publicerad: 2017
VIGA vi3ga2, v. -er, -de, -t, -d, äv. (i sht i Finl.) ipf. veg ve4g, sup. -it. (ipf. vigde G1R 1: 32 (1521) osv.; veg Sederholm Finl. 2: 46 (1865) osv. — sup. vigt LPetri Kyrkiost. 47 a (1566) osv.; vigit Linder Regl. 140 (1886) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; jfr VIGSEL.
Ordformer
(vi- (w-, -ii-) 1562 (: Wielse ord)–c. 1730. vig- (w-, -ij-) 1521 osv. vij- (w-, -iy-) 1524 (: viyilse)–1749. wy- 1596–1708. wyg- 1669–1720. wyij- 1531. -a 1527 osv. -ia 1575–1751)
Etymologi
[runsv. vigia, fsv. vighia; jfr fd. wighia (d. vie), fvn. vígja, got. weihan, fsax. wīhian (mlt. wīen, wīgen), mnl. wīen, wīden (nl. wijden), ffris. wīa, wīga, fht. wīhen (t. weihen); till ett adj. motsv. got. weihs, helig (se VI, sbst.1). — Jfr VIGVATTEN]
1) (gm högtidlig ceremoni) helga (se HELGA, v.2 3) (ngt) åt Gud l. en gudom l. för religiöst bruk, inviga (se d. o. 2); särsk. dels ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om enskild omgång av sådant helgande, dels (o. numera i sht) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: helig (se d. o. 3) l. helgad (se särsk. b, c); förr äv. i utvidgad, profan bet.: högtidligt förklara (ngt) ss. öppnat l. färdigt att tagas i bruk o. d.; jfr KONSEKRERA 1. RA I. 1: 120 (1529). Moses wijgde hans hender, och smorde honom med then helga olionne. LPetri Sir. 45: 18 (1561). Jag hoppas, att den bana, som i dag viges, utgör början till ett järnvägsnät. Oscar II Tal 1872–1894 63 (1878, 1895). Ständigt förnyade vigningar och sakrament äro utmärkande för religionen i både dess högre och lägre former. Rig 1949, s. 28. — jfr IN-, RUNE-VIGA o. O-VIGD samt IN-VIGNING. — särsk.
a) med avs. på (del av) byggnad (särsk. kyrka l. helgedom o. d.) l. plats o. d. Mest(er) Mat(is) kom hit fran Wpsale oc wigde k(ir)kegarde(n). SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Är det kanske derför att mausolén skall vigas i dessa dagar (som du tänker på döden)? Strindberg HögreR 13 (1899). Kyrkan (i Tuna) hade en gång vigts till domkyrka. Böök ResaSv. 140 (1924). — jfr AV-VIGA o. KYRKO-, KYRKOGÅRDS-VIGNING.
b) med avs. på jord l. mark l. mull o. d.; särsk. i p. pf., i uttr. vigd jord, om jord som helgats för begravning. At konungen war så wreedh vppå honom, at han icke wille vnna honom wijgda jordh. OPetri Kr. 108 (c. 1540). De holmar, där man haft s. k. sommargravar för dem, som dött uppe i fjällen och först på vinterföre kunnat föras till vigd jord nere i kyrkbyn. Ymer 1941, s. 45.
c) med avs. på vatten; särsk. i p. pf., i uttr. vigt vatten, vigvatten. Vigdt vatn hafves icke för then skul, ath thet skal borttagha synder, ty thet gör Christi blodh alena, utan i then acht ath man skal ihoghkomma ther medh, at vi äre döpte och stenkte medh Christi blodh. RA I. 1: 120 (1529). (Epifaniefestens) höjdpunkt inföll vid midnatt, då vattnet vigdes för dem som skulle döpas. Nilsson FestdVard. 161 (1925).
d) med avs. på löst föremål. I fortijdhen .. brukades clockor .. ther til at folkit skulle kallas .. (samman), Men nw brukas clockor och wiyas til gudz loff och äro, så ath thet skal wara gudhi til een behageligh tiänst. OPetri 1: 556 (1528). (Biskopen) befalte, at Påsk-ljusen skulle wigas. Möller Kyrkoh. 140 (1774). Om Otto III finns en notis som .. berör ett buret regale, nämligen spiran, vilken han 992 vigde åt Stefansaltaret i domen i Halberstadt som votivgåva. Fornv. 1945, s. 16. — jfr KLOCK-, LJUS-VIGNING.
2) (utom i a numera mindre br.) med avs. på person: inviga (se d. o. 1). MarkallN 2: 132 (1821). (Trollängen) var i hedniska tider helig. Endast vigda sierskor fingo beträda henne. Rydberg Vap. 356 (1891). Dopet är den högtidliga vigningen till det kristna livet. Ahlberg Världsåsk. 98 (1918). O kom och vig på nytt ditt folk / Att bli för världen all din tolk. Ps. 1937, 243: 1. — jfr IN-, SEGER-VIGA o. IN-, MAN-, MISSIONÄRS-, RIDDAR-VIGNING. — särsk.
a) (fullt br.) i fråga om religiöst ämbete l. kall, särsk. ss. präst l. biskop l. munk; ibland övergående i bet.: förordna l. utse; särsk. med bestämning inledd av prep. till o. angivande ämbete l. syssla o. d.; jfr ORDINERA 5. Swergis inföddhe men saa vel the vighde ære til gudz embeth. G1R 1: 32 (1521). Biskopen och Consistorium skola äfwen noga tilse och alfwarsam hand deröfwer hålla, at icke flere Präster wigas, än som nödtorfteligen behöfwes. Wallquist EcclSaml. 1–4: 300 (1786). Vid tretton års ålder vigdes Ansgar till munk. LbFolksk. 377 (1892). En av prästkandidaterna vägrar .. att bli vigd tillsammans med kvinnor. SDS 11/12 1967, s. 1. — jfr BISKOPS-, KLOSTER-, PRÄST-, SOLDAT-, SÄR-VIGA o. NY-, O-, RABBIN-VIGD samt BISKOPS-, PRÄST-, SÄR-VIGNING.
b) (†) i fråga om regents l. härskares ämbete. (Det är sed) att Konungen, seden han till landh och rijke lagligen kommen är, må låta sigh vigias och krönas effter vilia och fallom sinom. RARP 12: 152 (1675). Hildebrand Medelt. 2: 25 (1884).
3) om präst l. annan därtill berättigad person: förena (ngra) i äktenskap; särsk. (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: vigsel (se d. o. 3); äv. (särsk. i förb. med prep. med, i sht förr äv. vid) dels med obj. i sg.: i äktenskap förena (ngn med ngn), dels refl.: ingå äktenskap (med ngn); jfr FÖRMÄLA, v.2 1, GIFTA, v.2 1, 4, KOPULERA 2. OPetri Kr. 266 (c. 1540). Dagen therefter hertigh Johan bleff vijgdt vid sin furstina, förreste (osv.). HH 20: 254 (c. 1640). Effter wigningen ginge wij till bord. Ekeblad Bref 2: 326 (1662; rättat efter hskr.). Then som går ifrån sin Lag-gifta hustru, och tager samt wiger sig med en annan, medan ännu then förre lefwer och häfdar henne, en sådan skal halshuggas. Schmedeman Just. 817 (1683). Wiger Prest them, som ächtenskap ej bygga måge; ware wigsel ogild, och miste han sitt Prestaembete. GB 2: 12 (Lag 1734). Borgerligt vigd. Almquist VärldH 7: 256 (1928). Först i januari, den snöregniga tredje söndagen i januari, blev de vigda inne i sakristian efter högmässan. Trotzig Sjukd. 24 (1972). — jfr FRÅN-, HOP-, SAMMAN-VIGA o. LAG-, NY-, O-, SAM-VIGD samt BRUD-, HJONA-VIGNING.
4) i fråga om ä. (romersk-katolskt) begravningsskick, med avs. på lik: förrätta särskild kyrklig ceremoni över; äv. (äv. om nutida förh.) med avs. på avliden person(s stoft): jordfästa, särsk. i sådana uttr. som viga ngn till den eviga vilan. OPetri Hb. A 3 b (1529). Vid Uppsala möte år 1593 förbjöds all vigning av lik, såväl hemma i husen som i vapenhuset eller i kyrkan. Hagberg DödGäst. 310 (1937). Korpralen Hägerström nekar jag bestämt att viga till den eviga vilan. Widding Svan. 117 (1971). — jfr O-VIGD o. LIK-VIGNING.
5) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1–3. Blommorna få lif af Solen, åt hvilken de vända sig, som viger dem, då Pollen Masculum faller på det fuktiga honans Stigma. Linné hos Fries 2Linné 2: Bil. 21 (1772). Konstnär du, hvars hand / Vigd af gudar är. Sätherberg Dikt. 1: 255 (1839, 1862). Hvad jag vill ha sagt .. det är att ingen utan en grundlig förberedelse, en värklig tvagning och vigning, får nalkas bildningens helgedomar. Wulff Petrarcab. 26 (1905). — jfr GUDA-VIGD. — särsk. i vissa uttr.
α) (†) viga ngn (ut)i ngt, inviga (se d. o. 4) ngn i ngt. Om Plutus ville för mig ömma / Och viga mig i alchymin. Valerius 2: 6 (1811). Så lugnad och vigd uti skolans mystér / Jag blef, som du ser! Josephson GRos. 107 (1896).
β) (†) vara l. bli vigd l. viga sig vid ngt l. ngn, vara l. bli knuten till l. förbunden med l. fäst vid ngt l. ngn. Med dän lille grå hästen gör min kiäre fark[iär] huru honum behagar, iag för min pärson är intet wigd wid honum. Ekeblad Bref 2: 279 (1662; rättat efter hskr.). Och du, som har med döden vexlat ring, / Som vigde dig vid hennes bädd och plåga! Nybom SDikt. 2: 487 (1852, 1880). Lagergren Minn. 6: 331 (1927).
γ) viga ngt l. ngn (äv. sig) till l. åt ngt l. ngn. särsk.
α') i fråga om att ngn (hängivet) ägnar sig l. sitt liv l. sina krafter o. d. åt en uppgift l. ett (högre) syfte o. d. Ps. 1819, 45: 6. Jag vill viga mina vapen, / Mitt baner till Herrans tjenst! Oscar II I. 2: 153 (1886). Hon skall bli författarinna och viga sig åt Kvinnans sak. Carlsson Stockh. 124 (1915). (Krigsfotografen J.) Nachtwey .. en människa som vigt sitt liv åt fotografins värsta skådeplatser. Berg Fotogr. 69 (2006).
β') (numera bl. tillf.) i fråga om att ngn l. ngt står inför olycka l. döms till död l. undergång o. d. Se efter, och du skall sjelf finna, att .. (äktenskapet) viger pluraliteten af menniskor .. till olycka för hela lifvet. CJLAlmqvist i AnderssonBrevväxl. 1: 30 (1842). Ve dig! till döden denna blick dig viger, / Nu sista strängen af min ömhet brast! Oscar II 3: 91 (1888). Han var själv en av de bräckliga, illa anpassade och till undergång vigda. Olsson Fröding 211 (1950).
Särsk. förb. (numera bl. tillf.): VIGA IHOP10 04, förr äv. HOP l. TILLHOPA. till 3: sammanviga (ngra); förr äv. med obj. i sg.: i äktenskap förena (ngn med ngn); jfr viga samman. UpplDomb. 7: 48 (1551). De .. ako med meig hitt i huset, där doctor Erik tog seig dät omaket på och wijgde meig tillhopa med dän agreable cristinan. Ekeblad Bref 2: 326 (1662; rättat efter hskr.). På det att de ej måtte hinna ångra sig och taga tillbaka sina löften, lät biskopen genast viga dem tillhopa. KyrkohÅ 1914, s. 261. jfr hopviga. —
VIGA IN10 4. särsk.
1) till 1: inviga (se d. o. 2) (ngt). Den sidsta stora Böndagen som wj firade detta åhret uti Nya Swerige, wigde jag in Kyrkian i Tenniko, samt Kyrkiogården brede wid. Holm NSv. 73 (cit. fr. 1646). 22. (maj 1712) Voro ryssarna medh stor process nedre till vattnet vid Irtitza och omdöpte sine gudar sampt vigde in vattnet. HH XVIII. 4: 56 (1712). Och på själva julaftonen, när dom vigde in finkan, var jag den första som åkte in där. Wassing GropSkog. 277 (1965).
2) till 2: inviga (se d. o. 1) (ngn). Then tiid i vigden henne in i clöstred. G1R 4: 54 (1527). Wiga in en Biskop. Lind (1749). Med stränga prof i Templets tappra orden / Han viges in: han stiger grad från grad. Fahlcrantz 3: 96 (1864). —
VIGA SAMMAN10 32 l. 40, förr äv. TILLSAMMANS. till 3: sammanviga (ngra); jfr viga ihop. Itt par löskefolck .. som ähre komne hitt i församblingen och liggia i lönskeleie; wart befalat, att man skulle wia dhäm tilsamman. ÄARäfst 59 (1596). Han vigde dem .. med några heliga ord tillsammans. Mellin Nov. 1: 120 (1846, 1865). —
Ssgr: A: (2 a) VIG-BISKOP. (vig- 1740 osv. vige- 1622–1635) [jfr mlt. wiebischop, wi(g)elbischop, t. weihbischof] relig. särsk. (i fråga om romersk-katolska förh.) om biskop utan eget stift, med uppgift att biträda stiftsbiskop; jfr suffragan-biskop 2, titulär-biskop. PJAngermannus Tröstskr. C 2 b (1622). Det blef (under 1200-talet) vanligt att biskoparna öfverlämnade en större eller mindre del af sina ämbetsuppgifter åt ställföreträdare eller biskopliga tjänstemän. Så uppkom vigbiskopens ämbete. KyrkohÅ 1913, LittÖ. s. 44. —
(1 c) -KVAST. (numera bl. tillf.) vigvattenskvast. Holmberg Nordb. 622 (1854). Efter fullgjord invigning tar prästen vigkvasten (aspersorium) och bestänker därmed tre gånger först altaret, därefter sig själf och de öfrige administrerande samt slutligen menigheten. 2NF 32: 378 (1921). —
-VATTEN, se d. o.
B (†): VIGE-BISKOP, se A.
C: VIGNINGS-AKT. (numera bl. tillf.) jfr akt, sbst.1 I 3; särsk. dels till 2 a, dels till 3 (jfr vigsel-akt). HovförtärSthm 1686, s. 55. Vid installationen öfverlämnade honom Konungen med egen hand biskopsstafven .. Vigningsakten förrättades af biskopen i Vesterås. BL 11: 180 (1845). Skall vignings-akten ske i kyrkan, så bryter hela skaran upp så snart brudgummen anländt och några förfriskningar kringbjudits. Bergman GotlSkildr. 251 (1882). —
-CEREMONI. (numera bl. tillf.) särsk. dels till 2 a, dels till 3 (jfr vigsel-ceremoni). Wigningz Ceremonierne uthi Capellet i Heydelbergh. OSPT 1687, nr 29, s. 7. Har Eva Brunne nu levt upp till det viktigaste löftet som hon avgav vid vigningsceremonin i söndags? En ny biskop lovar nämligen att se till ”att Guds ord förkunnas”. SvD 15/11 2009, Kultur s. 8. —
-DAG. (numera bl. tillf.) särsk. dels till 2 a, dels till 3 (jfr bröllops-dag 1). Brudh och Brudhgumme skall man låta komma til Sacramentet, på theras wigningzdagh. KOF 1: 455 (c. 1618). Lydeke .. blef wald till biskop .. Det dröjde något, innan han blef wigd. På sjelfwa wigningsdagen skall en stor eldswåda hafwa härjat Westerås. Reuterdahl SKH III. 2: 143 (1863). —
(3) -PENNINGAR l. -PENGAR, pl. [fsv. vighninga pänningar] (†) vigselpenningar. Wijgningspengar för huart hionelagh 12 öre. SUFinlH 5: 198 (1617). Cederlöf FinlPrästEkon. 225 (1934; om förh. på 1500-talet). —
(3) -RING. (†) vigselring. The förnämbligare draga på theres heders dagh .. allenast een lijten Pärle-Chrona på hufwudet, een guldkeed om hallssen, guldarmebåndh och een ring af måttelig wärde, föruthan fästnings och wignings ringen. HSH 31: 60 (1661). 2SvKulturb. 11–12: 236 (1938; om ä. förh.).
Avledn. (†): VIGELSE, r. l. f. [fsv. vighilse] (†) handlingen att viga ngn l. ngt, vigande; äv. konkretare, om enskild akt av vigande. särsk.
a) till 1; jfr vigsel 1. (Till överflödiga ceremonier hör) the ochristeliga mongahanda creaturs beswärielse och wiyelse. LPetri Kyrkiost. 35 b (1566). Uti Kyrkiolagen af år 1571. afskaffades all wigelse, som wid Kyrkor, Kyrkogårdar, Kyrkoskrud och andra saker, warit brukelig. Bælter Cerem. 160 (1762). jfr in-, ljusa-, oljo-vigelse.
b) till 2; särsk. till 2 a; jfr vigsel 2. G1R 1: 257 (1524). Munkar, som genom vigelsen inträdt i det presterliga ståndet, biträdde Biskopen. Strinnholm Hist. 4: 322 (1852). jfr in-, nunno-, präste-vigelse.
c) till 3: vigsel. (Vi begär) at Hionalags stadga och Wielse hollas med Messor tilbörliga, som aff .. Sedwanio warit haffuer. Tegel G1 1: 186 (1622). FörarbSvLag 3: 160 (1714). jfr brude-, sam-vigelse.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content