publicerad: 2017
VILLKOR vil3~kå2r, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(velkor (w-, -ck-, -kh-, -oh-, -oo-) 1523–1681. velkår 1613. vilkor (hu-, hv-, hw-, w-, -ij-, -ch-, -ck-, -oh-, -oo-) 1524–1916. vilkåar, pl. 1536. vilkår (w-, -ij-, -aa-) 1585–1797. villkor (w-, -ck-, -oh-) 1559 osv. villkorl 1772. villkår (w-) 1635–1911. wilker 1564. wilkordh 1697. wilkorl (-ck-) 1638–1846. wälkor 1603–1620. wälkåår 1627. wällkor 1559)
Etymologi
[fsv. vilkor; liksom fd. wilkoor (d. vilkår) av mlt. willekōr(e), ssg av wille (se VILJA, sbst.) o. kōr(e), val (se KOR, sbst.3); jfr mht. willekür (t. willkür), fritt val, godtycke. — Jfr VILLKORA, VILLKORLIG]
1) (†) i fråga om viljestyrt val: självbestämmande; gottfinnande; äv.: rätt att bestämma (över sig själv) l. att själv välja; särsk. dels i uttr. stå i ngns villkor, vara ngns sak att avgöra, vara upp till ngn (jfr STÅ, v. II 33 a γ), dels i förb. med fri, i fråga om att handla l. agera fritt l. efter eget behag, särsk. i uttr. dels vara i sitt fria villkor (se FRI, adj. 7 c), dels komma i sitt fria villkor (se FRI, adj. 10 b). G1R 2: 72 (1525). Att thette mitt breff och gefftt, som iag åff wellbetänckte och gode berådne och modhe vdi mitt frije wilckor giordtt haffwer, motte oryggeligenn bliffwa hollid. BtFinlH 4: 307 (1565). Ingen skulle nogot göra effter sitt eghit welkor och tanckar. PErici Musæus 4: 51 b (1582). Om Ryssarne i liika måtto wele hugga skogen nedh till rågata på deras siidhe, det står i deras wilkor. SvTr. V. 1: 283 (1618). Fienden kan vpwäckia Frestelsens Rörelse .. Men thet står i titt Wilkår, om tu ther til wilt samtyckia eller ey. Schroderus Os. 2: 687 (1635). Vinterbl. 1853, s. 177 (klandrat ss. germanism). — jfr FRI-VILLKOR.
2) (†) valbar möjlighet, alternativ. Wele Wij Osz här med haffwe förbehållet, hwilket af thesze förbenemde tu wilkor wij them wele effterlate. Schmedeman Just. 71 (1580). Spåmen haffuer tu welkor, antingen liuga eller säger sant. SvOrds. C 2 a (1604). Man gaf Hertiginnan twänne wilkor, antingen at lefwa skild ifrån sin Gemål, med all Furstelig upwaktning, eller följa honom i fängelset. Schützercrantz Olyksöden 83 (1775). Björkman (1889).
3) ekonomisk l. juridisk l. på annat sätt reglerad rättighet l. förmån l. frihet o. d.; särsk. i förb. med adj.-attribut angivande omfattningen l. beskaffenheten av rättigheten osv.; äv. övergående i bet. dels: ekonomiskt förhållande l. ekonomisk förutsättning, dels: ekonomisk ställning l. status; numera ofta liktydigt med (l. elliptiskt för): lönevillkor l. arbetsvillkor; i sht i pl.; ibland utan klar avgränsning från 4, 5. Goda villkor. Det återstår att förhandla om de personliga villkoren innan avtalet kan undertecknas. Försämrade villkor för anställda. G1R 1: 58 (1523). Strengnäs Stad (blev) af Hertig Carl försedd med åtskillige des Borgare och Inwånare nödige wilkor och förmåner. Werwing Hist. 1: 26 (c. 1690). Ehuruwäl mine wilckor ähre mycket ringa emoot andras .. will Jag doch j ingen måtto falla Eders Kongl. May:tt till beswäär, hwarcken med donationer, Gratial eller Pensioner. HSH 6: 188 (1701). Hwilcka äro desze Regler? Den första är at skicka sig efter sin Ålder och Wilckor. SwFrOrdeB 156 (1703). Det kan ju ingen ting wara ledsamare, än hafwa at göra med obeskedligt Folk, som aldrig äro nögde med de wilkor, som en gång är öfwerens kommit om. Polhem Test. 33 (c. 1745). Man lät förstå, att vilkoren (för arrendet) kunde väl ökas på litet. Almqvist Lad. 21 (1840). Jag har blivit erbjuden en plats med lysande villkor. Wägner Silv. 55 (1924). — jfr ARBETS-, HANDELS-, LÖNE-, PENSIONS-VILLKOR m. fl.
4) [eg. specialanv. av 3] särskilt angivet krav i avtal o. d. som måste uppfyllas för att (del i) avtalet skall gälla, förbehåll (jfr KONDITION 2); äv. allmännare (jfr 5), utan tanke på avtal o. d., om (hypotetiskt) krav som måste uppfyllas för att ngt skall börja gälla l. bli möjligt, förutsättning; särsk. i förb. med prep. med l. på l. under (o. med efterföljande att-sats angivande sådant krav). Jag gör det, men bara på villkoret att det blir sista gången. Gisslan släpptes utan villkor. At thet folk ther nedher kom dog med nogor redeliiga condicier och wilkor som then copia wtaff contracten her innelycth yterliigere inneholler. G1R 1: 220 (1524). Pantsatt, medh sådan wilkor, at der Penningarne icke betalas til förelagdan Dagh, så skal Jorden wara förstånden. Stiernhielm Fateb. A 3 b (1643). Sannfärdighet är et vilkor för all öfverenskommelse. Höijer 4: 142 (1795). Karl erbjöd sig .. att (föra protokoll), under villkor, att jag antogs efter honom till kanslist. De Geer Minn. 1: 55 (1892). Man bör ej förglömma skillnaden mellan nödvändiga och tillräckliga villkor. SvGeogrÅb. 1929, s. 21. Äro bara de villkoren (skydd o. föda) väl uppfyllda, ja, då finns det också vilt. Petre KonstJakt 5 (1935). På ett villkor, sa jag, och höll om henne lite hårdare. Vadå? viskade hon. Stensdotter ArnesKiosk 300 (2004). — jfr BETALNINGS-, FREDS-, FÖRLIKNINGS-, HYRES-, KÖPE-, LEVERANS-, LÅNE-, MOT-, SANNINGS-, UPPLÅTELSE-VILLKOR m. fl. — särsk.
a) [äv. med anslutning till 5] i sådana negerade uttr. som under inga villkor, inte på några villkor, inte på villkors vis, i fråga om definitivt tillbakavisande: inte under några omständigheter. Med intet wilkor. Posten 1769, s. 895. (Modern) ville .. under inga vilkor tillåta sonen att egna sig åt konstnärsbanan. Samtiden 1873, s. 520. Hjulen ville ej på vilkor bli på vagnen. MeddNordM 1892, s. 20. Hon kunde inte på villkors vis bli fri honom. Rig 1933, s. 168 (1910). Mamman upplevde att flickan inte på några villkor fick vistas i bollhavet. SkånD 19/3 2013, s. 11.
b) (utom i Finl. numera bl. om ä. förh.) i fråga om villkorad uppflyttning till högre klass i skolsystemet; särsk. i uttr. få l. ha villkor (i det l. det skolämnet). J från ringarne upflyttes til Gymnasium XI. stycken, hwaribland 2(ne) woro som under wilkor til widare medfölgde. VDP 1744, s. 467. Bruno fick ju i våras vilkor i matematiken. Forssman Gret. 3 (1897). (Jag) sattes själv först i finsk folkskola (3 år) och sedan i svensk samskola (9 år) med den följdverkan, att jag aldrig hade villkor i finska. Hufvudstadsbl. 19/11 1988, s. 2.
5) [i allmännare anv. av 3] betingelse l. förutsättning för (ngns l. ngts) liv l. existens (jfr KONDITION 4); särsk. dels i fråga om ngns lott l. öde, dels i uttr. på l. under lika villkor; förr äv. om mera tidsbegränsad situation: tillfälligt tillstånd, aktuell belägenhet; jfr 4. OPetri 1: 48 (1526). Nw är thet likawel allom foräldrom in plantat aff naturen, at the gerna see sin barn komma til ähro och annor godh welkor. LPetri 1Post. M 3 b (1555). Thöne Jöranssons siukelige vilkor. AOxenstierna 2: 270 (1616). Blindheet är ett eländigt willkor. Grubb 47 (1665). Att i en serie resebref skildra Bondens vilkor i hela Europa. Strindberg Brev 5: 230 (1885). Där (växer) underligt nog några storsvampar, som är anpassade till dynvegetationens extrema villkor. Selander LevLandsk. 145 (1955). Konkurrens på lika villkor. SäljSkiten 121 (2009). — jfr LEVNADS-, LIVS-, UPPVÄXT-VILLKOR.
Ssgr (till 4): A (†): VILLKORA-LÖS, se C.
B (†): VILLKORE-LÖS, se C.
C: VILLKORS-BISATS~02 l. ~20. språkv. bisats som anger villkor, konditional bisats; jfr -sats. SAOB A 1907 (1900). Om du någonsin kommer till Italien, måste du se Venedig (villkorsbisats). Hultman SASpr. 176 (2003). —
-EKVATION. (i ä. fackspr.) om ekvation vars led (på var sin sida om likhetstecknet) är likvärdiga endast under vissa villkor (o. den (l. de) obekanta storheten (resp. storheterna) därför inte kan ersättas med vilket värde som helst), vilket vanl. är liktydigt med: ekvation. Fock 1Fys. 92 (1853). Gäller .. (likheten) för godtyckliga värden på de i de bägge uttrycken ingående storheterna, kallas den identisk ekvation, i annat fall villkorsekvation. 2NF 7: 139 (1907). SAOL (1950). —
(4 b) -FÖRHÖR. (i Finl.) jfr flyttnings-prövning. NPress. 1897, nr 224, s. 1. En elev, som tilldelats tvenne undervitsord (= underbetyg), har rätt att på hösten anmäla sig till .. villkorsförhör. TSvLärov. 1945, s. 282. —
-KONJUNKTION. språkv. konjunktion som inleder villkorsbisats, konditional subjunktion. Emedan ifall kunde träda i stället för om, när detta hade betydelsen af villkorskonjunktion, .. tillät man sig att giva ifall också rollen af indirekt frågeord. ANF 5: 324 (1889). —
-LÅN. ekon. om villkorat statligt stödlån till företag (vilket under särskilda premisser inte behöver återbetalas). SvD 15/12 1978, s. 23. Att säkra de 50 miljonerna med ett villkorslån är dock en alltför långsam väg, eftersom det kräver ett riksdagsbeslut. SvD 15/1 1982, s. 25. —
-LÖS. (villkora- 1557–1725. villkore- c. 1655. villkors- 1894 osv.) utan l. fri från villkor, förbehållslös. Icke heller tagher Gudh något rum vndan, när han förbiuder drinckerij, vthan han sägher slätt och welkora löst, Dricker ider icke druckna. LPetri Dryck. E 8 b (1557). Jag slår vad om att idén om villkorslös kärlek uppfanns av nå’n psykolog som hade både kokerska och städhjälp. Berglin DagSeger 92 (2009). —
Avledn.: VILLKORA, se d. o. —
VILLKORIST104, m.//ig. (i Finl., numera mindre br.) till 4 b: underkänd skolelev som efter godkänt villkorsförhör har möjlighet att bli uppflyttad till högre klass. Att förbereda studentkandidater och ”vilkorister” mot ett honorar af ungefär femtio penni i timmen. Söderhjelm Runebg 1: 179 (1904). Finns det någon som vore villig att hjälpa en villkorist i räkning där far är inkallad och mor på tjänst. Hufvudstadsbl. 1943, nr 196, s. 14. StSvFinOrdb. (1987). —
VILLKORLIG, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content