SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1923 DVÄLK dväl4k, r. l. m. (2Saml. 10: 9 (i handl. fr. 1637), HushBibl. 1757, s. 277) l. n. (HH 24: 8 (1699), Lind (1749; jämte m.)); best. -en l. -et. Ordformer (dvel(c)k 1563—1791. duelch 1591. dwelæk 1637. dväl(c)k 1563 osv.) Etymologi [af mnt. dwellich, dwelk, eg. substantiveradt adj. (jfr mht. zwilich), öfversättning af lat. bilix (gen. -licis), tvåtrådig, af bi-, två- (se BIS), o. stammen i licium, tråd (se LITS); jfr DRÄLL] (förr) benämning på ett slags groft, löst (svart) lärft, ofta användt till foder. Backquarteren (på sammetsrocken äro fodrade) med swart duälck. FörtHertJohLösegend. 1563, 21. Aff Hampa giörs .. Dwelck (til Wagntäckie, Kläder och Klädningz Foder, etc.). Risingh Kiöph. 92 (1669). BoupptVäxiö 1791. jfr RYSS-DVÄLK. — särsk. om appreteradt dylikt tyg. HushBibl. 1757, s. 277. Glants-Lärft eller Dvälck, TaxaStSjötull. 1782, s. 63; ännu i TaxaStSjötull. 12/4 1799, s. 77. jfr STYF-DVÄLK. Ssgr (förr): DVÄLKS-FÖRKLÄDE~020. VRP 1669, s. 381. — -SKONING. Een sars kiortel .. med .. een blå dwälkz skoningh nedan till. VRP 1669, s. 381. SAOB Alfabetisk lista dvele dvelk dvälja verb dväljande dväljare dvälk subst. dvärg subst. dvärginna subst. dvärgning subst. dvärgsnät subst. dy subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
