publicerad: 2017
VIG vi4g, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. w-, -ij-, -gh)
Etymologi
[fsv. vigher, kraftig, stridsduglig m. m.; jfr fvn. vígr (nyisl. vígur); till runsv. vega, fsv. vägha, strida, dräpa (jfr fvn. vega, got. weihan, fht., feng. wīgan); till den rot som äv. föreligger i lat. vincere, segra. — Jfr VIG, sbst., VIKTORIA, sbst.1]
1) (†) om person: modig l. tapper (i strid); stridsduglig; äv. allmännare: skicklig l. lämplig l. duglig; ibland svårt att skilja från 2. Poikar köra så vijgt som the gamle. Bureus Suml. 27 (c. 1600). The wore bägge mycket starka och wiga män, samt the största mandråpare. Peringskiöld Hkr. 1: 158 (1697). Det Lekarn Amphion på harpan war så wig / Att murarna deraf kring Thebæ reste sig. Düben Boileau Skald. 45 (1721). Han war wäl öfwad och wig i alla ridderliga konster. Afzelius Sag. VIII. 2: 121 (1857).
2) om person l. djur l. kropp(sdel): smidig l. (lätt)rörlig l. spänstig; äv. överfört, om rörelse o. d.: som vittnar om smidighet l. rörlighet l. spänstighet; jfr 1. LPetri 2Post. 78 a (1555). Lapparna ähre til wäxt medellmåttigt folk, wijge til kroppen, så att thee .. kunne sig j skogen på ett ganska lijtet rum röra och wända. Tempeus Messenius 111 (1612). Hur lätt är din gång, och hvad foten är vig! Fahlcrantz 2: 231 (1826, 1864). (Apor) lefva af frukter och äro utan tvifvel vigast af alla djur. Sundevall Zool. 35 (1864). En bugning, vördnadsfull och vig. Tavaststjerna NVers 65 (1885). Viga pojkar klättrade upp i översta toppen på spänstiga trädstammar och fick dessa att komma i våldsam gungning. Fatab. 1949, s. 165. Barbara hoppar vigt ned från disken. Jörgensdotter BergDöttrar 144 (2009). — jfr DANS-, KATT-, KROPPS-, O-, ROVDJURS-VIG.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av (1,) 2. LPetri SalWijsh. 7: 24 (1561). Lyckan, eljest uti flygten så vig, / Aldrig kring Grifterna ilar. Bellman (BellmS) 1: 269 (1790). Flöjten är det rörligaste och vigaste bland alla blåsinstrumenter. Bauck 1Musikl. 2: 170 (1871). Vi ha i Fru Nansen lärt känna en konstnärspersonlighet med en utomordentligt säker och vig intelligens. Söderhjelm Upps. 71 (1906). — jfr BERÖM-, O-, RÅD-VIG. — särsk.
a) (†) snar l. snabb l. kvick; särsk. i sådana uttr. som vara vig att göra ngt, vara vig till ngt. Kringfoot tu pleghar wara wigh / At ränna tijt man sänder tigh. Prytz OS H 4 b (1620). I ären mycket wiga til at bry (dvs. besvära) osz. SedolärMercur. 3: nr 12, s. 4 (1731). Envallsson TalTafl. 18 (1782).
b) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning. Grubb 850 (1665). Åja, min vackra mamsell! Nog kan ni bjäbba med er viga mun ni; men et höfligt ord har jag ännu aldrig hört utaf er. Envallsson Julaft. 8 (1801). Det djärva och friska, det mustiga och viga bildspråket hos de bästa av barockens diktare bereder oss sannskyldig glädje. DN(A) 16/7 1964, s. 3. — jfr MUN-, ORD-, TAL-, TRUT-VIG.
a) med sakligt konkret huvudord, särsk. betecknande dels klädesplagg l. klädedräkt o. d., dels redskap l. verktyg o. d. RP 13: 279 (1649). Dess klädebonad var kort och vig, att uti krig snart kunna stiga till häst och strida. Höpken 2: 735 (1776). På östkusten, där t. ex. strömmingsnoten på de flesta håll besegrats av de vigare och ”individualistiska” skötarna. SvKulturb. 9–10: 276 (1931).
b) med abstrakt huvudord, särsk. betecknande sätt l. medel o. d. RP 9: 38 (1642). Ändamålet med en Coloni är .. at befordra varornes afsättning: genom en vig och säker afsättning upmuntras och tilväxer idogheten. Kellgren (SVS) 4: 415 (1784). När en skogslott eller en måsse skall odlas till åker eller äng, eller göras till beteshage, så finnes intet vigare och mindre kostsamt sätt, att befria jordytan från dess onyttiga betäckning, än att låta eken förtära den. Ström Skogsh. 260 (1846). SvD(B) 24/1 1944, s. 5.
c) ss. adv. l. ss. predikativ i opers. konstruerad sats. Bullernæsius Lögn. 239 (1619). I kyrkorne (i Hamburg) hafva alle .. (bokhandlarna) sina bodar undantagande 2:ne fransoser, som anten ej sluppit in eller tycka det vara vigare att handla på torget. Ferrner ResEur. 55 (1759). Det är så vigt att titta inom hos Jonas i Björkhult för att värma fötterna mot spishällen, när man börjar frysa under promenaden i vintertid. Sällberg Långv. 128 (1894).
Avledn.: VIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara vig; särsk.
a) till 2: smidighet l. rörlighet; förr äv. konkretare, om gymnastisk övning o. d. Tempeus Messenius 112 (1612). Jonglörerna .. blefvo akrobater och taskspelare, som sökte träffa ett större publikums lägre smak genom saltomortaler och vigheter. Vising TrubDiktn. 30 (1904). Konungen visade sin vighet genom att med ett språng hoppa upp på bordet. Nilsson FestdVard. 45 (1925). jfr kropps-, o-vighet.
b) till 3, särsk. till 3 b. LPetri SalWijsh. 7: 24 (1561). På hans (dvs. Voltaires) prosa kunde jag aldrig ledsna .. I snabb vighet, i smidig gedigenhet, i förnämt enkel elegans har den icke överträffats, ej ens uppnåtts. Johanson SpeglL 268 (1912, 1926). jfr o-, skriv-vighet.
c) (numera mindre br.) till 4: bekvämlighet l. enkelhet l. lätthet; förr särsk. i uttr. för vighet(en)s skull, för enkelhetens skull. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 122 (1679). Att .. (fähuset) bör vara .. luftigt och rymligt, samt anlagdt så att det ger vighet för fodringen. LAA 1813, s. 302. Huset med de fyra reflexionsspeglarne – eller ”Fyran” som jag vill kalla det för vighetens skull. FrLundagHelgonab. 1893, s. 108. jfr o-vighet.
Ssgr (till vighet a): vighets-prov. (numera bl. tillf.) jfr prov 3 b. Verkliga kraft- och vighetsprov. Celander NordJul 1: 302 (1928).
-rön. (†) jfr rön, sbst.1 3. Lekar, såsom kapplöpningar, brottning, målskjutning och andra wighetsrön. Afzelius Sag. X. 1: 65 (1864). —
VIGLIGA l. VIGLIGEN, adv. (†) till 4: lätt l. enkelt l. bekvämt. AWollimhaus Vitt. 43 (1667). (Med lärlingen fäst i en lina) kan icke allenast Mechanicus vigligen komma åt at märka machinens fel, utan ock lärlingen med oförskräckt mod förrätta sina (flyg)öfningar. Gadolin PVetA 1786, s. 7.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content