publicerad: 1932
HYPER- hy1per- l. hyp1er-, l. 30~ resp. 40~, i vissa fall vid ssgsled med betonad andra stavelse äv. hypær1-.
Etymologi
ss. första led i ssgr.
1) i lokal bemärkelse: (ut)över, bortom, på andra sidan; nästan bl. i fackspråkliga, i allm. inlånade ssgr.
2) som överskrider det normala l. vanliga, som förefinnes i alltför hög grad, alltför, övermåttan, överdrivet, över-; dels i inlånade ord av skilda slag, dels ss. inhemskt bildningselement.
Ssgr (i allm. till 2): (1) HYPER-BOL -bå4l, r. (m. Nordforss (1805), Lundell (1893)); best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. hyperbole, eng. hyperbole (i bet. 1), hyperbola (i bet. 2), fr. hyperbole; av gr. ὑπερβολή, övermått, överdrift, hyperbel ss. kägelsnitt; vbalsbst. till ὑπερβάλλειν, kasta över (ngt), överskrida måttet, överdriva, vars senare led är βάλλειν, kasta (se BALLIST, DJÄVUL)]
1) stil. retorisk figur som innebär överdrift i uttrycket, använd för att uttrycka stark känsla l. för att framkalla ett starkt intryck o. icke avsedd att förstås efter bokstaven. Björkegren 1518 (1786). Larsson PoesLog. 70 (1899). Wrangel Dikten 120 (1912). jfr (†): Mitt första (i charaden) är en hyperbol / Af salig Lundströms stora bål. Lenngren (SVS) 2: 425 (1802).
2) [jfr den etymol. avd. under ELLIPS II] (†) hyperbel. VetAH 1743, s. 330. Därs. 1756, s. 161. Gynther ConvHlex. (1846). —
-BOLIK, r.; best. -en. [jfr t. hyperbolik; bildat till HYPER-BOL efter sådana ordpar som METOD : METODIK, SYMBOL : SYMBOLIK med anslutning till gr. ὑπερβολικός, överdriven, hyperbolisk] (†) (litterärt) framställningssätt l. uttryckssätt som utmärkes av hyperboler. SvLitTidn. 1815, sp. 603 (”605”). Almqvist GMim. 3: 255 (1842). —
1) (numera bl. stil.) till -BOL 1; förr äv. i allmännare anv.: överdrivet stor, överdriven. Loenbom Stenbock 4: 283 (i handl. fr. 1713). Millioner har han för sed att räkna i kopparmynt, hvilket giör en alt för hyperbolisk och skrytaktig summa. Benzelstierna Cens. 258 (1745). De allt för hyperboliska Complimenterna. Tegnér (WB) 4: 188 (1822). Öfverdrifna (hyperboliska) ord. Cederschiöld Skriftspr. 165 (1897).
2) mat. till -BOL 2. Hyperbolisk paraboloid, rundyta av andra graden vars skärning med ett plan vilket som helst i allm. är en hyperbel l. parabel. BokvGP 179 (1730). Af 350 beräknade kometbanor äro 275 paraboliska, något mer än ett tiotal hyperboliska samt resten elliptiska. VetAÅrsb. 1910, s. 262. —
(1) -BOLOID -bol1ωi4d l. -bå1-, l. -lo- l. -lå-, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. hyperboloide; bildat till -BOL 2] mat. rundyta av andra graden vars skärning med ett plan vilket som helst i allm. är en hyperbel l. en ellips. Rålamb 1: 34 (1690). Lindelöf AnGeom. 204 (1864). 3NF (1929). —
(1) -BORÉ -bωre4 l. -bå- l. -bo-, m.||ig.; best. -n l. -en; pl. -er ((†) -borer 1789). [jfr t. hyperboreer, eng. hyperboreans, fr. hyperboréens, lat. hyperborei, pl.; av gr. οἱ ὑπερβόρεοι, hyperboréerna, till ὑπερβόρεος (se -BOREISK)]
1) (i sht vid återgivande av l. med hänsyftning på uppfattningen under antiken) individ av ett sagofolk som av grekiska o. romerska skriftställare omtalas ss. boende i den yttersta Norden (eg. bortom nordanvinden) o. vilkas namn av Rudbeck (Atl. 1: 61 (1679)) tolkades ss. ”de yverborne” o. av honom ansågs åsyfta Nordens forntida invånare; i sht i pl. Botin Hist. 1: 12 (1789). De gamles skildringar af Europas yttersta Nord och särskildt af dess rättfärdiga och lycksaliga Hyperboreer. Atterbom Minnest. 1: 92 (1847). Annerstedt Rudbeck Bref cclxx (1905). JNordström i RudbeckSt. 272 (1930).
2) (i sht i fackspr. o. i vitter stil) i överförd anv.; särsk. om (individ av) folk boende långt i norr; numera företrädesvis etnogr. i pl.: hyperboreiska folk. Solen höjde sig redan .. ifrån sin hvilobädd i Hyperboreernas länder. Læstadius 1Journ. 336 (1831). Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 50. Svensén Jord. 106 (1884). Fennia XLIX. 4: 9 (1929). —
(1) -BOREISK -bωre4isk l. -bå- l. -bo-, stundom -äj4sk (hyp'r-borä´jsk Dalin), förr äv. -BORISK, adj. (-boreisk 1789 osv. -borisk 1677) [jfr t. hyperboreisch, eng. hyperborean, fr. hyperborée, lat. hyperboreus; av gr. ὑπερβόρεος, -βόρειος, belägen på andra sidan l. bortom nordanvinden; senare ssgsleden är βόρειος, nordlig, till Βορέας, nordnordostvind, nordanvind (se BORE)] (i sht i fackspr. o. i vitter stil) som tillhör l. stammar från l. är belägen l. bor i l. är utmärkande för den yttersta norden, arktisk, nordlig; äv. (i sht vid återgivande av l. med hänsyftning på uppfattningen under antiken): som tillhör l. har avseende på l. stammar från l. är utmärkande för hyperboréerna. 2Saml. 10: 82 (1677). Botin Hist. 1: 13 (1789). Präsidenten i Hyperboreiska Republiken. Atterbom LÖ 2: 266 (1827). Öfver-Torneås hyperboreiska regioner. Cygnæus 1: 185 (1852). De hyperboreiska länderna. Fogelqvist ResRot 10 (1926; ngt skämts. om Norden, motsatt Frankrike). Vårt liv här uppe i det hyperboreiska vintermörkret. Celander NordJul 1: 1 (1928). 3Saml. 10: 74 (1930). särsk. etnogr. i uttr. hyperboreisk ras l. hyperboreiskt folk, den arktiska rasen resp. folk av denna ras. Nordenskjöld Polarv. 30 (1907). Lapparna äro det första hyperboreiska naturfolk, på vilket historiens ljus faller. TurÅ 1929, s. 91. —
-ELEGANT10104, l. 40~101 l. 30~102, äv., emfatiskt, som två ord 40 104. De hypereleganta toaletterna. Quennerstedt StrSkr. 2: 225 (1904, 1919). —
-EMI -emi4, äv. -ämi4, r.; best. -en l. -n; pl. -er. (-emi 1858 osv. -ämi 1847—1922) [jfr t. hyperämie, eng. hyperæmia, fr. hyperémie; med avs. på senare ssgsleden jfr ANEMI] med. ökad blodfyllnad (i ett begränsat område av organismen). Collin Ordl. (1847). Hyperämi i lefvern. Wide MedGymn. 235 (1896). —
-ESTESI -äs1tesi4 l. -es1t-, r.; best. -en l. -n. (-æsth- 1834. -est- c. 1875 osv. -äst- 1896—1901) [jfr t. hyperæsthesie, fr. hyperesthésie; med avs. på senare ssgsleden jfr ANESTESI] i sht med. sjukligt stegrad känslighet hos hudsinnets organ. TLäk. 1834, s. 139. Schéele Själsl. 385 (1896). —
-ESTETISK -äste4tisk l. -es-, adj.1 i sht med. adj. till -ESTESI. Tholander Ordl. (c. 1875). Rydberg Dikt. 2: 142 (1891). —
-ESTETISK—040, äv., emfatiskt, som två ord 40 040, adj.2 (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) som alltför mycket betonar l. uppskattar det estetiska, som har en esteticistisk uppfattning, esteticistisk. Wirsén Krit. 238 (1888, 1901). Noveller .. som äro hyperästetiskt likgiltiga för allvarligare frågor. PT 1910, nr 203 A, s. 2. —
(1) -FYSISK—40. [jfr t. hyperphysisch, eng. hyperphysical, fr. hyperphysique] (numera knappast br.) filos. som överskrider det för sinnena fattbara, översinnlig, övernaturlig, transcendent. LittT 1795, s. 13. Borelius Metaf. 351 (1895). —
-IDEALISM—1004. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) överdriven idealism. (Fosforisternas) poetiska hyperidealism. SvLittH 2: 223 (1919). —
-IDEALIST—1004. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) jfr -IDEALISTISK. Wennerberg Bref 2: 32 (1851). Östergren (1928). —
-IDEALISTISK—10040, äv., emfatiskt, som två ord 40 10040. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) övermåttan idealistisk. En hyperidealistisk verldsförbättrareifver. Lundegård Prins. 101 (1889). Atterboms hyperidealistiska .. epigoner. SvLittH 2: 265 (1919). —
(1) -KATALEKTISK—1040. [jfr t. hyperkatalektisch, eng. hypercatalectic, fr. hypercatalectique, av senlat. hypercatalecticus, sidoform till lat. hypercatalectus, av gr. ὑπερκατάληκτος; med avs. på senare ssgsleden se KATALEKTISK] metr. om vers(rad): som med en (l. flera) stavelse(r) överskjuter det antal som det metriska schemat medgiver; äv. om stavelse i dylik vers(rad): överskjutande. Lidforss TyGr. 252 (1868). Kræmer Metr. 1: 83 (1874). Brate SvSpr. 218 (1898). —
-KRITIK—04. [jfr t. hyperkritik, eng. hypercritic, fr. hypercritique] (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) överdrivet sträng kritik; stundom övergående i bet.: häcklingslusta, tadelsjuka. Cronholm Lig. 30 (1839). Att kritikens barndomsålder eller .. dess grönaste ungdom kännetecknas av hyperkritik. Grimberg VärldH 3: 428 (1928). —
-KRITISK—40, äv., emfatiskt, som två ord 40 40. [jfr t. hyperkritisch, eng. hypercritic(al)] (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) överdrivet kritisk; stundom övergående i bet.: tadelsjuk. Verd. 1890, s. 286. Den hyperkritiska lusten filas af med åren. PedT 1893, s. 486. UpplFmT 7: 315 (1917). —
-LITTERÄR—104, äv., emfatiskt, som två ord 40 104. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) överdrivet litterär. Ett ihåligt och pretentiöst sagospel af hyperlitterär tillskärning. Böök 1Ess. 216 (1913). Schück AllmLittH 1: 255 (1919). —
-METAMORFOS—1004. [jfr t. hypermetamorphose, eng. hypermetamorphosis] entomol. hos vissa insekter (i sht av familjen Meloidæ): särskilt komplicerad form av metamorfos som utmärkes därav att larverna äro utbildade på olika sätt o. att före det värkliga puppstadiet ett puppliknande vilostadium inträder. 2NF 12: 715 (1909). —
(1) -METROP -metrå4p, sbst. o. adj.; ss. sbst. m.||ig.; best. -en; pl. -er. [jfr eng. hypermetrope, sbst., hypermetropic, adj.; med avs. på senare ssgsleden jfr -METROPI] med.
(1) -METROPI -me1tropi4 l. -met1-, l. -rå-, r.; best. -en l. -n. [jfr t. hypermetropie, eng. hypermetropia; senare ssgsleden är bildad till gr. μέτρον, mått (se METER), o. ὤψ (gen. ὠπός), öga (se OPTIK)] med. hyperopi, översynthet. Tholander Ordl. (c. 1875). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 196. 3NF (1929). —
(1) -METROPISK -metrå4pisk, adj. [till -METROPI] med. översynt, hyperopisk. Tholander Ordl. (c. 1875). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 195. —
-MODERN1004 l. 30~02 l. 40~01, äv., emfatiskt, som två ord 40 04. i högsta grad l. ytterligt modern. NPress. 1892, nr 267, s. 1. Den stora då hypermoderna fabriken. SDS 1929, nr 235, s. 13. —
-NERVÖS1004 l. 30~02 l. 40~01, äv., emfatiskt, som två ord 40 04. övernervös. PedT 1895, s. 8. Engström Ränn. 93 (1920). —
(1) -OP -å4p l. -OPISK -å4pisk, adj. (-op 1929 osv. -opisk 1884 osv.) [till -OPI] med. översynt, hypermetropisk. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 195. 3NF 10: 219 (1929). —
(1) -OPI -opi4 l. -åp-, r.; best. -en l. -n. [jfr t. o. fr. hyperopie, eng. hyperopia; senare ssgsleden är bildad till gr. ὤψ, öga (se -METROPI)] med. den optiska inställning hos ögat vid vilken parallella ljusstrålar vid ackomodationsvila förenas bakom näthinnan, i allm. beroende på att avståndet från hornhinnan till näthinnan är för kort (l. att hornhinnan är avplattad), översynthet, hypermetropi. Hygiea 1872, s. 172. 3NF 10: 218 (1929). —
-ORTODOX—104, ss. adj. äv., emfatiskt, som två ord 40 104, sbst. o. adj.
I. (numera knappast br.) ss. sbst.: hyperortodox person. JournLTh. 1810, s. 325. Tegnér (WB) 7: 366 (1833).
-ORTODOXI—1004. (föga br.) överdriven ortodoxi. Ekbohrn (1868). Den hyperortodoxi, som ledde till förföljelse mot olika tänkande. FinBiogrHb. 2181 (1903). —
-PLASI -plasi4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. hyperplasie, eng. hyperplasia; senare ssgsleden är bildad till gr. πλάσις, bildning] fysiol. abnorm förstoring av vävnad l. organ l. växtdel gm ökning av cellernas antal; jfr -TROFI. Düben Förel. 58 (1857). LbKir. 1: 543 (1920). BotN 1924, s. 442. —
-PLASTISK—40. [jfr eng. hyperplastic] fysiol. adj. till -PLASI. Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 2: 151 (1922). —
-ROMANTISK—040, äv., emfatiskt, som två ord 40 040. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) överdrivet l. övermåttan romantisk. Tavaststjerna Morg. 209 (1884). 2NF 17: 132 (1912). —
-SENSITIV—104, äv., emfatiskt, som två ord 40 104. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) ytterligt, alltför sensitiv. En hypersensitiv subjektivitet. Björkman Chaucer 185 (1906). Böök ResFrankr. 28 (1916). —
-SENTIMENTAL—1004, äv., emfatiskt, som två ord 40 1004. (i sht i framställning av mer l. mindre vetenskaplig art) ytterligt l. alltför sentimental. Verd. 1889, s. 45. Lamm Oxenst. 269 (1911). —
-STEN -ste4n, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =. (-st(h)en 1834 osv. -sthène 1815—1820) [jfr t. hypersthen, eng. hypersthene, fr. hypersthène; senare ssgsleden är bildad till gr. σϑένος, styrka (jfr ASTENISK); benämningen (given 1803 av den franske mineralogen R. J. Haüy) har avseende på det förhållandet att mineralet är hårdare än hornblände, med vilket det i övrigt erbjuder viss likhet. Jfr HYPERIT] miner. till pyroxengruppen hörande, mörkgrönt l. grågrönt mineral som ingår i hyperit m. fl. bärgarter. FKM 4: 100 (1815). Fennia XXXIII. 2: 21 (1913). Flodström Naturförh. 47 (1918). —
-STENI -steni4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. hypersthenie, eng. hypersthenia, fr. hypersthénie; senare ssgsleden är bildad till gr. σϑένος, styrka (jfr -STEN)] (numera knappast br.) med. sjukligt stegrad kraft (i sht vid febrar o. sinnessjukdomar). CJLAlmqvist (1844) i OoB 1904, s. 8. 2NF (1909; angivet ss. föråldrat). —
-STENISK -ste4nisk, adj. [jfr t. hypersthenisch] (numera knappast br.) med. adj. till -STENI. Phosph. 1810, s. 255. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-SVECISM—04. språkv. oriktig(t) språkform l. uttal som tillkommit genom misstag l. missförstånd vid strävan att tala l. skriva regelrätt (genuin) svenska. Noreen VS 3: 29 (1905). Hypersvecismer som brodh (bro). Landsm. B 6: 19 (1910). —
-SVECISTISK -svesis4tisk, adj. språkv. som är en hypersvecism, som innehåller l. utmärkes av hypersvecismer. Hypersuecistiskt uttal. Envall DalMål. 276 (1930). —
-SVENSKA30~20, r. l. f. (föga br.) språkv. hypersvecistisk svenska. NordT 1879, s. 593. OoB 1892, s. 173. —
-TROFI -trofi4 l. -trå-, r.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr t. o. fr. hypertrophie, eng. hypertrophy; med avs. på senare ssgsleden jfr ATROFI]
1) fysiol. ökning av organs l. vävnads massa gm cellernas tillväxt utan delning; äv. konkret: hypertrofisk bildning; jfr -PLASI. TLäk. 1833, s. 217. Hypertrofi af hjertat. ASScF 6: 4 (1858, 1861). De (dvs. knölformiga deformationer) komma till stånd genom hypertrofi och hyperplasi av barkvävnaden. BotN 1924, s. 442. jfr ARBETS-, HJÄRT-HYPERTROFI.
2) mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.: abnorm förstoring. Karlfeldt i 3SAH 24: 105 (1909). Vissa tvångstankar .. äro .. att uppfatta som en sjuklig hypertrofi af .. perifera, halft omedvetna föreställningar. Gadelius Tro 2: 230 (1913). Eklund Humanism. 25 (1928). —
-TROFIERA -trof1ie4ra l. -trå1f-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. [jfr eng. hypertrophy, tr. o. intr., fr. hypertrophier, s'hypertrophier; till -TROFI] fysiol. intr. l. i pass. med intr. bet.: undergå hypertrofi. Wide MedGymn. 176 (1896). Högra (hjärt-)kammaren .. hypertrofieras. Petersson FysUnders. 270 (1908). Broman Männ. 1: 105 (1925). särsk. i p. pf.: som undergått hypertrofi. TLäk. 1834, s. 501. BotN 1912, s. 71. —
-TROFISK -trå4fisk, adj. [jfr t. hypertrophisch, eng. hypertrophic(al), fr. hypertrophique] fysiol. adj. till -TROFI. Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 2: 157 (1922). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content