väsende. Fremling KantGrund. 65 (1798).
2) (numera bl. i formen verkligt) ss. bestämning till adj. l. adv., för att bekräfta l. försäkra l. intyga att den egenskap l. beskaffenhet l. det förhållande l. tillstånd o. d. som uttrycks gm huvudordet faktiskt l. i hög grad föreligger l. existerar, i egentlig mening, riktigt (se RIKTIG II 3 b); äv. övergående i bet.: mycket l. synnerligen l. väldigt. Man kunde säga, at .. (gm en anonym dödsruna) förlorade en wärkelig berömwärd den glants, som borde följa desz namn. Nordenflycht QT 1748–50, s. 33. Man må säga hvad man vill, så ligger i Auctorskapet .. någon ting verkligen oanständigt. Kellgren (SVS) 5: 265 (1793). Det verkligen goda .. det skole vi evigt behålla. Wallin 1Pred. 3: 35 (c. 1830). Blekhet .. hvilar öfver de verkligt fina dragen. Strindberg NRik. 5 (1882). Vänta bara tills storebror ligger verkligt illa till! Då kan bror hans kanske komma på ett sätt att rädda honom ur knipan! Malmqvist BerTräskmark. 1: 345 (1976).
3) (numera bl. i formen verkligen) ss. satsadverbial, för att bekräfta l. försäkra l. intyga att det som utsägs överensstämmer med det faktiska förhållandet l. med verkligheten (o. visa på oriktigheten i ngt annat som sagts l. hur ngt förefaller o. d.), i verkligheten, i själva verket, faktiskt; äv. dels: på allvar, på riktigt, dels i mera allmänt förstärkande anv., ofta liktydigt med: sannerligen l. förvisso l. minsann l. bestämt; äv. ss. syntaktiskt självständig led motsv. satsadverbial (se c). Jag skattar dedh för ett beneficium, där han min recommendation värckligen befinner sigh hafva nutet till godhe. AOxenstierna 8: 371 (1633). Således utgöra ett antal af 5,250,000 träd för hvart heman, som värkeliga bör kallas en outödelig skog så länge, som landet ej är tätare beboddt. Boding ÅngermHush. 14 (1747). Jag håller .. sannolikt, att the Sviar, som i Taciti tid herrskade, verkeligen varet Lappar. Ihre Föret. XXIII (1779). Statssekreteraresysslan fordrar verkelig mer, än man på kort tid kan lära. För hundra år sen 1: 172 (1809). Genom sin antagna menniskonatur är .. (Jesus) verkeligen deras broder. Melin Pred. 3: 148 (1852). Wecksten kom upp, ja, efter en evighet behagade han verkligen komma upp i egen person. Siwertz Varuh. 256 (1926). Å, lillan, säger han och suckar lätt. Jag behövde verkligen få säga det här. Jörgensdotter BergDöttrar 435 (2009). — särsk.
a) i frågesatser, ss. uttryck för önskan om (ytterligare) bekräftelse på en utsagas l. ett påståendes l. förhållandes o. d. riktighet; äv. ss. uttryck för förvåning l. förundran l. tveksamhet. Ack! kärleken är en så ljuf, så innerlig känsla! är det värkligt Er tanka at den är brottslig? Eurén Kotzebue Cora 70 (1794). Förhåller det sig werkeligen så? Hagberg Shaksp. 7: 220 (1849). Herren sade: ”Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår; därför vill jag gå dit ned och se, om de verkligen hafva gjort allt efter det rop, som kommit till mig”. 1Mos. 18: 21 (öv. 1893). – Han vill att du ska bo där också. – Vill han verkligen det? Gustaf-Janson ÖvOnd. 54 (1957). Är du verkligen hundra år? sa han. Jonasson Hundraår. 20 (2009).
b) i elliptisk l. icke utförd sats med anslutning till föregående påstående l. fråga; särsk. dels ss. (mer l. mindre ironiskt) uttryck för tvivel l. misstro o. d., dels i emfatisk anv. Lindfors (1824). ”Där ligger Klockeberga .. Det är mycket större än Björkenäs, de ha hundra femtio kor där”. ”Verkligen, jaså”. Bergman HNådT 104 (1910). – Hennan måste ha haft en medhjälpare! skyndade sig polischefen att skjuta in. Jag har satt mig in i fallet och kommit fram till att det är den enda lösningen. – Verkligen? sa Reinhart. Nesser FallG 199 (2003). Den är jättefin. Verkligen. Bredow BaraInte 45 (2009).
c) mot satsadverbial svarande initialt placerad syntaktiskt självständig led, närmande sig interjektionell anv. särsk.
α) (†) inledande en jakande sats med rak ordföljd för att uttrycka mer l. mindre emfatiskt förnekande av satsens utsaga. När skall jag finna / Min sol upprinna / Uti det lugn der allt är gladt? / Verklig jag sjelf det vet! Bellman SkrNS 1: 30 (c. 1770). Men verkeligen hon ändå var fullt lugn, så länge hon var borta, utan hennes tankar var hemma hos söta far alla dagar och undrade om han retades med stackars Vabitz. Lagerlöf Liljecr. 56 (1911).
β) (†) inledande en nekande sats med omvänd ordföljd för att uttrycka förvåning l. förundran. Werkligen gick det icke så, att .. bryggaren skref borgen för sex kors wärde. Almqvist Lad. 25 (1840). Verkeligen var inte äpplena så präktiga, att man talade om dem i hela trakten. Lagerlöf Liljecr. 80 (1911).
Ssgr (till I 2): VERKLIG-BLIVEN, p. adj. (†) som har blivit verklig, som har kommit in i sinnevärlden. Geijer I. 5: 340 (1821). Den verkligblifna idén. Ljunggren Est. 1: 91 (1856). Östergren (1967). —
-GÖRA, -else (†, 3SAH 5: 181 (1890), SoS 1913, s. 197); -are (†, Snellman ElCurs 3: 41 (1840), Östergren (1967)). ge verklighet åt (ngt), förverkliga (ngt); äv. med refl. obj. Elgström Frunt. 82 (1809). (I Europa) är fikandet efter republikanism en tom dröm, hvilken icke låter verkliggöra sig, utan de största uppoffringar. Livijn 2: 254 (1834). Afreste Asklöf härifrån, efter att ha uppgjordt ett utkast till trädgårdens och gårdsplanens ordnande, hvilket utkast jag skall söka att så småningom verkliggöra. Johansson Dagb. 1: 231 (1877). Den plötsligt verkliggjorda sorgen slår in i hennes hjärta som en järnvigg i en levande stam. Delblanc Åminne 184 (1970).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content