publicerad: 1938
KRING kriŋ4 l. OMKRING omkriŋ4, ss. obetonat i satssammanhanget 10 (omkri´ng el. o`mkring Weste; å`mmkrinng eller åmmkri´nng Dalin), äv. IKRING ikriŋ4 resp. 10 (ikri´ng Weste), förr äv. ÅKRING, prep. o. adv.
Ordformer
(ikring 1649—1928. kring(h) (cr-) 1527 osv. omkring(h) 1521 osv. umkring(h) (vm-) 1542—1589. åkring 1669—1681. åmkring 1596. Anm. I fråga om de olika formernas bruklighet i förh. till varandra i nutida sv. gäller att ikring i alla anv. har en vardaglig l. folklig prägel, under det att kring o. omkring äro ordets huvudformer. Av dessa båda föredrages i allm. den senare ss. adv. o. i sådana prepositionella användningar vid vilka prep. föregås av vissa adv. (t. ex. här, där, rundt, tätt) l. är ställd efter det styrda ordet (t. ex. land och rike omkring) l. sammansmält med ett (obetonat) verb till ett enhetligt begrepp (t. ex. kasta omkring sig; dock säger man vanl. vara kring sig, vara om sig; se I 4 c γ). I övriga fall äro de båda formerna ungefär lika brukliga (se dock I 2 slutet). Beträffande formernas bruklighet vid anv. ss. förled i ssgr se anm. 1:o sp. 2781)
Etymologi
[fsv. kring, umkring, sv. dial. kring, ikring, motsv. d. omkring, äv. (vanl. efter nor. o. sv.) kring, nor. kring, omkring, ikring, isl. í kring (um); jfr mht. umbe rinc, t. ringsum; eg. (prep. med) kasus av sv. dial. kring, ring, båge (motsv. nor. kring, isl. kringr, mnt. krink, mht. krinc, cirkel, ring), till en germ. stam med bet.: böja, vrida o. d. (jfr feng. crinȝan, crincan, falla i strid, samt KRING, adj.), i avljudsförh. till KRÅNGLA, KRÄNGA o. (med konsonantväxling) KRANK. — Jfr KRINGA, v.1, KRINGEL-, KRINGLA, sbst., KRINGLA, v., KRINGOM]
I. prep.
1) för att beteckna befintlighet av ngt (på ett sammanhängande sätt l. på ett antal olika punkter) utefter alla (l. flera sammanhängande) sidor (gränslinjer, ytor) av ngt annat; ofta med särskild tanke på det omgivande föremålet (gruppen av föremål) ss. bildande en sluten figur (en cirkel l. rektangel o. d.); äv.: på ömse sidor av (ngt, särsk. ett vattendrag, en väg o. d.); äv. (numera företrädesvis vid angivande av platsen där ngt sker l. där ett sakförh. föreligger): (överallt l. här o. var, förr äv. ngnstädes) i det område (l. parti av rymden) som omger (ngt); ofta i förb. med adv. rundt (jfr RUNDTOMKRING); stundom (i sht i poesi l. vitter stil) i ställning efter det styrda ordet. Länderna (om)-kring Östersjön. Trakten (om)kring staden. Ringen (om)kring månen. Sätta upp ett staket (om)kring tomten. Plantera träd (om)kring huset. Göra snyggt (om)kring huset. Hava stickande förnimmelser (i trakten) kring (omkring) hjärtat. Fatta, gripa, hålla (om)kring ngt. Slå armarna (om)-kring halsen på ngn. Falla ngn (om)kring halsen. (I) skolen stella idher rundt om kring Konungen. 2Kon. 11: 8 (Bib. 1541). Haffuer nu pestilentien tagit öffuerhanden i Östergöttlandh och synnerligen omkringh Linköpingh. OxBr. 3: 42 (1622). Till Præbenda menar jag mig kunna upleta ett skiönt frälsehemman här kring staden. Schück VittA 1: 226 (i handl. fr. 1670). Som frukten sätter sig omkring sin kärna / .. så har (osv.). Tegnér (WB) 5: 49 (1824). Hans hand har fattat skummande hornet kring. Runeberg 1: 376 (1844). Det ljöd kring hans hjessa af kulor ett hvin. Dens. 2: 79 (1848). Vi äro här samlade kring en åldrig, vördad medkristens bår. PT 1912, nr 217 A, s. 2. Vid månadsskiftet uppstodo i samband med tillbakagående rörelser från kinesernas sida strider kring Peiping. NFMånKr. 1938, s. 40. — särsk.
a) mer l. mindre bildl. Allt hvad af feodalismen ännu återstod, hade samlat sig kring konungamakten. Geijer I. 1: 99 (1818). Hemlighetsslöjan kring statsverket och banken hade begynt lyftas. Malmström Hist. 5: 228 (1877). Husmoderns kyskhet är den dygd, kring hvilken alla hennes andra dygder gruppera sig. Wirsén Krit. 15 (1884, 1901). — särsk. (numera mindre br.) i uttr. vara (om)kring ngn i bet.: bilda ngns omgivning; äv. om enskild person: (ständigt) vara hos ngn (i ngns närhet). Listige och egennyttige Menniskior äro omkring dem (dvs. konungarna). Ehrenadler Tel. 52 (1723). Efter min Hustrus död har jag varit svag och sjuklig, hon (dvs. min dotter) var då altid omkring mig och skötte mig. Eurén Kotzebue Cora 79 (1794). Adlerbeth HorSat. 80 (1814).
b) övergående i bet.: utefter l. längs (ngt); numera bl. styrande pluralt huvudord, betecknande ngt som begränsar l. omsluter en yta l. ett rum. Bellman (SVS) 1: 54 (c. 1770, 1790). Kring väggen, på naglar af stål, der hängde det radvis / brynja och hjelm vid hvarann. Tegnér (WB) 5: 20 (1825). Rundt omkring de tre sidoväggarne (i skolrummet) satt den så kallade öfre klassen. CFDahlgren 4: 128 (1831). (Ovädret) tycks ha kulminerat i ett centrum öfver Motalaviken, rundt kring hvars stränder åskan upprepade gånger slog ned. PT 1905, nr 127 A, s. 3.
c) ss. förled i ssgr i vilka en värksamhet för vilken ngn l. ngt utsättes tänkes ss. grundlig l. intensiv; se KRING-BASA, -KLAPPA, -KYSSA -PISKA, -SKÅDA m. fl.
2) för att beteckna en rörelse ss. försiggående i en bana l. banor varav ngt (ofta ss. medelpunkt l. axel för rörelsen) omslutes l. ss. fortskridande från en viss punkt intill ett föremål utefter föremålets sidor tillbaka till samma punkt; äv. mer l. mindre bildl.; äv. (i sht i poesi) i ställning efter det styrda ordet, med särskild tanke på ständigt upprepad rörelse; ofta i förb. med adv. rundt (jfr RUNDTOMKRING). Jorden rör sig, kretsar (om)kring solen. Dansa (om)kring julgranen. Gå som katten kring het gröt o. d., se GRÖT 1 b. Luth Astr. 5 (1584). Muggan flyger så länge kringh Liwset, at hon bränner Wingarna. Grubb 533 (1665). Jag går ej stadigt stugan kring. Geijer Skald. 14 (1811, 1835). Rundt kring templet trenne gånger / Bispen gick. Tegnér (WB) 5: 182 (c. 1825). Oaflåtligt har (konung) Karl (X) Gustafs tanke kretsat kring den nordiska allians, hvilken (osv.). SvH 5: 572 (1906). — särsk. (i formen kring) [jfr motsv. anv. i d.] (ny anv.) bildl. (jfr ovan), i boktitlar, tidningsrubriker o. d. för att angiva en framställning såsom sysslande med förhållanden l. problem o. d. av intresse i samband med ngt. Kring jägarbataljonen. Minnen och anteckningar från krigsåren i Berlin. Sundwall (1919; boktitel). Kring psalmboksrevisionens arbete. NFMånKr. 1938, s. 55 (underrubrik).
3) för att beteckna rörelse i krök l. vinkel från en punkt utanför ngt till en punkt på andra sidan; äv. (i sht i vitter stil) i ställning efter det styrda ordet. Gå (om)kring hörnet. Dom. 11: 18 (Bib. 1541). Kung drunknar icke så lätt, sad Ring, / den som är rädd kan gå sjön omkring. Tegnér (WB) 5: 125 (1820). (Vi) seglade .. kring Skagen och söderut. Schück o. Lundahl Lb. 1: 46 (1901). En liten bäck, som .. ej spränger hindren, utan beskedligt går kring dem. Sylwan SvLit. 101 (1903).
4) [utvecklat ur 1] i alla riktningar l. åt skilda håll från (ngn l. ngt) räknat; i förb. med verb o. styrande refl. pron.; äv. i förb. med adv. rundt (jfr RUNDTOMKRING); äv. oeg. o. bildl. (Tegnér har) ständigt med en förvånande lätthet kastat omkring sig infall, bonmots, repliker. Sturzen-Becker SvSkönl. 93 (1845). (Han) spottade krogvant ikring sig och svalde den solgula drycken. Schmidt FintFolk 27 (1917). — särsk.
a) i fråga om blickens riktande åt olika håll i undersökande syfte; äv. mer l. mindre bildl.; ofta i ställning efter det styrda ordet. Göra en utrikes resa för att se sig (om)kring i världen. Lyfft vp tijn öghon och see om kring tigh. Jes. 60: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: se dig omkring). Med friska ögon vill jag blicka / omkring mig i den sjuka verld. Tegnér (WB) 3: 82 (1819). Vi .. ånga iväg .., tränga in uti en af dessa otaliga kanaler och titta oss omkring. Lindqvist Stigm. 135 (1906).
b) i sådana uttr. som hugga, slå, sticka (stundom bita, fräsa) (om)kring sig; se vidare under de särskilda verben. Dhe fräsa omkring sigh, som onda Kattor. Grubb 621 (1665). Jag ofta sett en arg och ilsken hund / Ikring sig bita. Hagberg Shaksp. 4: 378 (1848). Peter brummade, slog ikring sig, hotade och klagade. Siwertz Sel. 2: 191 (1920).
c) (†; se dock β o. γ) i fråga om det förhållande att ngn l. ngt utsträcker organ åt skilda håll för att gripa l. bemäktiga sig ngt; äv. bildl., t. ex. i fråga om utvidgning av maktområde, förvärv av ägodelar o. d.; särsk. i förb. med verbet gripa (se GRIPA OMKRING SIG 1 o. 2 a). — särsk.
α) i uttr. äta omkring sig, (sträcka sig efter o.) glupskt uppsluka vad som finnes rundt omkring. Diwret .. ååt om kring sigh, och förkrossadhe. Dan. 7: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: det uppslukade och krossade).
β) i fråga om det förhållande att ngt (ofta under medförande av upplösande l. skadliga värkningar) utvidgar l. utbreder l. sprider sig; särsk. (fullt br.) i förb. med gripa (se GRIPA OMKRING SIG 2 b), stundom med fräta, förr äv. med tära. Theras taal thet fräter om kring sigh såsom cräffuetan. 2Tim. 2: 17 (NT 1526). (Jesus har) I Galileen först spridt ut en galen lära, / Then sedan mer och mer begynt omkring sig tära. Brenner Pijn. 67 (1727; yttrat av de judiska prästerna).
γ) (vard., fullt br.) i uttr. vara kring sig (förr äv. snåla omkring sig), (snålt) tillgodose sina (ekonomiska) intressen, vara om sig. Magra muggor bijta wärst. Och förstås om torfftiga Karar, när dhe först komma til ett embete, snåla dhe omkring sigh, och taga per fas & nefas, hwad dhe kunna få. Grubb 775 (1665). Man får vara om sig och kring sig, om en ska slå sig fram. Wägner ÅsaH 23 (1918). Man skall vara om sig och kring sig, så att man får någonting i sig och på sig. Ström SvenskOrdspr. 109 (1926).
5) [utvecklat ur 1, 2 o. 4] i l. till l. genom l. över alla (l. en mångfald olika) delar av (ngt), här o. var i (ngt), hit o. dit genom (ngt) o. d.
a) i fråga om befintlighet l. förekomst o. d.: i l. genom (ngt) i hela dess utsträckning; (överallt l. här och var) i l. på (ngt); rundt om i (ngt); utom i β o. γ numera nästan bl. (i sht i högre stil) i ställning efter det styrda ordet. (Till biskop skall väljas den som kan bli) Församlingarna i bemälte Stift, och alle andre kring heela Fäderneslandet, til nytta. Kyrkol. 20: 2 (1686). (Landtgårdarna i republiken Genève) äro både många och härliga, hela nägden omkring. SvMerc. 1764, s. 828. Skickelige och hederlige Landsmän uti orterne omkring hela Finland. Porthan BrefSamt. 1: 3 (1770). Kring största delen af Frankrike reste sig landtfolket mot adeln. Ekelund NAllmH II. 2: 15 (1838). Kronorna (på skogarnas furor) socknen ikring kännas som dina igen! Gellerstedt GVis. 64 (1900); jfr γ. — särsk.
α) (†) i tidsbestämningar: i (ngt) i hela dess utsträckning. Mester Olof Magni .. hafwer nu här nästan en månadt omkring .. arbethat i thenne saak. G1R 9: 385 (1534). Dygnet omkring. 2SAH 4: 143 (1806).
β) (fullt br.) i fråga om ett träget o. ivrigt sökande på en mångfald olika (vidt skilda) platser; med nära anslutning till b. Lucidor (SVS) 80 (1668). Om man nu wil sökia hela werlden omkring. Rudbeck Atl. 1: 349 (1679). Jag söker dig i höga Norden, / jag söker dig kring hela jorden. Tegnér (WB) 4: 25 (1822). (†) (Vi hava) sökt all Wärlden kring och kring, / .. Til at finn' en trygg och säker ort. Stiernhielm Fred. 12 (1649).
γ) (fullt br.) i vissa uttr. som beteckna att ngt är spridt l. gör sig märkbart (höres, ljuder, synes osv.) l. är känt (berömt o. d.) överallt l. rundt om i ett område; jfr b slutet. Gladt på Djurgåln kring alla backar, / Skymta kjortlar och hvita klackar. Bellman (SVS) 1: 209 (c. 1775, 1790). Ängar äger han ock, kring hela hans socken berömda. Runeberg 1: 81 (1832). Hör, hur det ljuder kring myr och mo: / Lilja — mi Lilja — mi Lilja — mi ko! Fröding Guit. 24 (1891). Det knakar i de frusna stammarna, hela skogen omkring. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 34 (1901). Han har .. inte gjort sitt namn beryktat land och rike omkring för ett eller annat storverk. NVerml-T(A) 1937, nr 85, s. 9.
b) i fråga om rörelse: till l. genom alla (huvud)delar av (ngt); från punkt till punkt l. från plats till plats o. dyl. l. i olika riktningar (hit o. dit, av o. an) i l. genom (ngt, tills alla l. en mångfald vidt skilda punkter osv. besökts l. passerats); ofta med särskild tanke på rörelsen ss. vidtomspännande l. planlös; numera bl. (se dock slutet) antingen (i sht i högre stil) i ställning efter det styrda ordet l. (i vissa trakter) med särskild tanke på rörelsen ss. meningslös l. onyttig l. olämplig l. besvärlig l. ss. försiggående på ett ivrigt l. rastlöst l. förvirrat sätt l. under mer l. mindre nesliga former. Iagh wil stå vp, och gå omkring stadhen, på gator och grender. HögaV 3: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: gå omkring i staden). Begijfwa sig på reesan omkring Rijket. Schück VittA 1: 253 (i handl. fr. 1665). Deruppå vordo de .. släpade kring Staden, den ena gatan upföre, och den andra utföre til et Exempel och varnagel för andra. Lagerström Bunyan 1: 137 (1727). At de stryka gatorna ikring med sång .. kan jag förlåta; men (osv.). Björn Medb. 50 (1789). Nu går han kring socknen, försupen, förfallen. Fröding NDikt. 46 (1894). En av dessa många som flacka land och rike kring. Krusenstjerna Händ. 237 (1929). — särsk. (fullt br.) i fråga om det förhållande att ngt genom rörelsen sprides l. sprider sig över ett område l. gör sig märkbart (höres, ljuder, synes osv.) överallt (l. här o. var) i ett område l. att det successivt kommer olika platser l. personer till del l. cirkulerar från man till man o. d.; äv. (i högre stil) i ställning efter det styrda ordet; jfr a γ. Wij haffue lathit vår opne breff vthgånge kringh hela rikit. G1R 4: 152 (1527). Fienderne hade emedlertid intagit Helsingborg. .. Härifrån utspridde de sig omkring landet. 1SAH 3: 220 (1790, 1802). Flitigt omkring laget det djupa hornet gick. Tegnér (WB) 5: 124 (1820). Utbasuna hennes (dvs. drottning Kristinas) lof kring hela Europa. Ekelund NAllmH II. 1: 55 (1838). Som nödrop sänder det (dvs. tämplet) klockors skall / Kring Fyrisvall, / Kring dagsljusa slätter och rodnande vågor. Snoilsky 3: 15 (1883; i fråga om branden i Uppsala 1702).
6) [utvecklat ur 1] i approximativa bestämningar: ungefär vid (viss tidpunkt l. visst antal o. d.); ofta övergående i adverbiell anv.: ungefär, cirka, vid pass. Temperaturen har hela veckan hållit sig (om)kring + 2°. Kring slutet af Aug(usti). Bergman Jordkl. 2: 112 (1774). (Det var en kväll) kring den tjugonde / December. Kellgren 2: 149 (1792). Omkring tjugo pojkar. Ödman VårD 1: 3 (1882, 1887). En areal af omkring 4000 tunnland. De Geer Minn. 1: 12 (1892). Stenar af en knytnäfves storlek eller så omkring. Fatab. 1914, s. 200. Kring (år) 1900. NordT 1926, s. 377.
II. adv.
1) motsv. I 1: på alla sidor om honom (sig) l. den l. det; (överallt l. på olika håll) i det omgivande området, i omgivningen; ofta i förb. med där (jfr DÄROMKRING), här (jfr HÄROMKRING), rundt (jfr RUNDTOMKRING), i sht förr äv. med adv. allt (se ALLT, adv. 2 c β). (Kristiern II) belägrade Stockholm, och betedde sigh ther rundt omkring medh Rooff och Mord, Eeld och Brand. G1R 1: 20 (1521). Staden .. är .. wäll bewäpnat medh en grop omkring hela staden; sedan en mycket starck mur omkring. Bolinus Dagb. 21 (1667). Vil man svedjeland bränna; afrödje tå skogen näst omkring. BB 15: 1 (Lag 1734). (Bondens) Gumma stickar, spinner, syr, med sina Möjor kring. Liljestråle Fid. 636 (1772). Som jättelika nämndmän, / samlade till häradsting, / stodo skuldra emot skuldra / mörka höjder rundt omkring (dvs. omkring viken). Fröding Guit. 17 (1891). — jfr HEMOMKRING. — särsk. (†) i förb. med adv. ovan l. nedantill. Gör (på arken) en gyllene krantz offuan omkring. 2Mos. 25: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: en rand av guld runt omkring). En gammal mässark med isömmat arbete och knytning nedan till omkring. Fatab. 1907, s. 107 (1690).
2) i fråga om rörelse: i cirkel l. kretsformigt o. d.; jfr I 2.
a) i förbindelser med bet.: röra (ngt l. sig) i cirkel l. kretsformigt, (bringa ngt att) rotera; äv. oeg. o. bildl. (jfr slutet). (”Dårens”) tanckar löpa vm kring såsom itt hiwlsnaff. Syr. 33: 5 (1536); jfr slutet. Et kullstött lyckans hiul, som ey går mehra kring. Holmström Vitt. 194 (c. 1700). Een drifwer omkring hiulet (på spinnrocken) ..; een annan lägger silket på teenarna. KKD 5: 315 (1712). Jorden går omkring på sin axel. Nordforss 2: 251 (1805). — särsk. (vard.) oeg. o. bildl., i fråga om det förhållande att man vid yrsel o. d. icke ser stadigt (utan tycker att omgivande föremål snurra rundt) l. att ens tankar (t. ex. då man länge grubblat på en sak) trassla in sig. För dheras (dvs. de drucknas) stirrande Ögon löper altsammans omkring. Fernander Theatr. 29 (1695). Han kände sig flere gånger på väg att svindla, rummet gick omkring för honom. Almqvist TreFr. 1: 33 (1842). Det börjar gå omkring i mitt förstånd. Hagberg Shaksp. 11: 78 (1851). Jag ser litet illa i dag ... / Det går kring. Melin Patria 15 (1915).
b) (†) i förbindelser med bet.: vrida l. vända (ngt l. sig) ett varv l. (större) del därav l. helt om (åt motsatt håll) l. upp och ned; äv. bildl. (jfr slutet). Liten Kerstin kastade sin häst omkring. SvForns. 2: 126. Men sedan .. wendes spelet twerdt om kring, att Beren van Melen fick sigh ett annadt sinne. Svart G1 82 (1561). Nu är altsammans gått omkring (dvs. nu har allt blivit omvändt, annorlunda): / Then är nu bäst, som dricker mäst, / Och håls för Klook, som är ett Took. Messenius Sign. 6 (1612). Offta kastade Stormen detta stora trä (dvs. masten som de skeppsbrutna klängt sig fast vid) omkring. Ehrenadler Tel. 230 (1723; fr. orig.: faisoit tourner). Råkar jag i tomtens händer, så lär han vrida hufvudet omkring på mig (dvs. vrida huvudet av mig). Runeberg 4: 221 (1834). — särsk. bildl. (jfr ovan), i fråga om tid; i förbindelser med bet.: fullborda (hava fullbordat) sitt kretslopp, gå till ända. När åhret vore omkring. RP 8: 360 (1640). Innan åhret led omkring, jag pilten födde. Kolmodin QvSp. 1: 552 (1732).
3) (numera bl. tillf.) motsv. I 3. Ther före förde han (dvs. Gud) folckit omkring (dvs. omkring filistéernas land) på then wäghen genom öknena ått Rödha haffuet. 2Mos. 13: 18 (Bib. 1541). Det ehr inte mögeliget at komma öfuer fiellen ved Aske, och omkring ehr för långt. OxBr. 11: 107 (1641). — särsk.
a) (†) i uttr. norr omkring, för att beteckna rörelse i nordlig riktning utmed ett vatten o. d. till andra sidan. OxBr. 5: 316 (1625). Jämväl om Vintertiden (avgår posten) Norr omkring til Finland och Ryska Gräntsen. Hofcal. 1738, s. B 6 a.
b) [möjl. eg. utgående från 5 b] (†) i det bildl. uttr. gå, draga långt omkring, draga långt ut på tiden, taga lång tid. Döden och förderfwet följer omsider ther på (dvs. på skammen över begånget förräderi), ehuru långt thet går omkring. Spegel Pass. 100 (c. 1680). Det drar långt omkring. Weste 1: 472 (1807; med hänv. till draga ut).
4) motsv. I 4: åt alla l. skilda håll; ofta med nära anslutning till 5 b. (Trädets) rankor rijk af bäär, och nährsam ädel Frukt / Vthbreda långt omkring een Balsam-liuflig Lukt. Stiernhielm Jub. 92 (1644, 1668). Då linet drages, flyga ej skäfvor, damm och blår omkring, som när det skäktas. QLm. I. 3: 23 (1833). CVAStrandberg 1: 304 (1872). — särsk.
a) motsv. I 4 a. (”Lättja”) Koxade kring hwar hon foor, och klådde gemeenliga fingren. Stiernhielm Herc. 19 (1648, 1668). Att blicka kring från Alpens krona. Geijer I. 8: 527 (1838). Atterbom LÖ 1: 13 (1854).
b) (numera föga br.) motsv. I 4 b. Då kom till slut / En finnfisk .., / Slog med sin stjert omkring, och dref oss hem. Atterbom LÖ 1: 18 (1824).
c) motsv. I 4 c. Efter att ha gripit omkring efter några nya ämnen (för samtalet), frågade han (osv.). Strindberg SvÖ 3: 222 (1890). — särsk.
α) i uttr. med bet.: hava stor räckvidd. Frågorna om rytmens natur och dess betydelse för människans lif gripa i själfva verket vida omkring. Cederschiöld Rytm. 4 (1905).
β) (föga br.) motsv. I 4 c β. Lögn, skrymtan, arghet griper kring / Bland menskors barn allt värre. Ps. 1819, 121: 1.
5) motsv. I 5.
a) motsv. I 5 a. — särsk.
α) (numera knappast br.) motsv. I 5 a β. (Fr.) Fureter .. (sv.) Stöfva, snoka el. söka omkring el. igenom. Holmberg 1: 922 (1795). Han har sökt omkring (snokat omkring) i alla vinklar och vrår. Nordforss 2: 252 (1805).
β) motsv. I 5 a γ; numera nästan bl. i uttr. beryktad o. d. vidt l. vida omkring. Så blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring. Runeberg 2: 51 (1846). — särsk. i numera obr. anv. Giöm tu man wäl tijn godha tingh, / Lät them ey flytha långt om kringh. Balck Es. 142 (1603); jfr b. (Sv.) Ligga omkring. (fr.) Être dispersé. Être en désordre. Nordforss 2: 253 (1805).
b) motsv. I 5 b; i fråga om rörelse: till det ena stället o. d. efter det andra; från punkt till punkt l. från man till man o. d. (tills alla punkter osv. passerats); hit o. dit l. av o. an (i ngt). Han hade farit, rest, strövat, varit vida omkring. Föra ngn omkring i staden och visa honom alla sevärdheter. Gå l. fara omkring och göra visiter. Och han gick om kring j byyanar alla städz ther om kring liggiandes och lärde. Mark. 6: 6 (NT 1526). Löpa kring i by, min plägsäd icke var. Kolmodin QvSp. 1: 16 (1732). Gubben tog med mycken vänlighet emot oss och lät sin betjänt följa oss ikring i hans trädgård. Berzelius Res. 103 (1818). (Han) såg utåt kyrkogården, der de gulnade löfven i stora flockar hvirflade omkring för vinden. CFDahlgren 4: 125 (1831). Kungen proponerade, att vi skulle åka omkring och se på hans grannställen. De Geer Minn. 2: 85 (1892). (Nervösa fotgängare som) vimsa omkring .. som skrämda höns, mitt i värsta trafiken. Idun 1930, s. 882. — särsk. motsv. I 5 b slutet. Alt thet godz som the köpmen föra ther vm kring j bygdene ok selia. G1R 7: 390 (1531). Skaffare och Underskaffare, .. dhe bära .. (på bröllop) åkringh skäncker och gåfwor. Barckhusen Cotossichin 11 (1669). Det gick rykten omkring i bygden. Fröding Guit. 56 (1891).
6) [jfr t. wenn es um und um kommt; utvecklat ur 1 o. 2] i uttr. med bet.: när hela händelseförloppet upprullats l. kommit till avslutning, när alla förhandenvarande omständigheter tagas i betraktande l. övervägas, noga besett, när det kom(mer) till stycket l. kritan; när allt (förr äv. det) kom(mer) omkring (förr äv. när det kommer allt omkring), äv. (numera föga br. utom i Finl.) när allt går (gick) omkring (förr äv. när allt är gått omkring), förr äv. när allt var omkring l. när man ser allt omkring. Iac fructhar .. at naar alth ær got (dvs. gånget) om kringh j fa samma lön aff danske som flere theress vener oc hielpare haffwa fangit. G1R 1: 33 (1521). När man seer alth om kringh, warder klippingen icke opburinn för hallfftt sith wærdh. Därs. 128 (1523). Och när altt war omkringh, lände träthen iu mäst der vpå, att de (osv.). SthmTb. 1589, s. 35 b. När teth kommer alt åm kring så hafuer man endå inteth annat .. än otack för alt sammans. HB 2: 291 (1596). När allt kommer omkring, är porträttet medelpunkten i den egentliga ”bildande” konsten, skulptur och måleri. PT 1896, nr 118, s. 3. NysvSt. 1922, s. 23.
7) i approximativa bestämningar; se I 6.
Spoiler title
Spoiler content