publicerad: 1924
BRÖD brø4d, hvard. äfv. brø4; best. brödet, hvard. äfv. bröt; pl. (i bet. 2) =, hvard. i norra o. mellersta Sv. äfv. brön ((†) bröde GR 5: 63 (1528)).
Ordformer
(brö 1611—1891; brön, pl. 1849—1918. brödt 1544)
Etymologi
[fsv. bröþ, motsv. d. brød, isl. brauð, t. brot, feng. brēad, eng. bread; besläktadt med BRYGGA, v.1]
1) födoämne tillredt af mjöl, vatten m. m. hvilket knådas till deg o. bakas. Fint, hvitt, groft, svart, surt, osyradt, kryddadt, franskt, färskt, gammalt, mjukt, hårdt, hembakadt, rifvet, rostadt bröd. En bit, skifva, kaka bröd. Baka, skära, äta bröd. GR 2: 177 (1525). Tu skalt äta tit brödh j tins anletes swett. 1Mos. 3: 19 (Bib. 1541); jfr 3. Iagh haffuer hwarken, sowel eller brödh. TobCom. B 2 a (1550). En hungrog äter ock groft bröd. Swedberg SabbRo Ödmj. skr. § 20 (1712). I Europa göres bröd allmännast af Hvete och Råg; men i några orter äfven af Korn och Hafre. VetAH 1773, s. 30. Hvad man tog för sig, skulle ätas upp med bröd till. De Geer Minn. 1: 7 (1892). — jfr BARK-, GROF-, HVETE-, KNÄCKE-, KRYDD-, PALT-, RÅG-, SPIS-, TUNN-, VÖRT-BRÖD m. fl. — särsk.
a) i ett stort antal ordspr., t. ex.: Bättre Brödh än Foglesång. Grubb 72 (1665). Smulor äre och Brödh. Dens. 427; jfr: Små smulor äro ock bröd. Rhodin Ordspr. 111 (1807). I brist på bröd äter man limpa. Geijerstam MPojkar 87 (1896).
b) i uttr. vatten och bröd, särsk. om (i Sv. intill 1884 förekommande) straff l. straffskärpning bestående däri att fången l. arrestanten endast förplägades med vatten o. bröd. Sitta (inne) på (förr äfv. vid) vatten och bröd. Döma ngn till (åtta dagars) vatten och bröd. GR 8: 298 (1533). Att liggie .. vdi kistann äller tornit wid Watnn och Brödh. Därs. 16: 112 (1544). Straffas med fängelse vid vatn och bröd. HB 16: 4 (Lag 1734). 8 dagars arrest på watn och bröd. Humbla Landcr. 58 (1740). 2NF 31: 883 (1920).
c) i uttr. smör och bröd, bröd med smör på, smörgås(ar). Berchelt PestOrs. D 1 b (1589). — särsk. (hvard.) i jämförelser som beteckna att ngt går mycket lätt, utan ansträngning l. motstånd l. tvekan. Det gick som smör och bröd i skräddare. Wigström Folkd. 1: 86 (1880). Ödman Hemma 205 (1887, 1896).
d) om kakor, (hvete)bullar, vinerbröd o. d. Kaffe med bröd. — jfr KAFFE-, SMÅ-, TE-, VINER-BRÖD m. fl.
e) om brödet i nattvarden; jfr OBLAT. Herren Iesus j then natten thå han förrådder wort, toogh han brödhit, tackadhe gudh (osv.). 1Kor. 11: 23 (NT 1526). Altarens Sacrament .. är wårs Herres Jesu Christi sanna Lekamen och Blodh, vnder brödh och wijn. Cat. 1572, s. C 4 a. När Du .. (vid altaret) bryter det invigda brödet och räcker välsignelsens kalk. Wallin 1Pred. 2: 5 (c. 1830). — jfr NATTVARDS-BRÖD.
f) mer l. mindre bildl. i vissa uttr.: [efter Mark. 8: 4] hvar (skall man) taga bröd i öknen? o. d., hvar skall man kunna få det man önskar l. behöfver, där ingenting finnes? Alt afslås, .. hwar tager man bröd i öknen? Swaras altid. Hermelin BrefBarck 80 (1705). Blanche Våln. 245 (1847). — [efter Mat. 7: 9, Luk. 11: 11] gifva ngn stenar i stället för bröd o. d., gifva ngn ngt värdelöst i st. f. ngt som han har nytta af. Nyblom i SAH 61: 4 (1884). (Med sitt förslag hade regeringen) bjudit på stenar i stället för bröd. VL 1896, nr 105, s. 3. — (ngt hvard.) ha rent bröd i påsen, vara oförvitlig, icke hafva (gjort) ngt som behöfver döljas. Wallengren Mann. 282 (1895). — (hvard.) inte äta bröd, icke medföra ngra omkostnader (utöfver anskaffningskostnaderna). Du kan gärna köpa taflan; den äter ju inte bröd. — taga brödet ur munnen på ngn o. d., beröfva ngn hans uppehälle l. lefvebröd (jfr 4). Att fremmande skulle taga them brödet uhr munnen. RP 6: 569 (1636). Nyblom Twain 2: 79 (1874). — (†) arbeta ngn bröd i munnen, gm sitt arbete skaffa lefvebröd åt ngn; sätta ngn bröd i munnen, skaffa l. skänka ngn lefvebröd (jfr 4). Arbeta androm bröd i munnen. VDAkt. 1656, nr 86. (Han) har begynt at sättia mig bröd i munnen. Bark Bref 1: 57 (1703). — (numera mindre br.) ett stycke bröd o. d., lefvebröd; syssla som skänker lefvebröd; jfr 4, 5, äfvensom BRÖD-STYCKE 2. Förszee them her vppe j landet, medt ett stycke brödt, ther medt the sich behielpe schole. GR 16: 190 (1544). Hallenberg Hist. 1: 293 (1790).
g) (i religiöst spr.) bildl. Iesus (sade) til them, Iach är liffsens brödh. Joh. 6: 35 (NT 1526). All religiös tro .. gifver .. åt hjertat ett andeligt bröd, som den abstrakta filosofiska sedelärans torra stenar icke kunna ersätta. Sundberg Farl. 6 (1873).
h) i växtnamn; särsk. i uttr. jungfru Marie bröd, örten Spiræa Filipendula Lin., brudbröd. BotN 1903, s. 100. — jfr BRUD-BRÖD m. fl.
2) brödkaka l. brödbulle. (Jesus) toogh the fäm brödh .. och gaff läryungomen brödhen. Mat. 14: 19 (NT 1526). Ett färdigt Bröd, består egenteligen af inkråmet, och af öfra samt undra skårpan. Fischerström 3: 368 (1787). Min frukost bestod af kaffe, .. hvartill jag köpte ända till sex franska bröd. De Geer Minn. 1: 41 (1892). — jfr GROF-, HAFRE-, HVETE-, JUL-, KRYDD-, RÅG-, SKÅDE-, VATTEN-, VÖRT-BRÖD m. fl.
3) (dels hvard., dels i högre stil) i utvidgad anv.: mat, föda, kost. Huru monga mijns fadhers leghodrengier haffua brödh noogh. Luk. 15: 17 (NT 1526). Nu kan hända, att någor af thessom, som i Cronone tienist warit hafwa, warder gammal och oföör: tå äger Konunger .. han som gammal och wanföör är medh brödh försöria till dödedagen. Lagförsl. 47 (1609). Gi dig brö för dan / och littet kaffi ifrån stan. Fröding Guit. 48 (1891); jfr 4 c. — särsk.
a) (numera i sht i högre stil) i uttr. äta ngns bröd, få sin kost l. sin utkomst hos l. af ngn; vara beroende af ngn. The som hans brödh äta, the skola hielpa til at förderffua honom. Dan. 11: 26 (Bib. 1541). Dhens Brödh man äther, dhens Wijsa man qwäder. Grubb 100 (1665); jfr PErici Musæus 2: 276 b (1582). Den som äter Statens bröd, måste göra Statens tjenst. Tegnér (WB) 6: 396 (1827). Jag är en fattig gosse jag, som äter andras bröd. Runeberg 5: 5 (1860).
b) (numera föga br.) i uttr. i (förr äfv. af) ngns bröd, i ngns kost l. tjänst. Vara i ngns (l. ngn annans) bröd. Hafva l. taga ngn i sitt bröd. (Karlmans edikt) förbiuder .. (prästerna) hafwa någon qwinnos person vthi sitt brödh. Schroderus Sleid. 122 (1610). Om honom kan min tiänst behaga, / Han töör mig heem i sitt Brödh taga. Brasck FörlSon. K 3 b (1645). (De) äre af Episcopi brödh och inge fremmande män. ConsAcAboP 3: 192 (1667). (Statkarlarna) fingo hela sitt lif gå som tjenare i annans bröd. Torpson Norden 143 (1887). (†) För dätt han henne belägrade vthi sitt egit brödh, blef han dömder, att han skulle slita rijsz. ÄARäfst 19 (1596).
c) bildl., i uttr. dagligt bröd (jfr 4 c), en vanlig företeelse, hvad som dagligen l. ofta händer l. vederfares ngn, ”hvardagsmat”. Weste (1807). Stryk är hans dagliga bröd. Dalin (1850). Det är ju dagligt bröd här i landet, att den som blifvit dömd i underrätt blir frikänd i högre rätt eller tvärtom. NDA 1913, nr 303, s. 3.
4) i utvidgad anv.: lifvets nödtorft, utkomst, bärgning, uppehälle, lefvebröd. När barnen blifvit så stora att de kunna förtjäna sitt bröd själfva. GR 16: 749 (1544). (Jag) moste see mig om en annan lägenhet mitt brödh att winna. RARP 3: 101 (1638). Att skrifva för bröd låter sig göra; men Gud nåde den som skall dikta derför. Tegnér (WB) 7: 214 (1831). Flitig var! och du skall vinna / Helsa, munterhet och bröd. LbFolksk. 33 (1868). Vi tjänar ju inte för brödet. Vi har ju allihopa fått mer eller mindre af den orena mammon. Cavallin Kipling Gadsby 138 (1897). (†) Bruka then gruffue .. edher sielffuom .. til betther brödh och fordel. GR 4: 56 (1527). — särsk.
a) i ordspr. Mången blijr dödh, en annan til Brödh. Grubb 548 (1665); jfr: Den enas död är den andras bröd. Snellman Tyskl. 335 (1842). (†) Bröd eller död, (lat.) Vincere aut mori. Sahlstedt (1773).
b) (†) i uttr. blifva vid brödet o. d., (fortfarande) hafva sin bärgning. Monger .. seer mest ther effter, huru han må kunna bliffua widh brödhet. LPetri 1Post. Q 1 b (1555). (Bönderna) skola .. göra .. (prästen) hielp .., så at han må kunna bliffua wid bröd. Dens. KO 72 b (1571).
c) [efter Mat. 6: 11] i uttr. det dagliga brödet o. d., lifvets nödtorft. Geff oss j dagh wårt daghelighit brödh. Mat. 6: 11 (NT 1526). Sträfvande för det dagliga brödet. GCederschiöld hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 34 (1901).
5) (†) öfvergående i bet.: syssla, tjänst l. ämbete som skänker lefvebröd. GR 7: 57 (1530). Af (dvs. på grund af) en stor barnskara nödgas jag ännu försöka, om Försynen ämnadt mig nogot större bröd. VDAkt. 1792, nr 370.
Ssgr: A: (4) BRÖD-AFUND. [jfr holl. broodnijd, t. brotneid] (numera föga br.) om det förhållandet att man afundas (o. söker beröfva) ngn hans lefvebröd. Rademine Knigge 3: 87 (1804). GHT 1896, nr 255 A, s. 2. —
(4) -ARBETE~020, äfv. ~200. arbete för lefvebrödet; jfr -STUDIUM. Wieselgren Bild. 406 (1875, 1889). —
(1) -BACK l. -BACKE. (i västra Sv.) = -KORG 1 a. BoupptVäxiö 1799. Hvad göteborgaren benämner en brödbacke, .. är enligt stockholmarens och skåningens terminologi en brödkorg. Kock SpråkFörändr. 6 (1896). —
(1) -BAK, n. brödbakning. —
(1) -BAKANDE, n. —
(1) -BAKNING. —
(4) -BEKYMMER. bekymmer för lefvebrödet l. lifsuppehället. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 2. (Han) nödgades .. af brödbekymmer kasta sig på den publicistiska banan. NF 6: 905 (1882). —
(1) -BETA, r. l. f., förr äfv. -BETE, m. (bröds- 1593—1740) [fsv. brödhbiti, brödsbiti]
1) (numera föga br.) beta bröd (se BETA, sbst.2 b α), (muns)bit bröd, brödbit. PJGothus LutherSät I 5 a (1593). När Fåren upswälla .., giff them Triakelse på en Brödzbetta. IErici Colerus 2: 136 (c. 1645). KalSvFolkskV 1909, s. 262.
2) (†) i utvidgad anv.: (lite) mat, föda; (ett ringa) lefvebröd; syssla; jfr -BIT 2. Han will drifua mig uth och betaga mig den litzla brödbeetan iag haf(ve)r. VDAkt. 1683, nr 268. (Det) lär .. bli knappt om brödbetan för sådana usla stympare, som vi. Polyfem II. 11: 3 (1810). —
(1) -BIT. (bröds- 1701—1768)
2) (ngt hvard.) i utvidgad anv.
b) (ringa) lefvebröd; syssla (som ger lefvebröd). Rutström Schiller 25 (1799). Många om brödbiten. VL 1895, nr 168, s. 2. —
(1) -BOD l. (numera bl. hvard. i Finl.) -BODA.
1) (†) bod till förvaring af bröd. Gudh .. tog lika som nyckelen bort för brödbodan; lät komma ett oföre, .. så at på intet sätt giörligit wara kunde .. något at förskaffa. HA 7: 115 (1720).
2) handelsbod där bröd saluhålles, brödbutik. Lind 1: 464 (1749). Försäljning af bageriets produkter, i brödbod. ArbStat. A 1: XII (1899). —
(1) -BRIST. (bröds- 1541) brist på bröd. Jer. 42: 14 (Bib. 1541). På hösten brukar det .. vara stor brödbrist (i nordligaste Sverge). Sandström NatArb. 2: 207 (1910). —
-BRYTANDE, -BRYTELSE, se C. —
(1) -BRÄDE l. -BRÄDA. bräde att skära bröd på. Boivie SvSpr. 106 (1820). I kanten utskurna brödbräden. Langlet Husm. 116 (1884). —
(1) -DEG. deg hvaraf bröd bakas. Fischerström 3: 387 (1787). Ju fattigare folket var, dess mera barkmjöl blandade de i bröddegen. Sandström NatArb. 2: 258 (1910). —
(1) -DUK. duk som lägges öfver bröddegen under jäsningen. ArbStat. A 1: XV (1899). —
(1) -FRUKT.
2) (i fackspr.) till brödbakning använd frukt l. säd. Möller Jordbr. 152 (1881). Råg utgör nu i många länder .. den viktigaste brödfrukten. Jönsson Gagnv. 54 (1910). —
-FRUKT-TRÄD. (-frukts- 1871) det i sht på Söderhafsöarna växande trädet Artocarpus incisa Lin. (hvars frukt i smaken påminner om bröd). Landell Bligh 1 (1795). —
(1, 3) -FRÄTARE. (†) = -ÄTARE 1, 2 a. At .. (genom pesten) the onyttige Brödfrätarne något förminskade blefwo. Brask Pufendorf Hist. 294 (1680). Brödfrätare, som äter mycket bröd. Möller 416 (1782). —
(1) -FÖDA, r. l. f.
1) den del af födan som består af bröd. GR 17: 593 (1545). Brist på sjelfva brödfödan. SynodA 1: 505 (1769). Den råg, som står i skylar, är grodd till 75 procent .. och är oduglig till brödföda. PT 1912, nr 195, s. 2.
2) (ngt hvard.) i utvidgad anv.: lifsuppehälle; jfr BRÖD 4. 2RARP 3: 453 (1723). (Han) var nog lycklig att ej behöfva studera direkt för brödfödan utan kunde välja den bana, som bäst lämpade sig för hans naturell. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: IV. —
(1) -FÖDA, v. förse (ngn) med bröd l. brödsäd i tillräcklig mängd; äfv. refl. Landet kunde knapt brödföda sig. SvMerc. 1: 533 (1756). Sverige .. förmår (icke) brödföda sin befolkning. Grimberg SvH 509 (1909). —
(1 e) -FÖRVANDLING. teol. brödets (o. vinets) förvandling i nattvarden till Kristus' lekamen (o. blod) enl. den katolska läran, transsubstantiation. NF (1878). —
(1) -GRUS. grusliknande brödaffall (efter lagring o. d.). PT 1791, nr 51, s. 3. 411 kg. brödgrus dels afkomst efter cakesbakning, dels inlemnadt från fartyg efter slutad sjöexpedition. TLev. 1893, nr 48, s. 2. —
(4) -HERRE. (numera knappast br.) husbonde, principal (af hvilken man har sitt lefvebröd). MarkallsN 2: 62 (1821). Dessa i sednare tider så vanliga sammanrotningar af arbetarne emot deras brödherrar. Geijer I. 7: 363 (1847). Schück VLittH 1: 601 (1900). —
(1) -HORN. (förr) redskap (af järnbleck, formadt ss. ett afskuret horn) hvarmed hålet i brödkakan gjordes. Fatab. 1911, s. 85 (1774). BoupptVäxiö 1829. —
(1) -JUNGFRU. (†) kvinnligt butiksbiträde i bagarbod. DA 1808, nr 9, s. 8. Därs. 1824, nr 30, s. 15. —
(1) -KAFLE l. -KAFVEL. degkafle. BoupptVäxiö 1777. Degen utkaflas .. antingen med brödkafvel .. eller med rulle utan handtag. Hagdahl Kok. 882 (1879). —
(1) -KAKA.
2) (mindre br.) kok. bakverk hvari hufvudbeståndsdelen utgöres af stött o. siktadt bröd. Sjöberg Singstock 307 (1832). AHB 92: 54 (1876).
3) i utvidgad anv. af 1.
a) mat, föda, matförråd; jfr BRÖD 3. Hvarje person (i arbetarens hem) är för mycket, emedan han äter för mycket af den gemensamma brödkakan. Agardh BlSkr. 2: 215 (1846).
b) (numera bl. hvard.) syssla som skänker lifsuppehället; jfr BRÖD 5. Allerödmiukast bediandes, iag .. måtte blifva .. til en bättre brödkaka förhulpen. VDAkt. 1722, nr 125. —
(1) -KAMMARE. rum för förvaring af bröd (numera i sht i bageri). VarR 23 (1538). Bageri med brödkammare. PT 1908, nr 53 A, s. 4. —
(1) -KANT. den yttre, hårda skorpan på en brödskifva; äfv.: (hård) brödbit, brödskalk. Lind (1749). Det finns inte en brödkant i huset. Strindberg GötR 96 (1904). —
(1) -KLIMP. kok. af rifvet bröd, ägg m. m. tillredd klimp. Oec. 111 (1730). Ekberg Hvad äta? 261 (1899). —
(1) -KNALLE. hård brödbit, brödkant. Jag (har) uppehållit mitt lif med flinthårda ostbitar och brödknallar. Stiernstolpe DQ 3: 319 (1818). —
(1) -KORG. (bröde- 1669—1742) [fsv. brödhkorger]
1) korg att förvara (l. forsla) bröd i. VarR 28 (1538). (Till trossens attiralj höra) Tolf stycken Brödkorgar för hwar trouppe, med Kalfskin öfwerdragne, och hängelås wid hwar Korg. LMil. 4: 1580 (1717). Den i hvardagslag från taket nedhängande flätade brödkorgen. Karlin KultM 13 (1888). särsk.
a) korg l. skål hvari (uppskuret) bröd framsättes på matbordet; jfr -BACK. 4 små dukar till brödkorgar. BoupptVäxiö 1882. Brödkorg af matt oxideradt nysilfver. KatalNK 1903—04, s. 63.
b) [jfr språkprofvet ofvan från 1888, äfvensom holl. de broodkast hangt er hoog, t. einem den Brotkorb höher hängen] (†) i uttr. hänga brödkorgen högt för ngn o. d., göra det svårt för ngn att lifnära sig; brödkorgen hänger högt, det är ondt om mat. När man hade slutit Commercierne för Hollenderne i Östersiön .., skulle Brödhkorgen för dem hängias något högre. NAv. 9/11 1658, s. 6. När bröd-korgen hänges för högt .., så måste folkhopen .. jagas utom Rikets gränsor. Tessin Bref 2: 320 (1755). Brödkorgen hänger alltid högt för den fattige. Granlund Ordspr. (c. 1880; från Smål.).
c) [jfr motsv. anv. af KORNBOD] (†) bildl. om landskap l. trakt l. dyl. som förser ett land l. dyl. med bröd(säd). Schroderus Liv. 317 (1626). Skåne .. (är) hela Sweriges brödkorg. MStenbock (1710) hos Loenbom Stenbock 2: 41.
d) (†) bildl. om lifsuppehälle. Så viste sig Gud åter igen så .. medlidande emot oss .., at han oss en annan brödkorg försatte (då vi icke kunde skjuta några harar mera). Humbla Landcr. 445 (1740).
-KORGS-SVAMP. (-korg- c. 1870—1913) svamp tillhörande släktet Cyathus Hall. Brödkorgsvamp .., ett svampslägte med bägarlikt frukthus, i hvars inre ligga talrika rundade platta frukter, likt skorpor i en korg. Fries Ordb. (c. 1870). —
(1) -KORN. (†) brödsäd. ResolAllmBesvAdelen 1698, s. A 2 b. (Hallands) inbyggiare .. kunna (icke) föda sig af sin egen åhrsvext, utan nödgas åhrligen hempta deras brödkorn i Skåne. 2RARP 5: 708 (1726?). BL 15: 278 (1848). —
(1) -KORT, n. ransoneringskort för bröd o. mjöl (i Sverge i bruk under åren 1917—1919). SvD 1915, nr 42, s. 8 (om tyska förh.). Sedan staten 8 jan. 1917 lagt beslag på all brödsäd, mjöl och bröd, erhöll .. (hvarje person) enligt särskilda ”brödkort” 250 gr. mjöl eller 325 gr. mjukt bröd eller 200 gr. hårdt bröd pr dag. 2NF 27: 1245 (1918). —
(1) -KRUS, r. l. m., l. -KRUSA. (numera bl. bygdemålsfärgadt) med taggar l. räfflor försedt redskap att ”krusa” brödet med. BoupptVäxiö 1849. I .. (brödkakorna) högg man .. ett kors med ”brödkrusen”. Eneström Gnosj. 62 (1906). —
(1) -KRYDDA. krydda i bröd. Till brödkryddor brukas frön af .. koriander, anis och fenkol. Berlin Lsb. 224 (1852). —
(1) -KUMMIN. [fsv. brödhkomin] (frö af) växten Carum Carvi Lin. (som användes ss. krydda i bröd). BOlavi 76 a (1578). —
(1) -KVARN. (hvard., mindre br.) skämts. benämning på munnen. Bellman 1: 79 (1769). Nog hittar vi te brökvarn alltid (fastän det är mörkt). Engström Kryss 144 (1912). —
(3) -LAG, n. (numera bl. bygdemålsfärgadt) sammanfattande benämning på de personer som erhålla sin föda på samma ställe; hushåll; matlag. När hans Brödlagh begynner af någon Fattigdom att tryckias. Rålamb 13: 114 (1690). (Om) de icke begagna sig af dem genom kontraktet tillförsäkrad rätt att vara i hemmansegarens brödlag. SD 1900, nr 194, s. 3. —
(1, 3) -LÖS.
1) som saknar bröd l. mat, utan bröd l. mat. Göra ngn brödlös, beröfva ngn existensmedlen. Bröd-Lösa Ähregiriga Officerare. Block Progn. 82 (1708). Blanche Posit. 69 (1843). särsk.
a) i ordspr. Orkelös går Brödlös. Grubb 651 (1665). Bättre vara Brödlös än Rådlös. Kexél 1: 83 (1788).
b) (†) i uttr. äta brödlöst, icke hafva bröd att äta. När Mölnaren äther Brödlöst, så är wist hallåhr (dvs. hårdt år, dyrtid) i Landet. Grubb 589 (1665). GbgMag. 1760, s. 466.
2) i öfverförd anv., om sysselsättning, ämbete l. dyl.: som icke ger lefvebröd. Spegel GV 123 (1685). En brödlös titel. Serenius T 2 b (1734). Det brödlösa studium, hvari han fördjupade sig. Agardh i SAH 10: 91 (1821). —
(1, 3) -LÖSA, r. l. f. (†) brist på bröd l. mat, brödlöshet. Brödlösa drifwer til arbete. Grubb 332 (1665). NorrlSaml. 67 (c. 1770). —
(1) -MALLE. (numera bl. bygdemålsfärgadt) inkråm i (mjukt) bröd. Gyllenborg Edgeworth Ormond 3: 137 (1827). Roosval Schmidt 299 (1896). —
(1, 3) -MÖNSTRA. (förr) mil. förrätta brödmönstring med (ett regemente l. en trupp). SD(L) 1893, nr 167, s. 1. Generalmajor S. har i dag inspekterat och brödmönstrat Dalregementet. TFaluLSt. 1899, nr 135, s. 2. —
(1, 3) -MÖNSTRING. (bröds- 1717) mil. benämning på en till år 1902 bruklig, af högre militärmyndighet förrättad mönstring af samlad trupp, afsedd att kontrollera att truppens styrka öfverensstämde med den som blifvit upptagen i rullor o. förslag, samt att truppens förplägning m. m. var af god beskaffenhet. LMil. 4: 1606 (1717). Mönsterherren låter .. kompanichefen kommendera ”formering till brödmönstring”. TjReglArm. 1889, s. 455. —
(1) -NAGG. med piggar (på undersidan) försedt redskap hvarmed brödet naggas före jäsningen. Taxa 17/12 1756, s. A 4 b. —
(4) -OMSORG~02. i sht i pl.: omsorger för lefvebrödet; brödbekymmer. En från brödomsorger befriad existens. SvLitTidn. 1815, sp. 808. —
(4) -PENNING. (bröds- 1661—1692) (†) penning(ar) till lefvebrödet. Haffua någon liten brödpenning på sin handel eller embete. LPetri 1Post. Q 2 a (1555). Pædagogie Tiensten .. hwar medh Jagh torde migh kunna förtiena någon Brödzpenning. VDAkt. 1692, nr 46. —
(1) -PIGG, r. l. m. brödnagg. Smärre pännor af Kråkor samt Hjärppännor hopbindas til brödpigg åt finare tunt- eller tunnbröd. Rothof Hush. 261 (1762). Brödnagg eller Brödpigg af jerntråd. Slöjdaren 1881, Profnr s. 4. —
(1) -PUDDING. kok. pudding hvari bröd utgör en väsentlig beståndsdel. Nordström Matlagn. 106 (1822). Hagdahl Kok. 849 (1879). —
(1) -SKALK. ytterst vid ändan l. kanten af en brödkaka afskuren bit l. kant. Fingo .. (fästfolket) bara dela allt med hvarandra, så skulle den svartaste brödskalk smaka som pepparkaka. Bondeson Glimm. 35 (1892). —
(1) -SKIFVA, r. l. f. [fsv. brödhskiva, bröds skiva] (afskuren) skifva bröd. Messenius Disa 7 (1611). —
(1) -SKORPA. (stycke af) den yttre, hårda skorpan på ett bröd; äfv.: (hård) brödkant. Salé 59 (1664). —
(1) -SKOTA l. -SKUTA. (-skota 1538—1640. -skuta 1651—1756) (†) brödspade (hvarmed brödet skjutes in i bakugnen). VarR 28 (1538). Taxa 17/12 1756, s. A 4 b. —
(4) -SKRIBENT. (mindre br.) person som skrifver l. författar för att förtjäna sitt lefvebröd. Böttiger i SAH 49: 250 (1873). Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 84 (1917). —
(4) -SKRIFVERI1004. författarskap som ngn utöfvar för att förtjäna sitt lefvebröd; oftast ringaktande. Söderhjelm Tavaststj. 235 (cit. fr. 1893). Almquists författarskap är under 1840-talet föga mer än brödskriveri. FBöök i SvLittH 2: 327 (1919). —
(1) -SKÄRARE, r. l. m. brödskärningsmaskin. BoupptVäxiö 1892. Brödskärare af fernissad ek med 1:a stålknif, ställbar för olika tjocka skifvor. KatalNK 1903—04, s. 75. —
(1) -SMULA, r. l. f. [fsv. brödhsmula] Ath han icke vnner honom the brödsmolor som fölle aff hans bordh. OPetri 1Post. 115 b (1528). (Han) kastade brödsmulor åt fåglarne. Bremer GVerld. 1: 193 (1860). —
(1) -SOPPA. soppa hvari bröd utgör en väsentlig beståndsdel. BOlavi 1 b (1578). Brödsoppa. .. En kopp finstötta grahamsskorpor kokas i vatten och saft till en simmig soppa. Ekberg Hvad äta? 128 (1899). —
(1, 2) -SORT. —
(1, 2) -SPETT. [fsv. brödhspit] spett l. stång hvarpå brödkakor uppträdas till förvaring. BoupptVäxiö 1797. —
(1) -STARK. [jfr sv. dial. brödför i samma bet.] (†) tillräckligt stor l. gammal för att kunna äta bröd. Min Birger är nu stora kultingen: Han är redan brödstark. Dalin Arg. 2: 206 (1734, 1754). —
(1) -STIL. [jfr t. brotschrift] boktr. benämning på den stilsort som mest användes för sättning af vanlig fortlöpande text, textstil. Hufvudstyrkan af .. (boktryckarens) arme, den hvarpå han grundar sin hufvudförtjenst, är .. den vanliga bokstilen, som man derför äfven kallat brödstil, ehuru den nu fått den mera betecknande benämningen textstil. UB 1: 552 (1873). —
(4) -STUDIUM. studium som man bedrifver för att (bereda sig till att) förtjäna sitt lefvebröd. LittT 1797, s. 167. Om Lärarne sjelfve .., utan något lefvande intresse för Vetenskapen, endast idka den såsom ett Brödstudium. BetUnderv. 1828, s. 118. —
(1) -STYCKE. (bröds- 1628) [fsv. brödhstykke, bröds stycke]
2) (numera ngt hvard.) i utvidgad anv.: lefvebröd; syssla o. d. som ger lefvebröd; jfr -BIT 2 b. Brasck TyKr. D 1 b (1649). Äflas efter sysslor och brödstycken. Atterbom PhilH 100 (1835). Cederschiöld Skriftspr. 163 (1897). —
(1, 2) -STÅNG. = -SPETT. Spegel 237 (1712). Snart skulle .. hans brödstänger i taket hänga fulla med rara, hvita kakor. Engström 1Bok 163 (1905). —
(1) -SVEN. (förr) manlig (hof)tjänare som hade uppsikt öfver brödförrådet. Nogett lerefft till K. M:t tijll kockedrengerne, kellersvennerne och brödsvennernes behoff. GR 23: 172 (1552). JMurberg i VittAH 3: 116 (1793; om förh. vid G. I:s hof). —
(1) -SÄCK. säck att förvara bröd i. L. Paulinus Gothus Pest. 122 b (1623). (†) bildl., om människa. Onyttige brödseckiar. Svart G1 102 (1561). —
(1) -SÄD. säd hvaraf bröd tillverkas. Voigt Alm. 1675, s. B 2 b. Råg utgör den vigtigaste brödsäden i Skandinaviska länderna. LB 2: 281 (1900). —
-SÄDS- l. -SÄDES-PRODUKTION. —
(1) -TALL. tallarten Pinus cembra Lin. (med ätliga frön), cedertall, cembratall, dvärgceder. Lindgren Trädg. 5: 73 (1874). Talet om det norrländska jordbrukets komplettering med odling af ”brödtall” har tystnat. LAHT 1912, s. 331. —
-TJUF. särsk. till 3 l. 4.
1) (numera föga br.) person som tar lefvebrödet från ngn. Lind 1: 464 (1749). En gång blef .. (Jonas Alströmer) i Harlem .. omringad af ett stort antal väfvargesäller, som utropade honom för brödtjuf. BL 1: 150 (1835).
(1) -TRÄD. (föga br.) brödfruktträd. Möller (1790). Brödträdet .. vexer på öarne i stilla hafvet ..; och dess frukter, hvilka äro stora som barnhufvuden, hafva inuti sig ett hvitt kött, hvilket rostas och ätes som bröd. Berlin Lsb. 184 (1852). —
(1) -VACKE. [jfr sv. dial. (Finl.) vacke, skäppa] (†) En skatt kalles bröduacke thet är 2 kolmis rog, och ther till 1 kolmis korn. HFinlH 3: 329 (1556). —
(1) -VATTEN. (förr) läskande l. ss. feberstillande medel använd dryck bestående af vatten som kokhett hällts öfver bröd, stundom med tillsats af socker, citron m. m. Alm(Sthm) 1759, s. 32. Dalin (1850). —
-ÄTARE.
1) till 1; person (l. djur) som äter bröd; särsk. om den som äter ovanligt mycket bröd. (Lergolf) lämnar .. et damb ibland säden, som .. förblifver til både sielfva sädens och äfven Brödätarens stora skada. HushBibl. 1755, s. 236. Hvilken förfärlig brödätare! Dalin (1850).
2) till (1 o.) 3.
a) (numera föga br.) onyttig varelse som bara äter, utan att göra skäl för födan. Wij måthe wette oss tage till ware för sådanne otrogne tienere och fåfenge brödhäthere. SUFinlH 1: 251 (1602); jfr b. Hvad nytta har jag af honom? han är bara en brödätare, ingenting mer. Dalin (1850). Onyttiga brödätare. Östergren (1917; med tillägget: Även t. e. om insekter); jfr 1.
b) (†) om person som äter ngn annans bröd, medlem af ngns hushåll. LPetri ChrPina I 4 a (1572). Bättre är wara sin egen swältingh, en (dvs. än) annars brödätare. Törning 10 (1677). Sahlstedt (1773).
B (†): BRÖDE-KORG, se A.
C († utom i -BRYTANDE, -BRYTELSE): BRÖDS-BETA, -BIT, -BRIST, se A. —
(1 e) -BRYTANDE, n. (bröd- 1635) relig. brödsbrytelse. Igenom Brödhbrytandet och Wijnets Vthgiutande föreställes osz aff Christo then store Swedha, som Christus för osz .. lijdit hafwer. Schroderus Os. III. 2: 266 (1635). Thomander 2: 256 (1855). —
(1 e) -BRYTELSE. (bröd- 1904) relig. om brödets brytande i nattvarden; äfv. om kärleksmåltiderna i den äldsta kristna kyrkan; jfr under BRYTA 2 b α. (De) bliffuo .. allstädhes stondandes vthi apostlanas lärdom .. och j brödz brytilse. Apg. 2: 42 (NT 1526). Ahnfelt Joh. 10 (1904). —
-MÖNSTRING, -PENNING, -STYCKE, se A. —
Afledn.: BRÖDA, hvard. äfv. BRÖA, v. (bröa 1898—1915) kok. till 1: beströ med l. förse med ett lager af rifvet bröd. Montell Frun 132 (1898). I en smord och ”brödad” form läggas (osv.). Ekberg Hvad äta? 185 (1899). Man (kan) .. ägga, bröa och steka skivorna (af syltan) och äta dem till lunch. Dagen 1915, nr 344, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content