SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVARTS kvar4ts, r. l. m.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(förr äv. q-, -(t)z)
Etymologi
[liksom d. kvarts, eng. o. fr. quartz o. nylat. quartsum, av t. quarz, möjl. eg. smeknamnsform till t. dial. querk, dvärg, o. användt om mineral på samma sätt som KOBOLT, sbst.2]
miner. ett vanl. vitt l. gråaktigt mineral som utgöres av kristalliserad l. kristallinisk kiselsyra; förr stundom äv. sammanfattande benämning på bärgarter som innehålla kiselsyra. VetAH 1745, s. 121. HimHavJord 1: 128 (1925). — jfr AVANTURIN-, BLÅ-, FETT-, GULD-, MJÖLK-, ROSEN-KVARTS.
Ssgr (i allm. miner.): KVARTS-ARTAD, p. adj. Rinman 1: 272 (1788). —
-BRECCIA. breccia som utgöres (huvudsakligen) av kvarts. Retzius Min. 275 (1795). —
-DIABAS. diabas som innehåller kvarts. Nathorst JordH 676 (1892). —
-DRUS. gyttring av kvartskristaller. Wallerius Min. 105 (1747). —
-FATTIG. om bärgart o. d.: fattig på kvarts; jfr -RIK. Ekenberg (o. Landin) 362 (1890). —
-FÖRANDE, p. adj. om bärgart l. trakt o. d.: som innehåller kvarts. JernkA 1828, Bih. 1: 11. —
-GLAS. glas (se d. o. 1) framställt av kvarts. KemT 1909, s. 145. —
-GRY, n. (†) i uttr. sandigt kvartsgry, sandblandad kvarts. Rinman 1: 209 (1788). —
-GRYN. (†) kvartskorn. Tilas PVetA 1742, s. 15. Rinman 1: 746 (1788). —
-GRYTE. (†) i uttr. sandigt kvartsgryte, sandblandad kvarts. VetAH 1754, s. 292. Garney Masmäst. 131 (1791). —
-HALTIG. VetAH 1815, s. 189. —
-INDIVID. kvartskorn. Erdmann Bergart. 82 (1855). —
-KORN. jfr KORN 6. Wallerius Min. 104 (1747). —
-KRISTALL. kristalliserad kvarts, bärgkristall. Cronstedt Min. 48 (1758). —
-KROSS. (i sht förr) tekn. jfr -STAMP. Hultman SvDiam. 136 (1909). —
-KVARN. (i sht förr) tekn. jfr -STAMP. UB 4: 506 (1873). —
-KÖRTEL. jfr -DRUS. Cronstedt Min. 232 (1758). —
-LAMPA. i sht med. (vid medicinsk ljusbehandling använd) kvicksilverlampa med hölje av kvarts. 2NF 15: 405 (1911). —
-LAV. bot. laven Lecanora saxicola Ach., som växer bl. a. på kvarts. VetAH 1791, s. 307. —
-LJUSBEHANDLING ~0020. i sht med. behandling medelst kvartslampa. SvD(A) 1928, nr 256, s. 4. —
-MJÖL. tekn. mjölfint pulveriserad kvarts. Rinman JärnH 292 (1782). HantvB I. 1: 45 (1934). —
-PORFYR. innehållande strökorn av kvarts. Erdmann Bergart. 131 (1855). —
-RIK. om bärgart o. d.: rik på kvarts; jfr -FATTIG. Hisinger Ant. 4: 116 (1828). —
-RÅDA, r. l. f. (†) bärgart som till sin huvudmassa består av kvarts. Bergman Jordkl. 1: 246 (1773). Möller (1790, 1807). —
-RÅDANDE, p. adj. (†) om bärgart: till huvudmassan bestående av kvarts. Wallerius Min. 150 (1747). FKM 2: 139 (1807). —
-RÖR. tekn., kem. rör av kvarts (för kemiskt bruk). NordT 1904, s. 278. —
-SAND. sand som (huvudsakligen) består av kvartskorn. Linné Vg. 242 (1747). —
-SANDSTEN ~02, äv. ~20. geol. kvartsit. Hisinger Ant. 2: 59 (1820). —
-SKIFFER. skiffer som till väsentlig del utgöres av kvarts. Rinman (1789). —
-SPEKTROGRAF. i sht fys. med optik av kvartsglas. Ymer 1907, s. 378. —
-SPEKTROSKOP. i sht fys. med optik av kvartsglas. NordT 1904, s. 278. —
-STAMP, r. l. m. (i sht förr) tekn. för krossning av kvarts (i sht för glasfabrikation); jfr -KROSS, -KVARN. SvGeolU Aa 40: 31 (1870). JernkA 1895, s. 236. —
-TEGEL. (i fackspr.) eldfast tegel tillvärkat av pulveriserad kvarts tillsatt med (eldfast) lera l. dyl. ss. bindemedel, dinastegel. JernkA 1846, s. 42. —
-TRÅD. i sht el.-tekn. förfärdigad (gm smältning) av kvarts o. avsedd för isolerande upphängning av en magnetnål i elektriska mätinstrument o. d. TT 1899, M. s. 32. —
-ÅDER l. -ÅDRA, r. l. f. Linné Vg. 53 (1747).
Avledn. (miner.): KVARTSIG, adj. [jfr t. quarzig] om bärgart o. d.: som innehåller l. är uppblandad med kvarts; kvartshaltig. Hiärne 2Anl. 85 (1702). SvGeolU Ba 6: 16 (1901).
Spoiler title
Spoiler content