publicerad: 1952
PAN- pan- l. (då följande stavelse är obetonad) pan1-, pref.1
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. pan-, av gr. παν-, ssgsform till πᾶς, all (jfr PANTO-). Jfr PAN-, pref.2]
i ssgr för att beteckna att ngt omfattar l. gäller för allt l. alla som det är fråga om, all-.
Ssgr: PAN-ACÉ, -ATENÉER, -ATENEISK, -AX, se d. o. —
-DEKTER -däk4ter, sbst. pl. Anm. Ordet är tidigast anträffat i sg.-formen pandect. Lucidor (SVS) 369 (1674). (förr äv. -dect-) [jfr t. pandekten, eng. pandects, fr. pandectes; av lat. pandectæ; ytterst till gr. πανδέκτης, ngt som innefattar allt, till δέχεσϑαι, upptaga (jfr DIADOK)] i sht rättshist. benämning på en ordnad samling av rättslärdas utlåtanden som bildar andra huvuddelen av kejsar Justinianus' kodifikation av den romerska rätten, digester; i sht i pl. best. Rademine Knigge 3: 104 (1804). jfr Leopold 3: 461 (1794, 1816; i oeg. anv.).
Ssg: pandekt-rätt, r. l. m. jur. om den romerska rätten i den form den har i pandekterna (o. i övriga delar av Corpus juris civilis). 2NF (1914). —
-DEMI -demi4, r.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr t. pandemie, eng. pandemy, fr. pandémie; till gr. δῆμος (se demokrati). — Jfr epidemi] med. farsot som hemsöker mycket stora områden av jorden (t. ex. en hel världsdel); äv. om farsot som angriper nästan alla människor i en ort. TLäk. 1834, s. 451. Ilmoni Sjukd. 1: 114 (1846; om digerdöden). GHT 1937, nr 12, s. 3. —
-DEMISK -de4misk, adj.; adv. -t. [jfr t. pandemisch, eng. pandemic, fr. pandémique, pandemisk, lat. pandemus; ytterst till gr. πάνδημος, πανδήμιος, hos hela folket, offentlig, allmän; till δῆμος (se demokrati). — Jfr epidemisk]
1) (†) som har avseende på l. finns hos hela folket, allmän. Den nu (i Indien) herrskande pandemiska mythologien. Svea 2: 113 (1819). Ekbohrn (1904).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. gr.] (†) i uttr. den pandemiska kärleken, om låg l. sinnlig (eg.: ”vulgär”) kärlek. SvLitTidn. 1817, sp. 740.
3) med. som har avseende på pandemier; som är (l. utmärker) en pandemi. Pfeiffer (1837). Frossans pandemiska uppträdande å den europeiska kontinenten. Bergman Folksj. 167 (1875). GHT 1919, nr 175, s. 6. —
-DEMONIUM -demå4nium, stundom -mω4-, äv. 10302, n. (förr äv. -dä-) [jfr t. pandämonium, eng. pandemonium, fr. pandémonium; till demon] eg.: samlingsplats för alla djävlar l. onda andar o. d.; helvete; numera i sht bildl.; särsk. om (ställe där l. tillfälle då det förs ett) ”ohyggligt liv” (jfr helvete 3, inferno); äv.: ”helvetiskt” oväsen. JGOxenstierna 4: 4 (1815; om ”satans palats”). Såframt .. (Sues) skildringar äro trogna, så är hvart och ett franskt skepp ett simmande pandämonium under den ondes personliga befäl. SvLittFT 1834, sp. 428. Ett pandemonium av skoj och hänsynslöshet. Siwertz Lat. 402 (1924). Ett fullständigt pandemonium hade brutit löst på åsen. Hyltén-Cavallius Corbett Människoät. 36 (1946). —
-EGYRIK, -EGYRIST, se d. o. —
-ENTEISM -än1teis4m l. 1004, r.; best. -en. (förr äv. -enth-) [efter t. panentheismus, tidigast använt av filosofen K. C. F. Krause († 1832); till gr. ἐν, i, o. ϑεός, gud (se teism)] filos. läran att Gud innesluter alltet i sig (alltså icke själv är identisk med alltet; jfr panteism). Claëson 1: 112 (1857). —
-GEN04, r. [jfr eng. pangen(e), fr. pangène; av t. pangen, tidigast använt av den holländske botanisten H. De Vries o. bildat till pangenesis] (i fråga om äldre teorier om ärftligheten) biol. enl. H. De Vries: var o. en av ett slags materiella enheter som förefinnas i könscellerna o. bära var sitt arvsanlag; äv. om de materiella enheter vilka bära arvsanlagen enl. Charles Darwins teori om pangenesis. Lidforss Kås. 2: 150 (1912). —
-GENESIS0400, äv. 0302. [efter eng. pangenesis, tidigast använt av Charles Darwin 1868] (i fråga om äldre teorier om ärftligheten) biol. enl. Charles Darwin: egenskapers nedärvning gm förmedling av materiella enheter som alstras i kroppens olika delar o. därifrån föras till könscellerna; äv. om egenskapers nedärvning enl. H. De Vries' teori om pangener. BotN 1900, s. 187.
-HARMONIKON -harmω4nikon l. 10302, n. (förr äv. -con) [jfr eng. o. fr. panharmonicon; av t. panharmonikon, tidigast använt av instrumentets uppfinnare, wienaren J. N. Mälzel († 1838); liksom harmonika ytterst till gr. ἁρμονία (se harmoni)] (förr) mus. ett slags mekaniskt musikinstrument påminnande om ett orkestrion. JournLTh. 1810, s. 924. Törnblom Beethoven 118 (1939). —
-HARMONISK1040. [jfr t. panharmonisch, eng. panharmonic, fr. panharmonique] (numera föga br.) i sht filos. fullkomligt överensstämmande, som innebär full överensstämmelse l. harmoni (mellan de olika delarna av ett helt). Gynther ConvHlex. (1847). Nyblæus Forskn. I. 1: 234 (1873, 1879). —
-KREAS, se d. o. —
-KROMATISK1040. [jfr t. panchromatisch, eng. panchromatic, fr. panchromatique] fotogr. om fotografisk plåt l. film o. d.: känslig för (nästan) alla spektrets färger. KemT 1904, s. 71. —
-LOGISM -logis4m l. -lå-, r.; best. -en. [jfr eng. panlogism; efter t. panlogismus, tidigast använt av J. E. Erdmann 1853; ytterst till gr. λόγος (se logisk)] filos. (bl. a. av Hegel företrädd) åskådning enl. vilken världen är alltigenom förnuftig, så att naturnödvändighet o. logisk nödvändighet sammanfalla. Vetterlund StDikt. 58 (1894, 1901). —
-MIXI -miksi4, r.; best. -en l. -n. [efter t. panmixie, tidigast använt av biologen A. Weismann († 1914); till gr. μῖξις, blandning, besläktat med mixtur] biol. i fråga om nedärvning av egenskaper för vilkas fortlevande resp. utdöende det naturliga urvalet upphört att vara av betydelse: (fortplantning gm) obehindrad korsning mellan individer med resp. utan dåliga arvsanlag i ifrågavarande hänseende; äv. allmännare, om fri o. fullständig korsning inom en population utan hinder av geografiska l. dylika faktorer (varigm en homogen blandning o. likformig fördelning av anlagen åstadkommes). 2NF 37: 975 (1925). LAHT 1930, s. 204. Hofsten Ärftl. 2: 82 (1931; allmännare). —
-OPTIKON -op4tikon, n.; best. -et; i best. anv. stundom äv. utan slutartikel (AB 1890, nr 103, s. 1 (: Svenska Panoptikon)); pl. =; förr äv. -OPTIKUM, n. (-kon 1888 osv. -kum 1888—1909) [jfr t. panoptikum, eng. panopticon, ävensom fr. panoptique; till gr. ὀπτικόν, n. av ὀπτικός (se optik)] vaxkabinett. NF (1888). SvD 28/7 1935, Söndagsbil. s. 2. Anm. Vissa ä. ordböcker o. d. uppta äv. en allmännare bet.: samling av olika föremål som förevisas offentligt, kuriosakabinett. NF (1888). WoJ (1891).
-ORAMA, se d. o. —
-PSYKISK040. filos. adj. till -psykism. Renässansens panpsykiska naturfilosofi. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 298. —
-PSYKISM -psykis4m, r.; best. -en. [jfr t. panpsychismus, eng. panpsychism, fr. panpsychisme; till psyke] filos. åskådning enl. vilken världen alltigenom består av psykiska storheter av samma l. liknande beskaffenhet som människans själ; förr äv.: åskådning enl. vilken allt materiellt är besjälat. Larsson Psyk. 106 (1910). —
-SEXUALISM01004 l. 10104. [jfr t. pansexualismus, eng. pansexualism] psykol. om en psykologisk åskådning enl. vilken sexualdriften helt dominerar människans psyke; särsk. med nedsättande bet. Den Freudska pansexualismen. SvD(A) 1929, nr 44, s. 9. —
-SOF, m. (-sophe) [efter t. pansoph; jfr filosof] (†) allvetande l. allvis människa. Kellgren (SVS) 6: 59 (1776). —
-SOFI -sofi4 l. -så-, r. l. f.; best -en l. -n. [efter t. pansophie; jfr filosofi] i sht lärdomshist. eg.: kunskap om allt; nästan bl. om den av tjecken J. A. Comenius under inflytande av paracelsistisk mystik eftersträvade syntesen av det mänskliga vetandet; äv. om en l. flera böcker som innehålla dylikt sammanfattat vetande. Tuderus Kiesewetter Log. 112 (1806). PedT 1892, s. 231. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 284. —
-SOFISK -så4fisk, adj. [jfr t. pansophisch] i sht lärdomshist. adj. till -sofi. Dalin 679 (1871). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 187. —
-SPERMI -spærmi4, r.; best. -en l. -n. (förr äv. -mie) [jfr t. o. fr. panspermie, eng. panspermy, panspermia]
1) [ytterst av gr. πανσπερμία, till σπέρμα (se sperma)] kulturhist. Till gammalgrekiska skördebruk .. hörde en s. k. panspermi, d. v. s. en blandning af olika sädesslag och baljfrukter, som koktes och förtärdes. Nilsson PrimRel. 57 (1911). FoF 1925, 3: 11 (oeg., om förh. i Bohusl.).
2) [i denna bet. snarast bildat till sperma, sädesvätska m. m., resp. spermie, manlig könscell] biol.
a) (†) åskådning enl. vilken ett foster utvecklas ur en organism som från luften l. med födan inkommer i den blivande moderns kropp. Sönnerberg Loder 577 (1799).
b) en antagen förekomst av livsfrön överallt i världsrymden, vilka menas kunna ge upphov till liv av högre utvecklingsgrad, om de hamna på en himlakropp med gynnsamma betingelser; äv. om teorin om dessa livsfrön. Dalin 679 (1871). Sundberg Mikroorg. 7 (1895). Lundmark Världsallt. 139 (1941).
-TEISM, -TEIST, -TEISTISK, se d. o. —
-TELISM -telis4m, r.; best. -en. [till gr. ϑέλειν, vilja] filos. o. rel.-vet. åskådning enl. vilken viljan är alltings grund o. väsen. 2NF (1914).
-TEON, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content